Berättelser ur mitt liv - en sommar i Frankrike med OM

Idag fortsätter jag min serie med berättelser ur mitt liv.

När jag var 18 år mötte jag missionsorganisationen OM. (Då visste jag inte att OM också var inblandad i min omvändelse tre år tidigare). OM:s Sverigeledare Hans Ström medverkade på en nyårskonferens i min hemförsamling och under den konferensen öppnades mina ögon för de andliga behoven i världen. Jag brukar kalla det för min andra omvändelse, därför att det ändrade inriktningen på mitt liv radikalt. Tidigare hade jag mest tänkt på att evangelisera i Sverige, nu upptäckte jag plötsligt den stora missionsutmaningen i världen och att det fanns många onådda folk och folkgrupper. Särskilt fick jag nöd för muslimvärlden och jag fick Turkiet på mitt hjärta. Jag köpte OM:s världskarta och satte upp den på väggen i mitt rum och började be för världen.

OM visade också på att det fanns ett stort behov av mission i Europa. Jag köpte en bok med titeln France - a mission field och den skakade om mig rejält. Jag förstod att det fanns länder i Europa där det var mycket större andliga behov än i Sverige. Frankrike var det andra landet som jag fick på mitt hjärta under den sista terminen på gymnasiet, våren 1978. Och nöden för Frankrike blev faktiskt starkare än nöden för Turkiet.

Jag har älskat Frankrike och allt franskt sen jag var liten. Jag tror att jag har fått det med modersmjölken eftersom min mamma talar franska och alltid talat varmt om Frankrike. När jag skulle välja språk till högstadiet var det aldrig någon tvekan. Det har alltid varit självklart att jag ska lära mig franska och jag läste franska i sammanlagt sex år i skolan. När jag slutade gymnasiet var jag redo att åka till landet i mitt hjärta för att dela evangeliet med fransmännen.

På 70-talet hade OM månadslånga sommarkampanjer i många länder i Europa. Hundratals ungdomar från hela Europa (och världen) samlades för en veckas konferens för att sedan delas upp i olika team och åka ut på evangelisation i olika länder. Jag kände Guds kallelse att åka till Frankrike två månader (juni och juli) och tog ledigt sista veckan på gymnasiet, skippade studentfirandet och gav mig ut i mission. Det blev två fantastiska (och utmanande) månader som gav erfarenheter och lärdomar som jag har burit med mig hela mitt liv.

Det började med att svenskarna som skulle åka ut i juni samlades på OM:s Sverigekontor i Smålandsstenar. Alla fick lämna in de pengar man hade med sig. Det var inte tillåtet att ha privata pengar när man var med OM, utan i teamen delade man allt och skulle lära sig att leva i tro på att Gud förser. Att åka ut med OM, var lite grann som när Jesus sände ut sina lärjungar utan pengar (se Mark 6:8-9). Man fick inte heller ha med sig kamera. Vi var ju inte ute för att turista utan för att tjäna Gud och det var viktigt att alla i teamen var på samma nivå och att ingen hade mer än någon annan. Det var radikalt och det var nyttigt. Jag hade inga invändningar mot OM:s policy utan satsade helhjärtat. Och i efterhand kan jag se att det var just de här omständigheterna som bidrog till att göra sommaren så lärorik. Jag förstår hur Jesus tänkte när han sände ut lärjungarna utan pengar och mat.

Från Sverige bilade vi först till OM:s bas i Belgien och sen vidare ner till Le Havre i norra Frankrike. Juni månads förberedelsekonferens var ombord på OM:s nyligen införskaffade fartyg  Doulos, som var på väg ut på sin första resa i missionens tjänst. Det var inspirerande att tillbringa en vecka ombord på Doulos. OM:s missionsfartyg är något alldeles speciellt och jag har många vänner som har seglat med något av dem på världshaven. Nuförtiden är det Logos Hope det handlar om.

 Doulos i Argentina i maj 1979

Därför brinner jag för församlingsplantering (och är frustrerad)

Alla som brinner för något har nog upplevt frustration när andra inte brinner för samma sak. Jag brinner för församlingsplantering i Sverige och det har jag gjort i snart 40 år. Det har många gånger varit oerhört frustrerande. För 40 år sedan var det knappast några som talade om behovet av att plantera nya församlingar i Sverige. Idag är det mer accepterat och alla frikyrkosamfunden har det på sin agenda. Det tycker jag är bra. Men jag är fortfarande frustrerad.

