Intressant bloggdebatt om kristen tro

Jag har helt missat veckans intressanta bloggdebatt om fyrkantsevangelikalismen. Men tack vare Dagens artikel och Jaktlunds blogg idag blev jag uppmärksammad på debatten och ikväll har jag läst en hel del av den.

Det började med att bloggaren Jonas Lundström skrev ett kritiskt inlägg om det han kallar fyrkantsevangelikalismen (fyrke) inom EFK. De personer som nämndes vid namn som representanter för fyrke var Stefan Svärd och Anders Blåberg. Sen var samtalet igång.

Stefan Svärd skrev ett långt inlägg på sin blogg som respons och även Stefan Gustavsson på Svenska Evangeliska Alliansen gav sig in i samtalet på sin blogg. Senare skrev Stefan Gustavsson ytterliggare en text där han på ett utmärkt och övertygande sätt försvarade och förklarade begreppet "klassisk kristen tro" som Lundström kritiserat. Den texten tycker jag är särskilt läsvärd!

Efter några dagar skrev Jonas Lundström ett nytt inlägg där han försöker svara på de frågor han fått om vad han själv tror på egentligen. Det var en klargörande text där Jonas gör väldigt klart att han på många viktiga punkter ställer sig vid sidan om den kristna tron, som den uttryckts genom historien. Jonas är en ärlig och modig man, men hans tro tycks vara en helt annan än min.

Det är många som deltagit i samtalet på ett konstruktivt och bra sätt. Det har varit intressant och lärorikt att läsa igenom alla kommentarer. Det har varit en bra bloggdebatt med tydliga åsiktsskillnader och respektfull samtalston. Det är uppmuntrande.

Det är bra att den kristna tron diskuteras. Vi är ofta alldeles för rädda för att vara tydliga med trons innehåll. Vad vi tror är viktigt liksom hur vi lever. Man kan inte bara ta det ena utan att också ta det andra. Både lära och liv har betydelse. Johannes första brev visar tydligt att den sanna kristna tron har tre kännetecken:

1) En rätt tro på Jesus som Guds son, som blev människa (1 Joh 2:22-25, 4:2-3, 5:1-5, 10-13, 18-20).

2) Ett rätt liv i lydnad för Guds bud (1 Joh 2:3-6, 3:7-10, 5:1-5).

3) En rätt kärlek till bröderna och systrarna i den kristna gemenskapen (1 Joh 2:9-11, 3:13-18, 4:7-12, 19-21, 5:1-5).

Finns inte dessa tre kännetecken (åtminstone i någon mån, man kan ju vara ny på vägen) känner man inte Gud eller Jesus Kristus, även om man kallar sig lärjunge eller kristen. Det kan låta hårt, men så skriver aposteln Johannes.

Den kristna trons innehåll är oföränderligt i sin kärna. Detta innehåll har formulerats tidigare (den apostoliska trosbekännelsen är ett bra exempel), men det behöver formuleras på nytt i en ny tid för att visa sin aktualitet. Därför är det god timing att The Cape Town Commitment nu har kommit och att den ska publiceras på svenska den 18 mars på ett seminarium i Stockholm. I detta enastående dokument beskrivs den klassiska kristna tron och dess sociala och politiska konsekvenser på ett relevant och tydligt sätt för vår samtid. Jag hoppas att det kan bidra till att stärka den evangelikala rörelsen i vårt land, utan att den fördenskull uppfattas som fyrkantig. Jag är stolt över att beskriva mig själv som evangelikal pentekostal (ana)baptist. Om jag är en representant för fyrke får någon annan bedöma. Jag tänker fortsätta stå upp för evangelikal kristendom i alla fall.

En enastående text från Kapstaden

Den tredje Lausannekongresen om världsevangelisation ägde rum i Kapstaden den 16-25 oktober 2010. Den samlade 4200 evangelikala ledare från 198 länder. Som resultat av kongressen har det publicerats ett dokument som kallas The Cape Town Commitment. Dagen har berättat om detta här och här. De tidigare kongresserna med den evangelikala Lausannerörelsen har gett upphov till Lausannedeklarationen (The Lausanne Covenant 1974) och Manillamanifestet (The Manila Manifesto 1989). Detta är två mycket viktiga dokument. Särskilt Lausannedeklarationen har haft en stor betydelse för mig och många andra kristna i Sverige och världen. Efter att nu ha läst igenom The Cape Town Commitment tror jag att även den kommer att få stor betydelse. Jag är faktiskt mycket imponerad av texten. Den är helt enkelt enastående. Jag hoppas att många kristna kommer att studera den och ta den till sig. Inom kort kommer den också att publiceras på svenska. Den engelska versionen finns i sin helhet här.

