Lärjungagrupper i Markuskyrkan

Igår publicerade jag en text om Livsförvandlingsgrupper enligt Neil Cole. Idag kan jag berätta att den nystartade Markuskyrkan i Helsingborg arbetar med detta redskap. Där kallas grupperna för Lärjungagrupper. Rickard Cruz berättar om hur det fungerar i tre korta undervisningspass som kan laddas ner här:

Lärjungagrupp del 1 handlar om att bekänna synder för varandra.

Lärjungagrupp del 2 handlar om att läsa Bibeln tillsammans.

Lärjungagrupp del 3 handlar om att be tillsammans.

Livsförvandlande grupper (LFG) enligt Neil Cole

Neil Cole beskriver i flera av sina böcker hur man tränar lärjungar genom LivsFörvandlingsGrupper (Life Transformation Groups). Ett par av böckerna som tar upp detta är Search and Rescue och Organic Church. Mathias Jonsson har på sin blogg Längtan efter ett enkelt församlingsliv presenterat Neil Coles modell. Här publicerar jag Mathias text (orginalet finns här)

Livsförvandlande grupper (LFG) enligt Neil Cole

Nedan är i stora drag hämtat och översatt från en broschyr om Life Transformation Groups som Neil Cole har givit ut. Jag har översatt och försökt att sammafatta detta kraftfulla verktyg.

”Järn skärper järn, så skärper den ena människan den andre” Ords 27:17

Vad är en LivsFörvandlingsGrupp?

En LFG är ett enkelt men kraftfullt sätt att växa till i sitt andliga liv. Det handlar om att inte stanna vid att enbart vara en troende utan att dessutom bli en lärjunge. En lärjunge som lär sig att ta till sig Ordet och att dela livet med andra. Det är för människor som behöver Jesus till att förvandla sina liv från insidan och ut. Det är ett enkelt verktyg för tillväxt som uppmuntrar och stöder människor i att följa Jesus genom att ge bränsle åt inre motivation hellre än att utöva någon yttre press och anordna aktiviteter. Detta verktyg möjliggör för den vanlige kristne att utföra det alltför ovanliga arbetet av att nyskapa eller träna andliga lärjungar som i sin tur kan träna andra.

Här följer en enkel översikt av vad en LFG är:

En LFG träffas en gång i veckan under ungefär en timme.

LFG’er är grupper på två eller tre (när en fjärde kommer med innebär det början av en andra grupp och multipliceringen har börjat).

Grupperna är inte blandade, utan kvinnor och män möts separat.

Det finns ingen undervisningsplan eller liknande involverad.

Det finns ingen ledare i gruppen.

Endast tre saker ska bli utfört i en LFG:
1. Synd bekänns i ömsesidigt ansvar mot varandra
2. Man läser skriften – i sitt sammanhang och gemensamt
3. Man ber för människor specifikt och regelbundet

LFG är enkelt, men ändå kraftfullt. Det kombinerar det värdefulla med att ha gemenskap, en inre livsförvandling och lärjungaträning.

Vem borde var med i en LFG?
Det finns endast två kvalifikationer för att starta eller gå med i en LFG:
1. En desperat längtan efter Jesus Kristus (Luk 5:29-32)
2. Trofasthet mot själva processen (2Tim 2:2)
Dessa två kriterier balanserar varandra till att hålla varandra på spåret både genom helande för sårade människor och hälsa för hjälpande människor. Att kompromissa med någon av dessa principer sänker eller stoppar effektiviteten med gruppen.