Även om det nuförtiden är många som förstår behovet av församlingsplantering är det fortfarande alltför få som brinner för det och är beredda att göra något för det. Och det finns fortfarande många som inte alls inser att det är nödvändigt att plantera församlingar. Jag mötte den inställningen senast nu i veckan när jag talade om församlingsplantering i ett sammanhang. Jag hoppas att jag lyckades övertyga några av dem som var skeptiska. Jag brinner och jag är frustrerad. Det går nog ofta hand i hand.

Jag blir därför extra glad när jag läser något riktigt bra som argumenterar för det jag tror på. Nu senast är det boken Center Church, som jag recenserade förra veckan. I ett av bokens avslutande kapitel förklarar Tim Keller varför det är nödvändigt att plantera nya församlingar om en kristen rörelse ska må bra och utvecklas positivt.

Keller menar att evangelisation och församlingsplantering var ett naturligt utflöde av församlingarnas liv i Apostlagärningarna och att det borde vara lika naturligt idag. Att plantera nya församlingar borde vara en lika självklar del av församlingens liv som att fira gudstjänst, evangelisera, undervisa, bygga gemenskap, och att bedriva diakoni och socialt arbete. En rörelse som slutar att plantera nya församlingar kommer snart att tappa fart och gå tillbaka. En rörelse som slutar att plantera församlingar kommer snart att sluta bryta ny mark och nå nya människor i nya sammanhang. Därför är församlingsplantering så viktigt.

En bön i ångest

Jag vet en del om hur det är att leva med ångest. Inte för att jag gör det själv, utan för att jag har det i min närhet. Igår kväll hade vi samling i vår husförsamling (det är en liten grupp som samlas varje vecka för att fika, läsa Bibeln, samtala och be tillsammans). Just nu håller vi på att läsa Markusevangeliet och igår hade vi kommit fram till det fjortonde kapitlet. Vi fastnade för att Jesus hade ångest inför att han skulle lida och dö på korset. Så här står det i Mark 14:33-36.

Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, och han sade till dem: ”Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka.” Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt. Han sade: ”Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.”

Vi samtalade om att Jesus vet vad stark ångest innebär och att han kan förstå oss när vi har ångest. Vi insåg också att den bön som Jesus bad kan tjäna som ett mönster för hur vi kan be när vi drabbas av ångest eller andra svårigheter. Jag tror att vi fick något av en aha-upplevelse tillsammans och de som var där bidrog alla på olika sätt till bilden. För mig blev det ett fint exempel på vad som kan hända när man läser Bibeln tillsammans och samtalar om texten. Gud talar genom sitt Ord och han talar i gemenskapen. Det här var vad vi tänkte:

Jesus korta bön kan delas in i fyra fraser, som alla är viktiga.

1. "Abba! Fader!" Jesus tilltalar Gud som far, som pappa, och han visar att vi också kan göra det. Det visar på en nära och trygg relation. Gud är vår far och när vi tror på Jesus blir vi hans barn.
2. "För dig är allting möjligt." Bönen fortsätter med en trosbekännelse. Att bekänna att allt är möjligt för Gud är att be i tro. Gud är både god och allsmäktig och det kan vara bra att påminna sig om det när allt känns mörkt och ångesten håller en i sitt grepp. 
3. "Ta denna bägare från mig." Jesus ber om att få slippa lidandet. Ingen vill ha ångest eller andra svårigheter och det är självklart att vi ber Gud ta bort ångesten, hela sjukdomen, lindra smärtan eller ta bort det problem vi brottas med. Det är helt naturligt att be Gud ta bort bägaren (lidandet) och det är helt ok. Jesus gjorde det och det kan vi också göra mitt i ångesten. Kanske gör Gud som vi ber honom om. 
4. "Men inte som jag vill, utan som du vill." Det är inte säkert att Gud gör som vi önskar. Jesus avslutar bönen med att ödmjuka sig och överlåta sig till Faderns vilja. Guds vilja var att Jesus skulle gå igenom lidandet och därför tog han inte bort bägaren. Även om Gud inte tar bort ångesten eller smärtan kan vi lita på att han älskar oss och vill det bästa för oss. Han leder oss till det slutliga målet. Nöd eller ångest kan inte skilja oss från Kristi kärlek (Rom 8:35) och en dag i framtiden kommer all smärta och alla tårar vara borta (Upp 21:4). 

Den här bönen kanske du vill be någon gång när du drabbas av ångest eller hamnar i svårigheter. Jag tänker att det kan vara en bra bön att lära sig utantill. Om du vill använda Folkbibelns översättning är den så här: 

Abba, Far! 

Allt är möjligt för dig. 

Ta den här bägaren ifrån mig. 

Men inte som jag vill, 

utan som du vill.

Berättelser ur mitt liv - Tro på fast grund

Om en dryg månad fyller jag 60 år. Det känns lite konstigt att bli så gammal. Det mesta av mitt liv ligger bakom mig och under den här våren har jag sett tillbaka och reflekterat över hur det blev. Framöver tänker jag skriva av mig lite grann och dela med mig av berättelser ur mitt liv. Främst är det för min egen skull, men kanske kan det också vara intressant för andra att läsa. 

Jag blev personligt kristen när jag var tonåring. Jag läste mycket och blev tidigt intresserad av apologetik, alltså att försvara och förklara den kristna tron med logiska argument. Sista året på gymnasiet skulle man göra ett specialarbete av något slag (det kunde vara i princip vad som helst) och jag valde att skriva en uppsats som argumenterade för den kristna tron. Uppsatsen hade den ambitiösa titeln Tro på fast grund - en presentation av biblisk kristendom; dess anspråk och dess grund. Idag plockade jag fram den och läste den igen och det gjorde mig faktiskt glad. Tänk att jag kunde skriva något så läsvärt redan som 18-åring. Uppsatsen är på 18 maskinskrivna A4-sidor. (På den tiden skrev man först allt för hand med papper och penna och när allt var klart skrev man ner det på en skrivmaskin, det var hårt jobb.) Jag kommer fortfarande ihåg hur jag kämpade med stencileringsapparaten i Pingstkyrkan i Huskvarna för att få fram en bunt prydliga häften. Jag minns inte hur många jag tryckte, men jag delade ut till alla mina klasskamrater och andra intresserade. Jag har fortfarande kvar några exemplar. De slänger jag inte i första taget. Av någon anledning var mycket i mitt liv på 1970-talet orangefärgat, och så även detta häfte. 

Uppsatsen tar upp tre olika områden. Den första delen argumenterar för att det finns goda skäl att tro att det finns en Gud. Jag diskuterar främst med ateismen (jag hade många ateister i klassen) och min argumentation bygger främst på Francis Schaeffers apologetik och lite grann på C.S. Lewis. Francis Schaeffer var både apologet och teolog och han var nog en av de författare som påverkade mig mest under min ungdom. Hans författarskap får jag återkomma till i ett senare inlägg (den texten finns nu här: Berättelser ur mitt liv - Att läsa Francis Schaeffer).

Bokpresentation: Center Church av Tim Keller

Äntligen har jag läst ut Timothy Kellers bok Center Church. Jag har faktiskt hållit på att läsa den i flera år. Den är på 400 tättskrivna sidor och så innehållsrik och mastig att jag bara har kunna ta en liten bit i taget. Men det har verkligen varit värt besväret. Jag har lärt mig väldigt mycket och fått en hel del att bearbeta. Det har varit nyttigt och jag har gett glimtar från boken under läsningens gång här på Barnabasbloggen (se nedan).

Timothy Keller är församlingsgrundare och pastor i Redeemer Presbyterian Church i New York. Han har skrivit flera böcker och är en uppskattad och ansedd teolog med skarpa övertygelser. En sak som berör mig när jag läser boken är hans ödmjukhet och hans stora respekt för kristna som står i andra teologiska traditioner än hans egen. Han kan skilja på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt och förstår att kristna behöver stå tillsammans i missionsuppdraget. Det är en ödmjuk inställning som man inte alltid möter hos reformerta författare.

Bokens titel är lite svår att förstå för en svensk läsare. Undertiteln förklarar lite vad det handlar om. Den lyder: Doing Balanced Gospel-Centered Ministry in Your City. Om man skulle översätta titeln till svenska tror jag att det skulle bli ungefär En balanserad församling. Boken handlar just om vikten av att hålla balansen mitt på vägen, att inte hamna i ytterligheter i endera diket, utan att vara i centrum. Därav titeln Center Church. Boken bearbetar tre stora områden där det gäller för varje församling att hålla sig i mitten av spänningen mellan två motpoler.

