lördag 18 januari 2014

Lite av varje: dop, medlemskap m.m.

Det är mycket intressant på gång i den svenska kristenheten. Jag tar tillfället och kommenterar några artiklar i fredagens Dagen.

Dop och medlemskap
Ett av höstens stora samtalsämnen har varit dop och medlemskap. Det har mest handlat om förhållandet mellan dop och medlemskap i pingströrelsens församlingar. Frågan är om man under vissa omständigheter kan ta emot troende som endast är barndöpta som medlemmar. Men även frågan om barndopet kan anses vara ett bibliskt dop har kommit upp, särskilt sen pingstpastorn Mikael Karlendal gått ut med att han har ändrat dopsyn och numera tror att barndopet är ett riktigt dop, och som en konsekvens av detta lämnade pingströrelsen.

Jag är en övertygad baptist sen många år och tror att ett bibliskt dop förutsätter en personlig och bekänd tro hos den som blir döpt. Jag är uppvuxen i en prästsläkt inom Svenska kyrkan, så barndopet fick jag med mig från början, men som sextonåring lät jag döpa mig i Baptistkyrkan i Jönköping. Det har jag aldrig ångrat. Trots att jag var ung var det ett genomtänkt beslut.

Jag har dock stor respekt för att många bibeltroende kristna tror på barndopet och frågan är om man kan jobba tillsammans i samma samfund eller samma församling även om man har olika dopsyn. Sen en tid tillbaka jobbar jag inom Svenska Alliansmissionen och där finns båda dopsynerna sida vid sida. Det bygger på den så kallade alliansprincipen, som en gång gav namn åt Svenska Alliansmissionen (inspirerat av Fredrik Fransson). Den handlar om att troende som har olika uppfattningar i sekundära frågor (som dop och församlingssyn) kan vara överens i primära frågor (som tron på den apostoliska trosbekännelsen, treenigheten, frälsningen och Bibeln som Guds ord) och förenade i en allians för mission både i Sverige och internationellt. I SAM finns det utrymme för baptister, pingstvänner, missionare, reformerta och lutheraner och jag har stött på dem allihop i min nya tjänst. Och om man tror på att vi kan missionera tillsammans (i allians) så kan man bli en "alliansare".

fredag 3 januari 2014

När Gud blev människa

Vi har precis firat jul. Julens budskap handlar om att Jesus föddes i Betlehem. Det föds nya barn hela tiden och man kan ju undra varför just Jesus födelse ska firas med en speciell högtid. Det beror inte bara på att han var en betydelsefull människa, utan på att han var mer än så. När Jesus föddes var det Gud själv som blev människa. På teologiskt språk kallas det för inkarnationen. Det kan vara lite svårt att förstå hur det hänger ihop och idag tänker jag ta med er till Bibelns berättelser för att söka en förklaring. Det är fyra evangelier som berättar om Jesus och i det första kapitlet i vart och ett av dem får vi en pusselbit av hela bilden. Låt oss se närmare på vad de berättar. Vi börjar hos Lukas.

I Lukasevangeliets första kapitel läser vi om hur ängeln Gabriel kommer till Maria. Ängeln berättar att hon ska bli gravid och föda en son, trots att hon inte har varit tillsammans med någon man. Det ska ske genom den helige Ande och barnet ska kallas Guds son och bli en kung som regerar för evigt (Luk 1:30-37). Man förstår att det är något alldeles unikt med detta barn. Många tycker att det är svårt att tro på att Maria var jungfru när hon födde Jesus. Kan moderna människor verkligen tro på ett sådant mirakel? Om Gud verkligen finns är det väl inte så konstigt att han gör mirakel? "Ty ingenting är omöjligt för Gud", sa ängeln till Maria när hon tvivlade (Luk 1:37), och så tror jag att det är. Därför tror jag på jungfrufödelsen.

När Maria några dagar senare kommer till Elisabeth blir hon välkomnad med de profetiska orden: "Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig?" (Luk 1:43). Det är kontroversiellt att kalla Maria för Guds moder, men på sätt och vis är hon ju det. Elisabeth kallar henne i alla fall för "min herres moder" och det barn hon bär är Guds son.

När vi kommer till Matteusevangeliets första kapitel får vi samma bild. Det är bara Matteus och Lukas som berättar om hur Jesus föddes och båda betonar att Maria inte hade varit med någon man, utan att det gick till på ett övernaturligt sätt. Så här skriver Matteus: "Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig Ande" (Matt 1:18). Jungfrufödelsen är viktig. Den visar att det här inte har några historiska paralleller och att Jesus är helt unik. Om Jesus hade haft en biologisk far hade han varit som alla andra. Jungfrufödelsen är alltså en viktig del av den kristna tron och därför finns den med i den apostoliska trosbekännelsen, där det står: "Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria..."