Styrkan med två eller tre
1. Gemenskap (Pred 4:9-12): Förändring av livet sker inte i ett vacuum; det händer i relation med andra. Ifrån begynnelsen har Gud sagt att det är inte gott att vara ensam. Vi behöver varandra för att styrka och stödja varandra. (Ords 27:17)
2. Ansvarighet (1Tim 5:19): Få saker skulle bli gjorda i livet utan ett visst mått av ansvar eller genomskinlighet inför varandra. NT listar upp åtminstone tjugoåtta ”var och en” uppmaningar. Det råder ingen tvekan om att vi behöver varandra för att leva det livet som Kristus har tänkt fär oss.
3. Sekretess (Matt 18:15-17): Det är enklare att upprätthålla sekretessen i en grupp med bara två eller tre hellre än en större grupp på 10 eller tolv. Herren pekade specifikt på att två eller tre är bäst vid bekännelse av synd.
4. Flexibilitet (Matt 18:20): Det är mycket enklare att koordinera kalendrarna för endast två eller tre jämfört med en typisk grupp på femton. En LFG kan mötas var som helst.
5. Återproducerbarhet (2Tim 2:2): Det är lättare att återskapa en mindre, enklare grupp än en större och mer komplex enhet. Kanske är det därför som Herren befallde oss att göra fler lärjungar snarare än cellgrupper eller församlingar (Matt 28:18-20). Förvandlade lärjungar i gemenskap är basenheten för Guds rike.

Det är bara tre saker som måste göras på en LFG:
1. Synd bekänns i ömsesidigt ansvar mot varandra
Kristna behöver varandra (Heb 10:24-25). Det är en styrka med relationer som byggs upp genom att man stöttar varandra. Det första man gör i en LFG är att man ställer varandra karaktärsfrågorna, som följer nedan. Mötet bör starta med det för det är så lätt att tappa tid genom att prata om andra saker. Det underlättar även att börja med att bekänna eventuell synd för det tenderar att helga resten av mötet. Frågorna är raka. Varje person turas om att besvara samma fråga. Gruppen är en säker plats att vara ärlig i. Bekännelse av synd förbereder jorden i människors hjärta för det Guds ord som man sedan läser varje vecka.

2. Man läser skriften – i sitt sammanhang och gemensamt
Kraften i detta system handlar om att frigöra Guds ord i människors liv. Jesus gjorde det klart att Guds ord är säden till ett nytt liv (Luk 8:11, 15). Att förvänta sig att liv blir förvandlade och fruktbärande utan att först plantera säden är dåraktigt och resultatet blir besvikelse. Varje grupp bestämmer vilken bibelbok de ska läsa den kommande veckan. Målet är att skapa en inre aptit för det rika Guds Ord, så därför är det önskvärt att man läser en större mängd. Det är rekommenderat att man försöker läsa 25-30 kapitel per vecka som ett mål. Det kan t.ex. se ut som följer: Om gruppen väljer en mindre bok som Efesierbrevet eller Jona, så bör gruppen läsa det fem gånger på en vecka. En lite större bok som Romarbrevet eller 1Kor kan man läsa två gånger på en vecka. En längre bok som Apostlagärningarna eller Ordspråksboken läser man en gång på en vecka. När gruppen sedan samlas nästa vecka så frågar man varandra om alla hann läsa det som man kom överens om. Om någon inte hann med att läsa allt den veckan så läser hela gruppen samma bok i samma mängd till nästa vecka. Detta är inte något dåligt alls. Att läsa hela böcker flera gånger, i sitt sammanhang och tillsammans ger god belöning.
Det finns en bra orsak till att utmana deltagarna att läsa ganska mycket, så mycket att man kanske inte hinner läsa färdigt varje vecka. Trettio kapitel brukar ta en typisk grupp fyra veckor att hinna avsluta tillsammans och fortsätta till nästa.Så snart alla hinner läsa färdigt samma vecka så väljer de nästa bok som de ska läsa tillsammans. En grupp kan bestämma tillsammans vilken bok de ska läsa eller så turas man om att bestämma bok varje gång.

3. Man ber för människor specifikt och regelbundet
Varje deltagare i gruppen bör identifiera två eller tre personer som Gud lägger på deras hjärta som behöver Jesus. Dessa noterar alla i gruppen så att alla var och en kan be för dessa personer under veckan. Det rekommenderas att man väljer en på listan per dag och ber för den. Det finns en strategisk böneguide som man kan använda (jag säger inte mer om det, men det finns tillgängligt på de engelska LFG korten). De som börjar söka Kristus är perfekta kandidater för nästa LFG och multiplikation av gruppen kan ske naturligt och spontant och på ett sätt som hela gruppen kan glädjas över tillsammans.

LFG frågor:
Dessa frågor ställer man till varandra i gruppen när man möts.

