Har Gud i förväg utvalt dem som blir räddade eller har människan en fri vilja att ta emot eller förkasta Guds erbjudande om räddning. Flera bibeltexter tycks tala för dessa båda till synes motsatta uppfattningar och teologerna har genom århundradena grubblat över hur man ska förstå dem.
Till förmån för utkorelse och förutbestämmelse talar t.ex. Matt 22:14, 24: 22, Mark 13:27, Ef 1: 4-5, 11, Rom 8:29-30, 9:6-23, Apg 13:48.
Till förmån för människans fria vilja och möjlighet att acceptera eller förkasta Guds erbjudande talar t.ex: 1 Tim 2:4, 2 Petr 3:9, Joh 1:12-13, Joh 3:16, Hes 18:30-32, Luk 13:34.
Det finns två huvudtolkningar som brukar kallas Kalvinism (efter reformatorn Jean Calvin 1509-1564) respektive Arminianism (efter den holländske teologen Jakob Arminius 1560-1609). Framstående Gudsmän, evangelister och missionärer har funnits i båda lägren.
Kalvinismen menar att läran om att Gud utvalt dem som blir frälsta är tydlig i NT. Samtidigt talar NT lika tydligt om människans ansvar att omvända sig och tro. Dessa båda sanningar: Guds suveränitet och människans ansvar löper parallellt genom hela Skriften och är något av en paradox, ett mysterium. Det är som två parallella skenor på en järnvägsräls. Båda behövs om inte tåget ska spåra ur. Rätt balans får vi om vi undervisar båda sidorna. Frälsningen är på detta sätt helt av nåd och människan har inget att berömma sig av; t.o.m. tron är en gåva från Gud (Joh 6:65, Ef 2:8). Företrädare för kalvinismen är bl.a. John Bunyan, George Whitefield, William Carey, Charles Spurgeon och i vår tid James Packer och Wayne Grudem. För dem som vill studera kalvinismen närmare rekommenderar jag Packers bok Evangelism and the Sovereignty of God och Grudems Systematic Theology.
Arminianismen å andra sidan betonar människans fria vilja. Frälsningen är en fri gåva av nåd, men människan kan förkasta Guds erbjudande. Gud vet visserligen i förväg vilka som kommer att tro och bli räddade, men Han har inte förutbestämt det. Ingen kan komma till Jesus om inte Fadern drar honom, men det går att stå emot Hans dragande. Många arminianer förstår texterna om utkorelse som att Guds utkorelse är grundad i Hans förkunskap om vad som kommer att ske: ”For those God foreknew he also predestined to be conformed to the likeness of his Son, that he might be the firstborn among many brothers” (Rom 8:29 NIV), ”who have been chosen according to the foreknowledge of God the Father, through the sanctifying work of the Spirit, for obedience to Jesus Christ and sprinkling by his blood: Grace and peace be yours in abundance” (1 Petr 1:2 NIV). Ett annat synsätt är att se utkorelsen som något som är i Kristus. Det är Kristus som är utvald, och när vi är i honom delar vi Hans utkorelse (Ef 1:4-5,11). Rom 9 handlar inte om hur Gud räddar enskilda individer, utan om varför Han utvalde Israels folk. I Rom 10:9-13 och 11:22-23 betonar Paulus på nytt individens frihet och ansvar i frälsningen.
Företrädare för arminianismen är bl.a. 1500-talets anabaptister (tex. Balthasar Hubmaier, Menno Simons), John Wesley och t.ex. pingstväckelsens teologer. Nutida företrädare är Greg Boyd och Roger Forster. Den senare går igenom bibeltexterna och argumenterar övertygande i boken God´s Strategy in Human History. En variant av arminianismen är det som kallas Open Theism. Denna menar att framtiden är delvis bestämd och delvis öppen. Gud vet vissa saker om framtiden eftersom han har bestämt det, men han har ingen fullständig kunskap om framtiden eftersom den är delvis öppen och påverkas av fria val. Greg Boyd försvarar denna uppfattning i sina böcker, bl.a. i boken God of the Possible. Forsters och Boyds böcker är mycket läsvärda.
Detta är en fråga som jag har brottats ganska mycket med under mitt kristna liv. En period attraherades jag av kalvinismen, men efter att jag läst God's Strategy in Human History blev jag övertygad om motsatsen. Idag är jag alltså inte kalvinist, utan arminian. Har du valt sida?
Jag har också under en kort period blivit benämnd (hyper-)calvinist (av självaste Bruno Frandell). Men ganska snart hamnade jag i den arminianska fåran. Det var dock inte förrän jag läste "The Openness of God" på 90-talet som jag slutligen fann en position som jag tyckte höll.
