Glöm inte folkmordet 1915



Idag håller svensk-assyrier fackeltåg på olika platser i landet för att uppmärksamma att det har gått hundra år sen folkmordet på armenier, assyrier och kaldéer i dåvarande Osmanska riket (föregångare till nuvarande Turkiet). I folkmordet dödades omkring en och en halv miljon armenier och hundratusentals assyrier, syrianer och kaldéer och det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning. Eftersom de flesta som dödades var armenier brukar folkmordet 1915 vanligtvis kallas det armeniska folkmordet, men det drabbade alltså även andra folkgrupper. Det skedde genom tvångsdeportationer, avrättningar, massakrer och framkallad hungersnöd.

 

Armeniska Riksförbundet i Sverige har gett ut den lilla boken Armeniska Folkmordet 1915: Frågor och svar, för att informera om det som hände för hundra år sedan. Den kan beställas gratis på hemsidan folkmordet1915.se och är mycket läsvärd. På den sidan finns mycket intressant information. Frågorna och svaren kan läsas även här.



 För några år sedan var jag i Armeniens huvudstad Jerevan och undervisade på en bibelskola. Då passade jag också på att besöka det stora museet om folkmordet. Jag fick en personlig visning av en av museets engelskspråkiga guider. Det var överväldigande, tragiskt, omtumlande och sorgligt. Det är det alltid när man konfronteras med mänsklig ondska och mänskligt lidande på nära håll. Dokumentationen är övertygande, vittnesbörden tydliga och man kan knappast förneka att det var ett folkmord som skedde. Vid museet finns även detta minnesmonument, som jag också kunde gå in i.

Två böcker om dopet

Understanding Four Views on Baptism

Idag tänker jag presentera två böcker om dopet. Den första heter Understanding Four Views on Baptism och är skriven av fyra teologer som representerar var sitt synsätt. Jag gillar verkligen den här typen av debattbok där olika uppfattningar möts och författarna får kommentera varandras kapitel. John H. Armstrong är redaktör för boken och har skrivit inledande och avslutande kapitel.

 

Boken behandlar fyra olika synsätt som finns inom den protestantiska kristenheten:

• Thomas J. Nettles representerar en baptistisk dopsyn och argumenterar för att dopet i första hand är ett yttre tecken på en andlig verklighet och att endast den som bekänt sin tro och omvänt sig ska döpas (detta är även den anabaptistiska synen).
• Richard L. Pratt Jr. representerar den reformerta synen och argumenterar för att dopet är ett förbundets sakrament och att det även ska ges till de troendes barn som ett tecken på att de ingår i förbundet.
• Robert Kolb representerar den lutherska synen och argumenterar för att det i första hand är Gud som är verksam i dopet genom sitt ord och att dopet pånyttföder och räddar den som blir döpt och att även små barn därför ska döpas.
• John D. Castelein representerar en annan baptistisk syn som finns inom rörelserna Christian Churches och Churches of Christ. Han argumenterar för troendedop genom nedsänkning precis som baptisten, men menar att man blir frälst och född på nytt när man blir döpt.

Alla författarna har skrivit ett kapitel där de argumenterar för sin syn. De tolkar bibeltexter, refererar till kyrkohistorien och till officiella trosbekännelser. Vad de betonar varierar utifrån vilken tradition de står i. Varje kapitel avslutas med att de andra tre kommenterar och analyserar argumentationen. Det är mycket lärorikt och intressant. Dopfrågan är inte alldeles enkel och det är nyttigt att brottas med olika argument. Alla relevanta bibeltexter diskuteras. De stora frågorna är: Vilken är dopets innebörd? Hur hänger dopet ihop med frälsningen? Vem bör döpas? Hur ska dopet ske?

Idag firar jag anabaptismens födelsedag

Den 21 januari 1525 föddes den anabaptistiska rörelsen, som en tredje gren i den protestantiska reformationen. Idag är det 490 år sedan. Den dagen var en liten grupp lärjungar samlade i ett hem i Zürich. Där tog man det avgörande steget att döpa dem som bekände tro på Jesus och ville följa honom. Den anabaptistiska rörelsen hade därmed sett dagens ljus. Detta var första gången troendedop praktiserades under reformationstiden och många frikyrkorörelser har sina andliga rötter i det som hände i Zürich den dagen. Till minne av denna händelse presenterar jag idag en dramadokumentär på 18 minuter, som berättar om anabaptismen tidiga historia.

 

Fem vanor som förvandlar

I sin bok The Five Habits for Highly Missional People beskriver Michael Frost ett holistiskt och missionellt sätt att arbeta med lärjungaträning. Nu har den lilla boken översatts till svenska av Sara Möller och finns gratis att ladda ner med titeln: Fem vanor som förvandlar. Den engelska utgåvan går att ladda ner här.

Att vara missionell är en vana, menar Frost. Våra vanor formar vår livsstil. Grundfrågan handlar om hur vi som Jesu efterföljare lever liv som skapar nyfikenhet hos andra, men också tål att ifrågasättas och granskas. Vi är vad vi vanemässigt gör, menade en gång Aristoteles. Det är därför som lärjungaskap hela tiden återkommer till våra handlingar, våra vanor. Michael Frost beskriver fem sådana vanor som samtidigt formar oss som lärjungar, vässar vårt missionella beteende och öppnar för att vi på ett naturligt sätt kan dela tron på Jesus med andra. Han använder akronymen BELLS för detta. Låt oss se närmare på dessa vanor.

• Bless (Välsigna) – varje vecka i ord och/eller handling välsigna tre personer, varav minst en av dem inte är en del av församlingen. På detta sätt fostras vi i generositet.
• Eat (Äta) – att äta tillsammans med tre personer den här veckan, varav minst en inte är en del av församlingen. På detta sätt fostras vi i gästfrihet.
• Listen (Lyssna) – att ta minst en stund den här veckan att lyssna in Andens röst, men också lyssna aktivt på de människor jag har omkring mig. På detta sätt fostras vi i att vara ledda av den helige Ande.
• Learn (Lära) – att ta minst en stund den här veckan för att lära av Kristus, genom att läsa evangelierna och läsa böcker om Jesus Kristus. På detta sätt fostras vi i att bli mer lika Jesus.
• Sent (Utsänd) – att den här veckan föra dagbok över hur jag har uttryckt Guds rike i ord och handling till människor jag möter i vardagslivet. På detta sätt fostras vi till att vara missionärer.

Första måndagen i varje månad

Vill du vara med och be och fasta den första måndagen varje månad 2015?

Den första måndagen varje månad är det bön för missionsarbetet i Sverige och världen. Det är en tradition som har djupa rötter i Alliansmissionens historia. Det började redan 1838.

En av det tidiga pionjärerna i den väckelse som ledde fram till Alliansmissionens bildande var Emilie Petersen (1780-1859). Hon var en ung tysk kvinna som kom som flykting till Sverige 1814 under Napoleonkriget, tillsammans med sin man Johan Philip. De bosatte sig på godset Herrestad, utanför Värnamo. De greps av den andliga och sociala nöden hos den fattiga befolkningen och använde sina tillgångar till att bygga upp en enastående verksamhet. Emilie var den andliga ledaren och hon har gått till historien som Mormor på Herrestad.

I december 1837 kände hon den helige Andes maning att börja med bönesamlingar för missionen och man började med att utlysa missionsbön på Herrestad den första måndagen varje månad med början den 1 januari 1838. Att be för missionsarbetet den första måndagen i månaden var redan en överenskommelse inom några missionssällskap. Missionsbönerna på Herrestad pågick vad man vet utan avbrott i tjugotvå år och det bar mycket frukt. Läs mer om detta här.

Under förra året tog vi upp den här traditionen igen och vi fortsätter under 2015.  Även detta år uppmanar vi till bön och fasta för Alliansmissionens missionsarbete i Sverige och världen den första måndagen varje månad. Vill du vara med?