Glimtar från ett pionjärdygn i Oskarshamn

Den gångna helgen var jag i Oskarshamn. Det är en stad som ligger i mitten av Kalmar län, som omfattar östra delarna av Småland och hela Öland. Jag var med på ett pionjärdygn som arrangerades av Svenska Alliansmissionen och Equmeniakyrkan Region Öst. Vi var ett 25-tal deltagare som var samlade på Villa Shalom i Oskarshamn. Några av deltagarna kom från närområdet, medan andra hade rest från Skåne, Stockholm och Västergötland. Anledningen till att vi hade lagt årets pionjärdygn i Oskarshamn var att vi ville fokusera på de stora behoven av mission och församlingsplantering i Kalmar län. Kalmar län är nämligen det län i Sverige där frikyrkoförsamlingarna tappar mest mark i förhållande till befolkningsmängden. Kalmar län har ca 240 000 invånare och av dem är endast 2,0 % medlemmar i en frikyrkoförsamling eller förening med liknande medlemsbegrepp inom Svenska kyrkan (typ EFS). Under perioden 2011 till 2015 minskade antalet frikyrkoförsamlingar i länet från 84 till 75 och medlemsantalet minskade från cirka       5 200 till 4 650. En ny församling planterades under perioden. Vi känner att vi behöver hjälpas åt för att stärka de församlingar som finns och för att nå nya människor och plantera nya församlingar. Kalmar län är en missionsutmaning, speciellt för oss i SAM som bara har några få små församlingar i länet, men många stora och livskraftiga församlingar i närbelägna Jönköpings län.

Gör allting i kärlek, 1 Kor 16:1-24

Idag har jag kommit fram till den sista delen i genomgången av Första Korinthierbrevets två sista kapitel. Dessa kortfattade bibelkommentarer är publicerade i  Bibeln idags bibelläsningsplan och det fanns bara utrymme för en kort text om kapitel 16. Den texten fokuserar på kapitlets kärna, som också är ett återkommande tema i hela brevet: kärleken.

Gör allting i kärlek

Första Korinthierbrevet 16:1-24 (läs texten nedan)

I avslutningen av brevet tar Paulus upp några praktiska saker. Han ger instruktioner om insamlingen till de fattiga i Jerusalem, han berättar om sina egna resplaner och dessutom om sina medarbetare Timotheos och Apollos. Brevet rundas av med en uppmaning att sätta värde på församlingens ledare och några hälsningar.

Mitt i detta kapitel finns några ord som är en värdig sammanfattning av hela Första Korinthierbrevet: ”Gör allting i kärlek.” Församlingen i Korinth var splittrad i olika grupper och hade problem med inre strider. Gång på gång har Paulus uppmanat till enhet och betonat kärleken. Av allt som är viktigt är kärleken det viktigaste. ”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken”, skrev han tidigare (13:13). 

Även Jesus betonade vikten av att älska varandra och sa: ”Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek” (Joh 13:35). Kärleken och gemenskapen i den kristna församlingen är helt avgörande för om den ska vara ett trovärdigt vittne om Guds rike. Församlingen i Korinth hade misslyckats på den här punkten och det hade skadat deras vittnesbörd. 

Hur är det med de kristna gemenskaper där du och jag är med?  Finns där verklig och praktisk kärlek? Finns där en attraktiv gemenskap som gör Jesus synlig och drar människor till sig. Behöver vi kanske höra uppmaningen: Gör allting i kärlek.  

Bön: Herre, hjälp oss att bygga en gemenskap som är fylld av din kärlek.

1 Kor 16:1-24

1 När det gäller insamlingen till de heliga skall ni följa de anvisningar jag har gett församlingarna i Galatien. 2 Dagen efter sabbaten skall var och en regelbundet lägga undan vad han har råd med, så att inte insamlingen börjar först när jag kommer. 3 När jag väl är hos er skall jag förse dem som ni finner lämpliga med brev och skicka dem till Jerusalem med er gåva. 4 Om det visar sig bäst att också jag reser gör jag sällskap med dem. 5 Jag skall komma till er när jag har varit i Makedonien, för jag tänker fara genom Makedonien. 6 Men hos er stannar jag kanske en tid, möjligen hela vintern, och då kan ni hjälpa mig när jag far vidare, vart det nu blir. 7 Den här gången tänker jag nämligen inte besöka er bara i förbifarten utan hoppas kunna stanna hos er en tid, om Herren tillåter det. 

8 Jag blir kvar i Efesos fram till pingst. 9 Här står dörren på vid gavel för mig: det är gott om uppgifter och motståndarna är många.10 När Timotheos kommer, se då till att han slipper oroa sig för er. Han arbetar för Herren precis som jag, 11 och därför får ingen se ner på honom. Hjälp honom sedan i väg och önska honom frid så att han kan resa tillbaka till mig. Jag väntar på honom, och bröderna också.

12 Vad vår broder Apollos beträffar, så har jag ivrigt uppmanat honom att fara till er tillsammans med bröderna. Men det var säkert inte meningen att han skulle fara nu; han kommer vid lämpligt tillfälle.

13 Håll er vakna, stå fasta i tron, var manliga och starka. 14 Gör allting i kärlek.

15 En sak ber jag er om, mina bröder. Ni vet att Stefanas och hans hushåll var Achaias första gåva till Kristus och att de har tagit på sig att tjäna de heliga. 16 Jag vill att ni i er tur skall underordna er sådana människor och alla andra som delar arbetet och mödan. 17 ag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Achaikos har kommit hit. 18 De gör saknaden efter er mindre, de har varit till glädje för mig liksom för er. Sådana män skall ni sätta värde på.19 Församlingarna i Asien hälsar till er. Aquila och Prisca och församlingen som möts i deras hus hälsar hjärtligt till er, sina medkristna. 20 Alla bröderna hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss.

21 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. 22 Om någon inte älskar Herren: förbannelse över honom. Marana ta. 23 Nåd från vår herre Jesus åt er alla. 24 Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.

Övriga texter i den här serien:

Ett trovärdigt evangelium, 1 Kor 15:1-11

Några förnekar uppståndelsen, 1 Kor 15:12-19

Kristus har verkligen uppstått - vi ska också uppstå, 1 Kor 15:20-34

Hur uppstår de döda? 1 Kor 15:35-50

Döden är besegrad, 1 Kor 15:51-58

Döden är besegrad, 1 Kor 15:51-58

Den här veckan skriver jag bibelkommentaren i Bibeln idags bibelläsningsplan. Det är en kort utläggning varje dag och jag går igenom 1 Kor 15-16. Här kommer den femte delen.

Döden är besegrad

Första Korinthierbrevet 15:51-58 (läs texten nedan)

I avslutningen av kapitlet återvänder Paulus till tanken på att Jesus ska komma tillbaka. Det verkar som att han räknar med att det kan ske ganska snart och att han själv fortfarande ska vara i livet. 

När Jesus kommer ska de döda uppstå och de som ännu lever kvar ska förvandlas, så att det dödliga kläs i odödlighet. Det betyder alltså att de inte dör, men ändå får nya kroppar precis som dem som uppstår. Allt detta sker vid den sista basunens ljud, alltså vid Kristi återkomst (se 1 Thess 4:13-18) och då blir döden slutgiltigt besegrad. 

I början av kapitlet skrev Paulus att Kristus dog för våra synder och här skriver han att dödens udd är synden. Detta knyter ihop resonemanget och visar hur viktigt korset är för att besegra döden.

Paulus avslutar hela avsnittet om uppståndelsen med att tillämpa det i  läsarnas dagliga liv. Uppståndelsen innebär inte bara en slutgiltig seger över döden en gång i framtiden. Den innebär att Gud ger oss seger idag i våra liv och i vår tjänst. Därför kan vi arbeta hårt ge oss själva helt och hållet i arbetet för Herren. Det är inte meningslöst att arbeta för Gud. Han ser till att arbetet inte är förgäves. Det kan vara uppmuntrande att tänka på när det känns motigt. Alla som tror på Kristus är också kallade att arbeta för honom på ett eller annat sätt.

Bön: Tack Gud, för att du ger oss seger. Hjälp mig att tjäna dig uthålligt och hängivet utan att ge upp. 

1 Kor 15:51-58

51 Vad jag nu säger er är ett mysterium: vi skall inte alla dö, men vi skall alla förvandlas, 52 i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty den kommer att ljuda, och då uppstår de döda i oförgänglig gestalt, och vi förvandlas. 53 Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 54 Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen. 55 Död, var är din seger? Död, var är din udd? 56 Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. 57 Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus. 58 Stå därför fasta och orubbliga, mina kära bröder, och ge ut er helt i arbetet för Herren. Ni vet ju att han inte låter er möda vara förspilld.

Övriga texter i den här serien:

Ett trovärdigt evangelium, 1 Kor 15:1-11

Några förnekar uppståndelsen, 1 Kor 15:12-19

Kristus har verkligen uppstått - vi ska också uppstå, 1 Kor 15:20-34

Hur uppstår de döda? 1 Kor 15:35-50

Gör allting i kärlek, 1 Kor 16:1-24

Hur uppstår de döda? 1 Kor 15:35-50

Idag publicerar jag den fjärde delen av min genomgång av 1 Kor 15-16. Alla delarna är publicerade i bibelläsningsplanen Bibeln idag.

Hur uppstår de döda?

Första Korinthierbrevet 15:35-50 (Läs texten nedan)

Paulus har slagit fast att de döda uppstår. Då kommer följdfrågan. Hur går det till och hurdan kropp har de som uppstår? Paulus tycker att frågan är enfaldig, men tar den ändå på allvar och försöker svara på den. Han använder en rad olika bilder för att hjälpa läsaren att förstå hur det fungerar. Han börjar med att likna det hela vid ett frö som blir sått och uppstår i en ny gestalt. 

Poängen är att det är skillnad på de jordiska kroppar som vi har nu och de nya kroppar som vi får vid uppståndelsen. De kroppar vi har nu är svaga och bryts ner med tiden. De nya kropparna beskrivs som oförgängliga, fyllda med kraft och förhärligade. Paulus återvänder till jämförelsen mellan Adam och Kristus och kallar Kristus för ”den siste Adam” och ”den andra människan”. Hela resonemanget landar i att vi ska bli avbilder av den himmelska människan, alltså Kristus. 

Det bästa svaret på frågan om hurdana kroppar vi får vid uppståndelsen är alltså att se på hurdan kropp Jesus hade efter uppståndelsen (se till exempel Luk 24:36-43). Detta skriver även Johannes om i sitt brev, när han skriver att vi kommer att bli lika honom (1 Joh 3:1-2). Exakt vad detta innebär vet vi förstås inte, men vi kan vara säkra på att allt kommer att bli bra och att det inte längre kommer att finnas några sjukdomar eller någon smärta.

Bön: Tack Herre, för att vi en dag sak få uppstå med nya kroppar och leva på en ny jord där rättfärdighet bor.

Om du vill läsa mer om hur de döda uppstår kan jag tipsa om den här texten, som jag har skrivit tidigare: 

Eskatologi, del 4: Uppståndelsen och mellantillståndet (Vad händer när man dör?)

1 Kor 15:35-50

35 Nu undrar någon: ”Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?” 36 Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. 37 Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö. 38 Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin egen gestalt. 39 Alla kroppar är inte likadana, människorna har sina, boskapen sina, fåglarna sina och fiskarna sina. 40 Vidare finns det himmelska kroppar och jordiska, men de himmelska har sin glans och de jordiska har en annan. 41 Solen har sin glans, månen sin och stjärnorna sin. Ja, alla stjärnor har olika glans.

42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt.43 Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. 44 Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande. 45 Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. 46 Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. 47 Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. 48 Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. 49 Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska. 50 Men det vill jag ha sagt, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva oförgänglighet. 

Övriga texter i den här serien:

Ett trovärdigt evangelium, 1 Kor 15:1-11

Några förnekar uppståndelsen, 1 Kor 15:12-19

Kristus har verkligen uppstått - vi ska också uppstå, 1 Kor 15:20-34

Döden är besegrad, 1 Kor 15:51-58

Gör allting i kärlek, 1 Kor 16:1-24

Kristus har verkligen uppstått - vi ska också uppstå, 1 Kor 15:20-34

Den här veckan har jag skrivit bibelkommentarer i Bibeln idags bibelläsningsplan. Jag går igenom
Första Korinthierbrevets två sista kapitel och har skrivit en kort text för varje dag. Jag publicerar samtidigt texterna här på Barnabasbloggen. Det här är den tredje delen.

