lördag 5 september 2009

Tellbe om ledarskap

Mikael Tellbe intervjuas i Dagen om sin nya bok. "Teologen Mikael Tellbe har skrivit en bok om de Jesustroende i Efesos och den mångfald som rådde där i början av 100-talet", skriver Dagen.

Artikeln finns här och den innehåller en hel del intressant. Boken är säkert läsvärd. Jag håller med Tellbe om grundtanken att det finns en mångfald i den nytestamentliga församlingen när det gäller strukturfrågor, och att det är svårt att hitta en entydig mönsterbild för hur församlingen ska organiseras och ledas. Men jag vill ändå ifrågasätta några av hans påståenden i artikeln.

Tellbe: "I Paulus brev till Timotheos syns tydliga hierarkiska strukturer med en föreståndare, diakoner, äldste - den sanna Jesustron bevakas med en slags traditionsförmedling via auktoriserade församlingsledare och lärare. Den sanne lärarens betydelse betonas."

Min kommentar: Jag ser ingen tydlig hierarkisk struktur i Timotheosbreven. Var finns den? Inte heller gör Paulus här någon skillnad mellan episkopos (församlingsledare, föreståndare) och presbyteros (äldste). Allt talar för att dessa termer används omväxlande om samma grupp ledare (vilket är fallet även i andra texter där de dyker upp, se t.ex. Apg 20:17-28, Fil 1:1, Tit 1:5-9).

Tellbe: "I Uppenbarelseboken syns en annan auktoritetsstruktur. Där är profeten, inte läraren, den viktiga. Den sanna Jesustron tas emot och bevaras genom en direkt uppenbarelse, inte genom någon annan."

Min kommentar: I Uppenbarelseboken syns överhuvudtaget ingen auktoritetsstruktur. Frågan behandlas helt enkelt inte i boken. Bara för att boken är skriven som ett resultat av profetisk uppenbarelse betyder inte det att profeten är viktigare än läraren, eller att Jesustron bevaras genom direkta uppenbarelser, istället för genom berättelserna om Jesus. Tellbe drar helt orimliga slutsatser och överdriver skillnaderna.

Tellbe: "Johanneslitteraturen framhåller inte i första hand ämbetet utan kollektivet. Breven betonar att de inte behöver någon lärare eftersom Anden, smörjelsen, finns hos dem. Auktoritetsstrukturen läggs ganska brett och inte hos en grupp ledare enbart eller i den karismatiska upplevelsen primärt, utan i gemenskapen."


Min kommentar: Finns det någon bok i Nya testamentet som framhåller ämbetet framför kollektivet? Tvärtom är det väl så att den betoning av gemenskapen och allas gemensamma ansvar som finns i Johanneslitteraturen ochså präglar hela Nya testamentet. Att Johannesbreven inte nämner några ledare betyder knappast att de inte finns. Sen kan man ju undra om inte Tellbe räknar in Uppenbarelseboken i Johanneslitteraturen. Det verkar lite konstruerat att göra en så stor skillnad mellan de båda, när det är samma författare, troligen samma mottagare och ungefär samma tidpunkt.

Min uppfattning är att Tellbe överdriver mångfalden av ledarstrukturer i Nya testamentet. När sen bildtexten i Dagen hävdar att såväl Livets ords ledarstruktur, som Svenska kyrkans och Missionskyrkans har sin grund i Nya testamentet har man verkligen gått för långt.

Jag kan hålla med om att det inte finns en entydig mönsterbild för ledarstruktur i församlingen och att det finns utrymme för mångfald. Men Nya testamentet är i alla fall normerande för ledarskap och det kan inte se ut hur som helst. Här är några saker som jag anser är nytestamentliga normer, eller "mönsterbilden" om man vill.

1. Församlingen är en gemenskap där alla delar ansvaret för varandra och det gemensamma livet. (mer om detta här)
2. Ledarskapet i församlingen ska vara kollektivt och delat. (mer om detta här)
3. Ledarskapet ska inte vara hierarkiskt, utan tjänande. (Mer om detta här)
4. Församlingens ledare får inte styra över eller kontrollera medlemmarnas liv.
5. Ledarskap är en funktion och inte ett ämbete. Det ska inte finnas en uppdelning i präster och lekmän.
6. Olika tjänstegåvor behövs och kompletterar varandra (t.ex. apostlar, profeter, evangelister, herdar, lärare).
7. Man får inte använda titlar när man tilltalar ledare. Ledare ska inte heller acceptera att tilltalas med titlar. Alla är nämligen jämlika bröder och systrar (Matt 23:1-12 och här).