Det finns många olika aspekter av bön. En aspekt är bön som ett vapen i den andliga kampen. Paulus skriver att vi som kristna befinner oss i en andlig strid. "Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan... mot ondskans andemakter..." (Ef 6:12). Ett av våra främsta vapen i den andliga striden är bönen och när vi till bönen lägger fasta blir den extra kraftfull.

Barnabasbloggens årskrönika 2014

Idag är det första dagen på ett nytt år. Nyårshelgen är en bra tid för att utvärdera året som gått och sätta upp nya mål för framtiden. På nyårsafton förra året skrev jag om Mina teman för 2014 och aviserade i förväg vad jag tänkte skriva om under året. Ett år senare kan jag konstatera att det inte riktigt blev så. De fyra teman jag nämnde har visserligen präglat mycket av det jag jobbat med och undervisat om under 2014, men det har inte synts på bloggen. Istället är det delvis andra ämnen som hamnat där. Den här nyårshelgen tänker jag inte skriva om framtiden, utan istället göra en tillbakablick och påminna om några av mina viktigaste texter under 2014.

Ett av de teman jag nämnde för ett år sedan var "Nya sätt att vara kyrka", och det har verkligen präglat hela året. Redan i januari var jag med på en handledarutbildning arrangerad av Nätverket för församlingsutveckling och skrev sedan om den engelska rörelsen Fresh Expressions of Church, som presenterades på kursen. Av den har vi mycket att lära.

I februari skrev jag om Kalvinism i Sverige och uppmärksammade ett växande reformert inflytande. Jag fick många kommentarer på texten. Det ledde till att jag skrev ytterligare en text för att förklara hur jag förstår Efesierbrevets första kapitel och undervisningen om att vi är Utvalda i Kristus. Även den fick väldigt många och långa kommentarer. Det blev intressanta exegetiska samtal i god anda. Bloggsamtal när de är som allra bäst! Var jag själv står i frågan om kalvinism versus arminianism råder det ingen tvekan om. Sista helgen i februari hade vi en konferens i Jönköping med Stuart och Sian Murray Williams. Jag rapporterade om konferensen, som hade temat Flerstämmig församling.

I mars kom nyheten som slog ner som en bomb i den svenska kristenheten. Ulf Ekman meddelade att han skulle lämna Livets Ord och konvertera till Katolska kyrkan. Det kunde jag förstås inte låta bli att kommentera. Mitt inlägg Ulf Ekman, påven och kyrkans enhet blev snabbt en av mina mest lästa texter. Debatten var het i olika media i flera veckor och efter ett tag kände jag att någon måste höja rösten och försvara en frikyrklig/baptistisk församlingssyn. Jag gjorde det själv i en debattartikel i Dagen den 28 mars. Gensvaret var överväldigande och artikeln var den mest lästa på dagen.se i några dagar. Jag har aldrig fått så mycket positiv respons och så många tack för någonting jag skrivit tidigare. Själv anser jag att detta var den viktigaste texten jag skrev under 2014. Artikeln finns också på här på bloggen med rubriken Frikyrkan historiskt förankrad.

I april fick jag med kort varsel hoppa in och ta hand om en fortbildningsdag för SAM:s pastorer (talaren hade blivit sjuk). En av mina föreläsningar blev också ett blogginlägg: Menno Simons och Skriften allena. Eftersom reformationsprincipen "Skriften allena", debatterades en del i början av året fick även denna text en del uppmärksamhet och flera kommentarer. Anabaptisten Menno Simons (1496-1561) ger flera intressanta perspektiv som även ger vägledning i vår tid. Egentligen skulle Barnabasbloggens årskrönika kunna avslutas där. De mest lästa och kommenterade inläggen skrevs under årets fyra första månader. Jag tycker dock att det finns anledning att påminna om ytterligare några av mina texter, så jag fortsätter.