Jag har helt missat veckans intressanta bloggdebatt om fyrkantsevangelikalismen. Men tack vare Dagens artikel och Jaktlunds blogg idag blev jag uppmärksammad på debatten och ikväll har jag läst en hel del av den.
Det började med att bloggaren Jonas Lundström skrev ett kritiskt inlägg om det han kallar fyrkantsevangelikalismen (fyrke) inom EFK. De personer som nämndes vid namn som representanter för fyrke var Stefan Svärd och Anders Blåberg. Sen var samtalet igång.
Stefan Svärd skrev ett långt inlägg på sin blogg som respons och även Stefan Gustavsson på Svenska Evangeliska Alliansen gav sig in i samtalet på sin blogg. Senare skrev Stefan Gustavsson ytterliggare en text där han på ett utmärkt och övertygande sätt försvarade och förklarade begreppet "klassisk kristen tro" som Lundström kritiserat. Den texten tycker jag är särskilt läsvärd!
Efter några dagar skrev Jonas Lundström ett nytt inlägg där han försöker svara på de frågor han fått om vad han själv tror på egentligen. Det var en klargörande text där Jonas gör väldigt klart att han på många viktiga punkter ställer sig vid sidan om den kristna tron, som den uttryckts genom historien. Jonas är en ärlig och modig man, men hans tro tycks vara en helt annan än min.
Det är många som deltagit i samtalet på ett konstruktivt och bra sätt. Det har varit intressant och lärorikt att läsa igenom alla kommentarer. Det har varit en bra bloggdebatt med tydliga åsiktsskillnader och respektfull samtalston. Det är uppmuntrande.
Det är bra att den kristna tron diskuteras. Vi är ofta alldeles för rädda för att vara tydliga med trons innehåll. Vad vi tror är viktigt liksom hur vi lever. Man kan inte bara ta det ena utan att också ta det andra. Både lära och liv har betydelse. Johannes första brev visar tydligt att den sanna kristna tron har tre kännetecken:
1) En rätt tro på Jesus som Guds son, som blev människa (1 Joh 2:22-25, 4:2-3, 5:1-5, 10-13, 18-20).
2) Ett rätt liv i lydnad för Guds bud (1 Joh 2:3-6, 3:7-10, 5:1-5).
3) En rätt kärlek till bröderna och systrarna i den kristna gemenskapen (1 Joh 2:9-11, 3:13-18, 4:7-12, 19-21, 5:1-5).
Finns inte dessa tre kännetecken (åtminstone i någon mån, man kan ju vara ny på vägen) känner man inte Gud eller Jesus Kristus, även om man kallar sig lärjunge eller kristen. Det kan låta hårt, men så skriver aposteln Johannes.
Den kristna trons innehåll är oföränderligt i sin kärna. Detta innehåll har formulerats tidigare (den apostoliska trosbekännelsen är ett bra exempel), men det behöver formuleras på nytt i en ny tid för att visa sin aktualitet. Därför är det god timing att The Cape Town Commitment nu har kommit och att den ska publiceras på svenska den 18 mars på ett seminarium i Stockholm. I detta enastående dokument beskrivs den klassiska kristna tron och dess sociala och politiska konsekvenser på ett relevant och tydligt sätt för vår samtid. Jag hoppas att det kan bidra till att stärka den evangelikala rörelsen i vårt land, utan att den fördenskull uppfattas som fyrkantig. Jag är stolt över att beskriva mig själv som evangelikal pentekostal (ana)baptist. Om jag är en representant för fyrke får någon annan bedöma. Jag tänker fortsätta stå upp för evangelikal kristendom i alla fall.
Bra sammanfattning Jonas! Jonas L är inte bekväm att läsa men det kan ändå vara bra med några av hans synpunkter tycker jag. Samtidigt anser jag att han ger intrycket att man bara MÅSTE tänka så som han. Det är retfullt och omoget. Han läser ju Bibeln (också) ensidigt och vill inte gärna höra om "det är ock skrivet" speciellt inte när flera av dessa ställen inte ger något stöd för hans tankar!
