Det grekiska verbet apostello betyder att sända och substantivet apostolos betyder någon som är sänd eller budbärare. Orden används på olika sätt i Nya testamentet och när apostolos verkar syfta på en specifik tjänst eller funktion översätts det med apostel i svenska översättningar.
Ordet apostel används på åtminstone tre olika sätt i Nya testamentet när det gäller tjänst i Guds rike.
1. Jesus som apostel
Först och främst kallas Jesus för apostel. Det gör han i Heb 3:1. "Därför, ni heliga bröder som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst, som vi bekänner oss till." Jesus är den som sändes till världen för att rädda den. "Gud har inte sänt sin son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli räddad genom honom" (Joh 3:17).
2. De tolv apostlarna
Den andra användningen av ordet apostel gäller de tolv apostlarna som följde med Jesus under de tre år han var verksam. Lukas skriver så här: "När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut tolv av dem, som han kallade apostlar" (Luk 6:13). Dessa tolv är en unik grupp och de hade en unik funktion. De skulle vara med Jesus och de skulle vittna om hans uppståndelse. De skulle vara tolv eftersom de var grunden för Guds folk i det nya förbundet. När en av de tolv avföll var det nödvändigt att insätta en ny och det gjorde man i Apostlagärningarnas första kapitel när man valde Mattias. Det var viktigt att den som blev utvald hade varit med ända från det att Jesus döptes av Johannes tills det att han for upp till himlen (se Apg 1:15-26). Att de tolv har en helt unik tjänst bevisas också av att deras namn står på stadsmurens grundstenar i det nya Jerusalem. "Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på lammets tolv apostlar" (Upp 21:14). Om vi pratar om de tolv apostlarna kan vi lugnt säga att några sådana apostlar finns inte idag. Men det finns faktiskt en kategori till.
3. Andra apostlar
Den tredje användningen av ordet apostel för en kristen tjänst syftar på en vidare krets av apostlar. Det tydligaste exemplet är förstås Paulus som kallas apostel första gången under den första missionsresan (Apg 14:14). I samma vers kallas även Barnabas för apostel. I Gal 1:18-19 verkar Paulus räkna även Jesus bror Jakob som apostel. Andra som tycks höra till apostlarna är Andronicus och Junia (Rom 16:7) och kanske även Epafroditos (Fil 2:25) även om det är mindre troligt och apostolon i den versen vanligtvis inte översätts med apostel. Hursomhelst så visar detta att benämningen apostel inte var begränsad till de tolv. En annan sak som visar att ordet apostel kunde användas om en vidare krets är att Nya testamentet talar om falska apostlar. Jesus säger till församlingen i Efesos: "Du har prövat dem som kallar sig apostlar, men inte är det..." (Upp 2:2) och Paulus skriver: "Sådana människor är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till Kristi apostlar" (2 Kor 11:13). Om det bara var de tolv som kallades apostlar skulle det ju inte kunna vara några andra som gjorde anspråk på att vara det. När Paulus talar om apostlar i församlingen tror jag att det framför allt är den här tredje kategorin han talar om, både i 1 Kor 12:27-30 och i Ef 4:11.
"Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål." (1 Kor 12:28)
"Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare." (Ef 4:11)
När vi talar om att vi behöver apostlar idag är det den här tredje kategorin vi syftar på. Men vad har då apostlarna för funktion.
Apostlar idag
De tre apostlar i Nya testamentet (förutom de tolv) som vi vet något om är Paulus, Barnabas och Jakob. Det är framför allt utifrån dessa tre som vi kan bilda oss en uppfattning av vad en apostels tjänst innebär. David Petts skriver om detta i sin bok Body Builders och han drar slutsatsen att en apostel ofta har följande kännetecken.
- En apostel predikar evangeliet med åtföljande tecken och under.
- En apostel bryter ny mark och planterar nya församlingar.
- En apostel lägger grunden för lokala församlingar (kan ta över ansvaret och lägga grunden/bygga församlingar som de själva inte planterat, som Barnabas i Antiokia och Jakob i Jerusalem).
- En apostel har ansvar för och betjänar församlingar inom ett större område, särskilt de församlingar som de själva planterat.
- En apostel tränar och utrustar andra för tjänst i Guds rike.
Alla apostlar måste inte nödvändigtvis ha alla dessa kännetecken lika starkt. Alla måste inte vara som Paulus. Jakob kallas till exempel apostel, trots att han troligen inte planterade några församlingar. Jag tänker att apostlar är strateger och byggmästare. Jag tänker att det är människor som bryter ny mark och ger sig in på nya områden. Jag tänker att det är ledare som har fokus på missionsuppdraget, som är ledare i församlingsplantering och som lägger grunden för nya församlingar. Det är därför jag tror att vi behöver fler apostlar i Sverige idag. Och även om det kanske är obekvämt och ovant att kalla någon apostel, så hoppas jag att du håller med om att själva funktionen behövs, vad vi än kallar den.
Sverige behöver fler kristna ledare med en apostolisk typ av funktion. Låt oss skapa utrymme för dem, när vi ser dem. Låt oss släppa fram apostlarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar