John Stott och församlingen vi planterade

I år är det 100 år sedan John Stott föddes. Idag återupptar jag min serie om hans betydelse och hur han har påverkat mitt liv och mitt tänkande. I ett tidigare inlägg skrev jag om att jag hade översatt John Stotts lilla bok Bibelns auktoritet. Samtidigt som boken kom ut på svenska (1982) var jag fullt upptagen med att plantera församling i höghusområdet Råslätt utanför Jönköping. Min respekt för John Stott påverkade hur församlingsstrukturen utformades. 

När man startar en ny församling är det flera viktiga saker man måste ta ställning till: Hur ser vi på medlemskap? Hur väljer vi ledare? Hur fattar vi beslut? Hur hanterar vi ekonomin? Vad ska församlingen heta? Allt detta brottades vi med inför att vår gemenskap, som då funnits några år officiellt skulle bli en församling. 

En sak som vi diskuterade var hur vi skulle se på dop och medlemskap. Alla som var med i när församlingen grundades hade en baptistisk dopsyn, och frågan var om vi skulle ha troendedop som krav för medlemskap. Vi diskuterade för och emot och det var där John Stott kom in i bilden. Det var jag och Håkan Karlsson som var ledare för gemenskapen och båda läste mycket teologisk litteratur. Vi hade några favoritförfattare som var anglikaner: David Watson, Michael Green och John Stott. I vårt samtal om dop och medlemskap kom den här frågan upp: "Tänk om någon av dem skulle flytta till Råslätt och vill vara med i vår församling. Skulle de vara välkomna som medlemmar eller skulle vi kräva att de skulle bli troendedöpta innan de fick bli medlemmar?"

Den frågan avgjorde saken för oss båda två.

Ett stort hus med många kärl – en balanserad syn på synd i församlingen

De flesta håller nog med om att den som kallar sig kristen och är med i en kristen gemenskap inte kan leva hur som helst eller tro på vad som helst. Det måste finnas vissa kriterier för att få vara medlem i en församling. Den stora frågan är dock hur dessa kriterier ska formuleras och den frågan väcker många följdfrågor: 

• Ska det vara en hög tröskel eller en låg tröskel för att bli medlem i församlingen?
• Hur gör man ifall medlemmar inte lever i överensstämmelse med församlingens tro och värderingar? Ska de få vara med ändå, eller ska de vara tvungna att lämna gemenskapen?
• Alla är syndare, men betyder det att vi ska acceptera hur mycket synd som helst i församlingen?
• Församlingen är kallad att vara helig och ren, men betyder det att vi inte ska tolerera någon synd hos medlemmarna i församlingen?

Det här är frågor som kristna har brottats med i tvåtusen år och det har inte varit lätt för kristna rörelser och församlingar att hålla balansen. Ibland har det blivit alldeles för hårt och man har uteslutit människor ur församlingen för minsta lilla felsteg. Ibland har det blivit alldeles för mjukt och människor har fått vara med i församlingen oavsett hur de lever eller vad de tror på. Det verkar som att vi pendlar från det ena diket till det andra och har svårt att hålla oss på vägen. I den här texten vill jag undersöka om Bibeln kan ge oss någon vägledning i den här frågan. Finns det en biblisk modell som hjälper oss att hålla balansen, så att vi varken blir för smala eller för breda? Finns det en biblisk grund för att tolerera ett visst mått av synd i församlingen, utan att acceptera allt? Jag menar att det gör det.

Augustinus felaktiga bibeltolkning

Innan jag presenterar den bibliska grunden vill jag dock peka på ett bibelargument som inte håller måttet. Det kommer från kyrkofadern Augustinus (354-430), som redan på 400-talet debatterade frågan om syndens och syndarens plats i kyrkan. Under hans tid blev kristendomen statsreligion i det romerska imperiet och Augustinus försvarade idén om att kyrkan skulle omfatta hela folket. På andra sidan i debatten stod donatisterna, som menade att kyrkan skulle bestå endast av dem som verkligen levde som kristna och därför förespråkade högre krav för medlemskap. För att försvara idén om att alla skulle få vara medlemmar i kyrkan tog Augustinus till en kreativ omtolkning av en av Jesus liknelser, nämligen den om åkern och ogräset i Matt 13:24-30.

Dop och medlemskap

Hur ska man se på relationen mellan dopet och medlemskapet i en församling? Det är en fråga som diskuteras i flera frikyrkoförsamlingar just nu. Den är särskilt aktuell i församlingar som har en baptistisk dopsyn, men överväger att öppna medlemskapet även för dem som är döpta som barn. Den är också aktuell när församlingar med olika dopsyn går samman lokalt. Det finns flera olika modeller för dop och medlemskap och här tänker jag nu presentera och kommentera de fyra huvudalternativ som jag observerar från min horisont. Men innan jag gör det vill jag betona att den här frågan är viktig även för församlingar som inte är organiserade som föreningar. Även en församling som har ett informellt medlemskap behöver ta ställning till frågan om hur dopet relaterar till församlingstillhörighet. Jag ser alltså fyra grundmodeller för detta idag.

1. Traditionell baptistisk syn
I den traditionella baptistiska synen är dop som troende ett absolut krav för medlemskap. Så var det i den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet, så var det när baptismen bröt fram i Sverige på 1800-talet och så har det även varit i den svenska pingströrelsen. Den som inte blir döpt som troende kan inte bli medlem. Styrkan i den här synen är förstås att den är konsekvent och tydlig. Den kompromissar inte med sin övertygelse om vad dopet är för något. Det som gjort att den här synen har ifrågasatts och i många fall övergivits är att det upplevts som en svaghet att man nekar människor att bli medlemmar bara på grund av att de har en annan dopsyn, trots att de är aktiva i församlingen och lever som lärjungar till Jesus. Den här svagheten har med tiden blivit alltmer besvärande och många församlingar har bytt modell.

Kristi regel i Matt 18:15-20

I mitt förra inlägg presenterade jag boken Reconcile, som handlar om konflikthantering och bland annat tar upp det Jesus säger i Matt 18:15-20. Idag tänker jag se lite närmare på den texten.

 I Matt 18 håller Jesus ett fantastiskt tal om barn, omvändelse, ödmjukhet, förförelser, förlorade får, synd, tillrättavisning och förlåtelse. Mitt i talet talar han om hur vi ska göra när en broder (eller syster) gör orätt mot oss och han ger tre konkreta steg. Jag brukar kalla den här texten för Jesusmodellen för konflikthantering. Anabaptisterna på 1500-talet kallade den för Kristi regel och den var helt avgörande för deras syn på församlingen. Det här är nämligen en av de endast två gånger som Jesus nämner ordet församling i evangelierna (ordet är ekklesia på grekiska och den andra gången det nämns är i Matt 16:18). Den här texten handlar om vad det är att vara församling och de första anabaptisterna var övertygade om att en kristen församling måste tillämpa Kristi regel (se den äldsta församlingsordningen från 1527, punkt 4). Så här lyder texten i Matt 18:15-20:

Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.

Det handlar alltså om hur man ska handla när en broder eller syster syndar (sammanhanget visar att det i första hand gäller en som är medlem i samma församling eller kristna gemenskap). "Om din broder har syndat", översätter folkbibeln, en del översättningar har "syndat mot dig", som i Bibel 2000 ovan: "Om din broder har gjort dig någon orätt". Skillnaden beror på att en del handskrifter har tillägget "mot dig" medan några av de äldsta saknar detta tillägg. De flesta tycks mena originalet troligen saknade tillägget och att Jesus helt enkelt sa: "Om din broder har syndat." Jag tror att man kan använda den här modellen både när min broder har gjort orätt mot mig personligen och när jag ser min broder synda på annat sätt, Inte i alla småsaker förstås, men när det gäller lite allvarligare saker. Det här är en praktisk process som kan användas i olika typer av konflikter. Nu ska vi se närmare på de olika stegen. 

Församlingsplantering enligt Nehemja, del 3

Idag presenterar jag den tredje om församlingsplantering enligt Nehemja. De tidigare delarna handlade om förberedelsefasen och uppstartsfasen av en församlingsplantering och dem finner du här: del 1, del 2. Nu kommer vi till Nehemjas avslutande del (kapitel 7-13) och där finner vi några lärdomar för det vi kallar för etableringsfasen. I Neh 6:15 står det att Jerusalems mur var färdigbyggd. Jag tolkar det som att församlingen är planterad. Men det betyder inte att arbetet är klart. Nu måste församlingen etableras och då behövs strukturer. Nehemja börjar med att organisera ledarskapet (Neh 7:1-3).

Ledarskap

Gott ledarskap är avgörande i en församlingsplantering och jag har tidigare pekat på Nehemjas roll som initiativtagare och pionjär. Han var en god ledare som själv arbetade med folket och gjorde en egen insats  både personligt och ekonomiskt (4:23, 5:14-19), han var gudfruktig och slog vakt om sin integritet (6:11-13). Det är sådana ledare vi behöver i pionjärarbetet. Vi kan jämföra med Paulus beskrivning av sitt pionjära ledarskap i 1 Thess 2:7-12. 

"Ändå hade vi som Kristi apostlar kunnat komma med anspråk. I stället uppträdde vi lika kärleksfullt bland er som en mor när hon sköter om sina barn. Av ömhet för er ville vi gärna ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss. Ni minns ju, bröder, hur vi slet och släpade; dag och natt arbetade vi för att inte behöva ligga någon av er till last när vi förkunnade Guds evangelium för er. Ni, och Gud, kan vittna om hur heligt, rätt och oförvitligt vi handlade mot er som tror. Ni vet att vi förmanade och uppmuntrade varenda en av er som en far sina barn och enträget vädjade till er att leva ett liv värdigt den Gud som kallar er till sitt rike och sin härlighet."

Det finns likheter mellan Nehemja och Paulus.

När en församling går in i etableringsfasen måste ledarskapet breddas och organiseras. Det behövs en tydlig ledarstruktur. Karaktär är viktigast när man utser ledare. Nehemja valde den som var både plikttrogen och gudfruktig. Det är två mycket viktiga egenskaper. När man utser ledare bör man tänka på att få med olika gåvor och stilar. De fem tjänstegåvorna i Ef 4:11 är en bra modell. Nya testamentet ger flera viktiga principer för församlingens ledarskap. Det har jag skrivit om i några tidigare texter: Ledarskap bör vara kollektivt, en stark ledare innebär stora risker. Ledarskap bör dessutom vara tjänande och inte hierarkiskt och fatta beslut i samspel med hela församlingen.

Bibelstudium

När nu Jerusalem skulle organiseras och reformeras kommer bibelläraren in och blir en nyckelperson. Nehemja var pionjären, Esra var bibelläraren (Neh 8:1-8). En församling måste vara grundad i Guds ord. Det är viktigt att gemensamt studera Bibeln genom hela etableringsfasen, så att man får en gemensam grund för vad Nya testamentet säger om församlingens uppdrag, liv och struktur. Det behövs lärare även i en församlingsplantering. Esra var skriftlärd och han kunde förklara det som står skrivet.

Lite av varje: dop, medlemskap m.m.

Det är mycket intressant på gång i den svenska kristenheten. Jag tar tillfället och kommenterar några artiklar i fredagens Dagen.

Dop och medlemskap
Ett av höstens stora samtalsämnen har varit dop och medlemskap. Det har mest handlat om förhållandet mellan dop och medlemskap i pingströrelsens församlingar. Frågan är om man under vissa omständigheter kan ta emot troende som endast är barndöpta som medlemmar. Men även frågan om barndopet kan anses vara ett bibliskt dop har kommit upp, särskilt sen pingstpastorn Mikael Karlendal gått ut med att han har ändrat dopsyn och numera tror att barndopet är ett riktigt dop, och som en konsekvens av detta lämnade pingströrelsen.

Jag är en övertygad baptist sen många år och tror att ett bibliskt dop förutsätter en personlig och bekänd tro hos den som blir döpt. Jag är uppvuxen i en prästsläkt inom Svenska kyrkan, så barndopet fick jag med mig från början, men som sextonåring lät jag döpa mig i Baptistkyrkan i Jönköping. Det har jag aldrig ångrat. Trots att jag var ung var det ett genomtänkt beslut.

Jag har dock stor respekt för att många bibeltroende kristna tror på barndopet och frågan är om man kan jobba tillsammans i samma samfund eller samma församling även om man har olika dopsyn. Sen en tid tillbaka jobbar jag inom Svenska Alliansmissionen och där finns båda dopsynerna sida vid sida. Det bygger på den så kallade alliansprincipen, som en gång gav namn åt Svenska Alliansmissionen (inspirerat av Fredrik Fransson). Den handlar om att troende som har olika uppfattningar i sekundära frågor (som dop och församlingssyn) kan vara överens i primära frågor (som tron på den apostoliska trosbekännelsen, treenigheten, frälsningen och Bibeln som Guds ord) och förenade i en allians för mission både i Sverige och internationellt. I SAM finns det utrymme för baptister, pingstvänner, missionare, reformerta och lutheraner och jag har stött på dem allihop i min nya tjänst. Och om man tror på att vi kan missionera tillsammans (i allians) så kan man bli en "alliansare".

Gott och blandat om medlemskap och mission

Den här veckan hinner jag inte med att skriva någon längre text här på bloggen. Idag åker jag till Bjärka-Säby för att vara med på Pingstskolornas årliga bibellärardagar. Jag tänker dock ge några intressanta lästips till den som är intresserad.

På Bjärka ska jag bland annat lyssna till Stefan Green. Han är en av författarna till boken Medlemskap - en tvärvetenskaplig studie av medlemskap i Pingströrelsen. Stefan står får det bibelteologiska perspektivet i boken (kap 2) och diskuterar frågor kring församling, dop och medlemskap. Han intresserar sig speciellt för barnens plats i församlingen. Han har skrivit en mycket läsvärd text och hela boken kan laddas ner här. Bland de övriga kapitlen rekommenderar jag Jan-Åke Alvarssons introduktion och sammanfattning (kap 1) samt Karl-Inge Tangens bearbetning av olika sätt att förhålla sig till dop och medlemskap med utgångspunkt i den process som Filadelfiaförsamlingen i Oslo gått igenom (kap 4). Pingstpastorn Mikael Karendal har skrivit en längre recension av boken på sin blogg. Andra kommentarer finns av Pelle Hörnmark x2, Stefan Green och Christian Mölk, Carl-Henrik Jaktlund.

Mitt andra tips är att läsa The Cape Town Commitment. Det är den fullständiga texten som kommit från den internationella Lausannerörelsens möte i Kapstaden i oktober 2010. Jag har precis börjat läsa den och den verkar mycket intressant och viktig. Dagen tar upp den här och här. Jag känner mig som en del av den evangelikala Lausannerörelsen och de tidigare texterna Lausannedeklarationen (The Lausanne Covenant 1974) och Manillamanifestet (The Manila Manifesto 1989) är mycket viktiga. Särskilt den Lausannedeklarationen har haft en stor betydelse för mig och många andra kristna i Sverige och världen. Jag hoppas att The Cape Town Commitment med sin betoning på att tron måste visa sig i praktisk handling ger ett fördjupat samtal om tro, lärjungaskap och mission i våra församlingar. Det behöver vi! Jag återkommer med fler synpunkter när jag läst klart.

Det är viktigt att notera att den nya gemensamma pastorsutbildningen för Pingst, EFK och SAM vilar på Lausannedeklarationens grund. Jag som gärna betecknar mig som pentekostal, evangelikal och anabaptist gläder mig över detta.

Nu ska jag packa färdigt och åka till Bjärka-Säby. Jag hoppas att du hittar något intressant att läsa och prata om i helgen.

Funktionella strukturer i församlingen

Nu har vi genomfört den tredje tvådagarskursen om församlingsplantering. Det var sexton deltagare från olika delar av landet (Stockholm, Östergötland, Västkusten, Småland, Skåne och Blekinge), som kom till Mariannelunds folkhögskola. Den här gången handlade det om funktionella strukturer i nya och gamla församlingar. Hur ska församlingslivet organiseras för att församlingar ska fungera och växa på ett bra sätt?

Jag startade kursen med en introduktion om att församlingens strukturer ska vara bibliska, funktionella och missionella. Sen tillämpade vi detta genom att diskutera olika ämnesområden. Mest fokus blev det på frågorna om medlemskap, ledarskap och juridisk organisationsform. Jag tycker att det var mycket spännande och intressant. Det finns många olika sätt att tänka och handla på dessa områden. Här följer några korta glimtar från kursen.

En del nya församlingar väljer att vara enkla och organiska utan att ha en juridisk organisation. Detta är enkelt och flexibelt och attraktivt för många i vår tid, men kan också skapa vissa praktiska problem.

Församlingen är i grunden en levande organism och inte en organisation. Många nya församlingar väljer ändå att skapa någon form av juridisk organisation för att lättare kunna hantera pengar och andra administrativa frågor i samhället. Detta är nödvändigt om man tex vill samla in pengar, hyra eller äga lokal, anställa medarbetare mm. Då kan man välja att vara en förening, en stiftelse eller ett trossamfund (en ny möjlighet sen år 2000). Några nya församlingar har en mindre ideell förening inom församlingen, som sköter ekonomi och administration. Ett exempel på det sistnämnda är Tjugofyrakyrkan i Flemingsberg, som Dagen skrev om häromdagen. Pastorsparet Nicklas och Lydia Mörling gick vår distansutbildning i församlingsplantering för två år sedan när de började arbetet med Tjugofyrakyrkan.

En tredje möjlighet är att plantera enkla organiska församlingar som kopplar till en församling med juridisk organisation. Då kan den nya församlingen fortfarande ha friheten och flexibiliteten, men ändå få administrativt stöd ifall den behöver. Vi såg flera spännande missionella möjligheter i detta tredje alternativ.

Vi tog också upp olika sätt att definiera medlemskapet i en församling. Ska det finnas ett tydligt medlemskap eller ska trösklarna vara låga och gränserna osynliga. Vi var överens om att gemenskapen ska vara öppen, samtidigt som kallelsen till efterföljelse måste vara tydlig. Vi diskuterade flera olika sätt att få detta att fungera i praktiken. Jag gav också en översikt över de fem olika huvudalternativ som används idag i de svenska frikyrkorna. Jag har tidigare skivit om att Pingst utreder medlemskapet. Nu finns hela det teologiska underlaget för utredningen på nätet. Ladda ner det här.

På lördagsförmiddagen undervisade min kollega Otto Rimås om utrustande ledarskap. På ett intressant sätt bearbetade han de olika frågorna om ledarskap; teamledarskap eller enmansledarskap, maktledarskap eller tillsammansledarskap, situational leadership, bibliska principer och kulturell anpassning i ledarskapet m.m. Diskussionerna var spännande och stundtals heta. Vi växer när vi slipas mot varandra.

Den fjärde (och sista detta läsår) kortkursen om församlingsbygge och församlingsplantering handlar om teamledarskap och konflikthantering. Det är mycket viktiga ämnen för alla ledare. Kursen är den 13-14 maj i Mariannelund. Du är välkommen! Mer information finns här.

Goda råd till församlingsgrundare

Det planteras nya församlingar i Sverige. Det finns flera goda exempel. En spännande ny församling finns är Helenelundskyrkan i Sollentuna. Den presenteras i dag i en artikel i Dagen. Karin och Johan Valinder delar med sig av sina erfarenheter som församlingsplanterare och ger goda råd. Det som är lite speciellt i det här fallet är att man redan från början fick ta över en gammal baptistkyrka. Det skapade både möjligheter och svårigheter.

Det är lärorikt att lyssna till berättelser om nya församlingar i Sverige. Karin och Johan är entreprenörer och vågar pröva nya sätt att arbeta. Det är nödvändigt att våga ta risker och pröva nytt om vi vill nå nya människor med evangeliet. Helenelundskyrkan fick en del uppmärksamhet i media häromåret när de hade tiden tillbaka-garanti på sina gudstjänster.

Artikeln avslutas med några goda råd till missionärer/församlingsplanterare

Lär av andra, besök flera olika församlingsplanteringar
Ha en tydlig ledare, en visionsbärare
Tänk mission - inte församling
Bygg team först
Tänk långsiktigt

När de säger "tänk mission - inte församling" tror jag att de menar att man ska ha fokus på missionsuppdraget och låta församlingen byggas utifrån det.

Missionsuppdraget bör forma även gamla församlingar. Det är det man menar när man talar om att församlingen ska vara missionell. Det innebär att man gång på gång måste tänka igenom strukturer och arbetsformer för att se om det är något som behöver förändras. En annan artikel i Dagen berättar om att Pingst ser över medlemsbegreppet i församlingarna. Det är nödvändigt att bearbeta medlemsfrågan (har skrivit om det tidigare här) och det är bra att det görs även inom Pingst. Det blir spännande att se vad resultatet blir. Jag blir lite förvånad över att Pelle Hörnmark så tydligt tar avstånd från församlingsfostran (tidigare ofta kallad församlingstukt). Nog för att den ofta praktiserats på ett felaktigt sätt i Pingströrelsens historia, men att helt ta bort praktiken att tillrättavisa och fostra varandra i den kristna gemenskapen tror jag inte är en lösning. Förhoppningsvis är det inte det Pelle menar. Jag återkommer i frågan när Pingst presenterar resultatet av utredningen.

Olika sätt att forma medlemskapet i nya och gamla församlingar är en av de saker vi tar upp i kortkursen Församlingsbygge för tillväxt på Mariannelunds folkhögskola den 4-5 februari 2011. Det finns platser kvar på den. Välkommen!

Tankar om medlemskap

Nya och gamla församlingar funderar på hur man ska formulera medlemskap. Vad betyder det att vara medlem i Guds församling? Den gamla medlemsmatrikeln fungerar inte så bra och vi behöver utveckla nya modeller. Idag berättar Dagen om ett par intressanta exempel. En artikel handlar om Mikaelskyrkan i Uppsala som har höga krav för medlemskap. Att bli medlem ska vara ett tydligt och genomtänkt beslut och man måste gå en introduktionskurs innan man får bli medlem. En liknande modell finns i församlingen New Life i Stockholm. John van Dinther skriver om det idag på sin blogg här. John förespråkar en låg tröskel för besökare och deltagare, men en hög tröskel för medlemskap och presenterar det på ett bra sätt. Jag sympatiserar starkt med detta sätt att tänka och det är ungefär så det fungerar även i Råslätts församlingsgemenskap. Medlemskap hör ihop med en överlåtelse till ett liv i gemenskap och lärjungaskap.

I en annan artikel utmanar Lars-Åke W Persson till att tänka nytt med uppmaningen "Viktigt att alla ställs inför frågan om vad det betyder att vara medlem". Han har många praktiska förslag till gamla församlingar och föreslår bland annat att man ska ha en årlig förnyelse av sitt medlemskap i församlingen, så att man inte har passiva medlemmar som bara står kvar i matrikeln år efter år. Dagen skriver:

"Han har där lanserat ett formulär som församlingarna kan använda för att låta sina medlemmar tänka igenom sitt förhållande till tron och församlingen. Han föreslår att påskdagen, när kristna över hela världen bekräftar sin tro och förnyar sina doplöften skulle kunna vara ett lämpligt tillfälle för en bekräftelse också av sin relation till församlingen. I formuläret finns ett antal löften där den som vill kan bekänna sin tro, bejaka dopet, bekräfta att man ännu ett år vill tillhöra församlingen och så vidare."

Det är en intressant tanke. När församlingen har funnits några år behövs det en modell för förnyelse. Annars är det lätt att medlemskapet efter hand tunnas ut och förlorar sin betydelse.

Dagens tredje artikel om församlingen berättar om Citykyrkan i Linköping, som står i en spännande förändringsprocess. Kul med församlingar som vågar förändras. Förändring behövs om vi ska lyckas med vårt uppdrag att göra lärjungar!

Vad tänker du om att vara medlem i en församling? Hur tycker du att det ska fungera?

Dop och omdop

Hur ska dopet praktiseras i den lokala församlingen? Hur är relationen mellan dop och medlemskap? Det är intressanta frågor som ofta blir aktuella i ekumeniska samtal. Särskilt på det lokala planet när församlingar med olika doppraxis slås samman eller när nya församlingar planteras. Men även på riksplanet i samtalet mellan olika samfund är dopfrågan aktuell. Det är något som behandlas i Dagen idag. Peringe Pihlström (baptistpastor med hemsidan Dreems) har skrivit en debattartikeln med rubriken En dopsyn för framtidens kyrka. Pihlströms artikel följs upp på bloggen Svenska Baptisters bekännelse 1861, som fortsätter samtalet i god ton med ett inlägg om Dopet.

Båda för en mycket intressant diskussion om hur den baptistiska dopsynen ska tillämpas i vår tids ekumeniska klimat och de har mycket klokt att säga. Jag finner att min inställning är lik deras. Jag sammanfattar min syn i några punkter.

1. Jag menar att troendedop är det bibliska dopet. Omvändelse, tro och dop hör ihop. Därför ska vi endast döpa personer som av egen fri vilja tror på Jesus Kristus och vill följa honom. Om personer har blivit döpta utan personlig tro kan inte detta betraktas som ett dop i biblisk mening.

2. Därför är det för en baptist aldrig fråga om omdop. Vi måste hävda rätten (och skyldigheten) att döpa människor som kommit till tro, oavsett om de är barndöpta eller inte. Att som baptist lova att inte "döpa om" dem som är barndöpta är, som jag ser det, helt omöjligt.

3. Däremot kan och bör vi ha respekt för dem som tror på sitt barndop och lever i det. Vi kan ödmjukt respektera att det finns olika syn på dopet. Det finns många bröder och systrar i Kristus, som är födda på nytt och fyllda av Anden, men har en annan dopsyn än oss. Det måste vi leva med både i det ekumeniska samtalet och i den lokala församlingen.

4. Därför tror jag på ett öppet medlemskap och öppet nattvardsbord för alla troende som vill följa Jesus. Jag anser inte att vi i vår tid behöver knyta dop och medlemskap så starkt till varandra som tidigare generationers baptister och anabaptister gjort.

5. I vår församling har vi löst det på följande sätt. Vi undervisar och praktiserar endast troendedop. Det normala är att människor som kommer till tro döps innan de blir medlemmar och de flesta i församlingen är troendedöpta. Men vi kan göra undantag för den som kommer från en barndöpande tradition och tror på sitt barndop. Det har fungerat bra i 26 år.

Det här är mina tankar om hur en baptistisk dopsyn kan praktiseras idag. Hur ser du på detta?

Att göra gott mot alla människor

Förra veckan var full av intryck och tankar. Jag har funderat mycket på hur man egentligen ska beskriva en kristen livsstil.

Först var det debatten om medlemskap i Dagen och på bloggarna. Dagens artiklar finns här 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11. I skolan jobbade vi med temat kristen livsstil.

Sen var det mötet med Urban Expression som jag skrev om här.

På torsdagen var min BibelVäxa-klass på studiebesök i min församling på Råslätt. Det var en härlig dag med många intryck och starka möten med människor.

Tillbaka på skolan i måndags fick vi så möta BibelSocial som varit på fältvecka i Stockholm och konfronterats med storstadens nöd och fått möta människor som gör något åt den.

Under veckan har jag skrivit egna inlägg om medlemsfrågan här: 1, 2, 3. I det sista inlägget pekade jag på problemet med att vi ofta definierar lärjungaskap och kristen livstil utifrån vad vad en kristen inte får göra. Förra veckans händelser gjorde det väldigt klart för mig att vi måste tala om vad en kristen gör. En kristen livsstil handlar om att "göra gott mot alla människor", som Paulus skriver.

Låt mig peka på några bibeltexter som talat till mig de sista dagarna. Det började med Mika 6:8:

"Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud." I New International Version står det "To act justly and to love mercy and to walk humbly with your God."

Det är tydligt att Jesus tänker på den texten när han utbrister: "Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra." (Matt 23:23)

Paulus sammanfattar en kristen livsstil i Gal 6:9-10: "Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp. Så länge det finns tid skall vi därför göra gott mot alla människor, framför allt mot våra trosfränder."

Kristen livsstil handlar om att göra gott, att verka för barmhärtighet, rättvisa och rättfärdighet, att ge mat åt den hungrige, kläder åt den nakne, rum åt den hemlöse, frihet åt den förtryckte, omsorg till den sårade, stöd till den svage, att ta hand om föräldralösa och andra utsatta: barn, ungdomar, män och kvinnor. Om du tvivlar på detta föreslår jag att du läser dessa bibeltexter. Jes 58:5-12, Hes 18:5-9, Matt 5:16, 7:12, 25:31-46. Jesus vill att vi ska göra gott mot alla människor och på så sätt vittna om Guds rike i världen. Det är kristen livsstil!

Do Justice, Love Mercy, Walk Humbly. Det är vad Herren begär! Nu funderar jag på vad jag ska göra åt det under resten av mitt liv.

Några tankar om medlemskapsfrågan

Samtalet om medlemskap fortsätter i Dagen och på bloggarna. Sarons församlingsledning förklarar hur de tänker om medlemskap och lärjungarskap. Det var välkommet och klargörande. Ett gäng pastorer har skrivit ett debattinlägg som kritiserar Sarons vägval. Även Pingströrelsen tar upp frågan. Mängder av bloggare tar upp frågan, och bl.a Joachim Elsander, Jonas Lundström, Stefan Beimark och Anton Fagerstedt har intressanta synpunkter. Även Jaktlund tar upp frågan. Det är många viktiga frågor att ta ställning till och jag är inte alls färdig med svaren, men tycker ändå att det är dags att sammanfatta mina tankar i några punkter.

1. Det är bra att frågan om medlemskap i församlingen diskuteras. Det har jag väntat på i 25 år. Det har länge varit tydligt att det inte fungerar på ett bra sätt inom svenska frikyrkor och att något behöver göras. En situation med en stor andel medlemmar som inte lever med i gemenskapen är naturligvis ohållbar i längden. Jag har i olika sammanhang tagit upp frågan och diskuterat olika modeller under de senaste 20 åren.

2. Frågan blir speciellt viktig eftersom den också berör frågorna om församlingens juridiska organisation, ledarstrukturer och hur man fattar beslut i församlingen. Den klassiska föreningsmodellen där medlemskap i församlingen är detsamma som medlemskap i föreningen (som är församlingens juridiska struktur) är inte självklar. Varje försök att ändra medlemskapet påverkar organisationsformerna.

3. Det finns många olika lösningar. Om man ser sig om i Sverige och världen förstår man att det finns många olika sätt att formulera medlemskap och skapa församlingsstrukturer. Många lösningar fungerar bra, andra gör det inte, men de flesta har både fördelar och nackdelar. Att slåss för en enda modell som den enda rätta eller absolut bästa är obefogat och onödigt (och troligen naivt). Idag ser jag flera intressanta alternativ.

4. Det är bra att församlingar i Sverige testar nya modeller för medlemskap och nya organisationsformer. Nyplanterade församlingar skapar nya modeller. Gamla församlingar förändrar, skapar nytt eller återuppväcker den ursprungliga visionen. Det är bra att vi söker nya vägar och det behövs generositet och ett öppet samtal där vi kan lära oss av varandra och pröva vad som är bibliskt och funktionellt. Vi måste våga ta risker och tillåta att man misslyckas och gör misstag. Bibeln ger inte en tydlig organisationsmodell för församlingen och därför är vi fria att söka Andens ledning inom den bibliska ramen.

5. Det viktigaste är inte organsiationsformen utan innehållet, livet. Vinläglarna är viktiga, men vinet är viktigast! Det som verkligen betyder något är en sund och tydlig biblisk undervisning med Jesus i centrum; Andens liv, kraft, frukt och gåvor i en kärleksfull gemenskap; ett folk som gör gott mot alla människor och förändrar världen genom att förkunna evangeliet om Guds rike i ord och handling.

6. Vi behöver ge utrymme för processer. De flesta människor står idag mycket långt från kristen tro. Därför är det ofta en lång process att röra sig mot Kristus och bli en lärjunge. Vi behöver öppna och välkomnande strukturer som hjälper människor på vägen till Kristus. Vi behöver gemenskaper där man får vara med och känner sig välkommen fast man inte är framme eller övertygad. Kallelsen till tro och omvändelse bör vara tydlig, samtidigt som vi har en medvetenhet om att det ofta är en lång process innan man omvänt sig.

7. Vi behöver också ha en tydlig undervisning om lärjungaskap och kristen livsstil som omfattar alla livets aspekter. Församlingen är en gemenskap av lärjungar och då måste lärjungaskapets krav vara tydliga. Det betyder också att vi behöver gå till rätta med det som Nya testamentet går till rätta med; girighet, avguderi, förtal, maktfullkomlighet, våld, vredesutbrott, elakhet, otukt, äktenskapsbrott, utövad homosexualitet, dryckenskap m.m. (se tex Mark 7:21-23, 1 Kor 5:11, 6:9-10, Gal 5:19-21). John van Dinther, Fredrik Wenell och Håkan Arenius bloggar om detta på ett intressant sätt. Men det här skapar också problem.

8. Det blir nämligen stora problem om vi definierar lärjungaskap och kristen livsstil bara utifrån Bibelns syndakataloger. De är visserligen nödvändiga (till skillnad från frikyrkans kulturellt betingade syndakataloger) och vi ska inte acceptera att man praktiserar sådana saker i församlingen utan att bli tillrättavisad. Men vi måste definiera lärjungaskap och kristen livsstil utifrån vad man ska göra som kristen, och inte utifrån vad man inte får göra. Det behövs en positiv och livsbejakande definition av lärjungaskapets innebörd. Vad det innebär tänker jag återkomma till i ett senare inlägg.

Uppdatering i medlemsfrågan

Idag fortsätter Dagen skriva om medlemsfrågan i tre intressanta artiklar. Håkan Arenius har många bra reflektioner i sin ledare. Stefan Swärd klargör sin uppfattning i en intervju, och i en annan artikel intervjuas "Malin", om hur hon blev medlem i en EFK-församling.

På EFK:s hemsida ger också Anders Blåberg sitt och missionsledningens perspektiv på frågan i en mycket klargörande och tydlig text.

Dessa texter illustrerar hur viktigt det är att det här samtalet om medlemsfrågan fortsätter. Det handlar om vad det är att vara en församling och vad det är att vara en lärjunge till Jesus. På 70-talet läste jag boken "Medlem eller lärjunge?" Svaret på den frågan bör väl vara "Lärjunge och medlem i Kristi kropp!"

Jag vill också hänvisa till vad jag själv skrivit i frågan här och här.

Öppenhet och tydlighet

Efter Dagens artikel om öppnare medlemskap i Saron har debatten varit omfattande. Det finns många läsvärda blogginlägg i ämnet. Jag rekommenderar särskilt Stefan Swärd, John Nilsson, Daniel Alm och Mikael Karlendal.

Många är tveksamma till Sarons vägval, och det är även jag. Men jag vill börja med att lyfta fram några positiva synpunkter på deras sätt att tänka.

Det är två viktiga aspekter i den här frågan. Den ena är att skapa en varm och öppen församlingsgemenskap där människor känner sig välkomna och hemma, så att de kan upptäcka Jesus och börja tro på honom. Sarons vision av att vara en församling med låga trösklar kommer, som jag förstår det, just ur ambitionen att vara en öppen gemenskap som leder människor till Kristus. Det är mycket lovvärt och att betona församlingens centrum istället för dess gränser kan vara en framkomlig väg för nya och gamla församlingar i Sverige. Det som är lite oroande när det gäller Saron är att Joakim Hagerius (i artikeln) är ganska vag och otydlig när han talar om församlingens centrum. Ska man lyckas med den här modellen tror jag att det är helt avgörande att centrum är tydligt definierat. Man kan inte hålla på och omdefiniera kristen tro och kristen livsstil hela tiden. Här hoppas jag att Saron kommer att vara tydliga med vad kristen tro och kristen livsstil innebär.

Det för oss in på den andra viktiga aspekten i den här frågan. Det är just vikten av att vara tydliga när vi kallar människor till tro och lärjungaskap. Vårt uppdrag är att göra lärjungar, dvs människor som tror på Jesus Kristus och följer honom. Då är det viktigt att vi är tydliga med vad detta innebär. Det finns saker i kristen tro och kristen livsstil som inte är förhandlingsbara, eller hur?

Det handlar alltså om att bygga församlingar som är både öppna och tydliga. Om vi är öppna men otydliga kommer det bara att bli förvirrande. Om vi är tydliga men slutna kommer inga nya människor att komma till tro. Det här är speciellt viktigt i vår tid eftersom det ofta är en lång process för människor att komma till tro. För det mesta börjar det med att man är med i en kristen gemenskap på något sätt.

Man brukar säga att vägen nuförtiden ofta är belong - believe - behave. Det börjar med att man lär känna kristna människor och är med i en kristen gemenskap, trivs och känner sig hemma (Belong). Efter ett tag väcks intresset för tron och man börjar upptäcka Jesus, uppleva honom och tro på honom (Believe). När man börjat tro på Jesus dröjer det inte länge förrän man börjar fundera på vilka anspråk han har på ens liv och man börjar anpassa sitt liv efter Jesus som herre (Behave). Alltså: belong - believe - behave.

Frågan är vad detta ska få för konsekvenser i vårt sätt att organisera församlingar och tillämpa medlemskap. Saron lägger medlemskapet någonstans mellan belong och believe. Andra lägger gränsen för medlemskap närmare behave. Det gör vi i den församling jag är med i. Vi försöker vara en öppen och välkomnande gemenskap där alla kan känna sig hemma, men vi har tydliga förväntningar på efterföljelse och lärjungaskap på dem som ska bli medlemmar.

Kanske kan man som i en del nya församlingar ha ett medlemskap i flera steg. Steg 1 kan vara att man är deltagare och tillhör församlingens gemenskap (oavsett tro och livsstil). Steg 2 kan vara en överlåtelse till lärjungaskap och kristen livsstil då man också får vara med och fatta beslut (här kanske också dopet kan komma in). Eventuellt kan man också ha ett tredje steg för dem som vill bli medarbetare i församlingen. En sådan struktur kanske kan bidra till att skapa både öppenhet och tydlighet.

Samtalet om medlemskap kommer säkert att fortsätta under lång tid. Nya och gamla församlingar kommer att testa nya former för medlemskap. Låt oss uppmuntra och utmana varandra att vara trogna mot Guds ord och utveckla nya former som fungerar i vår kultur. Det här är en viktig fråga! Och det här var mitt bidrag till samtalet idag. Vad tycker du?

Medlem i församlingen

Just nu pågår ett intressant och viktigt samtal om vad medlemskap i en församling är och hur det ska utformas. Många inser att det inte fungerar så bra idag. Vi behöver förnya medlemsbegreppet och hitta nya former. Samtalet pågår i flera olika frikyrkorörelser och en del församlingar utvecklar nya modeller. En del talar om att sänka trösklarna och betona centrum istället för gränser, andra betonar en förnyad medlemsöverlåtelse med omvändelse, lärjungaskap och kristen livsstil som viktiga ingredienser.

Inom EFK är samtalet intensivt. I senaste numret av EFK:s tidning Direkt finns flera intressanta artiklar. Tidningen kan laddas ner som PDF här.

Jag tycker att detta är en mycket viktig fråga. Själv sympatiserar jag med den modell som används av församlingen New Life i Stockholm och som presenteras av John van Dinther i Direkt. Jag tror på en tydlig medlemsöverlåtelse som handlar om tro, gemenskap och lärjungaskap. Vi har en liknande modell och av egen erfarenhet vet jag att det går att kombinera en öppen och omfamnande gemenskap med ett tydligt och definierat medlemskap.

Stefan Swärd är inne på samma linje i ett debattinlägg på Mötesplats EFK som du kan läsa här en bit ner i kommentarerna. Jag håller med Stefan Swärd i synen på medlemskap. Han skriver mycket bra! Här följer ett par utdrag ur hans text:

"Nya Testamentet pekar på ett liv i gemenskap, ett gemensamt liv, ett liv där vi gemensamt tar ansvar för varandra. Den bilden visar att ett passivt och oengagerat medlemskap på distans där man inte på något sätt deltar är orimligt."

"...den stora frågan är hur vi som kristna ska leva ett överlåtet liv både till varandra och till Kristus i vår lokala församling, och hur vi ska hjälpa varandra i att leva ett liv i efterföljelse och lärjungaskap. Och att vi i introduktionen av nya medlemmar, både pekar på det gemensamma och överlåtna livet, och vad livet i efterföljelse innebär. Och samtidigt vara en generös och öppen församling. De församlingar vi läser om i NT klarade både och – på samma gång."

Jag rekommenderar att du läser hela artikeln.

Hur ser du på medlemskap i församlingen?