Det här är den tredje delen i min serie om församlingsbreven i Uppenbarelseboken. De tidigare finns här:
Hur mår församlingen?Du har övergett din första kärlek.
Idag ska vi se lite närmare på brevet till Pergamon (Upp 2:12-17). Liksom i fallet med församlingen i Efesos finns det både postivt och negativt att säga om församlingen i Pergamon. Jesus berömmer församlingen för att den håller fast vid hans namn och inte har förnekat sin tro, trots att de fått möta förföljelse och till och med martyrskap.
Men Jesus har också kritik att komma med. "Men något har jag emot dig", säger han, "att du hos dig har några som håller sig till Bileams lära" (2:14). Sen sägs det också att det finns några som "håller sig till nikolaiternas lära" (2:15). Problemet är alltså att det finns felaktig eller falsk undervisning inom församlingen och att de inte gör något åt det. Det går inte att veta exakt vad som menas med Bileams lära eller nikolaiternas lära, men det intryck man får är att det handlar om falsk lära som också leder till ett liv i omoral och olydnad mot Guds bud. Problemen verkar visa sig i både lärofrågor och livsstilsfrågor. Och församlingen gör ingenting åt det! "Vänd om!" säger Jesus.
Jag tror att många församlingar i Sverige kan känna igen sig i denna beskrivning. Vi har ofta svårt att vara tydliga med vår tro och tvekar när vi ska säga ifrån eller ta avstånd från felaktig undervisning. I vår kultur är det ju så viktigt att vara förstående och tolerant. Därför är det många församlingar som likt församlingen i Pergamon inte säger ifrån utan låter den falska undervisningen hållas. Texten visar att Jesus inte gillar en sån attityd. Han vill att vi ska vara tydliga och ta itu med problemen, både när det gäller lära och livsstil.
I en församling måste det förstås finnas utrymme för olikheter, även i lärofrågor. Vi kan inte vara överens om allting. Man ska inte kalla någon för villolärare bara för att man har olika uppfattningar, så länge man håller fast vid bekännelsen till Jesus som Herre och bygger på Guds ord. Men det finns gränser! Det finns läror som är falska och därför inte kan accepteras inom församlingen. Det finns också handlingssätt man måste konfrontera och ta itu med. När man gör det ska man förstås göra det i kärlek. Nu återstår det för oss var och en i våra olika gemenskaper att utarbeta vad detta betyder i praktiken i vår situation. "Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!" (Upp 2:17) Lycka till!
Jag avslutar med en uppmaning från Paulus: "Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad." (Gal 6:1)
Här är några Dagenartiklar som anknyter till ämnet:
"Man ska inte kalla någon för villolärare bara för att man har olika uppfattningar, så länge man håller fast vid bekännelsen till Jesus som Herre och bygger på Guds ord. Men det finns gränser!"
SvaraRaderaDet är svårt att veta var gränsen går. Och det är svårt att veta hur man ska tillämpa avståndstagandet från villoläror. Jag bor i Uppsala nu, och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till Livets-ordare. I en läsart av 1 Tim 6:5 står det att vi inte ska ha med dem som predikar framgångsteologi att göra, och det kan ligga nåt i det. Inte så att jag fryser ut dem och vägrar diskutera med dem, men jag vill nog inte umgås med dem eller delta i gudstjänst med dem.
Hur är det, Jonas? Du har inte skrivit på hur länge som helst.
SvaraRaderaHej Micael! Kul att du saknar mig. Jag mår bra, men har haft väldigt mycket att göra runt terminsstarten (Jag är ju lärare). Så bloggandet har helt enkelt fått ligga på is. Dessutom har jag inte så mycket idéer om vad jag skriva om just nu. Men var lugn. Jag kommer snart igång igen.
SvaraRaderaJag skulle vilja höra din åsikt angående Livets Ord. Vad jag själv tycker är det en villolära.Framgångsteologin har inte korsets tecken dvs budskap. JDS läran som sådan är ett kapitel och Livets Ords ekuminik med Katolska Kyrkan är för mig rätt frågande.
SvaraRadera