Jag jobbar med generationsväxling i tre olika sammanhang: min egen församling där jag hör till ledarskapet, andra församlingar som jag coachar och i samfundet där jag jobbar.
Först och främst är det alltså i min egen församling (notera att possessivt pronomen här inte markerar ägande utan tillhörighet). Vi som grundade Råslätts församlingsgemenskap i början på 80-talet är nu i sextioårsåldern och det är hög tid att träda tillbaka och lämna över hela ansvaret till nästa generation. Visst har vi tränat många nya ledare genom åren, men det är inte så lätt att släppa kontrollen över det som man själv har startat och byggt. Håkan och jag som var ledare från starten har fortfarande en stark röst i gemenskapen och vi måste medvetet träda tillbaka och låta näste generation staka ut vägen in i framtiden. Egil Svartdahls bok och föreläsningar blev en god hjälp för oss. Svartdahl menar att de som är mellan 25 och 50 år är nyckelgenerationen i en församling. De har direktkontakt med både de yngre och de äldre och det är den generationen som måste ha det största inflytandet i att forma församlingens liv, verksamhet och kulturella uttryck. Under de senaste åren har vi jobbat mycket målmedvetet med generationsväxlingen och vi är på god väg att ta det i hamn.
I mitt arbete med församlingsutveckling besöker jag många församlingar och ledningsgrupper. Frågan om generationsväxling är ofta aktuell och i många sammanhang är den akut. Jag ser fyra stora utmaningar i frikyrkoförsamlingar i Sverige.
- De äldre släpper inte kontrollen. Eftersom de äldre ofta är i majoritet i församlingarna är det lätt att stoppa alla förslag på förändring och förnyelse. Det kulturella uttrycket i församlingen domineras helt av 60+ och då tappar man snart all attraktionskraft för de yngre generationerna. Den äldre generationen måste medvetet träda tillbaka och ge nyckelgenerationen mandatet att bestämma.
- De yngre tvekar att ta på sig ansvaret. Nyckelgenerationen har fullt upp i livet med arbete och familj och många tvekar att gå in i ett tidskrävande ansvar som församlingsledare. Man kanske också är tveksam till att bära hela den verksamhetsapparat som den äldre generationen byggt upp och drömmer om en annan typ av församlingsliv. Här handlar det alltså både om mod att gå in i ledarskap och villighet från församlingens sida att förändras.
- De yngre som går in i ledaruppgifter tappar sugen. Det finns dock flera i nyckelgenerationen som med entusiasm går in i styrelser och ledningsgrupper och tror på att förändring är möjlig. Men efter några år tappar de sugen då deras förslag har mötts med tystnad eller motarbetats. De blir brända och lämnar ledarskapet.
- Nyckelgenerationen saknas i församlingen. I många frikyrkoförsamlingar i Sverige saknas nyckelgenerationen helt. Det finns helt enkelt inga medlemmar kvar mellan 25 och 50. Så här skriver Egil Svartdahl om detta på sidan 20: "Det finns många en-generationsförsamlingar som i stort sett består enbart av äldre människor på ställen där det faktiskt finns många barn och ungdomar. När vi för ärliga samtal med dem om orsak och verkan är det många som erkänner att församlingen gjort okloka val i viktiga vägskäl. Man har tagit alltför mycket hänsyn till vuxna och äldre i församlingen. Konsekvensen blev att den nya generationen inte kom med. Resultatet kan bara bli ett: En en-generationsförsamling som består av enbart äldre." I den situationen är det förmodligen redan för sent. En återplantering kan vara möjlig, men då krävs det att något helt nytt uppstår ur det gamla.
Jag tror att många kan känna igen sig i de här utmaningarna.
Det tredje sammanhanget där jag är involverad i generationsväxling är på samfundsnivå inom Svenska Alliansmissionen. Vi behöver även på en nationell nivå göra en generationsväxling och lämna över ansvar och mandat till nyckelgenerationen. Det är inte alldeles enkelt och jag är inte huvudansvarig för den processen, men den pågår för fullt.
Vi har aktualiserat generationsväxling på SAM:s årskonferens de senaste två åren genom att bjuda in Josefine Arenius som talare i ämnet. Hennes föreläsningar har varit mycket uppskattade och utmanande (rentav provocerande). På Youtube finns det en ljudfil med föreläsningen från 2018. Efter föreläsningen gjorde jag en intervju med henne för SAM:s samfundstidning Aktuellt. Där säger hon bland annat två saker som anknyter till vad jag skrivit ovan:
"Problemet är att vi lämnar över ansvaret, men inte mandatet."
"Det finns en tanke att barnfamiljer har rätt att ta det lugnt. Vi ger frikort till barnfamiljerna och de behöver inte prioritera församlingslivet. Detta synsätt hindrar generationsväxlingen... Även som barnfamilj kan man leva sitt liv i församlingen, i den kristna gemenskapen."
Du kan läsa hela intervjun med Josefine Arenius här: Varje ung ledare behöver en mentor.
Till sist vill jag säga något uppmuntrande till oss som har passerat sextio. Vi behövs fortfarande och vi har fortfarande viktiga uppgifter framför oss. I allt tal om generationsväxling och nyckelgenerationer kan det kännas som att vi äldre är överflödiga, men så är det inte. Alla generationer behövs och alla är viktiga. Det betonar både Egil Svartdahl och Josefine Arenius. Det är bara det att vår roll behöver förändras till att bli mer coachande, uppmuntrande och stöttande, och mindre kontrollerande och beslutande. Det är en förändringsprocess som jag själv står i just nu och det är både spännande och utmanande. Ibland känns det svårt och det skrev jag några rader om häromåret: Låt ingen se ner på dig för att du är gammal.
Hur tänker och känner du om generationsväxling?
– Problemet är att vi lämnar över ansvaret, men inte mandatet
– Problemet är att vi lämnar över ansvaret, men inte mandatet
– Problemet är att vi lämnar över ansvaret, men inte mandatet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar