Jag är i grunden mycket positiv till den nya gemensamma pastorsutbildningen, som planeras av EFK, Pingst och SAM. Idag presenteras den lite närmare i en artikel i Dagen. Modellen med en stark integration av teori och praktik tycker jag är mycket bra. Så här beskriver artikeln samspelet mellan teori och praktik:
'Kopplingen till församlingarna avgör om det blir succé eller inte. Idén kallas "församlingsbaserat lärande" och innebär ett samspel mellan utbildningsförsamlingar och skolan i båda riktningarna.
- Församlingarna blir ett slags laboratoriemiljöer där studenterna får pröva på och praktisera det de lärt sig i skolan. Och omvänt kan eleverna i skolbänken bearbeta, utveckla och lära av sina erfarenheter i det praktiska församlingslivet.
- Inget av samfunden är intresserad av en renodlad teoretisk utbildning som lever i en utbildningsbubbla vid sidan av den praktiska verkligheten, betonar Ulrik Josefsson.'
Jag tror absolut att detta är rätt väg att gå. Jag har tidigare presenterat en sådan utbildningsmodell i inlägget Att utbilda församlingsplanterare från 2008. Jag vill dock framföra en mycket viktig synpunkt till dem som planerar den nya utbildningen.
Jag tror att det är helt avgörande att den nya utbildningen har ett missionellt perspektiv. Det blir lätt så att en pastorsutbildning prioriterar att utbilda pastorer, herdar och lärare, som ska ta hand om de församlingar som finns och har behov av pastorer. Om studenterna får sina utbildningsplatser i etablerade och traditionella församlingar kommer vi att få ut pastorer som söker sig till etablerade och traditionella församlingar. Detta behövs, men det får inte vara huvudmålet. Jag är övertygad om att den nya utbildningen måste prioritera att utbilda även pionjärer med apostoliska, profetiska och evangelistiska gåvor. Vi behöver utbilda nya ledare som har ett missionellt tänkande. Det betyder att de inte är inriktade på att ta hand om existerande församlingar, utan på att plantera nya församlingar som når nya människor och på att bygga om gamla församlingar så att de sträcker sig ut mot de människor som finns utanför. Om den nya utbildningen ska producera sådana missionella ledare måste många av utbildningsplatserna vara i sådana nya och missionella församlingar. Det blir en utmaning för de ansvariga att åstadkomma detta.
Kanske kan de få hjälp utifrån. En utbildningsledare som gör just detta är australiensaren Michael Frost som kommer till Stockholm den 14-15 januari 2011. Jag hoppas att många passar på att lyssna till honom då och att de ansvariga för den nya pastorsutbildningen inte missar tillfället att träffa honom.
Hoppas bara att en sådan utbildning inte blir så liberal. Om det kan bli en evangelikal högskola i Sverige vore det något att föredra.
SvaraRadera