Video: Jesus och vår tids andliga längtan

Idag har Svenska Alliansmissionen haft sin årskonferens digitalt. Den brukar vara på Gullbrannagården under Kristi himmelsfärdshelgen, men på grund av pandemin blev den först uppskjuten till hösten och sen även flyttad online. Jag medverkade med ett förinspelat seminarium på 15 minuter, som släpptes på Youtube kl. 14.00 idag. Jag talar om att Jesus är svaret på vår tids andliga längtan och inspirerar till att dela evangeliet och ta missionella initiativ. 

Tanken är att man ska kunna använde den här filmen i hemgrupper och husförsamlingar. Jag tar upp fyra olika ämnen och de landar alla i ett par samtalsfrågor, som man kan prata om när man har tittat på filmen. Detta är frågorna: 

1. Var kan ni se en andlig längtan i ert område? Hur ser ni den? 
2. Vilka frågor brottas människor med i vår tid? Vilka anknytningspunkter för evangeliet kan ni se hos människor i Sverige idag? 
3. Känner ni igen de fyra barriärerna? Hur kan vi hjälpa varandra att bryta barriärer och bli mer frimodiga att tala tro med människor?  
4. Vilka platser eller sammanhang finns i er närhet där ni kan ta ett missionellt initiativ? Vad skulle ni kunna göra där? 

Jag hoppas att många ska lyssna till seminariet och att det blir goda samtal runtom i landet. Jag hoppas också att det leder till nya missionella initiativ. Det behöver vi. 

Du kan se bibelstudier, seminarier, gudstjänst och konsert från årskonferensen här. 

Församlingsliv i coronatider - en utmaning

I söndags firade jag gudstjänst med min församling. Det var varm gemenskap, härlig lovsång och god förkunnelse om att leva i försoningens tjänst. Dessutom firade vi en corona-anpassad nattvard. Jag tror att det var första gången jag deltog i Herrens måltid sen i mars och det var likadant för de flesta i församlingen. Det var välsignat. Jesus var där och vi blev berörda. 

När corona-pandemin bröt ut i mars flyttade vi våra gudstjänster online. Jag och många andra tyckte att det fungerande överraskande bra. Vår församling samlas även i olika husförsamlingar och min husförsamling flyttade online och möttes via Zoom en gång i veckan och även det kändes helt ok under några månader. I efterhand kan jag se att det också skapade ett problem som vi nu måste hantera. 

I augusti började vi samlas till gudstjänst igen. De första 50 får komma in och sen blir det lapp på luckan. Det har fungerat utmärkt. Eftersom vi också livestreamar gudstjänsterna för dem som är i riskgrupp, har symptom eller inte kan komma av andra skäl, så har det inte kommit mer än 50 någon gång än.  Efter sommaren har vi också börjat samlas fysiskt med husförsamlingen igen. Vi håller avstånd och låter bli att kramas. 

När vi började samlas igen märkte jag det nya problemet. Visst har jag saknat både gudstjänster och husförsamling under corona-tiden, men samtidigt har det smugit in en viss bekvämlighet. Jag har helt enkelt vant mig vid att inte gå till kyrkan på söndagen och att inte samlas med husförsamlingen på onsdagskvällen. Det är ju lite bekvämare att bara sätta på datorn och följa med online. Och vi människor vill ju gärna att det ska vara bekvämt, eller hur?

Även i söndags kändes det segt att gå iväg till kyrkan på eftermiddagen (vår församling samlas kl. 16 i Råslättskyrkan). Jag var lite frestad att sätta på datorn istället, men kom iväg i alla fall. När jag mötte församlingen, sjung lovsångerna, lyssnade till predikan, bad och delade brödet och vinet tillsammans med bröder och systrar kände jag att det här är viktigt. Det är viktigt med goda vanor. Den kristna tron och det kristna livet bärs av goda praktiker och goda vanor. Att mötas i en husförsamling eller hemgrupp och att fira gudstjänst hör till dessa goda vanor. Jag behöver få ordning på detta igen. Det går inte av sig självt. 

Vi får ju inte precis stöd från vår kultur när det gäller att gå på gudstjänst eller husförsamling, snarare tvärtom. I fredagens Dagen skrev Joel Halldorf en intressant ledare om att det anses allt mer udda att gå i kyrkan. Jag citerar från artikeln: 

Bokpresentation: Vi planterar nya församlingar

Det är en speciell glädje när man går i mål med ett projekt som man jobbat med under lång tid. Den känslan fick jag uppleva i tisdags förra veckan när vi hade bokrelease för den nya boken Vi planterar nya församlingar - 12 berättelser från hela Sverige. 

Vi har länge pratat om att det behövs fler böcker på svenska om att plantera nya församlingar. Helst ska det vara böcker som är skrivna av personer som bor i Sverige och utgår ifrån den svenska kontexten. Visst är det viktigt att få input från den internationella scenen och det finns mycket bra litteratur på engelska, men vi behöver också producera egen litteratur som visar hur principerna kan tillämpas i vår kulturella kontext. 

För ett år sedan föddes idén att samla berättelser om hur nya församlingar vuxit fram i Sverige på 2000-talet. Initiativet kom från Vidares arbetsgrupp för litteratur, som består av mig, Peter Svanberg och Julia Wellstam. Vi tre är också redaktörer för boken. Tanken var att samla berättelser om nya församlingar från hela landet och från många olika samfund (nätverket Vidare består av 10 olika samfund och missionsorganisationer som planterar församlingar i Sverige). Dessutom ville vi att flera olika församlingsmodeller och arbetssätt skulle vara representerade. Det här skulle vara en bred bok som många kan få glädje av. 

Nu finns boken i bokhandeln och jag är mycket nöjd med resultatet. Vi har samlat tolv inspirerande och lärorika berättelser, skrivna av personer som själv har varit med och planterat församlingarna. Därav titeln Vi planterar nya församlingar. I boken kan du läsa om Frälsningsarmén i Strängnäs, Nygårdskyrkan i Skäggetorp, Linköping, Eklesia husförsamlingsnätverk i Örebro, Umeå Vineyard, Home Church i Karlstad, Kärrtorpskyrkan i Stockholm, Tjugofyrakyrkan i Flemmingsberg, VOIS i Norrköping, Borås Cafékyrka, G2 i Helsingborg och Malmö huskyrka. Berättelsen från Malmö handlar om en församlingsplantering som fick läggas ner efter tio år och om hur man avslutar på ett bra sätt. Vi tycker att det är viktigt att boken är ärlig och visar på alla de utmaningar och svårigheter som finns i en församlingsplantering. Det blir inte alltid som man drömmer om och hoppas på. Därför ville vi att ett kapitel skulle handla om en nedlagd församlingsplantering. Det viktigaste skälet att plantera nya församlingar är att nå nya människor med evangeliet och därför innehåller nästan alla kapitel ett vittnesbörd från någon som kommit till tro i den planteringen. 

Efter Knutbydebatten: Ordet och Anden

I mitt förra inlägg gjorde jag några reflektioner om den pingstkarismatiska miljön och skrev om hur vi jobbade på Mariannelunds folkhögskola för att skapa en sund andlig miljö där det fanns utrymme för att praktisera Andens gåvor. I den här texten fortsätter jag på samma tema. 

"Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt" (Matt 22:29)

Så inleder Jesus sitt svar när några saddukeer försöker sätta dit honom med en knepig fråga om uppståndelsen från de döda. För mig har detta Jesusord blivit något av ett motto, som jag har levt med under många år. Det vill jag berätta om här. 

På vårterminen 2000 startade vi på Mariannelunds folkhögskola den nya kursen BibelTjänst. Jag var med och utformade kursen och fick själv ta ansvaret för ett ämne som vi kallade för Ordet och Anden. Ovan nämnda bibelord var min nyckelvers för ämnet. Jag tänkte så här: Saddukeerna förstod varken Skriften eller Guds makt, och därför tog de fel och kom vilse. Då borde ju motsatsen gälla. Om man vill komma rätt behöver man både förstå Skriften och Guds makt. 

Om man ska överföra detta till vår situation är Skriften naturligtvis Bibeln, både Gamla och Nya testamentet. Guds makt syftar på Guds kraft, som ju också är Andens kraft. Eller uttryckt på ett annat sätt: Det handlar om Ordet och Anden. Om man vill komma rätt som kristen, som församling och som rörelse måste man lära känna och förstå både Ordet och Anden. Saddukeerna missade på båda punkterna och därför kom de riktigt snett. Men man kan också komma snett på grund av ensidighet. En del rörelser betonar bara Andens verk och försummar Ordet och det leder till vissa typer av problem. Andra rörelser betonar bara Ordet och läran och försummar Andens verk och det leder till andra typer av problem. Om vi vill bygga en sund församling eller rörelse behöver vi både Ordet och Anden. Det var därför jag villa ha det här ämnet i BibelTjänst. 

Vad gjorde vi då i ämnet Ordet och Anden? 

Efter Knutbydebatten: Några reflektioner om den pingstkarismatiska miljön

Den här texten tillägnas alla kursdeltagare som gått BibelVäxa eller BibelTjänst på Marre under min ledning. Det skulle vara intressant om några av er vill kommentera texten. Ni får en utmaning i avslutningen. 

Huvudbyggnaden på Mariannelunds folkhögskola

I början på sommaren sändes Uppdrag gransknings mycket intressanta dokumentärserie om Knutby. Därefter startade en intressant debatt om orsakerna till händelserna i Knutby och vilka lärdomar kristenheten i allmänhet och pingströrelsen i synnerhet kunde dra av dem. Lars Gunther har gett en bra översikt över debatten och kommenterat den på sin blogg: Knutby fascinerar och förfärar men debatten förvirrar. 

Personligen har jag haft en paus i bloggandet under sommaren, men nu är det dags att dela några personliga minnen och reflektioner. En av de texter som berört mig mest under sommaren var en artikel i Sändaren med rubriken: Det hade kunnat vara vår pingstförsamling. I den berättar 17 personer om sin uppväxt i pingstförsamlingar på 1990-talet. Det är ett skakande vittnesbörd och det fick mig att tänka tillbaka på mitt liv och särskilt på min tid som bibellärare på en av pingströrelsens folkhögskolor. Den här texten handlar alltså inte om Knutby eller om Knutbydebatten, utan är några glimtar från min egen erfarenhet av den pingstkarismatiska miljön. Det började för 45 år sedan.  

Som nykristen tonåring drogs jag in i den karismatiska rörelsen i mitten av 70-talet. Jag blev uppfylld av den helige Ande, talade i tungor, profeterade och bad för sjuka. Den pingstkarismatiska miljön blev tidigt min andliga hemvist och det är jag tacksam för. Samtidigt blev jag tidigt medveten om att denna miljö också hade sina faror och problem. Redan som tonåring stötte jag på auktoritära och manipulativa ledare, överandlighet, manipulativa profetiska budskap, osund undervisning, överdrivna löften om helande och ekonomisk framgång, bibelord ryckta ur sitt sammanhang och sammanfogade på det mest fantasifulla sätt. Som ung kristen var det inte lätt att orientera sig, särskilt som sunt och osunt kunde blandas i samma sammanhang. Jag var på sommarkonferens på Jutatorpet några gånger i mitten av 70-talet. Jutatorpet var Jesusfolkets gård i hjärtat av Småland. Det var en viktig plats för mig och än idag kan jag säga att jag fick med mig flera bra saker därifrån. Samtidigt kan jag konstatera att en del av det jag hörde och såg där var riktigt osunt. 

