söndag 19 april 2009

Öppenhet och tydlighet

Efter Dagens artikel om öppnare medlemskap i Saron har debatten varit omfattande. Det finns många läsvärda blogginlägg i ämnet. Jag rekommenderar särskilt Stefan Swärd, John Nilsson, Daniel Alm och Mikael Karlendal.

Många är tveksamma till Sarons vägval, och det är även jag. Men jag vill börja med att lyfta fram några positiva synpunkter på deras sätt att tänka.

Det är två viktiga aspekter i den här frågan. Den ena är att skapa en varm och öppen församlingsgemenskap där människor känner sig välkomna och hemma, så att de kan upptäcka Jesus och börja tro på honom. Sarons vision av att vara en församling med låga trösklar kommer, som jag förstår det, just ur ambitionen att vara en öppen gemenskap som leder människor till Kristus. Det är mycket lovvärt och att betona församlingens centrum istället för dess gränser kan vara en framkomlig väg för nya och gamla församlingar i Sverige. Det som är lite oroande när det gäller Saron är att Joakim Hagerius (i artikeln) är ganska vag och otydlig när han talar om församlingens centrum. Ska man lyckas med den här modellen tror jag att det är helt avgörande att centrum är tydligt definierat. Man kan inte hålla på och omdefiniera kristen tro och kristen livsstil hela tiden. Här hoppas jag att Saron kommer att vara tydliga med vad kristen tro och kristen livsstil innebär.

Det för oss in på den andra viktiga aspekten i den här frågan. Det är just vikten av att vara tydliga när vi kallar människor till tro och lärjungaskap. Vårt uppdrag är att göra lärjungar, dvs människor som tror på Jesus Kristus och följer honom. Då är det viktigt att vi är tydliga med vad detta innebär. Det finns saker i kristen tro och kristen livsstil som inte är förhandlingsbara, eller hur?

Det handlar alltså om att bygga församlingar som är både öppna och tydliga. Om vi är öppna men otydliga kommer det bara att bli förvirrande. Om vi är tydliga men slutna kommer inga nya människor att komma till tro. Det här är speciellt viktigt i vår tid eftersom det ofta är en lång process för människor att komma till tro. För det mesta börjar det med att man är med i en kristen gemenskap på något sätt.

Man brukar säga att vägen nuförtiden ofta är belong - believe - behave. Det börjar med att man lär känna kristna människor och är med i en kristen gemenskap, trivs och känner sig hemma (Belong). Efter ett tag väcks intresset för tron och man börjar upptäcka Jesus, uppleva honom och tro på honom (Believe). När man börjat tro på Jesus dröjer det inte länge förrän man börjar fundera på vilka anspråk han har på ens liv och man börjar anpassa sitt liv efter Jesus som herre (Behave). Alltså: belong - believe - behave.

Frågan är vad detta ska få för konsekvenser i vårt sätt att organisera församlingar och tillämpa medlemskap. Saron lägger medlemskapet någonstans mellan belong och believe. Andra lägger gränsen för medlemskap närmare behave. Det gör vi i den församling jag är med i. Vi försöker vara en öppen och välkomnande gemenskap där alla kan känna sig hemma, men vi har tydliga förväntningar på efterföljelse och lärjungaskap på dem som ska bli medlemmar.

Kanske kan man som i en del nya församlingar ha ett medlemskap i flera steg. Steg 1 kan vara att man är deltagare och tillhör församlingens gemenskap (oavsett tro och livsstil). Steg 2 kan vara en överlåtelse till lärjungaskap och kristen livsstil då man också får vara med och fatta beslut (här kanske också dopet kan komma in). Eventuellt kan man också ha ett tredje steg för dem som vill bli medarbetare i församlingen. En sådan struktur kanske kan bidra till att skapa både öppenhet och tydlighet.

Samtalet om medlemskap kommer säkert att fortsätta under lång tid. Nya och gamla församlingar kommer att testa nya former för medlemskap. Låt oss uppmuntra och utmana varandra att vara trogna mot Guds ord och utveckla nya former som fungerar i vår kultur. Det här är en viktig fråga! Och det här var mitt bidrag till samtalet idag. Vad tycker du?

18 kommentarer:

  1. Hej Jonas,

    Vi har lite olika perspektiv.
    Jag som dig tror på varm och öppen gemenskap, men inte för att folk ska upptäcka Jesus, människor upptäcker Jesus genom evangeliet- att de ser sitt behov av en frälsare. Ingen ser sitt behov av Jesus i en varm och öppen gemenskap, tror häller inte någon vill upptäcka Jesus i en varm och öppen gemenskap, då borde många människor hitta Jesus utanför kyrkan- eftersom gemenskapen är ofta varmare och mer öppen utanför än i kyrkan.
    Tron kommer av predikan säger Paulus, andra ställen står det att evangelium är Guds kraft till frälsning. Genom evangeliet så förstår vi ju att vi står alla lika inför Gud, alla har lika stort behov av Gud- och utifrån det kan man ju göra kyrkan en plats för syndare istället för självrättfärdiga.

    Jesus vill ju inte vara en del av ditt liv, han vill ju vara ditt liv.

    Kring "belong-believe-behave"- är du säker på att detta vill föra människor till tro? Eller förar detta människor till tro på sin egen personliga Jesus (alltså en Jesus som är formad i deras egen fantasi och inte Bibeln)?

    Kring flera steg. Hur har detta fungerat i praktiken? Se på Willow Creek, se på L'arche, se på Bromma Dialogen. Om man kompromissar med sanningen, kan vi då förvänta oss god frukt?

    Tydlighet är bra, en vän som inte är troende frågade "du är en sådan hardcore kristen, varför?" mitt svar var "Jag lekar inte kristen, jag är kristen", detta skapade nyfikenhet hos honom vilket gav uttrymme att berätta om evangeliet, Jesu försoningsdöd, våran frälsning ifrån helvetet, Guds helighet och rättfärdighet, Guds kärlek och nåd...

    "Trogna mot Guds Ord" är ju det absolut viktigaste, i ett samhälle där evangeliet är urvattnat i stort sätt alla kyrkliga sammanhang. Sätta våran tro till Gud, istället för våran eget församlings byggande.

    Fina frågor du tar upp

    SvaraRadera
  2. Hej

    Man kan inte bygga en teologi på ett enda ord från Paulus trots att det är är att lita på. Jesus säger i Joh 13:34 - 35 att om vi älskar varandra så skall värden förstå att vi är hans lärjungar. Detta sades även om de första kristna. Många ställen i NT uppmanar till detta. Hur skall vi visa mdetta om de aldrig träffar oss och tro inte att det endast räcker att att läsa om några hjäparbetare som gör något bra. Det är endast i kontakten med den enskilde individen som detta kan visas. det är som kött och blod, luft och vatten det går inte med bara ordet om det skall slå rot på allvar. Så gemenskapen är evangeliserande, men endast om visar på vår Herre som givit oss kärleken. Om vi inte tror att vi har mer, ja oändliga källor för kärlek, då blir vi endast skrällande cymbaler.

    Det är avgörande med gemenskapen vare sig vi kallar den för kyrkkaffe eller något annat.

    SvaraRadera
  3. Vita Luna: Tror du att evangeliet bara är ord? Tror du inre att en atmosfär präglad av kristi kärlek kan leda till att människor upptäcker Honom?

    För mig finns ingen motsättning mellan det ena eller det andra men så här skulle jag säga: Evangelium i ord men ingen kärleksfull atmosfär är katastrof.

    SvaraRadera
  4. Joachim Elsander:
    Nej jag tror inte som dig, jag tror på en allsmäktig Gud. Sant Jesus är den som söker, det är Jesus som drar människor till sig, det är aldrig människan som upptäcker Jesus.

    Kärlek, och goda gärningar är viktiga eftersom vi är kallade att vara ljus. Men det gör ingen frälst.

    SvaraRadera
  5. Jonas N:
    Förstå och komma till tro är inte samma sak, se Joh 3 och Joh 6

    Vet man i dag önskar göra människan till Gud. Men jag tror fortfarande Gud är allsmäktig.

    SvaraRadera
  6. Kristi kyrka är öppen för alla kristna även syndare. Det innebär inte att kyrkan säger att utlevd honomsexualitet är ok. Den församling som inte medger medlemskap åt personer som lever ut sin homosexualitet kan därför inte vara en del av Kristi kyrka.

    Det är skillnad på att inte få vara med i kyrkan och att leva under kyrkotukt, till exempel att inte få ta emot kommunionen om man inte vill omvända sig.

    SvaraRadera
  7. Ett klargörande angående kommentarerna. Jonas M är inte jag, utan någon annan. Vita Luna Records, Kefas-JFDK och Michael G. Helders är en och samma person.

    SvaraRadera
  8. Det här är ett förvirrande samtal, men vi verkar trots allt ganska överens om att det behövs både öppenhet och tydlighet; en öppen och kärleksfull gemenskap och en tydlig förkunnelse av Guds ord. Precis som jag skrev i mitt inlägg.

    SvaraRadera
  9. Jonas Melin, är du säker på att Vita Luna Records och Kefas-JFDK (Michael) är samma person?

    I så fall har jag vid flera tillfällen trott att jag samtalat med två olika individer på min blogg och ansträngt mig för att möta deras frågor och invändningar. Det känns faktiskt aningen surt.

    En rak fråga till dig Michael, är du Vita Luna Records? (jag tror faktiskt inte det, det vore på gränsen till ohederligt) Om ja, varför vill du skapa förvirring? Skriv åtminstone under med Michael!

    Ursäkta att jag låter lite gnällig så här på måndagskvällen men visst kan vi alla göra vårt bästa för att undvika onödig förvirring?

    SvaraRadera
  10. Hej Jonas!

    Jag har precis upptäckt din blogg. Jag vill bara säga att jag uppskattar dina reflektioner kring lärjungaskap och medlemskap.

    Christer (EFK pastor)

    SvaraRadera
  11. Hej

    Kefas-JDFK:

    Det var inte mina ord om att förstå. Det är JESUS ord. Jag tror att han menar att om de förstår att vi är hans lärjungar för att vi visar kärlek, då vill de ochså "gå med" eller om du så vill: komma till tro. Kristen tro är inte endast intelektuell utan kött och blod, här och nu samt i evigheters evighet.

    SvaraRadera
  12. Jonas
    När Jesus kallade lärljungar lämnade de sin situation och följde honom. Jesus hade krav på en omvändelse och efterföljelse. Hur omsätter vi detta idag? Jag blir undrande över Hagerius utlägg av texten när han säger att man inte behöver ta sig någonstans för att vara en efterföljare.

    SvaraRadera
  13. Jag instämmer till fullo i Joachim E:s fråga till Michael. Är du alla dessa personer? Detta är i så fall definitivt ohederligt, och väcker frågan om man snarare bör uppfatta dina inlägg som spam?

    Jonas M, hur vet du detta?
    /Jonas Lundström

    SvaraRadera
  14. Jonas L och Joachim.
    Michael har växlat mellan dessa identiteter tidigare i kommentarer till ett och samma inlägg och inte gjort någon hemlighet av det, så jag är säker på att det är så.

    SvaraRadera
  15. Jonas: Då är det så, jag tycker det är oseriöst att kommentera och använda olika identiteter utan att tydligt säga vem man är.

    Den här gången blev jag tex "lurad":
    http://to.ly/2oO

    SvaraRadera
  16. Otroligt märkligt. Men uppmuntrande också. Dom här personerna är inte så många som man tror! :)
    /JOnas Lundström

    SvaraRadera
  17. Jonas M och Jonas L
    Jag har precis infört granskning på mina kommentarer (så att de inte publiceras förrän de är korrlästa)
    - detta är bra eftersom många oseriösa och agressiva samtal förs på bloggarna numera. Ett tips bara.

    /David Å

    SvaraRadera
  18. Håller med om att det är uppmuntrande att två märkliga kommentatörer kan vara en och samma.

    I alla fall så funderar jag själv angående medlemskap mot antagligen en mer "Saronmodell" där behave kommer efter medlemskap men innan ledarförtroende. Det gäller då bara att ha väldigt klara och tydliga riktlinjer för hur man bör leva för att få fungera som ledare och föredöme i församlingen, vilket de flesta församlingar inte har.

    Andra modellen är ju som du nämnde ett medlemskap i flera steg, vilket jag egentligen tycker är bättre och där dop och som konsekvens beslutsfattande ligger i steg 2. Då skulle man också kunna få överlåta sig på nytt typ vart tredje år i något forum. Känner man inte att man kan och vill det så kan man gå till det vidare medlemskapet. Det skulle kunna göra att man slipper alla matriklar med människor som aldrig delar gemenskapen, men ändå inte vill gå ur församlingen på rak fråga. Problemet här är ju bara att det tydligen automatiskt uppfattas som om man delar in i A och B lag. Hur kan man komma runt det i så fall?

    Walle Sjögren

    SvaraRadera