1. Hur har du fått möta Gud i ditt liv den senaste veckan?
2. Vad lär Gud dig?
3. Vilken respons ger du på Hans uppmaning?
4. Har du behov av att bekänna någon synd?
5. Hur gick det med din läsning den senaste veckan?

(Jag har här valt de frågor som jag har sett som mest relevanta. Men det finns ett antal förslag till frågor som man kan ställa sig i gruppen. Se mer i boken ”Cultivating a life for God”.

Det behövs ingen läroplan eller träning för LFG. Ett enkelt bokmärke som finns i bibeln är allt som behövs. (klicka för mer info: http://www.cmaresources.org/ltg).

Slutligen
Om ni känner att ovan är för komplicerat, så börja helt enkelt med att ni är träffas två eller tre för att läsa Ordet tillsammans enligt ovan. Men jag uppmuntrar er starkt att ta till er även de andra delarna med frågorna osv. Sen kan en sådan sammankomst se ganska olika ut. Att samlas med en kopp te, att gå ut på promenad tillsammans, ses innan jobbet, efter jobbet osv.
Precis som Neil Cole som har läst bibeln på detta sätt de senaste 20 åren, så vill jag fortsätta att läsa bibeln tillsammans med andra på detta sätt!

Mathias Jonsson

Dagen berättar om Ungdom med uppgift (UMU) som i år fyller 50 år. Det är en organisation som ägnat mycket energi att träna lärjungar. Artiklarna finns här, här och här.

Den nya utbildningen måste vara missionell

Jag är i grunden mycket positiv till den nya gemensamma pastorsutbildningen, som planeras av EFK, Pingst och SAM. Idag presenteras den lite närmare i en artikel i Dagen. Modellen med en stark integration av teori och praktik tycker jag är mycket bra. Så här beskriver artikeln samspelet mellan teori och praktik:

'Kopplingen till församlingarna avgör om det blir succé eller inte. Idén kallas "församlingsbaserat lärande" och innebär ett samspel mellan utbildningsförsamlingar och skolan i båda riktningarna.

- Församlingarna blir ett slags laboratoriemiljöer där studenterna får pröva på och praktisera det de lärt sig i skolan. Och omvänt kan eleverna i skolbänken bearbeta, utveckla och lära av sina erfarenheter i det praktiska församlingslivet.

- Inget av samfunden är intresserad av en renodlad teoretisk utbildning som lever i en utbildningsbubbla vid sidan av den praktiska verkligheten, betonar Ulrik Josefsson.'

Jag tror absolut att detta är rätt väg att gå. Jag har tidigare presenterat en sådan utbildningsmodell i inlägget Att utbilda församlingsplanterare från 2008. Jag vill dock framföra en mycket viktig synpunkt till dem som planerar den nya utbildningen.

Jag tror att det är helt avgörande att den nya utbildningen har ett missionellt perspektiv. Det blir lätt så att en pastorsutbildning prioriterar att utbilda pastorer, herdar och lärare, som ska ta hand om de församlingar som finns och har behov av pastorer. Om studenterna får sina utbildningsplatser i etablerade och traditionella församlingar kommer vi att få ut pastorer som söker sig till etablerade och traditionella församlingar. Detta behövs, men det får inte vara huvudmålet. Jag är övertygad om att den nya utbildningen måste prioritera att utbilda även pionjärer med apostoliska, profetiska och evangelistiska gåvor. Vi behöver utbilda nya ledare som har ett missionellt tänkande. Det betyder att de inte är inriktade på att ta hand om existerande församlingar, utan på att plantera nya församlingar som når nya människor och på att bygga om gamla församlingar så att de sträcker sig ut mot de människor som finns utanför. Om den nya utbildningen ska producera sådana missionella ledare måste många av utbildningsplatserna vara i sådana nya och missionella församlingar. Det blir en utmaning för de ansvariga att åstadkomma detta.

Kanske kan de få hjälp utifrån. En utbildningsledare som gör just detta är australiensaren Michael Frost som kommer till Stockholm den 14-15 januari 2011. Jag hoppas att många passar på att lyssna till honom då och att de ansvariga för den nya pastorsutbildningen inte missar tillfället att träffa honom.

