Vad är en församling?

Jag brukar använda en väldigt enkel definition på vad en församling är.

En församling är en gemenskap av lärjungar som tillber och följer Kristus och delar sina liv med varandra i tjänst för världen.

Kärnan i definitionen är relationer i tre riktningar: uppåt till Gud (tillbedjan och efterföljelse), inåt till varandra (gemenskap), utåt till världen (mission). Det är dessa tre relationer som jag brukar kalla församlingens DNA. Ett annat sätt att säga det är att församlingen ska vara Kristuscentrerad, relationsorienterad och missionsengagerad. Det är tre viktiga karaktärsgrad i en levande församling.

Men min definition börjar inte med de tre riktningarna utan med påståendet att "en församling är en gemenskap". För mig är det oerhört viktigt. Det är nyckeln till att förstå vad församlingen är tänkt att vara. Den är en gemenskap. Den är en familj. Men tyvärr är det inte alltid vi tänker på eller upplever och praktiserar församlingen på det sättet. Jag tror att många av oss behöver ett paradigmskifte; ett nytt sätt att handla och tänka.

Har du någon gång fått frågan vad du har för uppgift i din församling? Har det då hänt att du inte har tänkt på gemenskapen i första hand, utan istället på vad du gör i kyrkobyggnaden, i verksamheten eller i föreningen? Men församlingen är ju först och främst en gemenskap...

...inte en byggnad
En församling samlas troligen i en byggnad, och kanske äger en byggnad för ändamålet. I vår kultur samlas de flesta församlingarna i kyrkor och därför är det lätt att förväxla församlingen med kyrkobyggnaden. Men församlingen är inte en byggnad man går till utan en gemenskap man lever i. Jag tror att församlingslivet framför allt levs i vardagen och i medlemmarnas hem. En församling behöver lokaler och det kan finnas fördelar med att ha en kyrka, men det finns också nackdelar. Här har jag skrivit om sex nackdelar med att ha en kyrka.

Alliansmissionen har planterat en församling i Kärrtorp i Stockholm.

Kärrtorpskyrkan har ingen kyrkobyggnad.

Om att läsa historiskt källmaterial

Den som är intresserad av kyrkohistoria är ofta även intresserad av att läsa källmaterial. Det är något speciellt med att läsa texter från en annan tid och komma i direktkontakt med historiska personer och deras tankar. Samtidigt är det ofta svårt att läsa källmaterial eftersom stilen är annorlunda och svårtillgänglig för moderna läsare. Detta märks inte minst för den som vill läsa teologiska texter från 1500-talet.

Det finns en hel del anabaptistiskt källmaterial i engelsk översättning. I min bokhylla har jag bland annat The Complete Writings of Menno Simons och The Writings of Pilgram Marpeck. Det är rejäla volymer med ganska omständliga och svårlästa texter. Jag har kämpat mig igenom dem med god behållning, men det finns ett enklare sätt att ta sig an källmaterialet. I boken Anabaptism in Outline - Selected Primary Sources finns ett tematiskt urval av texter från många av 1500-talets anabaptister. Den är en riktig guldgruva för den som vill bekanta sig med källorna.

Boken är på 350 sidor och sorterar texterna under sjutton olika rubriker. Det handlar om Jesus som Guds uppenbarelse, frälsningen, den helige Ande, församlingen, dopet, nattvarden, ekonomi, ickevåld, religionsfrihet, stat och kyrka, eskatologi och mycket mera. Naturligtvis får vi läsa mycket av de mest kända anabaptistiska ledarna som Hubmaier, Simons, Marpeck och Riedeman, men vi får också möta många okända och lite udda författare. Boken innehåller en stor bredd av anabaptistiska röster från perioden 1524-1560 och det gör den mycket intressant att studera. Walter Klaassen från Conrad Grebel College i Ontario har varit ansvarig för urvalet av texterna och han är en av de främsta experterna på området.

För den som är intresserad av att läsa anabaptistiskt källmaterial är detta en utmärkt introduktion. Sen är det lättare att avgöra om man ska läsa mer och vad man då ska välja. Anabaptism in Outline ingår i en serie som heter Classics of the Radical Reformation och där finns mycket att välja på. Samtliga nio titlar kan beställas på adlibris.

En enkel församlingsordning från 1527

Ett av de viktigaste bidragen som anabaptismen kan ge kyrkan i vår tid handlar om vad det är att vara kyrka. I vår tid är det många som söker sig mot enklare och mer organiska sätt att vara församling. En del kallar det för den sista reformationen och tror att det är något nytt, men det är det inte. Den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet var en husförsamlingsrörelse, som hade mycket av det som man söker idag, när man talar om enkel organisk kyrka.

Ett exempel som visar på detta är denna enkla församlingsordning från 1527. Den kommer från den gren av anabaptismen där Michael Sattler var en av ledarna. Han brändes på bål i maj 1527. Genom den får vi en bild av hur de förföljda husförsamlingarna kunde fungera vid denna tid.

Den allsmäktige, evige och barmhärtige Guden har låtit sitt underbara ljus bryta fram i denna värld och i denna ytterst farliga tid. Därför erkänner vi den gudomliga viljans mysterium, att Ordet har blivit predikat för oss enligt Herrens ordning och att vi genom det har blivit kallade till gemenskap med honom. Enligt Herrens befallning och hans apostlars undervisning ska vi i god kristen ordning hålla det nya budet (Joh 13:34) i kärlek till varandra, så att kärlek och enhet kan upprätthållas. Alla bröderna och systrarna i hela församlingen bör hålla fast vid följande punkter:

• Bröderna och systrarna bör mötas minst tre eller fyra gånger i veckan för att ägna sig åt Kristi och hans apostlars undervisning och hjärtligt förmana varandra att förbli trofasta mot Herren så som de har förbundit sig.
• När bröderna och systrarna är tillsammans ska de läsa något tillsammans. Den som Gud har gett den bästa förståelsen ska förklara det och de andra bör lyssna, så att man inte stör varandra med småprat. Psaltaren ska läsas dagligen i hemmen.
• Låt inte någon vara lättsinnig i Guds församling, varken i ord eller handlingar. De ska uppföra sig värdigt också inför hedningarna.
• När en broder ser sin broder fela ska han varna honom i enlighet med Kristi befallning (Matt 18:15-18). Han ska tillrättavisa honom på ett kristet och broderligt sätt, såsom vi alla är skyldiga att göra av kärlek till varandra.
• Av alla bröderna och systrarna i denna församling ska ingen ha något för sig själv, utan som de kristna på apostlarnas tid ska de ha allting gemensamt. De ska organisera en gemensam fond från vilken man kan ge hjälp åt de fattiga enligt vars och ens behov. Så att man liksom på apostlarnas tid inte tillåter att en broder är i nöd.
• Allt frosseri ska undvikas när bröderna samlas i församlingen. Servera en enkel måltid, ty Guds rike består inte i att äta och dricka.
• Herrens måltid ska firas så ofta som bröderna är tillsammans. På det sättet proklamerar man Herrens död och påminner varandra om hur Kristus gav sitt liv för oss, och utgjöt sitt blod för oss, så att vi också kan bli villiga att ge vår kropp och vårt liv för Kristi skull, vilket betyder för alla brödernas skull (1 Joh 3:16).

Texten är hämtad från boken The Legacy of Michael Sattler. Bibelhänvisningarna inom parentes är tillagda av översättaren. Läs mer om Michael Sattler här.

Detta inlägg är även publicerat på anabaptist.nu.

Unitas Fratrum - de förenade tjeckiska bröderna

Förra veckan skrev jag om hur den tjeckiska reformatorn Jan Hus avrättades vid kyrkomötet i Konstanz 1415. Det som hände därefter är lika spännande och ledde fram till att en tjeckisk frikyrkorörelse bildades 1467, femtio år före Luthers reformation. Så här gick det till.

Efter Hus avrättning utbröt krig och oroligheter i Böhmen och Mähren (nuvarande Tjeckien). Tjeckiska separatister var inspirerade av Hus och ville ha större frihet från det tysk-romerska kejsardömet och den katolska kyrkan. Kriget pågick 1419-1436 och de tjeckiska husiterna var framgångsrika. Husiterna var uppdelade i ett moderat parti (utrakvister) som sökte en kompromiss (en medelväg) och ett radikalt parti (taboriter) som inte ville kompromissa. I slutet av kriget vände utrakvister och taboriter sina vapen mot varandra och tolv tusen taboriter dödades vid ett slag 1434 och rörelsen krossades. Kriget ledde fram till att en tjeckisk reformerad statskyrka etablerades i Prag efter en överenskommelse med den katolska kyrkan. Jan Rokycana (ca 1395-1471) blev ärkebiskop i den tjeckiska kyrkan och den kunde behålla en självständig linje.

Vid den här tiden fanns det en annan unik kristen ledare i Böhmen. Han hette Petr Chelčický och levde ungefär 1390-1460. Petr Chelčický var mycket lärd i Skriften och kyrkofäderna trots att han inte studerat vid universitetet. Hans bibelläsning ledde honom till åsikter som var mycket ovanliga på den tiden. Han menade att kyrkan och staten skulle vara helt åtskilda, att kristna inte skulle försvara sig med vapen eller delta i krig, att alla människor är jämlika  och att församlingen ska byggas efter Nya testamentets mönster. Det är uppfattningar som hundra år senare blev vanliga i den anabaptistiska rörelsen. Läs mer om denne fascinerande man och hans tankar här. Delar av hans mest kända bok The Net of Faith finns tillgängliga på nonresistance.org.

Glöm inte Jan Hus

Idag den 6 juli 2015 är det 600 år sedan Jan Hus brändes på bål. Han var en av medeltidens mest kända evangeliska predikanter och en föregångare till reformationen, som inträffade hundra år efter hans död. Låt oss inte glömma Jan Hus. Här kan du se ett kort filmavsnitt från hans avrättning.

Jan Hus föddes 1369 av fattiga föräldrar av tjeckisk nationalitet. Han fick trots familjens ekonomiska svårigheter ägna sig åt studier och lyckades ta både filosofiska och teologiska examen vid universitetet i Prag. 1396 blev han teologie magister och började föreläsa för studenterna. Han blev prästvigd år 1400. Han blev även kallad som predikant till Betlehemskapellet i Prag där Guds ord skulle predikas på tjeckiska. Det var ungefär vid denna tid som Hus först kom i kontakt med den engelska teologen och predikanten John Wycliffes skrifter. När han läste dessa insåg han behovet av en levande kristendom och han började att klarare se de många bristerna i kyrkan. Han började även översätta Bibeln och Wycliffes skrifter till tjeckiska. Han predikade evangeliet frimodigt och började också angripa de katolska prästernas dåliga och själviska leverne.

 

Trots sitt ställningstagande för Wycliffes skrifter fick Hus behålla ärkebiskopens stöd, men 1408 klagade de övriga prästerna på honom och han avsattes som predikant av ärkebiskopen. 1410 påbjöd påven en insamling av alla Wycliffes skrifter som var spridda i Prag. Man samlade in ca 200 ex. Dessa förklarades irrläriga och brändes trots mångas protester. Ett par dagar senare bannlystes Hus av påven. Hus vägrade resa till Italien för att ställas inför påvestolen för att försvara sina läror och påven svarade med att avsätta honom. Detta var dock lättare sagt än gjort, eftersom många av hans landsmän stödde honom och ville ha kvar honom som ledare. Häftiga strider utbröt på gatorna i Prag mellan de båda partierna. Starka nationalistiska strömningar i Prag som önskade tjeckisk frihet och självstyre från tysk överhöghet förenade sig med de religiösa strömningarna och strävandena mot frihet från katolska kyrkan.