Öppenhet och tydlighet

Efter Dagens artikel om öppnare medlemskap i Saron har debatten varit omfattande. Det finns många läsvärda blogginlägg i ämnet. Jag rekommenderar särskilt Stefan Swärd, John Nilsson, Daniel Alm och Mikael Karlendal.

Många är tveksamma till Sarons vägval, och det är även jag. Men jag vill börja med att lyfta fram några positiva synpunkter på deras sätt att tänka.

Det är två viktiga aspekter i den här frågan. Den ena är att skapa en varm och öppen församlingsgemenskap där människor känner sig välkomna och hemma, så att de kan upptäcka Jesus och börja tro på honom. Sarons vision av att vara en församling med låga trösklar kommer, som jag förstår det, just ur ambitionen att vara en öppen gemenskap som leder människor till Kristus. Det är mycket lovvärt och att betona församlingens centrum istället för dess gränser kan vara en framkomlig väg för nya och gamla församlingar i Sverige. Det som är lite oroande när det gäller Saron är att Joakim Hagerius (i artikeln) är ganska vag och otydlig när han talar om församlingens centrum. Ska man lyckas med den här modellen tror jag att det är helt avgörande att centrum är tydligt definierat. Man kan inte hålla på och omdefiniera kristen tro och kristen livsstil hela tiden. Här hoppas jag att Saron kommer att vara tydliga med vad kristen tro och kristen livsstil innebär.

Det för oss in på den andra viktiga aspekten i den här frågan. Det är just vikten av att vara tydliga när vi kallar människor till tro och lärjungaskap. Vårt uppdrag är att göra lärjungar, dvs människor som tror på Jesus Kristus och följer honom. Då är det viktigt att vi är tydliga med vad detta innebär. Det finns saker i kristen tro och kristen livsstil som inte är förhandlingsbara, eller hur?

Det handlar alltså om att bygga församlingar som är både öppna och tydliga. Om vi är öppna men otydliga kommer det bara att bli förvirrande. Om vi är tydliga men slutna kommer inga nya människor att komma till tro. Det här är speciellt viktigt i vår tid eftersom det ofta är en lång process för människor att komma till tro. För det mesta börjar det med att man är med i en kristen gemenskap på något sätt.

Man brukar säga att vägen nuförtiden ofta är belong - believe - behave. Det börjar med att man lär känna kristna människor och är med i en kristen gemenskap, trivs och känner sig hemma (Belong). Efter ett tag väcks intresset för tron och man börjar upptäcka Jesus, uppleva honom och tro på honom (Believe). När man börjat tro på Jesus dröjer det inte länge förrän man börjar fundera på vilka anspråk han har på ens liv och man börjar anpassa sitt liv efter Jesus som herre (Behave). Alltså: belong - believe - behave.

Frågan är vad detta ska få för konsekvenser i vårt sätt att organisera församlingar och tillämpa medlemskap. Saron lägger medlemskapet någonstans mellan belong och believe. Andra lägger gränsen för medlemskap närmare behave. Det gör vi i den församling jag är med i. Vi försöker vara en öppen och välkomnande gemenskap där alla kan känna sig hemma, men vi har tydliga förväntningar på efterföljelse och lärjungaskap på dem som ska bli medlemmar.

Kanske kan man som i en del nya församlingar ha ett medlemskap i flera steg. Steg 1 kan vara att man är deltagare och tillhör församlingens gemenskap (oavsett tro och livsstil). Steg 2 kan vara en överlåtelse till lärjungaskap och kristen livsstil då man också får vara med och fatta beslut (här kanske också dopet kan komma in). Eventuellt kan man också ha ett tredje steg för dem som vill bli medarbetare i församlingen. En sådan struktur kanske kan bidra till att skapa både öppenhet och tydlighet.

Samtalet om medlemskap kommer säkert att fortsätta under lång tid. Nya och gamla församlingar kommer att testa nya former för medlemskap. Låt oss uppmuntra och utmana varandra att vara trogna mot Guds ord och utveckla nya former som fungerar i vår kultur. Det här är en viktig fråga! Och det här var mitt bidrag till samtalet idag. Vad tycker du?