Jag har alltid varit en läsare och en tänkare, och är lite skeptisk till min natur. Därför blev jag tidigt medveten om farorna i den karismatiska miljön och har ofta varit avvaktande och prövande när det har kommit nyheter. Jag var t.ex. mycket skeptisk när Ulf Ekman startade Livets Ord i början på 80-talet. Jag hörde honom ett par gånger och läste en del litteratur som kom från det sammanhanget och kände  att det var något som inte stämde. Vi startade församlingen på Råslätt samma år som Livets Ord startade i Uppsala, men det fanns ingen koppling mellan oss. Tvärtom markerade vi en tydlig distans till Livets Ord och trosförkunnelsen. Vi var en församling som praktiserade Andens gåvor, men vi hade en helt annan teologi. Jag kan också konstatera att vi tappade en del av vår frimodighet i det karismatiska på grund av den debatt som följde i spåren av Livets Ords etablering. Men då kom John Wimber till Sverige.  

Paulusprogrammet 2.0 - en distanskurs om missionella initiativ och nya sätt att vara kyrka

Informationen i denna text är inte längre aktuell. Uppdaterad information om Paulusprogrammet finns här: Paulusprogrammet 2.0

Hösten 2015 startade vi Paulusprogrammet. Det är en ettårig distanskurs om församlingsplantering på Mullsjö folkhögskola och den har i fem år drivits gemensamt av Alliansmissionen och Equmeniakyrkan. Ett 50-tal kursdeltagare har genomfört kursen under dessa år och den har gett ringar på vattnet i olika sammanhang. Den här veckan ska årets klass skicka in sina slutrapporter.

Till hösten bjuder vi in till en ny kurs, men i ett uppdaterat format. Kursen kallas från och med nu Paulusprogrammet 2.0 och det är flera förändringar som har skett. Vi har breddat innehållet, vi har nya lärare och kursen arrangeras numera endast av Mullsjö folkhögskola och Svenska Alliansmissionen.

Breddat innehåll
Kursen handlar numera inte bara om församlingsplantering, utan både om att starta nya församlingar och att arbeta med förändring och utveckling i gamla församlingar. Vi kommer också att lägga mer fokus på att nå nya människor och att dela evangeliet. Så här presenteras kursen på hemsidan:

Paulusprogrammet är en 1-årig distanskurs om hur vi kan nå ut med evangeliet och bygga församlingar i Sverige idag. Den handlar både om att starta nya församlingar och att utveckla gamla. Kursen vänder sig till dig som är intresserad av missionella initiativ och nya sätt att vara kyrka. Du kanske är på gång att plantera en ny församling eller jobbar med utveckling och förändring i en gemenskap som funnits i många år. Du kanske står i en återplantering av en gammal församling som hotas av nedläggning. Du kanske brottas med din kallelse eller har en vision som du inte har börjat förverkliga än. Din församling kanske ska bli moderförsamling till ett nytt initiativ. Om något av detta stämmer på dig så är den här  kursen för dig. 

Lärdomar från Jesus om församlingsplantering

Häromveckan presenterade jag boken Global Church Planting och de fem faser i en församlingsplantering, som behandlas i den. Här kommer nu ytterligare en lärdom från boken. I ett kapitel behandlas den bibliska grunden för församlingsplantering och författarna börjar med att lyfta fram fyra lärdomar från Jesus undervisning. Att börja i evangelierna och inte i Apostlagärningarna är något jag själv brukar betona när jag talar om församlingsplantering och jag tycker att det är intressant att även dessa författare gör det. Det här är deras fyra viktiga lärdomar från Jesus när det gäller mission och församlingsplantering.

Utbreda Guds rike
Jesus talade mycket om Guds rike och hur det kom till jorden genom honom. Att förstå vad Guds rike handlar om är viktigt för att förstå församlingens uppdrag. Mission handlar om att vittna om Guds rike, leva i Guds rike och utbreda Guds rike. Det handlar om att Jesus får vara kung på alla områden i livet. Att plantera församlingar handlar om att forma gemenskaper som vittnar om och återspeglar Guds rike.

Läs mer om detta här:
Sök först Guds rike
Guds rike
Creating Communities of the Kingdom

Fem faser i en församlingsplantering

Igår presenterade jag boken Global Church Planting. En tredjedel av boken (sid 155-301) handlar om församlingsplanteringens olika faser. Att plantera en ny församling är en process som sträcker sig över en kortare eller längre tid och det kan vara en god hjälp att få en systematisk översikt över processen. Craig Ott och Gene Wilson presenterar en modell för hur man tar en församlingsplantering genom fem faser. Jag tror att det är bra för den som planterar en ny församling att ha dessa fem faser i åtanke och underpunkterna kan fungera som en hjälp till att tänka strategiskt. Det kan förstås vara stora lokala variationer i hur processen kommer att se ut i praktiken. Man ska inte följa detta strikt, utan be om den helige Andes ledning i varje enskilt fall. Precis som Paulus ska vi både tänka strategiskt och vara öppna för Andens ledning.

Så här ser de fem faserna ut i min översättning. Läs boken om du vill veta mer om de olika stegen.

Bokpresentation: Global Church Planting

Det är märkliga tider vi lever i. En del har mycket mer att göra än vanligt, andra har mycket mindre att göra. Om du hör till den senare kategorin kanske du har tid att läsa böcker, t.o.m. tjocka böcker. Det är en sådan jag vill tipsa om idag.

Global Church Planting - Biblical Principles and Best Practices är en av de bästa böcker jag har läst om församlingsplantering, kanske den allra bästa (och jag har läst många). Författarna har tillsammans femtio års internationell erfarenhet av församlingsplantering och boken är mycket grundlig på alla plan. Den är förankrad i bibliska principer, baserad på efterforskning och erfarenhet och skickligt presenterad.

Båda författarna hör hemma inom Evangelical Free Church of America (EFCA), som är ett systersamfund till Svenska Alliansmissionen (SAM) där jag arbetar. Vi är båda med i den världsvida gemenskapen International Federation of Free Evangelical Churches (IFFEC) och det är ett sammanhang som inger förtroende. Jag mötte Craig Ott i Kristiansand, Norge för några år sedan på en europeisk konferens om församlingsplantering. Han gjorde ett gott intryck och hade en mycket bra föreläsning om vad evangeliet är.

Styrkan i boken är att den verkligen är global. Den bygger på erfarenheter från hela världen och alla typer av kulturer. Den är verkligen inte inskränkt amerikansk som så många andra böcker i den här kategorin. En annan styrka är att den har bra koll på alla typer av församlingsmodeller, strategier och rörelser, från megachurch och multisite till husförsamlingar och church planting movements. Boken rekommenderas av profiler som David Garrison, Ed Stetzer och Rick Warren. Jag gillar verkligen den bredden.

Boken är en riktig tegelsten. Den har 450 sidor och 19 kapitel och är indelad i fyra stora delar.

Bön och fasta i coronatider

Hur ska man reagera och agera i tider av kris? Det är en aktuell fråga. Just nu upplever världen en av de största kriserna under min livstid och den här gången kommer det väldigt nära. Coronaviruset drabbar även norra Europa, som i vanliga fall är en ganska trygg del av världen. Nu skakar grundvalarna för hela tillvaron.

För Guds folk är det naturligt att vända sig till Gud i tider av kris. Detta finns det flera exempel på i Bibelns berättelser.

När Jerusalem hotades av fiendens arméer blev kung Joshafat förskräckt och utlyste en fasta för hela folket och vände sig till Gud i bön (2 Krön 20:3-6).

När hela det judiska folket var hotat av utrotning utlyste drottning Ester en tre dagars fasta för alla judarna som bodde i Persiens huvudstad Susa (Ester 4:15-17).

När innevånarna i den Assyriska huvudstaden Nineve hörde Jonas predikan om att staden skulle förstöras omvände de sig och utlyste en fasta (Jon 3:1-11).

Vetekornets lag - en tröst i coronatider

Har du hört talas om vetekornets lag? Det brukar man kalla den princip som Jesus ger oss i Johannesevangeliets tolfte kapitel. Så här säger han där:

"Sannerligen, jag säger er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd." (Joh 12:24).

Jesus säger det här bara några dagar före påsken och han syftar förstås på sin egen död, som snart kommer att ske. Det är han som är vetekornet som ska dö för att ge en rik skörd. Jesus dog för vår skull och för att försona oss med Gud. Han uppstod igen på den tredje dagen och det har gett en rik skörd av människor som tror på honom i hela världen. Det kommer vi att fira under den kommande påskhelgen nästa vecka.

Jesus tillämpar dock inte den här principen enbart på sig själv utan också på sina lärjungar. Han fortsätter nämligen med att tala om att de ska ge sina liv, tjäna honom och följa honom. Också vi som vill vara hans lärjungar måste dö från oss själva för att ge rik skörd.

Var finns Gud i coronatider?

Den senaste veckan har jag jobbat hemifrån. Mina tjänsteresor har blivit inställda och alla mina arrangemang de närmaste veckorna likaså. Det är coronatider! Jag antar att många av er har liknande situationer.

För mig som kristen är det naturligt att fundera på var Gud finns i dessa tider. Har han kontrollen? Kan vi lita på honom? Kan vi lita på Guds beskydd? Kan jag lita på att Gud tar hand om mig? Jag antar att jag inte är ensam om dessa frågor. För mig som dessutom tillhör en så kallad riskgrupp blir frågan väldigt personlig.

När jag brottas med frågor om Gud går jag till Bibeln för att finna svar. Under den senaste veckan har jag fastnat hos profeten Jesaja i Gamla testamentet. I hans gamla bok finns några kapitel som talar rakt in i den aktuella situationen. Jag tänker på Jesaja 24-27, som är ett avsnitt som handlar om den sista tiden. Där har jag funnit tröst och hopp under några dagar. Där har jag också fått inspiration till några tankar om var Gud finns i coronatider. Jag ordnar mina reflektioner under de tre rubrikerna: Guds dom, Guds räddning och Guds makt.

Guds dom
Hela det 24:e kapitlet handlar om att Gud dömer jorden. "Jorden brister och skakar, den skakar och skälver, den skälver och rister. Jorden raglar som en drucken, svajar som ett fallfärdigt ruckel. Den dignar under sin skuld, faller och reser sig aldrig mer"(Jes 24:19-20).

Just nu skakar hela världen och jag tror inte att det går att komma ifrån att i detta ligger också ett mått av Guds dom. Mänskligheten har vänt Gud ryggen och jorden är full av våld, krig, förtryck och ondska. Det är oundvikligt att Gud måste sätta stopp för detta någon gång. "Jorden har vanhelgats av dem som bor där: de har överträtt lagarna, kränkt rätten, brutit det eviga förbundet. Därför fräter förbannelse jorden och de som bor där får bära sitt straff", skriver Jesaja (24:5-6a).

Att tala om Guds dom är inte så populärt i vår kultur. Jag lyssnade igår på senaste avsnittet av Människor och tro i P1, som har temat Coronaviruset - Guds straff eller? Ingen av de intervjuade prästerna tror att Coronaviruset är Guds straff, även om någon menade att det kunde vara ett tecken på att den yttersta dagen är nära. Man märker hur svårt det är att tala om Gud som världens domare och därför är det viktigt att välja sina ord väl när man tar upp ämnet. Jag tror inte heller att det är Gud som står bakom Coronaviruset och skulle inte heller säga att det är Guds straff. Däremot skulle jag säga att det är ett tecken på Guds dom över jorden. Det är inte Gud som har sänt viruset, men han har tillåtit det att komma. På grund av mänsklighetens ondska och synd så råder förbannelse över jorden och mörkrets makter får utrymme att genomföra sina mordiska planer. Det är en Guds dom att mörkret får härja. Det är viktigt att förstå att domen är kollektiv över jorden och mänskligheten. Den som drabbas av Coronaviruset är inte mer syndare än någon annan. Det här handlar inte om Guds dom över enskilda individer, utan om Guds dom över jorden.