Idag är det 40 år sedan...

Idag är det 40 år sedan mitt liv förändrades dramatiskt. Det var på Allhelgonadagen 1974 det hände. Jag var femton år och gick i nionde klass på Rosenlundsskolan i Jönköping. Jag var en tillbakadragen och försiktig tonåring, som ägnade större delen av fritiden åt träning och tävling i diverse bollsporter. Vid den här tiden var alkoholkonsumtionen som högst bland tonåringar i Sverige, men jag hade länge tackat nej till att dricka. Ett par veckor tidigare hade jag dock gjort min mellanölsdebut. Jag var uppvuxen i en kristen familj och hade en tynande tro på Gud, men han hade hamnat i utvisningsbåset och spelade ingen större roll i praktiken. 

På Allhelgonadagen 1974 följde jag ändå med pappa till Österängskyrkan, där han var präst. Kyrkan hade besök av en ung missionär som hette Bertil Engqvist och jobbade med en ny missionsorganisation som kallades OM. Jag kommer inte ihåg vad Bertil talade om, men han gjorde ett gott intryck och som alla OM:are sålde han böcker. Jag minns att jag stod vid bokbordet och tittade på böckerna. Jag har alltid tyckt om att läsa. Pappa kom fram och ställde sig bredvid mig. "Om det är någon bok du vill ha kan jag betala den", sa han. En sån chans missar man ju inte och jag valde två böcker som såg intressanta ut. Det var Tänk på din framtid av William MacDonald och Revolution och verklighet i Kristus av OM:s grundare George Verwer. Jag började läsa Tänk på din framtid redan samma dag och då förändrades allt.

Det var en utmanande liten bok, utgiven på OM:s bokförlag Proklama. När jag läste den var det tre saker som blev tydliga för mig. För det första insåg jag att jag levde hela mitt liv med mig själv i centrum utan hänsyn till vad Gud ville. För det andra förstod jag klarare än tidigare att Jesus hade dött och uppstått för min skull, för att föra mig tillbaka till Gud. För det tredje insåg jag att man inte kan vara halvhjärtad som kristen, utan att Jesus vill vara herre i mitt liv och att det handlar om att satsa allt och följa honom vad det än kostar. Boken var en riktig spark i ändan och det var precis vad jag behövde. Vi hade en LP-skiva med en låt som jag spelade gång på gång den eftermiddagen. Refrängen var så här: "Lord, I want to talk to you, I've been so far away. Lord, I want to talk to you, close my eyes and pray." Det var precis så jag kände.

När jag skulle lägga mig den kvällen skulle jag be aftonbön, som jag brukade. Vanligtvis rabblade jag en kort bön samtidigt som jag la huvudet på kudden. Den här kvällen satt jag i sängen och pratade med Jesus en lång stund. Jag kände att han var där och lyssnade och att han talade till mig. Det är 40 år sedan, men jag minns det som igår. Mitt liv förändrades radikalt den dagen och sen dess har jag vandrat tillsammans med Jesus. Det har gett mening och mål med mitt liv och det håller fortfarande. Jag går med Jesus varje dag och när jag en gång dör får jag komma till honom och fortsätta gemenskapen med honom för alltid. Det är hoppet som bär mig idag på Allhelgonadagen 2014, 40 år senare.

Om du vill läsa mer om min livshistoria kan du göra det här.