Kristus har verkligen uppstått - vi ska också uppstå

Första Korinthierbrevet 15:20-34 (läs texten nedan)

Allt hänger på att Kristus har uppstått och det slår Paulus fast att han verkligen gjort! 

I vers 20 tar Paulus upp tråden från vers 4 och fortsätter att räkna upp grundfakta i evangeliets budskap. Evangeliet handlar inte bara om det som Kristus har gjort, utan även om det som han kommer att göra i framtiden. Det är inte färdigt än. Paulus börjar med att göra en koppling mellan den första människan, Adam, och Kristus. Döden kom in i världen genom Adam. Uppståndelsen kom genom Kristus. Därefter gör Paulus en turordning för hur uppståndelsen kommer att ske. 

Några förnekar uppståndelsen, 1 Kor 15:12-19

Här kommer del två av min genomgång av 1 Kor 15-16 i Bibeln idag.

Några förnekar uppståndelsen

Första Korinthierbrevet 15:12-19 (läs texten nedan) 

Det fanns några i församlingen som sa att det inte finns någon uppståndelse från de döda. Troligen var de påverkade av grekiskt tänkande som nedvärderade det kroppsliga. De trodde att själen lever vidare när man dör, men inte på att kroppen ska uppstå. Det är denna villfarelse, som Paulus går tillrätta med i det här kapitlet. Nu förstår vi varför han började med att påminna om evangeliets innehåll. 

Hans argumentation är så här: 

1. Om det inte finns någon uppståndelse, kan inte Kristus ha uppstått. 
2. Om inte Kristus har uppstått är evangeliet inte sant.  
3. Om inte evangeliet är sant så är er tro meningslös och då är ni kvar i era synder. 
4. I så fall är vi grundlurade och då är det verkligen synd om oss.

Paulus vill alltså visa på vad som blir den logiska konsekvensen av att inte tro på uppståndelsen. Att Jesus verkligen har uppstått är utan tvekan den mesta avgörande händelsen i den kristna tron. Om Jesus inte har uppstått faller alltihop samman som ett korthus. Om Jesus har uppstått har han bevisat att den kristna tron är sann. Det är alltså därför Paulus i förra avsnittet räknade upp många av dem som hade sett Jesus efter uppståndelsen. Det som övertygade lärjungarna och de första kristna om att Jesus hade uppstått var inte först och främst den tomma graven (även om den också hade betydelse), utan att han visade sig för dem så många gånger. De visste att det var på riktigt.

Bön: Tack Gud, för att du har gett oss så övertygande bevis för att Jesus har uppstått. 

1 Kor 15:12-19

12 Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. 14 Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. 15 Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. 16 Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 18 Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 19 Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.

Övriga texter i den här serien:

Ett trovärdigt evangelium, 1 Kor 15:1-11

Kristus har verkligen uppstått - vi ska också uppstå, 1 Kor 15:20-34

Hur uppstår de döda? 1 Kor 15:35-50

Döden är besegrad, 1 Kor 15:51-58

Gör allting i kärlek, 1 Kor 16:1-24

Ett trovärdigt evangelium, 1 Kor 15:1-11

Idag debuterar jag som skribent i Bibeln idag. Jag har skrivit sex korta texter som är en genomgång av Första Korinthierbrevets femtonde och sextonde kapitel. Tanken är att man ska läsa en text varje dag från och med idag och under den kommande veckan. Jag tänker publicera texterna här, samma dag som de är anbefallda i Bibeln idags häfte.

Bibeln idag är en bibelläsningsplan med kommentarer för varje dag. Man kan prenumerera på häftet (se bilden) eller läsa i appen Bibelstund.

Det här är min första text:

Ett trovärdigt evangelium

Första Korinthierbrevet 15:1-11 (läs texten nedan)

Några i församlingen i Korinth tror inte på de dödas uppståndelse och därför ägnar Paulus hela det femtonde kapitlet åt detta ämne. Han börjar med att påminna läsarna om det evangelium som de hade kommit till tro på. Paulus sammanfattar evangeliet i tre punkter. Kristus dog för våra synder, han begravdes och han uppstod på den tredje dagen, allt i enlighet med Skrifterna. Evangeliet är berättelsen om Jesus och i centrum står hans död och uppståndelse. Paulus lägger till några fler punkter senare i kapitlet, men det är detta som är kärnan.