Stuart Murray kommer till Sverige igen

Engelsmannen Stuart Murray kommer till Sverige igen. Han ska medverka som talare på seminariedagar på Betel Folkhögskola den 3-4 dec. Seminariedagarna handlar om att följa Jesus i efterkristendomens Sverige och arrangeras av Svenska baptistsamfundet. Flera från Nätverket Anabaptist kommer att vara med som medverkande och deltagare. Mer information finns här.

Stuart Murray leder The Anabaptist Network i Storbritannien. Han har skrivit flera böcker om bl.a. anabaptismen, att vara kyrka i en efterkristen tid och att plantera nya församlingar. Hans böcker presenteras närmare här. De rekommenderas varmt. Hans senaste bok The Naked Anabaptist - The Bare Essentials of a Radical Faith handlar om radikalt lärjungaskap och är mycket bra. Läs mer om den här och beställ den från adlibris.

Nu har jag röstat

Nu är valet avklarat och snart vet vi hur det gick. Det har varit några intressanta veckor. Inte minst därför att jag har funderat intensivt över detta med den kristnes roll i samhället och om man bör rösta eller inte. Jag har läst en hel del och lärt mig väldigt mycket av samtalen runt mina blogginlägg (Tänker du rösta? Kristen i världen, Jag har inte bestämt mig och Läsvärt om makten och kyrkan). Mina tankar har blivit klarare och samtalet påverkade hur jag röstade idag. Jag vill rikta ett stort tack till alla som deltagit.

Ja, jag bestämde mig för att rösta och jag har gjort det idag. Mina argument för detta ställningstagande har jag presenterat i både inlägg och kommentarer. Efter mycket funderande bestämde jag mig till sist (igår kväll) för vad/vem jag skulle rösta på. Jag tänker inte avslöja vad det blev här på bloggen, men jag kan säga så mycket som att jag röstade för ett mångkulturellt och pluralistiskt samhälle med en sekulär stat och religionsfrihet för alla. Så fick det bli! Jag tycker själv att jag gjorde ett ideologiskt val grundat i mina anabaptistiska värderingar. Jag röstade med gott samvete inför Gud och människor.

Dagen: Alliansen valspurtar, Lugnt, Sahlin peppar, Svar från kandidater, Ödmjuk Reinfeldt, Ledare.

Läsvärt om makten och kyrkan

Två dagar kvar till valet. Idag har jag läst två intressanta artiklar om den kristnes och kyrkans relation till samhället, staten och demokratin.

Elof skriver mycket bra om kyrkan och makten på Kristen underjord i artikeln Härskarringen och kyrkan. Han berättar bland annat om hur hans tänkande påverkats av anabaptisten John Howard Yoder.

Thomas Österberg har en mycket intressant ledare i Dagen. Rubriken är Använd din rösträtt! Ledaren handlar om att väckelsens pionjärer i vårt land också var demokratins pionjärer. Österberg argumenterar för att demokrati är ett bra samhällssystem och att frikyrkofolket var med och byggde det demokratiska Sverige. Framför allt lyfter han fram baptistpionjären Fredrik Olaus Nilsson. Han skriver:

"Faktum är att svensk frikyrklighet har en historiskt mycket betydelsefull roll för att det demokratiska tänkandet växte fram i Sverige.En återspegling av det finns i nya tidskriften Vi Biografi, som i sitt första nummer (nr 1 2010) porträtterar baptistpionjärenF.O. Nilsson (över åtta sidor) som en av centralgestalterna för demokratins framväxt. Detta vid sidan av socialdemokratiske statsministern Hjalmar Branting och adelsdamen Sophie Adlersparre, som drev på kvinnornas frigörelse.Fredrik Olaus Nilsson blev ledare för landets första baptistförsamling 1848 i samband med att fyra män och en kvinna döptes genom nedsänkning i Vallersvik i norra Halland, det första baptistdopet på svensk mark. I stadgarna för församlingen införde man formuleringar om allmän och lika rösträtt, alltså även för kvinnor. Detta långt innan båda könen fick rösträtt i riksdagsvalet 1921."

