De flesta av mina läsare vet om att jag är intresserad av anabaptismen. När det gäller anabaptismen är jag kanske rentav en nörd. Jag är nämligen övertygad om att den inte bara är historiskt intressant, utan att den också har något viktigt att bidra med till oss som är kristna i Sverige på 2000-talet.
Denna kristna rörelse från 1500-talet är relativt okänd för de flesta, och om den inte är okänd så är den för det mesta missförstådd och ökänd. Därför är ett av mina stora mål i livet att göra anabaptismen både mer känd och bättre förstådd. Hur gör jag då detta?
För det första undervisar och föreläser om anabaptismen så ofta jag får möjlighet. Hör av dig om du är intresserad.
För det andra skriver jag om anabaptismens historia och teologi här på Barnabasbloggen.
För det tredje skriver jag ibland på hemsidan anabaptist.nu som drivs av Nätverket Anabaptist.
För det fjärde var jag med och skrev boken Aldrig mer tillbaka gå, som kom ut i höstas och presenterar anabaptismen för en svensk läsekrets. Boken har vad jag känner till hittills fått tre recensioner.- Christian Mölk har recenserat den på sin blogg: Recension av boken Aldrig mer tillbaka gå.
- Rickard Cruz har också recenserat den på sin blogg: Läsvärd bok om anabaptismen.
- Håkan Arenius har recenserat den i tidningen Dagen: Angelägen läsning om anabaptisternas viktiga arv.
För det femte skriver jag debattartiklar ibland för att aktualisera anabaptismen. De senaste hittar du här:
- En gemenskap att dö för (Dagen)
- Lär av anabaptismen, Svenska kyrkan (Dagen)
- Samhällets hopp är ett trofast vittnesbörd från marginalen (Världen idag)
För det sjätte har jag ett anabaptistiskt bibliotek i mitt hem i Jönköping, där det är möjligt att låna böcker eller ta del av artiklar om anabaptismens historia och teologi.
För det sjunde planerar jag att vara reseledare på en bussresa i de första anabaptisternas fotspår (till Tyskland, Frankrike och Schweiz). Resan är den 10-16 juni 2018 och du kan läsa om den här: Baptistiska rötter. Kanske vill du följa med på denna spännande resa?
Dessutom firar jag alltså anabaptismens födelsedag den 21 januari varje år. Det är också ett sätt att göra anabaptismen mer känd och bättre förstådd. Så varför inte fira med mig och ägna de första anabaptisterna några tankar denna dag. Och nu är det bara sju år kvar tills det blir 500-årsjubileum. Vad ska vi hitta på då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar