Berättelser ur mitt liv - en sommar i Frankrike med OM

Idag fortsätter jag min serie med berättelser ur mitt liv.

När jag var 18 år mötte jag missionsorganisationen OM. (Då visste jag inte att OM också var inblandad i min omvändelse tre år tidigare). OM:s Sverigeledare Hans Ström medverkade på en nyårskonferens i min hemförsamling och under den konferensen öppnades mina ögon för de andliga behoven i världen. Jag brukar kalla det för min andra omvändelse, därför att det ändrade inriktningen på mitt liv radikalt. Tidigare hade jag mest tänkt på att evangelisera i Sverige, nu upptäckte jag plötsligt den stora missionsutmaningen i världen och att det fanns många onådda folk och folkgrupper. Särskilt fick jag nöd för muslimvärlden och jag fick Turkiet på mitt hjärta. Jag köpte OM:s världskarta och satte upp den på väggen i mitt rum och började be för världen.

OM visade också på att det fanns ett stort behov av mission i Europa. Jag köpte en bok med titeln France - a mission field och den skakade om mig rejält. Jag förstod att det fanns länder i Europa där det var mycket större andliga behov än i Sverige. Frankrike var det andra landet som jag fick på mitt hjärta under den sista terminen på gymnasiet, våren 1978. Och nöden för Frankrike blev faktiskt starkare än nöden för Turkiet.

Jag har älskat Frankrike och allt franskt sen jag var liten. Jag tror att jag har fått det med modersmjölken eftersom min mamma talar franska och alltid talat varmt om Frankrike. När jag skulle välja språk till högstadiet var det aldrig någon tvekan. Det har alltid varit självklart att jag ska lära mig franska och jag läste franska i sammanlagt sex år i skolan. När jag slutade gymnasiet var jag redo att åka till landet i mitt hjärta för att dela evangeliet med fransmännen.

På 70-talet hade OM månadslånga sommarkampanjer i många länder i Europa. Hundratals ungdomar från hela Europa (och världen) samlades för en veckas konferens för att sedan delas upp i olika team och åka ut på evangelisation i olika länder. Jag kände Guds kallelse att åka till Frankrike två månader (juni och juli) och tog ledigt sista veckan på gymnasiet, skippade studentfirandet och gav mig ut i mission. Det blev två fantastiska (och utmanande) månader som gav erfarenheter och lärdomar som jag har burit med mig hela mitt liv.

Det började med att svenskarna som skulle åka ut i juni samlades på OM:s Sverigekontor i Smålandsstenar. Alla fick lämna in de pengar man hade med sig. Det var inte tillåtet att ha privata pengar när man var med OM, utan i teamen delade man allt och skulle lära sig att leva i tro på att Gud förser. Att åka ut med OM, var lite grann som när Jesus sände ut sina lärjungar utan pengar (se Mark 6:8-9). Man fick inte heller ha med sig kamera. Vi var ju inte ute för att turista utan för att tjäna Gud och det var viktigt att alla i teamen var på samma nivå och att ingen hade mer än någon annan. Det var radikalt och det var nyttigt. Jag hade inga invändningar mot OM:s policy utan satsade helhjärtat. Och i efterhand kan jag se att det var just de här omständigheterna som bidrog till att göra sommaren så lärorik. Jag förstår hur Jesus tänkte när han sände ut lärjungarna utan pengar och mat.

Från Sverige bilade vi först till OM:s bas i Belgien och sen vidare ner till Le Havre i norra Frankrike. Juni månads förberedelsekonferens var ombord på OM:s nyligen införskaffade fartyg  Doulos, som var på väg ut på sin första resa i missionens tjänst. Det var inspirerande att tillbringa en vecka ombord på Doulos. OM:s missionsfartyg är något alldeles speciellt och jag har många vänner som har seglat med något av dem på världshaven. Nuförtiden är det Logos Hope det handlar om.

 Doulos i Argentina i maj 1979

Jag blev placerad i ett team som skulle till den franska storstaden Rennes. Vi var ett stort team på knappt trettio personer som skulle hjälpa en engelsk missionsärsfamilj att komma igång med en församlingsplantering i stadens södra delar. I ett område med ca 50 000 invånare fanns det ingen evangelisk församling. Gordon och Avril Margery var utsända av den franska organisationen France Mission (numera Perspectives) och hade precis flyttat till Rennes för att sprida evangeliet, göra lärjungar och plantera en församling. Vi skulle hjälpa dem att dela ut foldrar till alla hushåll i södra Rennes, så att de skulle kunna få kontakt med några som var öppna för evangeliet. Det var första gången i mitt liv som jag mötte en församlingsplanterare och det satte djupa spår. Frukten av teamets arbete blev att de fick några kontakter och med tiden kom människor till tro och det blev en församling. Jag blev glad när jag hittade deras hemsida idag. Församlingen heter Église Protestante Évangélique de Rennes-Sud och här kan man läsa om deras historia.

En klassisk syn på OM:s bas i Zaventem, Belgien.

Teamen åkte ut i Europa med OM:s VW-bussar. 

Efter tre veckor i Rennes åkte vi tillbaka till basen i Belgien. De flesta skulle tillbaka till sina hemländer, men jag skulle stanna kvar en månad till så jag fick vara med på ännu en veckas förberedelsekonferens. I juli var det mycket mer folk och konferensen var i Leuven inte långt från Brüssel. Den här gången hamnade jag i ett litet team på knappt tio personer som reste med VW-buss (se bilden) till Salon de Provence, en liten stad i södra Frankrike. Om tiden i Rennes hade varit rolig och relativt problemfri, så var tiden i Salon raka motsatsen. I Salon knackade vi dörr och sålde böcker. Vi hade inte mycket pengar, utan skulle leva av det vi fick in av bokförsäljningen och det vi fick i gåvor. Bokförsäljningen gick inte så bra och vi fick inte många gåvor, så det var väldigt knapert. Den lilla församlingen som vi skulle hjälpa såg vi inte till så mycket. Dessutom gnisslade det lite i relationerna i teamet. Det var mycket bön den månaden och det var mycket bönesvar. Jag har faktiskt några av mina starkaste erfarenheter av konkreta bönesvar från mina tre veckor i Salon de Provence. De var jobbigt, men Gud visade att han är trofast och att han kan göra ekonomiska under. Det har hjälpt mig att ta trossteg även senare i livet. I OM lärde jag mig att gå i tro och att Gud förser.

Det finns mycket mer att berätta om min sommar i Frankrike, men det får bli en annan gång. Jag avslutar med att summera något av det jag fick med mig hem.

• Jag fick ovärderliga erfarenheter av bön och bönesvar.
• Jag lärde mig en del om tro och ekonomi och fick uppleva att Gud kan göra ekonomiska under.
• Jag lärde känna en församlingsplanterare och fick min första erfarenhet av församlingsplantering.
• Jag fick kontakt med missionsorganisationen France Mission, som skulle få stor betydelse i mitt liv senare. 
• Efter två månader i Frankrike gick det ganska bra att tala franska relativt obehindrat. Tyvärr har jag inte upprätthållit den förmågan. Det går dock fortfarande ganska bra att läsa franska texter, så jag har inte glömt språket helt. 

När jag kom hem var jag övertygad om att jag skulle åka tillbaka till Frankrike som missionär i framtiden. Men så blev det inte. Jag blev församlingsplanterare i Sverige istället. Hur det kom sig kanske jag skriver om en annan gång.