SvaraRaderaEn viktig aspekt av det hela är det faktum att Augustinus utvecklade sin utkorelselära när Rom höll på att göra kristendomen till sin statsreligion. Det skulle kunna vara en tillfällighet, men det är inte svårt att se fördelarna med utkorelseläran när alla medborgare i romarriket skulle kollektivanslutas till Kyrkan, och där deras egen frivilliga omvändelse helst skulle kringgås. Calvin och Luther tjänade också på att ansluta sig till den augustinska synen eftersom de också ville behålla statskyrkosystemet.
Bra ingång till den här diskussionen! Precis som du har jag också attraherats av calvinism, men på senare år mer landat i den öppna teismen. Samtidigt tycker jag det finns fog i Jesus-traditionen för hoppet att Guds kärlek i Messias till sist kommer att omsluta allt och alla och besegra allt motstånd ("universalism"). Men jag kan inte se att detta kommer att ske genom att Gud forcerar sig på oss. Exakt vad det gör mig till i relation till begreppen calvinism/arminianism är jag osäker på, men jag tror att alla knän kommer att böjas för Jesus namn, och att hela skapelsen och alla folk ska tillbe Gud, men jag tror inte att det kommer att ske genom tvång och våld eller liknande. Även denna hållning fanns ju bland vissa anabaptister, inte minst Hans Denck.
SvaraRadera/Jonas Lundström
Hej Jonas, se gärna gästblogg artikeln på min blogg. Pär Stenberg drar helt andra slutsatser än dig, även kring Bibel citaten du försöker använda emot fria viljan, var han snarare tolkar dem till sin fördel. Hade varit intressant att se dina (bibliska) reflektioner kring hans text...Tack för att du delar med dig ditt perspektiv på saken....Själv har jag trott på utkorelsen sen jag blev frälst, men har under senare året blivit mer och mer influerat av reformert teologi...dock inte klar med frågan...men att det är Gud som frälser och att Gud är allsmäktig borde det inte vara något tvivel om.
SvaraRaderaJonas, pedagogiskt skrivet inlägg! Jag har ju själv berört detta ämne på min blogg och i mitt senaste inlägg berör jag boken Divine Foreknowledge. Jag undrar, har du läst den boken och vad tycker du i så fall om den. Vore intressant att höra dina reflektioner angående W L Craigs molinism.
SvaraRaderaTack för era kommentarer. Augustinus roll och inflytande diskuteras på ett mycket ingående och intressant sätt av Roger Forster i God's Strategy in Human History.
SvaraRaderaJag har inte läst Divine Foreknowledge, men jag ska beställa den och läsa den. Jag läste Mikael Karendals inlägg om den och blev intresserad. Så jag återkommer kanske med en kommentar senare.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen föregående kommentaren togs bort på begäran av författaren till kommentaren. Det är ingen censur från min sida.
SvaraRaderaTack Jonas! En väldigt bra sammanfattning! Sen underlättar det ju att jag helt delar din syn i den här frågan ;-)
SvaraRadera"En viktig aspekt av det hela är det faktum att Augustinus utvecklade sin utkorelselära när Rom höll på att göra kristendomen till sin statsreligion. Det skulle kunna vara en tillfällighet, men det är inte svårt att se fördelarna med utkorelseläran när alla medborgare i romarriket skulle kollektivanslutas till Kyrkan, och där deras egen frivilliga omvändelse helst skulle kringgås."
SvaraRaderaDetta måste jag säga är väldigt långsökt. För det första har du totalt missförstått vad Augustinus predestinationslära faktiskt går ut på. För det andra verkar du ej känna till den faktiska, historiska bakgrunden - nämligen debatten med Pelagius.
Med detta sagt kan jag lägga till att jag tar ställning varken för Pelagius eller Augustinus - utan med grekerna. (deras motsvarigheter bland latinarnarna torde kanske vara de som ibland kallas för semi-pelagianer, d.v.s. Cassianos, Vincent av Lerins m.fl.)
Jag tror på kalvinismens teologi mer är armeus teologi.
SvaraRaderaBra skrivet. Vi har en fri vilja och alla som vill bejakas av Gud, det räcker för mig.
SvaraRaderaMen genast kommer tanken varför vi måste definiera oss som varande det ena eller det andra.
Jag vill hålla fast enbart vid Bibeln. Och definiera mig enbart som bibeltroende.
Det är ju viktigt att tro på Jesus och lyssna på jesus när jesus pratar med dig. Lyssna till helig ande. Gör som Jesus säger. Amen.
SvaraRadera