Den första anabaptistiska församlingen bildades i den lilla byn Zollikon några kilometer utanför Zürich. Redan dagarna efter att det första dopet ägde rum inne i Zürich den 21 januari 1525 grundades församlingen i Zollikon av George Blaurock och några till som var med i Zürich. I Zollikon fanns det ett stort andligt intresse bland bönder och hantverkare. De hade nära kontakt med den radikala gruppen runt Conrad Grebel i Zürich och följde intresserat utvecklingen. Direkt efter det första dopet var det naturligt för ledarna där att bege sig till den lilla byn. Redan under den första veckan döptes runt trettio personer. En av dem var bonden Jakob Hottinger, som också blev en av den nya församlingens ledare.
Hottinger var en stor släkt i Zollikon och många av dem blev engagerade i den nya rörelsen. 31 olika personer med namnet Hottinger förekommer i protokoll från rättegångar och förhör med anabaptister. En av dem var Jakobs dotter Margret. Hon döptes några veckor efter Jakob och fick en framträdande roll i den anabaptistiska rörelsen. Många kvinnor var flitiga evangelister, som spred budskapet från hem till hem, när de arbetade tillsammans med andra kvinnor. Margret fick vittne om sig att vara frimodig och oförfärad, och verkar dessutom ha fungerat i en profetisk gåva. Församlingen i Zollikon sattes under hårt tryck direkt och upplöstes ganska fort, men Margret fortsatte att vittna om sin tro så mycket det gick. I november 1525 arresterades hon tillsammans med flera andra anabaptistiska ledare, bland dem Conrad Grebel, Felix Mantz och Michael Sattler.
Margret vägrade att förneka sin tro. Hon vill inte ändra sin syn på dopet om hon inte blev överbevisad från Skriften. Efter några månader sattes hon tillsammans med de andra i fängelsetornet i Zürich, utan möjlighet att ta emot besök och med endast vatten och bröd som föda. De skulle sitta kvar där tills de hade dött. Efter att ha suttit fängslad i ett halvår gav Margret upp och gick med på att erkänna barndopet och hon släpptes. Hon verkar dock inte ha varit helt färdig med anabaptismen utan tog snart upp verksamheten igen. Redan efter ett par månader hade hon begett sig till grannstaden St Gallen och blivit en framträdande person ibland anabaptisterna där. Hon fick vittnesbördet om sig att hon levde ett disciplinerat liv och hade med Gud att göra. Det var många som tog intryck av henne och följde hennes ledarskap.
Vi vet inte riktigt var Margret Hottinger befann sig 1527-1530 och inte heller vad hon sysslade med. Den anabaptistiska rörelsen fanns kvar i Schweiz, men hade tvingats under jorden. 1530 dyker hon dock upp i rättegångsprotokollen igen. Tillsammans med sin far Jakob, sin bror Felix och några andra hade Margret bestämt sig för att lämna Schweiz och fly till Mähren (ett landskap i nuvarande Tjeckien), där det var större frihet för anabaptisterna. Tyvärr blev de arresterade på vägen dit. Margret blev avrättad tillsammans med sin far i Ravensburg (i det nutida Österrike). Jakob blev halshöggen och Margret dränktes. Mitt under avrättningen blev hon uppdragen och erbjuden att bli räddad genom att avsäga sig sin tro. Margret svarade: "Aldrig i livet. Varför drog ni upp mig? Köttet var nästan besegrat." Då fullbordades avrättningen och Margret Hottinger blev martyr. Efter fem år av kampfylld och uppoffrande tjänst fick hon förenas med sin älskade Herre. Hon var en av de många okända kvinnliga evangelister som verkade i den anabaptistiska rörelsen.
Källor:
Anabaptist History and Theology, C. Arnold Snyder
Man kan också läsa om Jakob och Margret Hottinger här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar