Att utbilda församlingsplanterare

Sverigeaktuelle Alan Hirsch skriver i boken The Forgotten Ways (2006) om bristerna i västerlandets teologiska ledarutbildning. Han säger bl.a:

“Perhaps the single most significant source of the malaise of leadership in our days come from the way, and the context, in which we form leaders.”

Och fortsätter:

”I simply do not believe that we can continue to try and think our way into a new way of acting, but rather, we need to act our way into a new way of thinking”

Han skriver följande om teologisk utbildning som bygger på en akademisk modell:

”The seminaries, or institutions built on a similar academic model, are largely unable to produce disciples and missional leaders” (samtliga citat finns på sidan 122).

Frank Viola hävdar i boken Pagan Christianity (2008) att de första kristna under Nya testamentets tid utbildade ledare på ett helt annat sätt än vad vi gör i vår tid. Han skriver:

”Unlike today´s ministerial training, first-century training was hands-on, rather than academic. It was a matter of apprenticeship, rather than of intellectual learning” (sid 200).

Istället efterlyser både Hirsch och Viola en utbildningsmodell som är praktisk och erfarenhetsbaserad. Hirsch har varit med och utvecklat en sådan modell för praktiskt lärande (action-learning), och han presenterar denna modell kortfattat i boken.

Till hösten startar Mariannelunds folkhögskola en distansutbildning i församlingsplantering som bygger på en sådan modell för integrering av teori och praktik.

Både Jesus och Paulus utbildade församlingsplanterare. Deras utbildningsmodell var att utbilda på fältet. Jesus' lärjungar och Paulus' medarbetare fick sin träning genom att vara i aktiv tjänst och lära genom en kombination av praktik och teori i nära gemenskap med varandra och med sin handledare. Efter detta mönster vill vi forma en fältbaserad utbildning som integrerar teori och praktik på ett meningsfullt sätt. Grundtanken är att börja i den praktiska erfarenheten, gå vidare till den teoretiska och teologiska bearbetningen och sen landa i praktiken; det praktiska arbetet på fältet och i församlingsplanteringen. Grundmönstret ser alltså ut så här: praktik – teori – praktik. Detta grundmönster blir väldigt tydligt i en inlärningscirkel där man kombinerar fyra sätt att lära. Utbildningen eftersträvar ett integrerat lärande baserat på att kursdeltagaren får:

1. Göra egna erfarenheter och upplevelser i en pionjärsituation

2. Göra fältstudier och observationer i pionjärarbetet och reflektera omkring dessa.

3. Utveckla sitt eget tänkande genom föreläsningar, litteraturstudier, samtal och skrivande

4. Utveckla praktiska färdigheter genom praktiskt arbete och eget ansvar i pionjärarbetet

Genom att på detta sätt integrera praktik och teori i hela utbildningen tror vi oss kunna forma teologiskt reflekterande praktiker som kan plantera församlingar i Sverige. Vi tror också att de genom denna utbildning kommer att utvecklas i personlig mognad, praktiska färdigheter och teologisk förståelse och därigenom bli bättre skickade att förverkliga sin kallelse.

Låter det spännande? Hör gärna av dig om du vill veta mer. Du eller någon du känner kanske kan ha nytta av en sån utbildning!