Inspireras och utmanas av anabaptismen

Kyrkohistoria är viktigt! För den som vill bygga en trogen och relevant kyrka i vår tid är det viktigt att veta hur det har varit tidigare. Det finns dåliga exempel att ta varning av och goda exempel att inspireras av. Anabaptismen är en relativt okänd rörelse från 1500-talet som länge varit min främsta inspirationskälla och en viktig förebild för mig, när det gäller att följa Jesus, leva i kärlek och gemenskap och bygga församlingar. En av mina tankar med Barnabasbloggen är att berätta om den anabaptistiska rörelsen; människorna, händelserna och tankarna. Medan jag förbereder detta kan jag tipsa om några andra som skriver om anabaptismen.

Greg Boyd skriver på sin blogg om varför han tror att anabaptismen behöver bli känd bland kristna i vår tid. Det är en mycket läsvärd artikel med rubriken: A Word to My Mennonite Friends (mennoniterna är anabaptismens historiska arvtagare). Här följer två korta citat:

Millions of people are abandoning the Christendom paradigm of the traditional Christian faith in order to become more authentic followers of Jesus. From the Emergent Church movement to the Urban Monastic Movement to a thousand other independent groups and movements, people are waking up to the truth that the Kingdom of God looks like Jesus and that the heart of Christianity is simply imitating him.

The only tradition that embodies what this rising breed of Kingdom radicals is looking for is the Anabaptist tradition (which the Mennonites are heir to).

Peringe Pihlström skriver mycket om anabaptismen på sin hemsida Dreems.

Här kan jag också bjuda på några länkar till bra texter:

Tro och liv inom anabaptismen av Jan Edström

Anabaptistisk församlingssyn och Anabaptismens historia och huvuddrag av Per-Axel Sverker

För den som vill läsa mer har jag många boktips. Här är några av mina favoriter.

The Anabaptist Story, William R. Estep

Anabaptist History and Theology, C. Arnold Snyder

Anabaptist Portraits, John Allen Moore

An Introduction to Mennonite History, Cornelius J. Dyck

Och så tre kanonböcker som berättar om kyrkans historia ur ett underifrånperspektiv, där givetvis även anabaptismen presenteras.

The Pilgrim Church, E.H. Broadbent

Radical Faith - An Alternative History of the Christian Church, John Driver

The Believers' Church - The History and Character of Radical Protestantism, Donald F. Durnbaugh

Så varför inte använda sommaren till att lära sig mer om anabaptismen. Det kan bli en större välsignelse än du anar.

Jesus i Kina

På MXp hittade jag den här länken till den sevärda videoserien JESUS IN CHINA. Reportern Evan Osnos på Chicago Tribune - i samarbete med FRONTLINE/World - låter oss möta kristna i dagens Kina och berättar om hur kyrkans situation i Kina förändras och hur samhället förändras genom att kyrkan växer och blir mer synlig.

Vi kan lära oss mycket av våra bröder och systrar i det stora landet i öst. De har haft en fantastisk tillväxt som underjordisk husförsamlingsrörelse sen det kommunistiska maktövertagandet i mitten av 1900-talet. I boken The Forgotten Ways använder Alan Hirsch den underjordiska kinesiska kyrkan som modell för hur vi kan bli en apostolisk Jesusrörelse som når västvärlden med evangeliet.

Anden och den inre törsten

I vår tid finns det ett sökande efter en andlig verklighet. Många människor vill ha något som fungerar i vardagen, som ger kraft och gudsnärvaro och som släcker den inre törsten. Den kristna tron handlar om andlig verklighet. Den handlar inte bara om att tro på en Gud som har skapat allting. Den handlar inte bara om att tro på Jesus Kristus som levde här på jorden för två tusen år sedan, dog på ett kors och uppstod på tredje dagen. Kristendom handlar inte bara om att gå till kyrkan eller följa vissa levnadsregler. Levande kristendom är mycket mer: det är andlig verklighet som fungerar i vardagen, det är kraft och Gudsnärvaro, det är levande vatten som släcker den inre törsten. Jag är övertygad om att endast den församling som har en djup och äkta andlighet kan nå ut och beröra människor i vår tid.

Vi säger ofta att vi vill ha en kyrka som liknar den som vi läser om i Apostlagärningarna. Men om vi vill ha det kan vi inte hoppa över Pingsten. Det är Andens utgjutande på Pingstdagen som skapar förutsättningarna för det församlingsliv och den växande missionsrörelse vi läser om i Lukas' berättelse.

