onsdag 31 januari 2018

Bokpresentation: In Search of Ancient Roots

Ibland blir man hittar man en bok som verkligen ger nya perspektiv och utmanar invanda tänkesätt. Det här är en sådan bok och jag avslutar läsningen med stor tacksamhet. Boken heter In Search of Ancient Roots - The Christian Past and the Evangelical Identity Crises (finns även som pocket). Den kom ut förra året och är skriven av Kenneth J. Stewart, som är presbyterian och professor i teologi med ett särskilt intresse för kyrkohistoria.

Boken tar sin utgångspunkt i det faktum att en hel del evangelikala ledare har lämnat den evangelikala rörelsen och anslutit sig till den Katolska eller den Ortodoxa kyrkan. Författaren utgår mycket från situationen i Nordamerika, men vi vet ju att samma sak sker även i Sverige. Därför är den här boken väldigt intressant även från ett svenskt perspektiv.

Ett av skälen till dessa övergångar är enligt författaren att den protestantiska och evangelikala kristenheten upplevs som historielös medan de Katolska och Ortodoxa kyrkorna erbjuder en lång historia och kontakt med kyrkofäderna. Det är denna utmaningen som boken tar sig an.

I bokens första halva driver författaren två teser. För de första försöker han visa att olika evangeliska (eng: evangelical) rörelser har funnits genom hela kyrkohistorien och inte är ett modernt fenomen. För det andra visar han att protestantiska och evangelikala teologer har varit ledande i studiet av fornkyrkan och kyrkofäderna ända sen 1500-talet. Han lyfter fram betydande protestantiska forskare inom området från varje århundrade fram till 1900-talet. Enligt författaren var det först under mellankrigstiden på 1930-talet, som det blev en förändring och studiet av kyrkofäderna försummades, och han menar att detta lett fram till att en stor del av den evangelikala rörelsen tappat kontakten med kyrkans tidiga historia. Detta var för mig en mycket intressant läsning.

lördag 27 januari 2018

Bussresa till anabaptismens rötter

Jag har varit intresserad av anabaptismen i fyrtio år, men jag har aldrig besökt de historiska platserna i Centraleuropa där den anabaptistiska rörelsen föddes. I sommar hoppas jag att det äntligen blir av. Jag ska nämligen vara med och leda en bussresa i de första anabaptisternas fotspår den 10-16 juni 2018. Resan går via Tyskland och Frankrike till Schweiz och vi besöker bland annat för anabaptismen viktiga historiska platser som Strasbourg, Zürich och Schleitheim. Nu hänger det på att vi får tillräckligt många anmälningar för att att resan ska bli av. Resan arrangeras av Exodusresor. Hela programmet och övrig information om resan finner du här: Baptistiska rötter.


















Under de svåra förföljelserna var det många anabaptister som gömde Emmental i Schweiz. En lokal guide tar med oss till de viktigaste platserna.



















Många anabaptister samlades i Strasbourg där friheten var något större än i andra städer. Flera av de mest kända anabaptistiska profilerna tillbringade någon tid i Strasbourg, bland annat Michael Sattler och Pilgram Marpeck. En lokal guide berättar om reformationen i Strasbourg och tar oss med i anabaptisternas fotspår.

Välkommen med på denna spännande resa!

söndag 21 januari 2018

Anabaptismens födelsedag

Idag är det anabaptismens födelsedag. Det är en dag jag brukar uppmärksamma varje år. Det var nämligen den 21 januari 1525, som det första kända vuxendopet ägde rum under reformationstiden och det är just den händelsen som brukar räknas som startskottet för den anabaptistiska rörelsen. Jag har skrivit mer om detta här: Anabaptismens första dop.

De flesta av mina läsare vet om att jag är intresserad av anabaptismen. När det gäller anabaptismen är jag kanske rentav en nörd. Jag är nämligen övertygad om att den inte bara är historiskt intressant, utan att den också har något viktigt att bidra med till oss som är kristna i Sverige på 2000-talet.

Denna kristna rörelse från 1500-talet är relativt okänd för de flesta, och om den inte är okänd så är den för det mesta missförstådd och ökänd. Därför är ett av mina stora mål i livet att göra anabaptismen både mer känd och bättre förstådd. Hur gör jag då detta?

För det första undervisar och föreläser om anabaptismen så ofta jag får möjlighet. Hör av dig om du är intresserad.

För det andra skriver jag om anabaptismens historia och teologi här på Barnabasbloggen.

För det tredje skriver jag ibland på hemsidan anabaptist.nu som drivs av Nätverket Anabaptist.

För det fjärde var jag med och skrev boken Aldrig mer tillbaka gå, som kom ut i höstas och presenterar anabaptismen för en svensk läsekrets. Boken har vad jag känner till hittills fått tre recensioner.



För det femte skriver jag debattartiklar ibland för att aktualisera anabaptismen. De senaste hittar du här:

fredag 5 januari 2018

En illustration av församlingen

Bilder kan vara ett bra sätt att förmedla kunskap. Vår kultur är i hög grad visuell, vilket även Mike Breen tog fasta på när han skapade LifeShapes, som ett visuellt verktyg för lärjungaträning. Mike Breen använder till exempel triangeln för att illustrera församlingens tre relationer; UPP, IN och UT, relation till Gud (upp), till varandra (in) och till världen (ut).

När vi planterade församlingen på Råslätt i början av 80-talet använde vi pilar för att illustrera dessa tre dimensioner i församlingens liv. En pil uppåt, en pil inåt och en pil utåt. Beskrivningen av den första församlingen i Jerusalem i Apg 2:41-47 var avgörande för oss och jag har gjort en bild som illustrerar fem (eller sex) viktiga sanningar om församlingen som finns i denna text. Den brukar jag ofta använda när jag undervisar om församlingen. Att Jesus är grunden för församlingen sägs inte uttryckligen i Apg 2, men det är underförstått. Paulus skriver det i klartext i 1 Kor 3:11. "Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus." 


På den grunden byggs församlingen. de två grundblocken i bygget är dels apostlarnas undervisning, d.v.s. Bibelns ord och dels den personliga tron och överlåtelsen hos medlemmarna. På den grunden levs församlingslivet i tre dimensioner, tre riktningar, som kan beskrivas med orden tillbedjan, gemenskap och mission, eller som Församlingens DNA: Dynamisk gudsrelation, nära gemenskap och apostoliskt uppdrag.

Jag tycker att den här bilden på ett bra sätt fångar in det som står i Apg 2:41-47. Vad tycker du?

Så här lyder texten: