Uppstått har Jesus, hurra hurra

Det är påskdag och vi firar Jesus uppståndelse. Den här påskdagssången skrevs av min mor i början av 70-talet. Jag har nog sjungit den nästan varje påsk sen dess och den är en av mina påskfavoriter. Den har en enkel och tydlig text med god teologi. Här finns den kroppsliga uppståndelsen (graven är tom), hoppet om evigt liv och en tydlig proklamation om den nya skapelsen. Allt grundat i Jesus uppståndelse. Glad påskdag på er!

Uppstått har Jesus, hurra hurra

han lever, han lever, han lever än

han lever, han lever, han lever än

Tom är graven i klippan

vet någon var mästaren är? 

Bindlarna ligger därinne kvar

men själv är han inte där

själv är han inte där

Glada tackar vi Jesus

Tack Herre att döden blir kort 

Vi ska få leva hos dig en gång

Du tar oss från döden bort

tar oss från döden bort

Ny ska Gud göra mänskan

allt gammalt och trasigt blir bytt

Himlar och jord ska förvandlas då

när Gud skapar allting nytt

Gud skapar allting nytt

Sången är nr 520 i Psalmer och sånger. Melodin skrevs av Lars-Åke Lundberg och texten av Margareta Melin. 

Menno Simons och Skriften allena

Reformationen på 1500-talet hade flera slagord. De två mest kända är "Sola scriptura" och "sola fide". På svenska betyder det "Skriften allena" och "tron allena". Begreppet Skriften allena är idag omdebatterat och  ifrågasatt och många missförstår vad det handlar om. Uttrycket Skriften allena handlar om auktoritetsfrågan. Det handlar om vad som är den högsta auktoriteten när det gäller kristen tro och livsstil.

Lausannedeklarationen har en bra formulering: 

Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.

Det finns två ”enda” i det här avsnittet. Bibeln är Guds enda skrivna ord och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Båda är viktiga, men i reformationens ”Skriften allena” är det främst det andra som är i fokus. För Luther handlade det om ifall det var kyrkomöten och påven eller Skriften som hade den högsta auktoriteten och hans slutsats var att det var Skriften. Därav kom uttrycket "Skriften allena". Bibeln är det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. 

Här vill jag reflektera lite om vad Skriften allena betyder för oss i praktiken idag och jag vill göra det med utgångspunkt i en annan av 1500-talets framstående kristna ledare, nämligen Menno Simons (1496-1561). Menno Simons är förmodligen den mest kände av anabaptismens tidiga ledare. Han var inte anabaptismens grundare, eftersom han inte anslöt sig till rörelsen förrän mer än tio år efter starten 1525, men han var förmodligen dess mest inflytelserika ledare. Att han inte blev avrättad utan lyckades klara sig undan förföljarna och fick dö en naturlig död vid 65 års ålder bidrog naturligtvis till att hans inflytande blev stort. 

Jag har skrivit lite kortfakta om Mennos livsgärning här.

I min bokhylla har jag flera böcker om och av Menno. Särskilt glad är jag över Complete Writings of Menno Simons. En rejäl volym på knappt 1100 sidor med alla Mennos böcker och skrifter i engelsk översättning.

En annan intressant bok är Theology of the Reformers av Timothy George. Den handlar om fyra av reformationens stora tänkare; Martin Luther, Ulrich Zwingli, John Calvin och Menno Simons. Att Menno platsar med Luther, Zwingli och Calvin är ett bevis för hans betydelse och ett erkännande av anabaptismen som en viktig gren i 1500-talets reformation. Redan på 1500-talet började anabaptisterna i Holland kallas för mennoniter och idag bär de flesta kyrkor med historiska rötter i anabaptismen det namnet.

Jag har läst ganska mycket av Mennos skrifter. Det som präglar hans författarskap är en mycket stark biblicism. Han vill att endast Guds ord ska råda över kristen tro, kristet liv och församlingens liv. Bibelhänvisningarna överflödar. Han är en god representant för vad ”Skriften allena” betyder i praktiken och han utkämpar en strid på fyra fronter i sitt ledarskap och i sitt författarskap. Jag tror att vi har samma fyra fronter idag. Vi kan kalla dem för profetismen, spiritualismen, rationalismen och traditionalismen.