Jesus talar om Anden i Joh 7:37-39.

På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: "Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Johannes skriver att Anden ännu inte hade kommit eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad. Först skulle Jesus dö, uppstå och fara upp till himlen, sen skulle Anden komma och utgjutas över lärjungarna. Vi vet att det hände på Pingstdagen en tid senare.

När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. (Apg 2:1-4)

Hur styr Gud sin församling? del 3: ett tjänande ledarskap utan hierarki

Mina tidigare inlägg om hur Gud styr församlingen har tagit upp gemensamt beslutsfattande och kollektivt ledarskap. Dessa inlägg har gett upphov till ett långt samtal och många kommentarer. Ett tack till alla som deltagit. Det blev faktiskt ett nytt rekord på antalet kommentarer för ett inlägg på min blogg!

På andra bloggar samtalas det också om dessa frågor. John van Dinther skriver om ledarskap på sin blogg. Det gör även Joachim Elsander på Kolportören. Norske Are Karlsen presenterar sin vision om självständiga husförsamlingar i inlägget no name, no leader. Hans landsman Sjur Jansen argumenterar för samma sak på sin blogg och sin hemsida. Dag Selander på Mxp diskuterar också den autonoma husförsamlingen i flera inlägg. Paul Scanlon som talade på Nyhem och intervjuas i Dagen har en helt annan syn på ledarskap och hur församlingen ska byggas. Det är lätt att känna sig förvirrad av alla olika uppfattningar om ledarskap och församlingstrukturer.

Jag har i tidigare inlägg skrivit om liknande frågor även under rubrikerna Vad är en församling? Församlingen genom tre linser och Församlingens DNA.

I detta tredje inlägg i serien om hur Gud styr sin församling vill jag framhålla två viktiga saker utifrån Jesu undervisning i Matt 23:1-12. Texten är som följer:

Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar och sade: "De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor.

Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus.
Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

1. "en är er läromästare, och ni är alla bröder"

Det första jag vill peka på är att Jesus väldigt tydligt säger att alla lärjungarna är på samma nivå. Ingen står över de andra (lägg märke till att han inte talar endast till de tolv), ingen är fader, mästare eller lärare/ledare för de andra. Jag drar tre slutsatser av detta.

• Den första är att det inte ska finnas någon hierarki bland Jesu lärjungar och därför inga hierarkiska strukturer i kyrkan. "Ni är alla bröder", säger Jesus. Ingen är över eller under någon annan.

• Den andra är att inga titlar är tillåtna bland Jesu lärjungar. Vi ska inte tilltala ledare med titlar och säga: "Fader Anders" eller "Pastor Olof". Jesus jämför med de skriftlärda och fariseerna som gärna vill få uppmärksamhet, beröm och tilltalas med "rabbi". Det är lätt att använda sin ledarroll för att söka bekräftelse och status, och Jesus vill verkligen förhindra detta. Därför ger han ett förbud mot titlar. I den tidiga pingstväckelsen tog man mycket allvarligt på detta och kallade varandra för broder eller syster. Numera har det blivit vanligt att använda titeln Pastor framför sitt namn i en del pingst-karismatiska sammanhang. Att acceptera detta står i strid med vad Jesus säger och skapar en felaktig syn på ledare.

• I förlängningen innebär detta för det tredje att man bör ta avstånd från allt som markerar åtskillnad mellan pastorer/ledare och andra medlemmar i Kristi kropp. Min slutsats är att vi inte ska ha några ämbetsdräkter, prästkragar, pastorsskjortor eller annat liknande.
  

2. "den som är störst bland er skall vara de andras tjänare"

När detta är sagt måste det också sägas att det behövs ledare i församlingen. Därav kommer min andra punkt från texten: Jesus är inte emot att det finns ledarfunktioner, men han ger tydliga instruktioner om att ledare ska ödmjuka sig och vara tjänare. En del menar att vi inte alls ska tala om ledare i kyrkan utan bara tala om tjänare och tjänstegåvor. Det finns en poäng med detta, men jag anser att vi kan använda ordet ledare om vi fyller det med ett bibliskt innehåll. Trots allt använder ju Nya testamentet olika ord för ledare när det talar om olika tjänster i församlingen (se t.ex Apg 20:28, Rom 12:8, 1 Kor 12:28, Fil 1:1, 1 Thess 5:12-13, 1 Tim 3:1, 5, Tit 1:7, Hebr 13:7, 17). Men det är viktigt att betona att ledarna inte ska vara herrar över församlingen, utan dess tjänare, som leder genom att vara föredömen och ge undervisning. Det handlar om ett tjänande ledarskap. Petrus ger en bra beskrivning av detta i 1 Petr 5:2-3. Han skriver:
Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.

