torsdag 28 juli 2011

Till minne av John Stott



Idag kom nyheten att John Stott har avlidit i en ålder av 90 år. Han var en av 1900-talets mest inflytelserika kristna ledare och hans böcker har påverkat mig mycket. Jag tackar Gud för John Stotts enastående livsgärning. Han är en verklig förbild i tro, liv och ledarskap.

Anders Gustafsson ger länkar till många artiklar om John Stott på sin utrikesblogg.

Jag skrev ett inlägg om John Stott i samband med hans 90-årsdag. För ett par veckor sedan besökte jag den församling han var pastor i under många år: All Souls Church i London. Det besöket skrev jag om här.

Läs gärna om John Stott idag och läs framför allt något av det han har skrivit. Själv tänker jag läsa lite i boken Evangelical Truth - a personal plea for unity, integrity and faithfulness. Det är en av Stotts sista böcker och något av hans andliga testamente. Jag köpte den när jag var i All Souls för ett par veckor sedan och idag känns det aktuellt att läsa den.

Här uttalar sig några svenska kristna profiler om vad John Stott betytt för dem.

Om du vill lyssna till predikningar och föreläsningar av John Stott (några är tolkade till svenska) kan du klicka här.

onsdag 27 juli 2011

30 Dagar i bön för muslimvärlden



På måndag börjar muslimernas fastemånad ramadan. Sedan 20 år tillbaka finns det en internationell bönerörelse som uppmanar till förbön för muslimvärlden just under fastemånaden. Nu är det dags igen. Så här skriver redaktörerna i årets bönehäfte:

Detta upprop till bön för muslimer kom ursprungligen från en grupp kristna ledare som träffades i Mellanöstern 1992. Kristna människor över hela världen kände starkt att Gud ville kalla samman så många kristna som möjligt för att be för muslimvärlden. En bönerörelse initierades som skulle sammanfalla med ramadan, muslimernas bön- och fastemånad. Denna heliga månad, en pelare inom islam, följer månkalendern och infaller 2011 mellan den 1 augusti och 30 augusti. Ursprungligen fanns det två huvudskäl till att "30 Dagar" skulle infalla under ramadan: 1) som ett sätt för kristna att identifiera sig med muslimer under en bestämd del av året och 2) att be om Guds övernaturliga ingripande hos muslimer under en tid på året när de i allra högsta grad är religiösa. Att be under ramadan betyder dock inte att vi anpassar oss till den muslimska traditionen när det gäller bön och fasta. Som Jesu efterföljare motsätter vi oss många muslimska idéer, läror och traditioner. "30 Dagar"-rörelsen betonar dock Guds kärlek till muslimer. Vi uppmuntrar därför alla troende på Kristus att utveckla en anda av ödmjukhet, kärlek och respekt gentemot muslimer.

Häftet är på 40 sidor och det ger information och vägledning för den som vill vara med och be. Det kostar 20 kr och kan beställas från OM-kontoret

eller från Hans Ström, tel: 0707 712409,
email: hanss@swissmail.org.

Information och häfte finns också på engelska här.

30 Dagar är en internationell bönerörelse. I Sverige stöds den av OM, UMU, Open Doors och EFK.

Jag vill uppmana dig att vara med och be lite extra för muslimvärlden under den närmaste månaden. Jag vill också uppmana dig att be för muslimer som finns i din närhet, ditt bostadsområde eller din stad. Du kan också att knyta personliga kontakter med med muslimer under ramadan. Det kan leda till många intressanta samtal. Gud älskar muslimer och han vill att de ska få lära känna honom genom Jesus Kristus.

måndag 25 juli 2011

I skuggan av ett terrordåd


Det har gått några dagar sen det fruktansvärda terrordådet i Oslo. Bombattacken mot regeringskvarteret och massakern på Utöya har präglat den gångna helgen. Trots att jag inte är personligt drabbad har jag känt mig förlamad och kraftlös. När ondskan och döden visar sitt otäcka ansikte drabbar det djupt.

Ändå är det inget nytt: Bara under de senaste tjugo åren har det hänt många gånger: Rwanda, Sebrenidza, World Trade Center, London, Nairobi, Madrid och Oklahoma är bara några av de platser som drabbats av terror och död på senare tid. Och vi bör även minnas de mera storskaliga folkmorden på judarna (m.fl) under andra världskriget och på armenierna (m.fl) i Turkiet under första världskriget. Aposteln Johannes skrev att "hela världen ligger i den Ondes våld" (1 Joh 5:19), och jag är böjd att hålla med.

Det finns många olika aspekter på händelserna i Norge. En av de mer besvärande är att gärningsmannen beskrivs som kristen. Han kallar sig själv kristen på nätet och det har upprepats gång på gång i olika medier under helgen att han är en "konservativ kristen" och "kristen fundamentalist". För många av oss andra som också kallar oss själva kristna blir det tungt. Än en gång svärtas det kristna namnet ner av extremism och galenskap.

Gärningsmannen själv kallar det för ett nytt korståg och gör kopplingen till tempelriddare och korståg på medeltiden. Det påminner oss om att det hänt många gånger tidigare. Kyrkan och människor som kallar sig kristna har kämpat för Guds sak med vapen i hand och dödat i tron att de utför Guds sak. Det började när kristendomen blev statsreligion i romarriket på 300-talet e.Kr och fortsatte under hela medeltiden. De mest tragiska och otäcka exemplen är korstågen och inkvisitionen. Det fortsatte med religionskrigen mellan protestanter och katoliker i Europa på 1500- och 1600-talen. I många av de här fallen var dödandet officiellt sanktionerat av kyrkan och staten. Det var det givetvis inte i Norge i fredags, så det är en viss skillnad. Men det finns ändå en likhet just i idén om att man som kristen kan kämpa för Guds sak med vapen och dödande.

Hur långt är inte detta från de ideal som presenterats av Jesus själv, den kristna trons ursprung och grundare. Det borde räcka att läsa igenom berättelserna om Jesus i Nya testamentet för att förstå att ingen som tror på honom eller följer honom kan döda en annan människa i tron att han strider för Guds rike. Jag tänker inte göra något bibelstudium om detta här och nu; Paulus sammanfattar det bra i Romarbrevet:

"Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: 'Min är hämnden, jag skall utkräva den', säger Herren. Men 'är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud'. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda." (Rom 12:14-21)

För de första kristna var det otänkbart att döda. Så var det under de första århundradena av kyrkans historia. Under den fortsatta kyrkohistorien har grupper i marginalen hållit fast vid Jesu undervisning och tagit avstånd från allt dödande. En av dessa grupper var anabaptismen på 1500-talet. I dessa dagar av våld och död i Guds namn är det på sin plats att påminna om den anabaptistiska visionen för vad det är att vara kristen och följa Jesus. Den behövs idag, lika mycket som på 1500-talet.

I dessa dagar delar vi sorgen med alla våra vänner i Norge. Och vi hoppas att den kristna kyrkan i våra nordiska länder kan stå upp och vara ljus och salt och peka på den Jesus som är både Messias och fredsfurste.

Sajten Rom 10:17 har lagt upp en sida med predikningar (de flesta av Roland Hellsten) som handlar om terrordåd och ondska i ljuset av Guds ord.

Några tidningsartiklar om händelserna i Norge:
Dagen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10
SVD 1, 2, 3, 4, 5, 6
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
Aftonbladet 1, 2, 3

Uppdatering 26/7: Dagenjournalisten Anders Gustafsson har gjort en ingående och intressant analys av gärningsmannens tro och ideologi. Nya artiklar även här, här, här och här.

onsdag 20 juli 2011

Låt Misha stanna i Sverige


Situationen för de kristna i Iran är mycket svår. Särskilt svårt är det för dem som lämnat islam och blivit lärjungar till Jesus Kristus. Förföljelserna har blivit ännu hårdare på senare tid och många har fängslats. Ändå tänker Sverige utvisa Misha till Iran. Det är oacceptabelt.

Dagen berättar idag om Mishas historia. Han blev kristen när han studerade i Ukraina och fick sen problem när han kom tillbaka till Iran. Därför flydde han till Sverige. Här har han etablerat sig och är engagerad i en församling. Att hans kristna tro är äkta råder det inget tvivel om. Hans liv är i fara om han skickas tillbaka till Iran. Därför måste han få stanna i Sverige.