SvaraRaderaJag ser inte att Lundström går emot de tre punkterna som Jonas här presenterar för ”den sanna kristna tron”. Vad jag förstår är fyrke en betydligt snävare definition av vad som är kristen tro.
SvaraRadera@Theodor. Jag uppfattar verkligen inte att Lundström menar att man måste tro som han, tvärt om. Han kritiserar just fyrke för att presentera en lista trossatser som man måste tro för att vara kristen. Kanske är den listan en historiskt giltig definition av att vara kristen och vad jag förstått kallar sig Lundström en jesu lärjunge i stället av den orsaken. Jag ser en skillnad mellan tro som i tillit och tro som i försanthållande.
I punkt 1 inkluderar jag det som den apostoliska trosbekännelsen säger om Jesus, inklusive jungfrufödelsen, uppståndelsen och återkomsten. Även tron på att Jesus fanns hos Gud och var Gud redan i begynnelsen hör dit liksom att han var med i skapelsen (Joh 1, Kol 1, Hebr 1). Så jag tycker att Jonas Lundström klart går emot punkt 1. För mig är tro både tillit och försanthållande. Båda sidorna är nödvändiga. Dessutom handlar tro också om lydnad. Trons lydnad kallar Paulus det i Romarbrevet.
SvaraRaderaNumera verkar försanthållande vara rätt mossigt .... Men att hålla Herrens Ord för att vara sant och trovärdigt måste enligt min uppfattning anses som en väsentlig del av vår trosrelation.
SvaraRaderaPaulus skriver till Timoteus: "det ordet är tillförlitligt och på allt sätt värt att tas emot. 10 Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende. 11 Detta skall du inskärpa och lära ut."
Var och en borde kunna förstå att en vanlig relation här på jorden där den ene inte håller för sant vad den andre sagt gör att relationen blir ansträngd och kan gå i kras...
Ville bara påpeka att det inte primärt är begreppet klassisk kristen tro som jag kritiserat, utan att det evangelikala åsiktspaketet beskrivs som klassisk kristen tro. Många kristna genom tiderna har ju tex uppfattat bejakandet av påvens ämbete eller barndopet som "klassisk kristen tro" och tex baptister som heretiker. Och många skulle säga att det är trosbekännelserna som ringar in vad som är klassisk kristen tro, och inte vad man tänker om bögar eller bibelsyn.
SvaraRaderaDet är också intressant att du har med lydnad för Guds bud. Där finns något som jag känner att jag kan knyta an till. Undrar vilka bud du menar, och hur många kristna som finns kvar på din lista efter att ha gått igenom ditt test. Jag misstänker att det är fler än jag som åker ut. Eller hur är det med att sälja allt vi äger och ger åt dom fattiga, att älska våra fiender (dvs inte använda våld mot dom mm), att inte samla skatter på jorden, att bjuda in dom fattiga och inte våra rike vänner när vi har fest, att ta förföljelsekorset på våra axlar, att älska Jesus före vår familj, att tillrättavisa vår bror i enrum, att inte avlägga sanningsförsäkringar, att inte söka maktpositioner, att ge åt alla som ber oss och inte kräva tillbaka det vi lånar ut...
/Jonas L
Tack Jonas, för ditt påpekande. När jag talar om klassisk kristen tro syftar jag på hela den apostoliska trosbekännelsen och tron på treenigheten. När det gäller bibelsynen och synen på äktenskapet anser jag att det finns en klassisk kristen uppfattning (Bibeln är Guds skrivna ord och äktenskapet är ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna), men det är på en lägre nivå.
SvaraRaderaSamtidigt anser jag att EFK som beskriver sig som en evangelikal, baptistisk och karismatisk rörelse måste vara mer specifik i sin trosbekännelse än "klassisk kristen tro". Det är bara naturligt.
Jag betraktar mig som en mycket ekumenisk evangelikal. Jag har stor tolerans och förståelse för att man ifrågasätter, funderar och diskuterar även centrala trosläror. Det gör jag ständigt i mitt jobb som bibellärare.
Villolärare blir man inte för att man tvivlar eller diskuterar, utan om man förkunnar, sprider och undervisar falska läror. Lärare får som bekant en strängare dom (Jak 3:1).
Din reflektion om Guds bud tycker jag är mycket relevant. Fast det viktiga är väl vilka bud Johannes tänker på när han skriver. Jag gillar din utmanande uppräkning av buden och det får mig att fundera på om jag själv håller måttet. Men som du ser i min text tror jag inte att man måste vara färdig på någon av de tre punkterna. Det viktiga är att man är på vägen. (Någon egen lista med namn har jag inte förresten). Men jag tycker faktiskt att din lista med bud är för kort. Jag vill lägga till att en lärjunge inte får ha sex utanför äktenskapet (inte ens i fantasin). Det är också viktigt!
Mycket gediget inlägg Jonas M!!
SvaraRaderaBra resonemang kring å ena sidan klassisk kristen tro och att det å andra sidan är naturligt att EFK behöver något snävare ramar. Och att det kan finnas JÄTTEVIKTIGA och VIKTIGA frågor...
/Tobias Fritzon.
Ok, inkluderar man trosbekännelserna i en ”rätt tro på Jesus” så blir det lite annat (för övrigt se gärna debatten mellan Ketriel Blad och Stefan Gustafsson i Korskyrkan i Uppsala). För övrigt är det ju intressant att tala om klassisk kristen tro om man definierar kristna på ett snävt sätt så kan man ju naturligtvis säga att alla kristna tänkt ”såhär”, för de andra är ju inte kristna, enligt definitionen. Tycker väl själv trosbekännelserna är bra uttryck för kristen tro, men frågan är om man kan använda dom (och eventuella listor på rätt tro) för att säga att andra är kristna eller ej. Det är där jag menar att det är skillnad på tillit och försanthållande (som båda, plus andra delar, är viktiga delar i tron). Jonas L tar upp lydnad och lag bra tycker jag.
SvaraRaderaJag tror det här handlar mycket om Kain och Abels situation. Abels offer sa Gud ja till, Kains offer blev ett nej. I stället för att Kain kollade på sin egen relation till Gud så började han snegla på sin broder och blev vred. Vi ska hålla blicken på Gud och vår egen relation till honom, inte döma varandra efter diverse listor på trossatser än hur sanna dom må vara. Vi kan dock vittna om vår tro och förkunna honom i tro, frimodigt, det tycker jag är bra Jonas.
Sedan är det nog naturligt att ett samfund har sina snävare ramar kring vad kristen tro är. Det går inte att bygga samfund utan vissa ramar, vilket jag tror kan vara gott. Men jag tror vi bör akta oss för att döma andras tro.
Lite tveksamt känns det ändå med att snävarare ramar. Det kan ju lätt bli exkluderande! Och då blir per automatik en sekt!
SvaraRaderaTheodor.
SvaraRaderaJag menar att risken är ännu större att bli sekt om man väljer att stå utanför en större gemenskap (t ex ett samfund), typ kör sitt eget race. Jag tror inte snäva ramar är problemet utan snarare vad som försiggår INNANFÖR ramarna...
Däemot får nog vår tids individualistiska människa lätt klaustrofobi bara vid tanken på gränser eller regler.
/Tobias.
Tobias,
SvaraRaderaHåller med dig på den punkten :) Det är bra att vara med någonstans men redan själva ordet samfund är naturligtvis ett bibelfrämmande begrepp och avvissas å det kraftigaste av Paulus i 1 Kor 3 även om det står i ett litet annat sammanhang men frågan är om det inte väsentligt samma sak... Det tål att fundera över en extra gång....
Varje församling(samfund) måste enligt min bibelförståelse ha den uppriktiga strävan att välkomna alla som Gud välkomnar som sina barn: "Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren* och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst." Rom 10:9,10
Underförstått är då grunden till tron: " du känner ... de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." (2Tim 3)
Varje krav på troende (att få vara med) utöver det anser jag är fel och gör en till att välja 2010talets "Paulus" eller "Apollos" och har risken i sig att samfundet faktiskt blivit en sekt som står de heligas enhet i vägen...
Ordet baptistisk, karamatisk ser jag som typiska uttryck för "Paulus- eller Apollostänkande". Därmed säger jag inget negativt om dessa ord i sig. Risken är dock att de kan utgöra en skiljemur mellan guds barn!
Den lösningen är ingen enkel lösning i sig men är enligt min förståelse grundförutsättningen för att Guds barn maximalt kan vara till välsignelse för varandra. I nuläget är det ju så att de som tänker som Jonas L lämnar "samfundet"(har svårt för självaste ordet) och det kan absolut inte vara Guds tanke. Då går ju församlingen miste om det Gud vill använda JL(fyll i vilket annat namn som helst som lämnar) till för att välsigna församlingen. Samtidigt går Jonas L miste om den välsignelse som Gud vill använda resten av församlingen till.
Detta låter kanske teoretiskt men jag tror inte det är det... Det är ganska allvarligt!! Vi är dock inte längre mottagliga för den tanken och har accepterat liksom status quo i att ha en massa olika samfund som alla för sig är ensidiga...
Visst kan man diskutera samfunds-begreppet. Just EFK är ju ett samfund av just självständiga församlingar som VÄLJER att ställa sig under en viss inriktning i samarbete mot gemensamma mål. Om sen t ex Jonas L väljer att inte göra det tycker jag vittnar om att gränsen är nådd, så att säga. I sådana lägen känns det ju aldrig särskilt kul, men jag tror personligen inte att lösningen är att höja taket. Om det däremot rör sig om missförstånd är det ju tragiskt.
SvaraRaderaJonas M. Man kan ju tänka att åtminstone kärleksbudet var något brevförfattaren tänkte på. Se tex 1 Joh 3:16-18.
SvaraRaderaI ljuset av Jesus och apostlarnas förväntningar på våra liv, och det jag vet om hur vi lever, så måste jag säga att jag är genuint förvånad över hur du kan vara så säker på din egen kristen tro att du vågar utdefiniera min. För mig framstår det som hyckleri.
Tack för samtalet.
/Jonas L
Jonas L. Kärleksbudet är det viktigaste, absolut.
SvaraRaderaJag tycker nog att du har utdefinierat dig själv genom att distansera dig från den apostoliska trosbekännelsen och förneka treenigheten. Jag kanske har fel, men det är så jag uppfattar det du skriver på din blogg.
När det gäller mitt eventuella hyckleri vill jag säga med aposteln Paulus: "Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren" (1 Kor 4:4).
Tack själv, förresten, dina kommentarer får mig alltid att tänka till!
Den här debatten är ett perfekt exempel på varför jag lämnade den protestantiska/reformerta tron.
SvaraRaderaDen är inte relevant längre när alla gamla sanningar ska kastas överbord. Inte ens den apostoliska trosbekännelsen kan man acceptera längre.
Vad ska man kasta ut härnest?
Nya testamentet?
-Tobias J.
Tobias J.
SvaraRaderaUtifrån det du kommenterar kan jag rekommendera Fredrik Wenells inlägg i debatten, angående problemet med tradition och auktoritet inom frikyrkan:
http://cruciformphronesis.blogspot.com/2011/02/postmodernitet-auktoritet-och-frikyrkan.html
/Tobias Fritzon.