Det är viktigt att förstå att ledarskap i församlingen inte är ett ämbete utan en funktion. Det finns många olika tjänstegåvor och ledarfunktioner i Kristi kropp. Det finns apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Det finns både informella ledare och ledare som är erkända och avskilda som äldste eller medhjälpare (eller församlingsledare, föreståndare, församlingstjänare, pastorer, diakoner eller vad ni kallar dem i er församling). Men för alla dessa olika tjänstegåvor och funktioner gäller Jesu ord i Matt 23. Alltså att:

• man ska leva som man lär


• man ska inte lägga tunga bördor på människor


• man ska inte söka uppmärksamhet och beröm från människor


• man ska inte skylta med sin andlighet


• man ska inte acceptera att bli tilltalad med titlar (eller särbehandlas på annat sätt)
  
• man ska ödmjuka sig och vara de andras tjänare

Jesus ger oss ett tjänande ledarskap utan hierarki!

Paul Scanlon, växande församlingar och demokrati

I veckan har jag varit på konferens i Nyhem och bl.a. lyssnat på Paul Scanlon. Han berättade om hur han varit med och förändrat sin församling i Bradford (England) från att vara en inåtvänd gemenskap till att bli en utåtriktad rörelse som når ut i samhället och växer genom att nya människor kommer till tro på Jesus. Dagen intervjuar Paul Scanlon här. Det är en inspirerande och utmanande berättelse och framför allt en påminnelse om att församlingen måste ha missionsuppraget i centrum.

Samtidigt väcker Paul Scanlon en hel del frågor. Här gäller (som alltid) att pröva allt, och ta vara på det som är bra. Min största invändning gäller hans syn på ledarskap och demokrati. Han tycks hämta idéer mer ur företagsvärlden än ur Bibeln och verkar ibland ha en svag biblisk grund för det han säger (detta är mitt personliga intryck). Jag har tidigare här på Barnabasbloggen presenterat den bibliska grunden för kollektivt ledarskap och gemensamt beslutsfattande i församlingen. Dessa inlägg fungerar bra som en kommentar till Paul Scanlons undervisning. Mikael Kindbom skriver om dessa frågor i Dagen den 24 juni.

På tisdagens pastorseminarium fick Paul Scanlon en direkt fråga om han trodde det var möjligt att förnya och förändra en församling som har ett demokratiskt styrelsesätt. Han svarade med ett kategoriskt nej. Detta bekräftas också tydligt i Dagens intervju. Här tror jag att Paul Scanlon har fel och att hans uppfattning präglas alltför mycket av det hierarkiska sammanhang han kommer från, hans erfarenheter av motstånd i församlingen och hans negativa syn på människors villighet att förändras.

Som motpol till detta vill jag presentera den färska boken Växande församlingar i Sverige. I den presenterar Klas Erikson och Cathrine Nygren femton av de mest växande församlingarna i Sverige. De finns i olika delar av Sverige och i olika samfund och rörelser, men har det gemensamt att de har ett tydligt fokus på missionsuppdraget och att de genomgått en radikal förnyelse.

"Nästan alla församlingarna har stått inför ett tydligt vägskäl där man har valt mellan att låta allt vara som förut, lägga ner församlingen eller bestämma sig för att göra något nytt. Alla har i det här läget valt att göra någon form av uppbrott och omstart."

Författarna skriver:

"Vår slutsats är att dessa vägskäl alltid föregås av smärta och svårigheter men att de inte alltid måste vara förknippade med konflikter. I några fall har beslut i vägskälet skett i stor enighet och i demokratisk ordning, medan scenariot i några fall varit mer tumultartat. "

Det är min övertygelse att församlingar i Sverige behöver förnyas och förändras för att kunna nå ut till vår tids människor med budskapet om Jesus Kristus och Guds rike. Låt oss inspireras av Paul Scanlon och församlingen i Bradford. Läs boken om växande församlingar i Sverige och lär av dem.