Migrationsverket har haft dålig förståelse för personer som omvänder sig till en evangelisk kristen tro och de risker de kan utsättas för i muslimska länder. Ofta har man misstänkt att omvändelsen inte är äkta utan bara ett sätt att få stanna. Nu kommer det dock nya direktiv som visar på bättre förståelse för de evangliskt kristnas situation och det är glädjande. Flyktingpastorn Bengt Sjöberg har jobbat hårt för detta och han välkomnar förändringen. Den nya ordningen borde resultera i att man avbryter utvisningen av Misha.

Uppdatering 21/7: Dagen berättar om den unge pastorn Yousef Nadarkhani som riskerar döden om han inte går tillbaka till Islam. Igår var det också en demonstration för att Misha ska få stanna i Sverige. Hoppet finns fortfarande!

Uppdatering 30/7: Misha är frisläppt och fallet prövas på nytt!

fredag 15 juli 2011

Böcker jag läser just nu


Jag läser ganska mycket. Böcker har alltid hjälpt mig att lära mig nya saker och att växa som människa och kristen. Det finns böcker som har förändrat mitt liv. Faktum är att det var en bok som en gång för många år sedan gjorde att jag blev kristen och började följa Jesus. Jag gillar böcker!

Ofta har jag flera böcker på gång samtidigt och det är inte säkert att jag läser alla till den sista sidan. Nu i sommar har det blivit lite kaotiskt med läsandet. Jag har för närvarande sex böcker som jag har börjat läsa och det blir lite för mycket. Alla är bra och alla ska bli lästa, men i vilken ordning? Genom att skriva om böckerna här kanske jag kan få lite ordning på tankarna.

Jag har börjat i två böcker från den mycket intressanta bokserien After Christendom: Worship and Mission after Christendom av Alan & Eleanor Kreider och Reading The Bible After Christendom av LLoyd Pietersen. Detta är bok nr 5 och 6 i serien och jag har redan läst tre av de tidigare, bland annat de två första som båda är skrivna av Stuart Murray: Post-Christendom och Church After Christndom. Båda rekommenderas varmt. Jag har tidigare förklarat vad som menas med begreppet Post-Christendom här. Eftersom bibelsyn och bibeltolkning är ett av mina ämnen är jag väldigt nyfiken på boken om att läsa Bibeln i den efterkristna kulturen. Vad kan det innebära?

En bok som är lite grann i samma anda är Forming Christian Habits in Post-Christendom - The legacy af Alan and Eleanor Kreider. Alan och Eleanor Kreider är amerikanska mennoniter som levt en stor del av sina liv som missionärer i England. Genom sin tjänst där har de varit en viktig bidragande faktor till det växande intresset för anabaptismen och i formandet av The Anabaptist Network. Den här boken berättar om deras liv och tar upp olika teman i deras undervisning under rubrikerna Community, Worship and Mission. Boken gavs ut i samband med Alan's 70- årsdag och är skriven av vänner och medarbetare i England och USA.

När Jag skrev om Tom (N.T.) Wrights bok Surprised by Hope härom veckan var jag inte medveten om den stora debatten om hans syn på Paulus och rättfärdiggörelsen. Jag blev uppmärksammad på detta i flera kommentarer och nu har jag börjat läsa Wrights debattbok Justification - God's Plan and Paul's Vision där han svarar på den kritik som riktas mot honom och förklarar vad han verkligen menar. Det är en oerhört spännande, klargörande och utmanande bok. Tom Wright har verkligen goda argument för sin syn på Paulus och rättfärdiggörelsen och det är absolut inte ett "nytt evangelium" eller an villolära som en del påstår. Jag återkommer i ämnet när jag läst klart. För den som är nyfiken rekommenderar jag dessa två artiklar av Wright: New Perspectives on Paul och The Shape of Justification.

När jag i söndags besökte All Souls Church i London köpte jag förstås en bok av John Stott. (Han var ju pastor och ledare i den församlingen i många år.) Boken Evangelical Truth - A personal plea for unity, integrity and faithfulness är lite av Stotts andliga testamente till den evangelikala rörelse han stått i spetsen för under hela sitt liv.

