John Stott och församlingen vi planterade

I år är det 100 år sedan John Stott föddes. Idag återupptar jag min serie om hans betydelse och hur han har påverkat mitt liv och mitt tänkande. I ett tidigare inlägg skrev jag om att jag hade översatt John Stotts lilla bok Bibelns auktoritet. Samtidigt som boken kom ut på svenska (1982) var jag fullt upptagen med att plantera församling i höghusområdet Råslätt utanför Jönköping. Min respekt för John Stott påverkade hur församlingsstrukturen utformades. 

När man startar en ny församling är det flera viktiga saker man måste ta ställning till: Hur ser vi på medlemskap? Hur väljer vi ledare? Hur fattar vi beslut? Hur hanterar vi ekonomin? Vad ska församlingen heta? Allt detta brottades vi med inför att vår gemenskap, som då funnits några år officiellt skulle bli en församling. 

En sak som vi diskuterade var hur vi skulle se på dop och medlemskap. Alla som var med i när församlingen grundades hade en baptistisk dopsyn, och frågan var om vi skulle ha troendedop som krav för medlemskap. Vi diskuterade för och emot och det var där John Stott kom in i bilden. Det var jag och Håkan Karlsson som var ledare för gemenskapen och båda läste mycket teologisk litteratur. Vi hade några favoritförfattare som var anglikaner: David Watson, Michael Green och John Stott. I vårt samtal om dop och medlemskap kom den här frågan upp: "Tänk om någon av dem skulle flytta till Råslätt och vill vara med i vår församling. Skulle de vara välkomna som medlemmar eller skulle vi kräva att de skulle bli troendedöpta innan de fick bli medlemmar?"

Den frågan avgjorde saken för oss båda två.

John Stott och boken jag översatte

Det här är den tredje texten med anledning av att det var 100 år sedan John Stott föddes. Den här gången blir det lite mer personligt. 

När jag läste teologi i början av 80-talet brottades jag en del med bibelsynen. En del av den litteratur jag läste hade en mer kritisk inställning till Bibeln och det väckte frågor som: Är hela Bibeln Guds ord? Kan jag lita på att det som står i Bibeln är sant? Vad innebär egentligen Bibelns inspiration och auktoritet? Det här är viktiga frågor för en kristen ledare och jag läste mycket i ämnet och det var många tjocka böcker. Ändå var det en tunn liten bok av John Stott som gjorde det starkaste intrycket. Den var på bara ett 40-tal sidor och hade titeln The Authority of the Bible. 

I boken, eller snarare häftet, argumenterar Stott för att en lärjunge till Jesus måste ha samma inställning till Skriften som Jesus hade. Jag tror helt enkelt på Bibeln därför att jag litar på Jesus. Stott visar hur Jesus bekräftade det Gamla testamentet och hur han förberedde för det Nya testamentet. Jag kommer ihåg att denna argumentation gjorde ett mycket starkt intryck på mig och det är så jag själv har undervisat om bibelsyn i alla år sen dess. Det märks till exempel i texten Är hela Bibeln Guds ord?, som jag skrev här på bloggen 2008. 

Jag blev så berörd av den lilla boken att jag kände att den måste översättas till svenska. Jag tänkte att den kunde stärka tron på Bibeln hos kristna i Sverige, och det behövdes verkligen på den tiden. Jag upplevde det som en Guds kallelse och satte igång med arbetet. Jag kommer ihåg att jag skrev ned hela översättningen i ett kollegieblock. Jag skickade in texten till ett förlag och 1982 kom det lilla häftet Bibelns auktoritet ut på svenska, utgiven gemensamt av InterSkrift och Proklama. 

John Stott och Lausannedeklarationen

Med anledning av att det i år är 100 år sedan John Stott föddes skriver jag några texter om honom och hans betydelse. 

John Stott är förmodligen mest känd för sin roll i författandet av Lausannedeklarationen, ett av 1900-talets viktigaste och mest inflytelserika kristna dokument. Den internationella kongressen för världsevangelisation ägde rum sommaren 1974 i den schweiziska staden Lausanne. Agne Nordlander var en av de svenska deltagarna och han skriver så här i förordet till boken Budskapet från Lausanne (EFS-förlaget 1977). 

4000 deltagare från över 150 länder, varav hälften från den tredje världen, upplevde en teologisk och andlig enhet, såg en vision av Guds rike som växer och utmanades av det ofullbordade uppdraget att evangelisera världen. Konferensens motto: "Låt hela jorden höra hans röst!" blev till en brännande appell. Hos deltagarna utlöstes en ny iver och målmedvetenhet att i bön och arbete snarast söka förverkliga Jesu missionsuppdrag och förbereda Hans återkomst i härlighet.

Inbjudare till kongressen var John Stott och Billy Graham och målet var att samla evangelikala ledare från hela världen och från många olika samfund och sammanhang. Kongressen fick en oerhört stor betydelse för utvecklingen av kristenheten i världen och påverkade många olika sammanhang, inte minst genom den text man enades om: Lausannedeklarationen. 

Lausannedeklarationen är något av en trosbekännelse för evangelikala kristna och den följer ett motto som John Stott ofta citerade: "Enhet i det centrala, frihet i det som inte är centralt, kärlek i allt." På ca tio boksidor sammanfattas de viktigaste övertygelserna på ett koncentrerat och kärnfullt sätt.