Anden och den inre törsten

I vår tid finns det ett sökande efter en andlig verklighet. Många människor vill ha något som fungerar i vardagen, som ger kraft och gudsnärvaro och som släcker den inre törsten. Den kristna tron handlar om andlig verklighet. Den handlar inte bara om att tro på en Gud som har skapat allting. Den handlar inte bara om att tro på Jesus Kristus som levde här på jorden för två tusen år sedan, dog på ett kors och uppstod på tredje dagen. Kristendom handlar inte bara om att gå till kyrkan eller följa vissa levnadsregler. Levande kristendom är mycket mer: det är andlig verklighet som fungerar i vardagen, det är kraft och Gudsnärvaro, det är levande vatten som släcker den inre törsten. Jag är övertygad om att endast den församling som har en djup och äkta andlighet kan nå ut och beröra människor i vår tid.

Vi säger ofta att vi vill ha en kyrka som liknar den som vi läser om i Apostlagärningarna. Men om vi vill ha det kan vi inte hoppa över Pingsten. Det är Andens utgjutande på Pingstdagen som skapar förutsättningarna för det församlingsliv och den växande missionsrörelse vi läser om i Lukas' berättelse.

Jesus talar om Anden i Joh 7:37-39.

På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: "Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Johannes skriver att Anden ännu inte hade kommit eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad. Först skulle Jesus dö, uppstå och fara upp till himlen, sen skulle Anden komma och utgjutas över lärjungarna. Vi vet att det hände på Pingstdagen en tid senare.

När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. (Apg 2:1-4)

Vad var det egentligen som hände på Pingstdagen och vad har det för betydelse för oss? Det är inte helt enkelt att svara på den frågan. Jag har varit kristen i över 30 år. Jag har varit pastor och är sen fjorton år bibellärare på en av Pingströrelsens folkhögskolor. Men jag tycker fortfarande inte att frågan om Andens verk är enkel. Vad var det som hände? Hur ska man förklara det? Vad betyder det för oss?

Jag började följa Jesus i nov 1974. Det var en livsförvandlande kursändring. Några månader senare hade jag en personlig pingsterfarenhet, upplevde Andens kraft och började tala i tungor. Både omvändelsen och pingsterfarenheten var viktiga. Guds närvaro och Andens kraft blev en påtaglig verklighet i mitt liv. Andens levande vatten släckte den inre törsten.

Lukas berättar

Låt oss se lite närmare på hur Lukas beskriver pingsten i Apostlagärningarna? Jesus säger till lärjungarna: ”ni ska bli döpta med helig Ande om bara några dagar” (Apg 1:5) och fortsätter: ”ni ska få kraft när den helige Ande kommer över er, och ni ska vittna…” (Apg 1:8). När Pingstdagen är inne skriver Lukas: ”Alla fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål…” (Apg 2:4) och när sen Petrus börjar predika citerar han från profeten Joel och säger: ”Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel: Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera” (Apg 2:17-18).
 

I dessa texter ser vi att fyra olika begrepp används för att beskriva pingsterfarenheten. Den kallas att bli döpt med helig Ande, att den helige Ande kommer över dem, att de fylldes av helig Ande och att Anden blev utgjuten över dem. Vi ser också att Lukas kopplar samman erfarenheten av Anden med att få kraft att vittna och att profetera och tala i tungor.

Slutsatsen av detta är att olika begrepp kan användas för att beskriva pingsterfarenheten och att Lukas betonar att syftet med Andens utgjutande är kraft för mission och karismatisk utrustning; tungotal och profetia. Redan i inledningen av sitt evangelium kopplar Lukas samman Andeuppfyllelse med att tala profetiskt (se Luk 1:15, 41, 67, 2:25-32, 36), och betoningen på att Anden ger kraft att vittna och profetiska gåvor fortsätter genom Lukasevangeliet och hela Apostlagärningarna.

Före Pingstdagen var Anden utgjuten över ett fåtal utvalda personer. Efter Pingstdagen är Anden utgjuten över allt Guds folk. Varje kristen kan nu få uppleva Andens kraft och Andens profetiska dimension.

Människor i vår tid söker andlig verklighet. Det är den helige Andes närvaro i våra liv som ger oss andlig verklighet. Det är Anden som kan släcka den inre törsten. Om vi vill vara med om Apostlagärningarnas församlingsliv och tillväxt kan vi inte hoppa över Pingsten. Vi behöver uppfyllas av Anden!