En bok av ett helt annat slag är Christian Outdoor Leadership - Theology, Theory and Practice av Ashley Denton. Ashley Denton är grundare och ledare för organisationen Wilderness Ministry. Den arbetar med äventyr och friluftsliv som ett verktyg att berätta evangeliet, träna lärjungar och forma kristna ledare. Jesus gjorde det mesta av sin undervisning utomhus och det menar Denton att vi också kan och bör göra. Det är en mycket tankeväckande och utmanande bok för ledare och lärare. Den passar bra på Mariannelunds folkhögskola där vi ju har kursen BibelÄventyr.

Nu har du fått lite inblick i min något splittrade sommarläsning. Jag får väl försöka komma igenom en eller två taget. När de är färdiglästa kanske jag återkommer med mer genomtänkta omdömen. Vad läser du i sommar?

tisdag 12 juli 2011

Ett besök i All Souls Church, London



Jag och Kerstin har varit i London några dagar. Vi har mest kopplat av, sett oss omkring och upplevt den stora staden, men på söndagen passade vi dock på att besöka All Souls Church vid Langham Place.

När man kommer upp till Oxford Street från Tunnelbanestationen vid Oxford Circus ser man den egendomliga kyrkobyggnaden några kvarter upp på Regent Street. När man kommer in i lokalen är det en modern gudstjänstlokal med bekväma stolar och TV-skärmar.

Församlingen All Souls har mottot "Growing an international community to reach a multi-cultural society for Christ" och att det är en internationell och mångkulturell församling är väldigt påtagligt. Här finns verkligen människor från alla världens hörn. Anledningen till att vi gärna ville besöka just den här församlingen var förstås att det är den församling som byggts upp och letts under många år av John Stott.

När jag som svensk gäst kom till denna anglikanska församling förväntade jag mig något som liknade en gudstjänst i Svenska kyrkan, men oj så fel jag hade. Här är några saker som jag noterade:

1. Det fanns inga prästdräkter eller prästkragar. Kyrkoherden Hugh Palmer, som ledde gudstjänsten och andrepastorn Mark Meynell som predikade var båda enkelt klädda i skjorta och kavaj. Det gillar jag. Jag tycker illa om allt som markerar särställning för präster och pastorer och därför tycker jag inte att de ska märkas ut med särskilda kläder, dräkter eller symboler. Alla lärjungar är präster!

2. Det var en mycket enkel gudstjänstordning. Alla besökare fick ett blad med gudstjänstens program. Där fanns alla sånger och några skrivna böner och gemensamma läsningar. Även nattvardsordningen var mycket enkel och kombinerade frihet och form på ett föredömligt sätt. Ett tjugotal av församlingens medlemmar (både män och kvinnor) hjälpte till att dela ut bröd och vin till gudstjänstdeltagarna.

3. Sångerna var både gamla och nya. Gamla hymner kombinerades med moden lovsång och leddes av ett stort musikerteam. Alla texter fanns både i programbladet och på TV-skärmar över hela kyrkan. Det var lätt att följa med och det var härligt att sjunga. Församlingen hade både många nationaliteter och alla generationer och det märktes även i musiken.

4. När det var dags för predikan talade Mark Meynell om Psalm 119:49-56. Han talade om den tröst som Guds ord kan ge i lidandet och det var en mycket bra bibelutläggande predikan som öppnade ordet och tillämpade det i vardagen. Tydligen var man inte bunden av någon särskild predikotext som var centralt bestämd utan hade just nu en predikoserie genom hela Psalm 119. Det är bra när man lokalt har frihet att styra över både form och innehåll.

5. Efter gudstjänsten var det mingel i undervåningen med gratis kaffe, bokaffär, mediashop, information för nya besökare och mycket annat. Jag passade på att köpa några böcker. Givetvis blev det även en av John Stott. Det kändes så rätt att köpa den just där. Tyvärr var han inte på plats själv. Han är ju över 90 år nu och inte så pigg längre.

Jag kände mig mycket välsignad och uppmuntrad av att möta denna församling i London. Mycket av det jag såg där finns förstås även i många svenska församlingar. Men jag tror särskilt att Svenska kyrkan har mycket att lära sig när det gäller enkelhet och lokal frihet att utforma församlingslivet och gudstjänstformerna. Jag tror jag att vi alla har mycket att lära från bröder och systrar i olika delar av världen. All Souls Church är ett bra exempel på en levande och dynamisk församling som når ut och växer i sitt sammanhang. Om vi får många levande församlingar i Sverige kan vi skapa den radikala förändring som kan bryta sekulariseringen och göra att fler människor tror på Gud och lär känna honom genom Jesus Kristus. Då kan både män och kvinnor (även här) börja följa honom och Sverige kan förvandlas av evangeliets kraft.

Uppdatering 13/7: Dagen berättar om Oasmötet i Kungsbacka. Oasrörelsen är en förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Kyrkoherde Karl-Erik Tysk har skrivit en debattartikel om vikten av att hålla fast vid sanningen i evangeliet.

måndag 4 juli 2011

Bokpresentation: Surprised by Hope


Jag har tidigare inte läst mycket av N. T. Wright. Jag har hört många referera till honom och jag har förstått att han är en av vår tids mest framstående bibelforskare och dessutom biskop i den anglikanska kyrkan. Nu har jag tagit mig igenom hans Surprised by Hope - Rethinking Heaven, the Resurrection, and the Mission of the Church (tryckt 2008, 332 sidor). Jag blev inte besviken. Det är en enastående bok!

N. T. Wright tar sig an den stora förvirring som råder om det kristna framtidshoppet och visar på hur intimt förknippat det är med hur vi lever idag. Många kristna tror att slutmålet är himlen. Det är det inte!

Wright visar att den kristna trons mest centrala idé är den kroppsliga uppståndelsen. Han ger ett starkt försvar för att Jesus verkligen uppstod kroppsligen och visar hur Jesu uppståndelse utgör grunden för den kristna församlingens tro på allas uppståndelse vid tidens slut.

Wright fortsätter med att undersöka vad det betyder att vänta på "nya himlar och en ny jord", vad som händer när man dör och vad Jesu återkomst innebär. Han gör det grundligt och enastående bra och han visar vad Bibeln lär om dessa saker. Det är inte alltid som de flesta kristna tror. Slutmålet är inte himlen, utan att uppstå och leva på en ny jord där rättfärdighet bor. Det handlar snarare om att himlen kommer till jorden, än att vi ska komma till himlen.

Wright argumenterar övertygande att det vi tror om livet efter döden direkt påverkar vad vi tror om livet före döden. Om Guds plan är att förnya och befria hela skapelsen - och om den nya skapelsen redan har börjat genom Jesu uppståndelse - då kan kyrkan inte nöja sig med att bara "frälsa själar", utan ska också förebåda den slutliga nyskapelsen genom att redan nu arbeta för Guds rike, och förmedla helande och hopp i livet här och nu. Detta ligger i linje med bönen Jesus lärde oss att be: "Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen" (Matt 6:10).

Det här är absolut en av de bästa böcker jag läst om det kristna hoppet och läran om de yttersta tingen. Boken tar upp många olika ämnen och har även ett intressant avsnitt om den slutliga domen och den dubbla utgången. Bokens stora styrka är den tydliga kopplingen mellan framtidshoppet och kyrkans uppdrag i världen idag. Där har vi verkligen något att lära. Det här är en bok jag kommer att läsa flera gånger.

Har du läst den? Vad tänker du om den?

Uppdatering 14/9 2013: Boken finns nu även på svenska med titeln Ännu bättre - hoppet om himlen med nya ögon.

söndag 3 juli 2011

Två nya sidor


Jag vill informera bloggens läsare om att jag har lagt upp två nya sidor på Barnabasbloggen (synliga här ovan). Dels är det en sida där jag berättar min livshistoria (texten bygger på några inlägg jag skrev vid min 50-årsdag för ett par år sedan), och dels är det en sida med länkar till alla mina texter om anabaptismens historia och dess förgrundsgestalter.