Baptisterna; en tavla målad 1886 av Gustaf Cederström.

Jag har inte bestämt mig

Nu är det bara tre dagar kvar till valet och jag har inte bestämt mig för vad eller vem jag ska rösta på. Jag har ju argumenterat för att rösta tidigare, och det vill jag göra. Men jag vill gärna bestämma mig innan jag går till vallokalen.

Micael Grenholm, Jonas Lundström och Tobias Elof Herrström argumenterar för att kristna inte ska delta i valet av etiska skäl.

Annika Spalde och några andra argumenterar i en artikel i Aftonbladet för att kristna ska rösta på den rödgröna vänstersidan. De pekar på områden som: Generös flyktingpolitik, vapenexport, välfärd för alla, fattigdomsbekämpning, klimatfrågan, utrikes- och biståndspolitik och djurrätt som frågor där vänstern har en bättre och mer kristen politik än alliansen.

Stefan Gustafsson och Svenska Evangeliska Alliansen har valt ut några andra viktiga frågor (bl.a. abort, dödshjälp, äktenskapet, flyktingpolitiken, civila samhället, samvetsfrihet) som de tycker ska avgöra hur kristna röstar och de uppmanar oss att kryssa de rekommenderade kandidater som finns på deras lista. Där är det mycket alliansen och särskilt kd.

Och jag som vill stoppa vapenexporten, ha en generös flyktingpolitik och en strängare abortlag...

Det finns inget parti som passar för mig. Jag är både höger och vänster. Ska det bli ickeröstande eller blankröst i alla fall?

Nu har ni några dagar på er att övertyga mig om hur jag ska göra. Kom igen och skriv!

Några aktuella Dagenartiklar om valet: KD, Rödgrönt, Sabuni, SD, Sergels torg.

Uppdatering med flera artiklar i Dagen den 17/9: Rödgrönt, Ledare, Kampen om kryssen, SEA:s undersökning, Utförsäkrad, Rödgröna går framåt.

Filmtips

Behöver du tips på filmer ur ett kristet perspektiv? Carl Johan Freed är pastor i Skarpnäckskyrkan i Stockholm och har sammanställt filmtips som finns på församlingens hemsida. Det är en gratis filmdatabas som gärna får nyttjas av alla intresserade. Jag hittade intressanta texter om Matrix-trilogin, To End All Wars, Dead Man Walking och mycket annat.

Tack Carl-Johan för en verklig guldgruva för alla filmintresserade.

Kristen i världen

Mitt inlägg Tänker du rösta? har nu fått 49 kommentarer. Det är ett ämne som engagerar och åsikterna är mycket olika. Det har varit ett lärorikt samtal. De olika synsätten har blivit tydliga och det har hjälpt mig att få en tydligare uppfattning. Jag har blivit mer övertygad om att jag ska rösta den 19 september, men jag har inte bestämt vem jag ska rösta på än.

När allt kommer omkring handlar det om förhållandet mellan den kristne och världen. Vi brukar säga att vi ska leva i världen, men inte av världen. Det bygger på att Jesus har sänt oss till världen, men också sagt att vi inte tillhör den. Jag citerar från hans förbön för lärjungarna:

"Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning. Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen" (Joh 17:14-19)

Vi är alltså sända till världen och ska leva i den, men vi tillhör inte världen och ska inte älska den (1 Joh 2:15-17) eller vara vän med den (Jak 4:4), även om vi ska älska människorna som lever i den. Men vad innebär detta i praktiken? Det är något som kristna brottats med i snart 2000 år.

En del betonar separation från världen. Vi ska vara annorlunda och visa på ett annat rike och ett annat sätt att leva. Den kristna gemenskapen ska vara ett alternativt samhälle och vittna om Guds rike. Andra betonar identifikation med världen och möjligheten att transformera den. Vi ska vara delaktiga i samhället, engagera oss för att nå ut med evangeliet och förändra världen så att den blir mer som Gud vill. I kyrkohistorien kan man se många exempel på båda dessa förhållningssätt. Båda kan gå till överdrift. En alltför stor betoning på separation kan leda till isolering. Man blir väldigt annorlunda, men tappar kontakten med omgivningen och förlorar förmågan att kommunicera budskapet. Detta har ibland hänt i anabaptistiska grupper och i den svenska frikyrkan. En alltför stor betoning på identifikation kan leda till anpassning och kompromiss. Man tappar bort efterföljelsen och förlorar sin identitet som Guds folk. Saltet förlorar sin sälta och ljuset sin lyskraft. Detta har också hänt många gånger i historien, särskilt i kyrkor som allierat sig med makten.

I debatten om att rösta finns båda dessa tendenser. En del betonar separation och förespråkar att inte rösta. Andra betonar identifikation och förespråkar politiskt engagemang och röstande. Jag skulle vilja betona både separation och identifikation i en kreativ spänning. En sådan kreativ spänning är inte lätt att upprätthålla, men om vi lyckas tror jag den kan skapa transformation. Jag tror på levande och synliga kristna gemenskaper som förändrar individer, samhällen och nationer. Vad tror du?

Dagenartiklar om valet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

Dagens Jesusord 7, om att göra fred

Efter en lång paus fortsätter jag nu min serie om vad Jesus har sagt. Hans ord betyder allt för mig. Det är hans ord jag vill leva efter. Jesus sa: "Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner" (Matt 5:9).

Fred är ett centralt begrepp i Nya testamentet Det är lätt att missa för oss som läser en svensk bibel, eftersom hebreiskans shalom och grekiskans eirene översätts omväxlande med frid eller fred beroende på sammanhanget. Då är det bättre med engelskan som översätter med peace som omfattar både frid och fred.

Nästan alla brev i NT har hälsningen nåd och frid/fred till mottagarna. Det kan låta så här: "Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus." (Fil 1:2)

När Jesus föddes sjöng änglarna om fred på jorden: "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt." (Luk 2:14)

När Petrus talade hemma hos Cornelius sammanfattade han det hela så här: "Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus - han är allas herre." (Apg 10:36) Evangeliet är inte bara budskapet om nåd, det är också budskapet om frid/fred. Det handlar om frid/fred med Gud (Rom 5:1), frid/fred i relationer mellan människor (Ef 2:13-14, Rom 12:18) och frid/fred på jorden (Jes 2:4).

Jesajas profetia om fred på jorden har ofta inspirerat den kristna församlingen. Den beskriver tillståndet i det kommande Gudsriket. Jesaja skriver: "Han skall döma mellan folken, skipa rätt bland alla folkslag. De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig" (Jes 2:4). I förvissningen om att det en gång ska bli en fullkomlig fred på jorden, ber vi redan nu att Guds rike ska komma och Guds vilja ska ske på jorden, såsom den sker i himlen. Därför är det också naturligt och viktigt att församlingen verkar för fred och rättvisa, och att "vapen görs om till jordbruksredskap". Det är en del av livet i Guds rike.

Faktum är att frid/fred är vår kallelse som kristna. "Gud har kallat er att leva i frid", (1 Kor 7:15). "Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp" (Kol 3:15). Det handlar inte om att undvika konflikter, utan om att hantera dem konstruktivt. Att leva i öppna, ärliga relationer och lösa konflikter på ett konstruktivt sätt är att leva i fred.

"Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner", säger Jesus enligt Bibel2000. Översättningen är inte heltäckande. I engelska NIV är översättningen mer korrekt: "Blessed are the peacemakers, for they will be called sons of God" (NIV). Det handlar inte bara om att hålla fred, utan om att skapa fred. Det är när vi hjälper till att lösa konflikter och skapa frid/fred mellan människor och nationer, som vi blir saliga.

För den som vill läsa mer om detta kan jag rekommendera den utmärkta lilla skriften Becoming a Peace Church av Alan och Eleanor Kreider. En mycket utmanande och inspirerande bok om hur man kan leva i och verka för frid/fred i den lokala församlingen. Hela boken, och ett studiematerial baserat på den, kan laddas ner här.

Att avstå våld och stifta fred är också temat för en samtalsdag i Örebro lördagen den 2 oktober. Alla intresserade är välkomna att delta.

Jesus sa: "Saliga de som håller (skapar) fred, de skall kallas Guds söner."

Be a peacemaker!