Jaktlund har skrivit två blogginlägg som anknyter till artikeln. De finns här och här.

Tellbe har svarat på mitt inlägg här: Mikael Tellbe svarar om ledarskap i Efesos.
Min slutreplik finns här: Svar till Mikael Tellbe om ledarskap i Efesos.

9 kommentarer:

  1. Hej Jonas,

    väldigt intressant det här. Jag kan hålla med dig i att det känns väldigt konturlöst om "anything goes", som man kan få ett intryck av. Avslutningsklämmen: "Led den på det sätt som ger uttryck för den sanna Jesustron." ger ju lite intryck av vad som helst. Sedan vad Mikael verkligen menar, och hur starka hans argument är, det är ju svårt att säga utan att plöja hans lilla verk. Min erfarenhet är ju att Mikael har oerhört på fötterna när han tycker till om nåt. " Sedan undrar jag om han skulle hålla med om bildtexten i Dagen...

    SvaraRadera
  2. Jonas, dette var befriende lesning. Jeg blir alltid glad når jeg møter noen som uttrykker slike holdninger som du gjør så klart. Da får jeg nytt mot og føler håp!

    Jeg har også skrevet en kommentar til intervjuet med Telbe på min "referatblogg" Husmenighet:

    Er kirkelige strukturer i Efesus på 100-tallet normative?

    (Jeg holder for øvrig på å lese en del av ditt materiale om Anabaptistene - inspirerende!)

    SvaraRadera
  3. Jonas, jag håller med dig. Det jag reagerade positivt på i artikeln var betoningen på att det faktisk kunde se olika ut. Det är bra att ha som underlag när man möter andra. (Speciellt de som menar att bara ett sätt är det rätta, vare sig det är gamla pingstvänner eller högkyrkliga)

    Sen delar jag din syn. Absolut!

    Dagen ordverifiering: vedsteur, tyckte det var roligt nog att nämna!

    SvaraRadera
  4. Jonas !
    Tack för din strukturerade utläggning. Det är också glädjande att andra "teologer" granskar & inte enbart sväljer utsagor.
    Dina punkter synes vara logiska enl. biblisk förebild, dock haltar det när du kommer en bit ned bland punkterna.-
    Vi kan inte komma ifrån att lera - i apostlagärningarna framförallt apostlar utövade auktoritet gentemot andra kristna...
    Utpekandet av Ananias & Safira tillhör det kanske mest dramatiska, när människor dödades för att ha undanhållit egendom & svarat med lögn.
    Sedan delar jag inte din uppfattning om att hänföra ledarskap till en funktion & förneka dess ämbete.
    Tillämpning av utkorelse & "avskiljning i kraft av handpåläggning" ses som en bekräftelse på ämbete.
    Sedan är det rätt att mönsterbild är inte mänsklig sekulär auktoritet utan en auktoritet som "hjälparen" lär & vägleder... enl. Jesu egen förklaring.
    När du säger funktion, så synes iofs. detta vara en utbredd praxis i dag, där kallelse & utgivande tjänande synes bli mer & mer temporärt när funktion betonas på bekostnad av kallelse till ett livslångt ämbete.
    //
    Nils

    SvaraRadera
  5. Jag blev också lite trött, men av motsatt anledning som dig Jonas.

    Förförståelsen är nog viktigare än man tror för hur man tolkar den heliga skriften.

    SvaraRadera
  6. Bra, Jonas, jag håller med dig i stort.
    /Jonas Lundström

    SvaraRadera
  7. Gött att du är igång igen, Jonas!

    Håller med dig. Ett uttalande angående kyrkligt ledarskap som jag reagerade smått på finns här: http://www.frimodigkyrka.se/blogg/2009/09/08/eva-ernman-frimodig-kyrka-pa-tv/

    (Uttalandet finns i filmen, min kommentar finns i, ja, kommentarer.)

    SvaraRadera
  8. Stort tack till alla som har kommenterat mitt inlägg. Jag har nu fått ett utförligt svar från Mikael Tellbe och har publicerat det på bloggen. Jag skulle uppskatta om ni som kommenterat mitt inlägg också vill kommentera Mikaels svar. Låt samtalet fortsätta!

    SvaraRadera
  9. Nu har jag äntligen skrivit ett svar på Mikael Tellbes inlägg. Det finns här http://barnabasbloggen.blogspot.com/2009/10/svar-till-mikael-tellbe-om-ledarskap-i.html

    SvaraRadera