Dokumentet har två delar. Den första delen är en trosbekännelse och den andra delen är en utmaning till praktisk handling (call to action). Det är en mycket lång och detaljerad text och det kan ju vara en nackdel, men den är läsvärd och varje avsnitt tycks vara genomtänkt och genomarbetat. Trosbekännelsen förklarar den kristna tron i tio punkter utifrån Guds kärlek och vår kärlek till Gud. Att använda kärleken som grundbegrepp i trosbekännelsen är kreativt och mycket lyckat. Man beskriver den kristna tron på ett tydligt sätt, som är begripligt för människor i vår tid. Många avsnitt är lysande. Under rubriken We love God the Son, finns bland annat följande avsnitt:

We trust in Christ. We believe the testimony of the Gospels that Jesus of Nazareth is the Messiah, the one appointed and sent by God to fulfil the unique mission of Old Testament Israel, that is to bring the blessing of God’s salvation to all nations, as God promised to Abraham.

1. In Jesus, conceived by the Holy Spirit and born of the Virgin Mary, God took our human flesh and lived among us, fully God and fully human.
2. In his life Jesus walked in perfect faithfulness and obedience to God. He announced and taught the kingdom of God, and modelled the way his disciples must live under God’s reign.
3. In his ministry and miracles, Jesus announced and demonstrated the victory of the kingdom of God over evil and evil powers.
4. In his death on the cross, Jesus took our sin upon himself in our place, bearing its full cost, penalty and shame, defeated death and the powers of evil, and accomplished the reconciliation and redemption of all creation.
5. In his bodily resurrection, Jesus was vindicated and exalted by God, completed and demonstrated the full victory of the cross, and became the forerunner of redeemed humanity and restored creation.
6. Since his ascension, Jesus is reigning as Lord over all history and creation.
7. At his return, Jesus will execute God’s judgment, destroy Satan, evil and death, and establish the universal reign of God.

Jag uppskattar särskilt att man har med punkt 2 och 3 om Jesu liv. Det är ju det som saknas i både den apostoliska och nicenska trosbekännelsen.

Den andra delen handlar om världen vi är kallade att tjäna. Här är texten mycket konkret och praktisk och tar upp en rad konkreta frågor som rasism, integration, miljöansvar, fredsarbete, fattigdomsbekämpning, slaveri och trafficking, förhållande till andra religioner, evangelisation, aids, maktmissbruk mm. Texten är utmanande och kallar den världsvida kyrkan till att radikalt leva ut Guds rike här och nu på alla områden. Texten är som sagt enastående och jag blir så glad av att läsa den. Jag hoppas att den får genomslag i våra svenska missionsrörelser och kyrkor och att vi tillsammans kan stå upp och bekänna vår tro på den herre vi älskar. Om texten får genomslag leder det också till praktisk handling på en rad områden i den värld som vi är kallade att tjäna.

Jag uppmanar er alla att läsa och begrunda The Cape Town Commitment.

Uppdatering 22/3: Texten presenterades på svenska vid ett seminarium i Stockholm den 18/3 (se Dagen och SEA).

En revolution, eller två...

Inte trodde jag att jag skulle skriva om kost och hälsa. Det har inte varit mina ämnen. Men nu har det förändrats. Jag har hamnat mitt i en revolution, matrevolutionen.

Det började med att en av mina söner (Josef) gick över till LCHF-kost i påskas. Han har varit en ivrig missionär för LCHF sen dess och försökt övertyga familjen. Han har sagt till mig att det skulle vara bra för min diabetes att sluta äta kolhydrater och äta mer fett istället, men jag har varit skeptisk. Visst slutade vi med lättprodukter, minskade lite på pastan och hällde mer grädde i såsen, men mer än så blev det inte. Sen gav Josef mig boken Diabetes.inte av Lars-Erik Litsfeldt i julklapp. När jag läste den blev jag riktigt intresserad. Den handlar visserligen mest om typ 2 diabetes, men jag förstod att även en typ 1 diabetiker som jag skulle kunna få stora vinster med att lägga om kosten till LCHF.

När så boken Matrevolutionen kom ut i januari köpte jag den direkt. Den är skriven av Kostdoktorn Andreas Eenfeldt, läkaren

bakom Sveriges största hälsoblogg.

Både jag och Kerstin blev övertygade och började testa LCHF. Nu äter vi nästan inga kolhydrater och väldigt mycket fett (LCHF betyder Low Carb High Fat) och det fungerar faktiskt oväntat bra. Särskilt för mig som har diabetes typ 1 har det betytt betydligt lägre insulindoser och mycket jämnare blodsocker. Det är värt oerhört mycket.

Genom LCHF-böckerna hörde jag också talas om den amerikanske diabetesläkaren Richard Bernstein och hans banbrytande bok The Diabetes Solution. Nu har jag läst även den och lärt mig oerhört mycket om min diabetes och hur jag kan behandla den på ett bättre sätt med lågkolhydratkost. Det känns som en revolution för mig personligen, men det är nog mycket större än så.

Andreas Eenfeldt tror att 2011 blir matrevolutionens genombrottsår i Sverige. Hans grundtes är att vi alla har blivit vilseförda av de allmänna kostråden i västvärlden. Vi har fått lära oss att undvika fett. Istället har vi ätit mer och mer kolhydrater. Resultatet har blivit en dramatiskt ökande fetma, med en rad allvarliga följdsjukdomar. Diabetes är en av de värsta. Med en lågmäld, grundlig och övertygande argumentation visar han att det är kolhydraterna, framför allt det vita sockret och det vita mjölet som är den stora faran för hälsan. Det är mycket hälsosammare att minska på kolhydraterna och öka på det mättade fettet. Man blir inte fet av att äta fett, men man blir mätt. "Ät dig frisk med riktig mat" är den utmanande undertiteln på hans bok.

Om du vill veta mer kan du läsa på Eenfeldts blogg om LCHF och diabetes.

LCHF håller på att bli en rörelse och många hakar på. Det är intressant hur det sprider sig. I stort sett varje gång jag äter tillsammans med andra får jag frågor om vad jag äter och varför. Jag behöver aldrig ta upp ämnet. Frågorna kommer ändå och nyfikenheten är stor. Många blir intresserade, läser boken och börjar testa. LCHF sprids från person till person som en dynamisk rörelse. Det är en matrevolution på gång.

För mig som kristen är det ofrånkomligt att dra paralleller till den kristna rörelsen. Det var så här som Jesusrörelsen spreds runt Medelhavet under det första århundradet. Det var så här som väckelserörelserna spreds i Sverige på 1800-talet. Kan det ske igen? Kan vi få se en ny Jesusrörelse och en Jesusrevolution i Sverige. Kommer jag någonsin att få uppleva att människor är lika nyfikna och frågvisa om Jesus, som de är om LCHF idag?

Det har varit uppmuntrande och utmanande för mig att plötsligt vara mitt i en dynamisk rörelse. Jag har fått se rörelsedynamiken i praktisk funktion och jag har sett att det fungerar. Nu ber jag att jag ska få vara med och starta en dynamisk Jesusrörelse i Sverige. Jag ber om en Jesusrevolution.

Jesus som pedagog

I en kristen församling talar man mycket om Jesus. Någon undervisar om Jesus. Vem han är och vad han har sagt och gjort. Det här är viktiga saker för en kristen församling, men ofta glömmer man en sak: Jesus var lärare! Han var en pedagog, den mest lysande pedagogen av alla och därför kan vi också lära oss något om hur han undervisade.

Detta har ofta kyrkan missat totalt och kört fast i en ganska ensidig pedagogik där monolog och föreläsning (predikan) har fått en alltför dominerande roll. Jesus predikade faktiskt inte speciellt ofta på det sätt som vi gör i våra kyrkor (en person talar och ingen får avbryta, ställa frågor eller komma med inlägg och invändningar). Kyrkan har helt enkelt missat att ha Jesus som förebild när det gäller pedagogiken och det tar vi mycket skada av.

Det krävdes faktiskt en person utifrån får att hjälpa oss att se. När pedagogikprofessorn Tomas Kroksmark skrev sin avhandling om Jesus som pedagog var det många som höjde på ögonbrynen. Kroksmark är inte bekännande kristen, men han hade undersökt hur Jesus undervisade och gjort förbluffande upptäckter. Avhandlingen är publicerad i boken Didaskalos.

Lennart Henrysson gör en fin sammanfattning av Krokmarks bok i artikeln Jesus - den verklige pedagogen, som jag hittade på nätet.

Kroksmark pekar på den stora variationen i Jesus metodik och delar in den under fyra huvudrubriker:

1. Förmedlande metoder, som t.ex. föreläsning, berättelser och skrivna texter

2. Interaktiva metoder, som t.ex. samtal, diskussion, frågor och motfrågor

3. Aktivitetsmetodik, som t.ex. förevisande, dramatik och projektmetod

4. Övriga metoder, som t.ex. examination, programmerad undervisning och upprepningens metodik

Kroksmark konstaterar alltså den stora variationen och anpassningsförmågan i Jesu undervisningsmetodik. Hans lärjungar lär sig genom en kombination av erfarenhet, observation, teori och praktik som gör att de verkligen lär sig något och växer som lärjungar och människor.

Så min utmaning till dig som undervisar i kristna sammanhang är att ta Jesus som pedagogisk förebild. Det gäller pastorer, ungdomsledare, söndagskollärare och alla andra som försöker hjälpa lärjungar att växa. Det är inte bara vad du säger som är viktigt. Det är också hur du arbetar. Det gäller att se till att människor verkligen växer, utvecklas och förändras. Det är ett livslångt lärande det handlar om. Så lär känna Jesus som pedagog!

Uppdatering 15/2. Dagen berättar en fin historia om Torsten Åhman och hans lärare Thomas Ehde. Den illustrerar lärarens betydelse på ett tydligt sätt.

Mer äkta, mindre perfekta

En gång i månaden kallar vi vår gudstjänst för Bibelfokus. Det betyder att vi ändrar formatet på samlingen och låter undervisningen vara mer som i ett klassrum; med mer interaktivitet, samtalsgrupper och diskussion. Jag har ofta ansvaret för undervisningen när det är bibelfokus och jag gillar den formen. Jag tror dessutom att den är mer effektiv än traditionell predikan för att skapa lärande och tillväxt hos dem som deltar. Den liknar ju också Jesus pedagogik mycket mer än vad en vanlig predikan gör, även om det förstås finns utrymme även för sådana ibland.

Idag gick vi igenom Lukas 12:1-12 som bland annat handlar om hyckleri och jag hade valt temat "mer äkta, mindre perfekta". För några år sedan hörde jag den norske pastorn Egil Svartdahl tala på en konferens. Han talade om hur församlingen ska nå ut i en postmodern kultur. En av punkterna var att vi måste vara mer äkta, mindre perfekta. Jag fastnade för den formuleringen och därifrån kommer idén till dagens tema.

I texten säger Jesus: "Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet" (Luk 12:1b). Lite tidigare hade han kritiserat fariseerna för just hyckleri: "Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska. Begriper ni inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan?" (Luk 11:39-40) Hyckleri är att inte vara äkta, att inte vara samma på insidan som på utsidan. Det är det Jesus säger att vi ska akta oss för. Allt kommer nämligen att bli avslöjat, förr eller senare; "Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt" (Luk 12:2). Hyckleri är en av de stora farorna för oss kristna. Hyckleri förstör vår integritet och vår trovärdighet. Vi behöver inte vara perfekta, men vi måste vara äkta. Hur är det med dig? Är du samma på insidan som på utsidan? Är du på samma sätt när du är ensam och ingen ser dig, som när du är tillsammans med andra?

Jesus fortsätter med att tala om att vi ska frukta Gud, eftersom gudsfruktan är det bästa skyddet mot hyckleri. Var inte rädda för människor, säger han och fortsätter: "Jag skall tala om för er vem ni skall frukta. Frukta honom som kan döda och sedan har makt att kasta i helvetet. Ja, jag säger er: honom skall ni frukta" (Luk 12:5) och det är uppenbart att det är Gud han talar om. Om man har en sund respekt för Gud och tänker på att han alltid ser vad man gör, säger och tänker gör det att man får ett skydd mot hyckleriet. Man strävar efter att hålla Guds bud, både när man är ensam och när man är tillsammans med andra. Man behöver inte visa upp något annat än sanningen eftersom Gud ändå ser allt. Gud förväntar sig inte att du ska vara perfekt, men han vill att du ska vara ärlig.

