Därför brinner jag för församlingsplantering (och är frustrerad)

Alla som brinner för något har nog upplevt frustration när andra inte brinner för samma sak. Jag brinner för församlingsplantering i Sverige och det har jag gjort i snart 40 år. Det har många gånger varit oerhört frustrerande. För 40 år sedan var det knappast några som talade om behovet av att plantera nya församlingar i Sverige. Idag är det mer accepterat och alla frikyrkosamfunden har det på sin agenda. Det tycker jag är bra. Men jag är fortfarande frustrerad.

Även om det nuförtiden är många som förstår behovet av församlingsplantering är det fortfarande alltför få som brinner för det och är beredda att göra något för det. Och det finns fortfarande många som inte alls inser att det är nödvändigt att plantera församlingar. Jag mötte den inställningen senast nu i veckan när jag talade om församlingsplantering i ett sammanhang. Jag hoppas att jag lyckades övertyga några av dem som var skeptiska. Jag brinner och jag är frustrerad. Det går nog ofta hand i hand.

Jag blir därför extra glad när jag läser något riktigt bra som argumenterar för det jag tror på. Nu senast är det boken Center Church, som jag recenserade förra veckan. I ett av bokens avslutande kapitel förklarar Tim Keller varför det är nödvändigt att plantera nya församlingar om en kristen rörelse ska må bra och utvecklas positivt.

Keller menar att evangelisation och församlingsplantering var ett naturligt utflöde av församlingarnas liv i Apostlagärningarna och att det borde vara lika naturligt idag. Att plantera nya församlingar borde vara en lika självklar del av församlingens liv som att fira gudstjänst, evangelisera, undervisa, bygga gemenskap, och att bedriva diakoni och socialt arbete. En rörelse som slutar att plantera nya församlingar kommer snart att tappa fart och gå tillbaka. En rörelse som slutar att plantera församlingar kommer snart att sluta bryta ny mark och nå nya människor i nya sammanhang. Därför är församlingsplantering så viktigt.

Om församlingsplantering ska bli något som kommer naturligt för oss behöver det ske tre viktiga förändringar hos pastorer och församlingsledningar menar Tim Keller.

För det första måste man vara villig att ge bort sina resurser och villig att förlora kontrollen över sina pengar, medlemmar och ledare. Det kostar på att bli en sändande församling, men Gud kommer att välsigna den som vågar.

För det andra måste man ge upp en del av kontrollen över hur de nya församlingarna utformas och fungerar. Nya församlingar kommer alltid att hitta nya uttryckssätt i nya kulturella sammanhang. Om man vill centralstyra och kontrollera allting kommer man snart att kväva rörelsen och stoppa multiplikationen.

För det tredje måste man först och främst bry sig om Guds rike och inte bara det egna samfundet eller sammanhanget. Keller berättar att hans presbyterianska församling i New York har gett ekonomiskt stöd för församlingsplantering till både pingstvänner och baptister (med flera), just för att markera att det är Guds rike det handlar om. Det tycker jag är både föredömligt och generöst. Det är en sådan gudsrikes-attityd vi också vill ha mellan församlingsplanterande samfund och rörelser i Sverige.

En vanlig invändning mot församlingsplantering är att det redan finns tillräckligt med församlingar och att vi istället ska satsa på att förnya de existerande församlingarna. I själva verket finns det ingen motsättning mellan dessa båda saker, utan de går hand i hand. Tim Keller ger några skäl till detta:

Det bästa sättet att nå en stad (eller ett land) med evangeliet är inte genom evangelisationskampanjer, utan genom evangeliserande församlingar. Det behövs nya gemenskaper där nya troende kan integreras, växa och utvecklas i sin tro. Det bästa sättet att öka antalet kristna i en stad (eller ett land) är att plantera nya församlingar som når nya människor.

I en storstad finns det dessutom så många olika sorters människor och så många olika sorters kulturer att det behövs många olika typer av församlingar för att nå alla. Hur många församlingar behövs det i en stad, frågar Tim Keller, och svarar: Många fler än du tror.

Han menar också att församlingsplantering är det bästa sättet att förnya de existerande församlingarna. Han ger fyra skäl till detta:

1. Nya församlingar ger nya idéer till hela Kristi kropp.
2. Nya församlingar reser upp nya kreativa kristna ledare för hela staden. 
3. Nya församlingar utmanar de existerande församlingarna att utvärdera sig själva. 
4. Nya församlingar evangeliserar och leder människor till tro och en del av dessa kommer att hamna i de redan existerande församlingarna. 

Keller summerar: Intensiv och målmedveten församlingsplantering är ett av de bästa sätten att förnya de existerande församlingarna i en stad, såväl som det absolut bästa sättet att få Kristi kropp att växa i staden. 

Jag håller med Tim Keller. Det är därför jag brinner för församlingsplantering. Och jag är faktiskt lite frustrerad. 

Källa Center Church, sid 355-365