I veckan har jag varit på konferens i Nyhem och bl.a. lyssnat på Paul Scanlon. Han berättade om hur han varit med och förändrat sin församling i Bradford (England) från att vara en inåtvänd gemenskap till att bli en utåtriktad rörelse som når ut i samhället och växer genom att nya människor kommer till tro på Jesus. Dagen intervjuar Paul Scanlon här. Det är en inspirerande och utmanande berättelse och framför allt en påminnelse om att församlingen måste ha missionsuppraget i centrum.
Samtidigt väcker Paul Scanlon en hel del frågor. Här gäller (som alltid) att pröva allt, och ta vara på det som är bra. Min största invändning gäller hans syn på ledarskap och demokrati. Han tycks hämta idéer mer ur företagsvärlden än ur Bibeln och verkar ibland ha en svag biblisk grund för det han säger (detta är mitt personliga intryck). Jag har tidigare här på Barnabasbloggen presenterat den bibliska grunden för kollektivt ledarskap och gemensamt beslutsfattande i församlingen. Dessa inlägg fungerar bra som en kommentar till Paul Scanlons undervisning. Mikael Kindbom skriver om dessa frågor i Dagen den 24 juni.
På tisdagens pastorseminarium fick Paul Scanlon en direkt fråga om han trodde det var möjligt att förnya och förändra en församling som har ett demokratiskt styrelsesätt. Han svarade med ett kategoriskt nej. Detta bekräftas också tydligt i Dagens intervju. Här tror jag att Paul Scanlon har fel och att hans uppfattning präglas alltför mycket av det hierarkiska sammanhang han kommer från, hans erfarenheter av motstånd i församlingen och hans negativa syn på människors villighet att förändras.
Som motpol till detta vill jag presentera den färska boken Växande församlingar i Sverige. I den presenterar Klas Erikson och Cathrine Nygren femton av de mest växande församlingarna i Sverige. De finns i olika delar av Sverige och i olika samfund och rörelser, men har det gemensamt att de har ett tydligt fokus på missionsuppdraget och att de genomgått en radikal förnyelse.
"Nästan alla församlingarna har stått inför ett tydligt vägskäl där man har valt mellan att låta allt vara som förut, lägga ner församlingen eller bestämma sig för att göra något nytt. Alla har i det här läget valt att göra någon form av uppbrott och omstart."
Författarna skriver:
"Vår slutsats är att dessa vägskäl alltid föregås av smärta och svårigheter men att de inte alltid måste vara förknippade med konflikter. I några fall har beslut i vägskälet skett i stor enighet och i demokratisk ordning, medan scenariot i några fall varit mer tumultartat. "
Det är min övertygelse att församlingar i Sverige behöver förnyas och förändras för att kunna nå ut till vår tids människor med budskapet om Jesus Kristus och Guds rike. Låt oss inspireras av Paul Scanlon och församlingen i Bradford. Läs boken om växande församlingar i Sverige och lär av dem.
Det är bra att påpeka att verkligheten inte är sådan som Paul Scanlon säger. Men än mer, vad man häpnas över är ju Paul Scanlons läsning av bibeltexten.
SvaraRaderaNär han talar om liknelsen i Lukas 15 om de hundrade fåret är ju poängen inte att herden ska hitta just de 100:e fåret, utan att han ska ta hand om alla 100, att han ska ta hand om hela hjorden.
Det som är slående är den likgiltighet som Scanlon tycks visa mot de som tillhör hans församling som han häcklar för att de slutar och lämnar församlingen.
Paulus säger i 1 Kor 12 när han talar om kroppen. "Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", och inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte."" (1 Kor 12:21). Att ha den här synen på sina medlemmar är att acceptera amputation av Kristi kropp.
Utmaningen för varje pastor måste vara förnyelse utan att förlora dem som reda finns.
Att sedan tala om att NT inte talar om demokrati är ju bara nonsens. Det är uppenbart att demokrati i församlingen aldrig är total. Vi röster inte om Jesus har uppstått från det döda eller inte. Det är demokrati under ansvar med begränsningar.
Men Apg 6 berättar när församlingsmedlemmarna påpekade att ledningen hade fel. En av baksidorna av ledarskap med obruten makt, är att de genomför alla beslut med samma kraft, både de beslut som är riktiga och de som är felaktiga. Ingen ska från Apg 6 hävda att en församlingsledning alltid har rätt (Jfr Petrus i Gal 2 eller de äldste i Apg 20).
Och Apg 15 beskriver Jerusalemmötets slutsatser med orden "Den heliga anden och vi har beslutat" (15:28). Det står som ett signum över en öppen demokratisk process under Andens ledning.
Det allmänna prästadömet talar om att den heliga Ande bor i varje troende, och en ledning som inte bryr sig om att lyssna till och göra församlingen delaktig i processen, riskerar att bli en ledning som mer lyssnar till sig själva än till Guds röst.
När man läster intervjun med Scanlon tycker jag en undran stannar kvar: Hur gick det för de stackars paret som blev så upprörda över att någon tog deras plats? Vem är herden som ser dom som de hundrade fåret och förbarmar sig över dem? (Är det nån som ska komma till Torp nästa sommar och berätta om hur han förnyar sin församling?) Hur ska deras andliga liv tas om hand? Och vilket ansvar vilar på en andlig ledning som inte erbjudit tydligare undervisning och mer personlig omsorg än att de mitt i församlingen finns medlemmar som måste fästa sin trygghet till sin stol i lokalen mer än till Jesus Kristus själv?
Ett ledarskap ska inte bedömas bara efter vilka som kommer in genom framdörren i kyrkan utan minst lycka mycket över vilka som sårade lämnar kyrkan genom bakdörren.
Och medlemssiffror i sig är inte ett mått på att man gör rätt. Då skulle vi alla bli katoliker på en gång.
Lukas 15 handlar om att ta hand om alla de 100 fåren. Det tycks Paul Scanlon ha glömt.
Svar till David: Vad gör du själv och hur ser ditt sammanhang ut? Vilken Bibel läser du? Konstiga slutsatser du drar ur dessa bibel texter. Har du läst Matt 23:37-38? Lämnade Han sitt folk Judarna? Varför? Brydde Han sig inte om dem? Tror inte detta är fallet.
SvaraRadera/Lars
Vilka församlingar tas upp i den boken du refererar till?
SvaraRaderaTack för era bidrag och välkomna till barnabasbloggen! David, jag har också tagit upp Apg 6 och 15 nör jag diskuterar gemensamt beslutsfattande i mitt första inlägg om hur Gud styr församlingen.
SvaraRaderaLars. Vilka av Davids slutsatser är det som du tycker är konstiga?
Jag tror att en lösning på problemet skulle kunna vara att man har både evangelister och herdar i församlingsledningen. Då kan man kanske lyckas med att både ta hand om de gamla och nå ut till nya.
Cucca. Boken är en undersökning av 15 växande församlingar i Sverige. Boken talar inte om vilka församlingarna är men på sid 65 får man veta vilka samfund och rörelser de kommer ifrån. I stort sett hela den svenska frikyrkligheten är representerad. Församlingarna är utvalda till studien för att de växer genom att vinna människor som inte har en kristen bakgrund. Förfatarna lyfter fram nio kännetecken på dessa växande församlingar. Boken är mycket läsvärd och mer information finns på hemsidan www.naturligforsamlingsutveckling.se/
Jag har i snart 30 år arbetat inom landstingsvärlden och sett trender kring organisation och ledarskap komma och gå. Det slår aldrig fel att de trender jag där mött kommer, med ngt års fördröjning, och dyker upp i frikyrkan. Det får mig osökt att tänka på att vi lever i världen men inte av den. I mitt professionella liv försöker jag att ha "ett bibliskt angreppssätt" och pröva och behålla det som är gott. Tyvärr är det svårare att ha detta inom frikyrkan då de olika trenderna här ges en "andlig förpackning" och ifrågasättande tolkas ofta att man inte vill väckelse. Tack för en bra diskussion om "trenderna"
SvaraRadera