Att frukta Gud betyder inte att man behöver vara rädd för Gud. Därför fortsätter Jesus att tala om Guds stora omsorg om sina barn. Han talar om att Gud tar hand om varje liten sparv och säger sen: "Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar" (Luk 12:7). Kan man älska en Gud som man fruktar? Kan man lita på hans omsorg och kärlek? Ja, säger Jesus. Gud älskar oss och tar hand om oss. Han är vår far! Vi är mer värda än många sparvar och han har till och med koll på våra hårstrån. Kan man verkligen både älska Gud och frukta honom? Jag tror att det här är två saker som ska hållas i balans i det kristna livet. Vi kan både lita på hans kärlek och ha respekt för hans helighet. Det är det Jesus säger här. Håller du med?

Jesus tar sedan resonemanget ett steg vidare. Den allra viktigaste punkten när det gäller att frukta Gud och inte vara rädd för människor är att kännas vid Jesus inför människorna. "Jag säger er: var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall också Människosonen kännas vid inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar" (Luk 12:8-9). Det här är skarpa ord. Att bekänna sin tro på Jesus är helt avgörande. "Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning", skriver Paulus i Romarbrevet 10:10.

Det finns faktiskt en stor nyfikenhet på Jesus i vår tid, så ladda för att berätta om Jesus för dina vänner. Gör en liten lista med dina favoritgrejor om Jesus; citat, händelser, mirakel, liknelser, undervisning, möten och annat. Var beredd att berätta när du får chansen. Nästa gång din arbetskamrat är sur på en kollega kan du säga: "Jesus sa att man ska gå till den som gjort fel och prata i enrum för att reda ut det. Det kanske du ska pröva." Sen får du se vad som händer.

Men ibland kanske man missar tillfället. Ibland gör man som Petrus och förnekar Jesus. Ibland är man inte ärlig utan försöker visa upp en fin fasad. Ibland är man en hycklare. Ibland misslyckas man. Då finns det förlåtelse! Du får en ny chans gång på gång. Bara du är ärlig och ber om förlåtelse. Gud vill använda dig! Du behöver inte vara perfekt för att tjäna Gud, men du måste vara äkta. Det är när vi är äkta och ärliga som vi blir trovärdiga. Det är när vi vågar våra sårbara och visa även våra brister och vår svaghet, som människor kan attraheras av vår tro och vår gemenskap. Därför är det viktigt att vi är mer äkta och mindre perfekta.

Gott och blandat om medlemskap och mission

Den här veckan hinner jag inte med att skriva någon längre text här på bloggen. Idag åker jag till Bjärka-Säby för att vara med på Pingstskolornas årliga bibellärardagar. Jag tänker dock ge några intressanta lästips till den som är intresserad.

På Bjärka ska jag bland annat lyssna till Stefan Green. Han är en av författarna till boken Medlemskap - en tvärvetenskaplig studie av medlemskap i Pingströrelsen. Stefan står får det bibelteologiska perspektivet i boken (kap 2) och diskuterar frågor kring församling, dop och medlemskap. Han intresserar sig speciellt för barnens plats i församlingen. Han har skrivit en mycket läsvärd text och hela boken kan laddas ner här. Bland de övriga kapitlen rekommenderar jag Jan-Åke Alvarssons introduktion och sammanfattning (kap 1) samt Karl-Inge Tangens bearbetning av olika sätt att förhålla sig till dop och medlemskap med utgångspunkt i den process som Filadelfiaförsamlingen i Oslo gått igenom (kap 4). Pingstpastorn Mikael Karendal har skrivit en längre recension av boken på sin blogg. Andra kommentarer finns av Pelle Hörnmark x2, Stefan Green och Christian Mölk, Carl-Henrik Jaktlund.

Mitt andra tips är att läsa The Cape Town Commitment. Det är den fullständiga texten som kommit från den internationella Lausannerörelsens möte i Kapstaden i oktober 2010. Jag har precis börjat läsa den och den verkar mycket intressant och viktig. Dagen tar upp den här och här. Jag känner mig som en del av den evangelikala Lausannerörelsen och de tidigare texterna Lausannedeklarationen (The Lausanne Covenant 1974) och Manillamanifestet (The Manila Manifesto 1989) är mycket viktiga. Särskilt den Lausannedeklarationen har haft en stor betydelse för mig och många andra kristna i Sverige och världen. Jag hoppas att The Cape Town Commitment med sin betoning på att tron måste visa sig i praktisk handling ger ett fördjupat samtal om tro, lärjungaskap och mission i våra församlingar. Det behöver vi! Jag återkommer med fler synpunkter när jag läst klart.

Det är viktigt att notera att den nya gemensamma pastorsutbildningen för Pingst, EFK och SAM vilar på Lausannedeklarationens grund. Jag som gärna betecknar mig som pentekostal, evangelikal och anabaptist gläder mig över detta.

Nu ska jag packa färdigt och åka till Bjärka-Säby. Jag hoppas att du hittar något intressant att läsa och prata om i helgen.

Funktionella strukturer i församlingen

Nu har vi genomfört den tredje tvådagarskursen om församlingsplantering. Det var sexton deltagare från olika delar av landet (Stockholm, Östergötland, Västkusten, Småland, Skåne och Blekinge), som kom till Mariannelunds folkhögskola. Den här gången handlade det om funktionella strukturer i nya och gamla församlingar. Hur ska församlingslivet organiseras för att församlingar ska fungera och växa på ett bra sätt?

Jag startade kursen med en introduktion om att församlingens strukturer ska vara bibliska, funktionella och missionella. Sen tillämpade vi detta genom att diskutera olika ämnesområden. Mest fokus blev det på frågorna om medlemskap, ledarskap och juridisk organisationsform. Jag tycker att det var mycket spännande och intressant. Det finns många olika sätt att tänka och handla på dessa områden. Här följer några korta glimtar från kursen.

En del nya församlingar väljer att vara enkla och organiska utan att ha en juridisk organisation. Detta är enkelt och flexibelt och attraktivt för många i vår tid, men kan också skapa vissa praktiska problem.

Församlingen är i grunden en levande organism och inte en organisation. Många nya församlingar väljer ändå att skapa någon form av juridisk organisation för att lättare kunna hantera pengar och andra administrativa frågor i samhället. Detta är nödvändigt om man tex vill samla in pengar, hyra eller äga lokal, anställa medarbetare mm. Då kan man välja att vara en förening, en stiftelse eller ett trossamfund (en ny möjlighet sen år 2000). Några nya församlingar har en mindre ideell förening inom församlingen, som sköter ekonomi och administration. Ett exempel på det sistnämnda är Tjugofyrakyrkan i Flemingsberg, som Dagen skrev om häromdagen. Pastorsparet Nicklas och Lydia Mörling gick vår distansutbildning i församlingsplantering för två år sedan när de började arbetet med Tjugofyrakyrkan.

En tredje möjlighet är att plantera enkla organiska församlingar som kopplar till en församling med juridisk organisation. Då kan den nya församlingen fortfarande ha friheten och flexibiliteten, men ändå få administrativt stöd ifall den behöver. Vi såg flera spännande missionella möjligheter i detta tredje alternativ.

Vi tog också upp olika sätt att definiera medlemskapet i en församling. Ska det finnas ett tydligt medlemskap eller ska trösklarna vara låga och gränserna osynliga. Vi var överens om att gemenskapen ska vara öppen, samtidigt som kallelsen till efterföljelse måste vara tydlig. Vi diskuterade flera olika sätt att få detta att fungera i praktiken. Jag gav också en översikt över de fem olika huvudalternativ som används idag i de svenska frikyrkorna. Jag har tidigare skivit om att Pingst utreder medlemskapet. Nu finns hela det teologiska underlaget för utredningen på nätet. Ladda ner det här.

På lördagsförmiddagen undervisade min kollega Otto Rimås om utrustande ledarskap. På ett intressant sätt bearbetade han de olika frågorna om ledarskap; teamledarskap eller enmansledarskap, maktledarskap eller tillsammansledarskap, situational leadership, bibliska principer och kulturell anpassning i ledarskapet m.m. Diskussionerna var spännande och stundtals heta. Vi växer när vi slipas mot varandra.

Den fjärde (och sista detta läsår) kortkursen om församlingsbygge och församlingsplantering handlar om teamledarskap och konflikthantering. Det är mycket viktiga ämnen för alla ledare. Kursen är den 13-14 maj i Mariannelund. Du är välkommen! Mer information finns här.