Jag har inte läst Jonas Gardells bok Om Jesus än. Däremot har jag läst en hel del om boken. Jag har läst artiklarna i tidningen Dagen (1, 2, 3), ett antal bloggar (bla. Jaktlund, Jaktlund igen, Jonas Lundström, Stefan Swärd) och recensioner i DN, SvD, Jönköpingsposten m.fl.
Mitt intryck är att Gardell överbetonar Guds kärlek på bekostnad av Guds helighet. Det verkar också som att han överbetonar betydelsen av Jesu liv på bekostnad av betydelsen av hans död. Detta beror förstås ytterst på att Gardell inte tror att Nya testamentets vittnesbörd om Jesus är sant, utan att den tidiga kyrkan formulerat berättelserna om Jesus efter sitt eget behov. Därför försöker Gardell forma den bild av den historiske Jesus som han själv tror stämmer med verkligheten.
Min utgångspunkt är den motsatta. Jag litar på att evangeliernas berättelser om Jesus är historiskt korrekta. De berättar vad som verkligen hände, vad Jesus gjorde och vad han sade. Grunden för denna tro är att evangelierna är skrivna av människor som själva var ögonvittnen eller hade personlig kontakt med ögonvittnen.
Jesus kom för att dö
Med denna utgångspunkt vill jag nu dela några tankar omkring Jesu död. Det kan ju passa bra så här i påskveckan. Jag tror att Jonas Gardell gör ett misstag när han tonar ner betydelsen av Jesu död. Jesu död på korset är nämligen det viktigaste i hela hans gärning. "Jesus kom till jorden för att dö" sjunger vi i en text av Arnold Börud, och det är faktiskt sant.
Tänk på följande:
Jesus säger så här strax innan sin korsfästelse: "Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit" (Joh 12:27).
Han instiftar också en måltid som hans lärjungar ska dela med varandra regelbundet för att minnas hans död. Det visar att Jesu död står i centrum för den kristna tron och i den kristna församlingens liv.
När Paulus ska sammanfatta evangeliet blir det helt enkelt så här:
"Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna" (1 Kor 15:3-4).
Han skriver också: "Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus" (1 Kor 2:2).
Varför dog Jesus?
Varför är Jesu död så viktig? Jo, därför att det är den som räddar oss, ger oss förlåtelse, sonar vår skuld och ger oss evigt liv. Lyssna till några bibeltexter:
Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Där är Guds lamm som tar bort världens synd. (Joh 1:29)
Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Mark 10:45)
Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade. (1 Pet 2:24)
Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. (1 Petr 3:18)
Men nu har han trätt fram, en gång för alla, vid tidens slut, för att utplåna synden genom att offra sig själv. Och liksom det är människans lott att en gång dö och sedan dömas, så har Kristus en gång offrats för att lyfta bort mångas synder och skall uppenbara sig en andra gång, och då inte för syndens skull utan för att rädda dem som väntar på honom. (Hebr 9:26-28)
Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens. (1 Joh 2:2)
Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet. (2 Kor 5:21)
Det är Jesu död som är grunden för det nya förbundet.
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: "Tag och ät, detta är min kropp." Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: "Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse" (Matt 26:26-28)
Det nya förbundet ger oss både syndernas förlåtelse och Andens inneboende kraft till ett nytt liv i Jesu efterföljd. Som det står skrivet:
Detta är det förbund jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och inrista dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Ingen skall behöva undervisa sin landsman, ingen sin bror, och säga: Lär känna Herren. Alla skall veta vem jag är, från den minste till den störste. Jag skall förlåta dem deras orättfärdighet, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg. (Heb 8:10-12, Jer 31:33-34)
Jesus kom till jorden för att visa oss vem Gud är, för att undervisa om Guds rike, för att demonstrera Guds gärningar och för att besegra ondskan och döden. Framför allt kom Jesus till jorden för att dö.
Här håller jag inte med dig. Jag kan definitivt inte ställa upp på tanken att Jesus "kom till jorden" huvudsakligen för att dö. Dom bibelord du radar upp löser inte frågan, det finns många andra bibeltexter som betonar andra delar av Jesus tjänst. Jesus död är förstås en viktig del av berättelsen, men lika viktigt är berättelserna om skapelsen, om Israels folk, om Jesus undervisning, om Jesus helande och befrielseverksamhet, om uppståndelsen, om Andens utgjutande, om församlingens liv och budsskapsspridande. Vi behöver hela berättelsen, och jag ser ingen poäng i att spela ut någon av dessa aspekter mot dom andra.
SvaraRaderaSen finns det som du säkert vet andra sätt att tolka dom bibelord du anger än på ett sätt som stöder den objektiva försoningsläran.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Jonas L.Jag håller med dig om att hela berättelsen är viktig och att man inte ska spela ut olika delar mot varandra. Jag tycker dock att det finns starka skäl för att säga att Jesu död och uppståndelse har en särställning i den bibliska berättelsen. Hela Guds frälsningsplan hänger liksom på att Jesus dör för mänsklighetens synd.
SvaraRaderaSen är jag förstås medveten om att det finns olika sätt att tolka försoningen och att vi har olika syn på den har jag förstått tidigare. Jag återkommer med ett längre inlägg om hur jag ser på meningen med Jesu död inom kort.
Ok. Ser fram emot det.
SvaraRadera/JL
Jag tror som du skriver i blogginlägget, Barnabas, att Jesus viktigaste handling var att låta sig tas tillfånga för att offras. Det är korset som är centralt i min kristendom, allt det andra han gör rör sig runt korset är min bild.
SvaraRaderaJonas!
SvaraRaderaKorset är ju det centrala i hela kristendomen, så jag tycker du gör helt rätt i att betona Jesu död som det viktigaste i hela hans gärning. Om man ska vara riktigt petig, så kanske man egentligen inte ska säga att Jesu död var själva huvudsyftet – för det fanns ett så mycket större syfte bakom hans död. Jesu död på korset skedde för att han skulle frälsa världen – det var därför Jesus kom. För att använda Jesu egna ord: Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Mark 10:45)
Jesus kom med andra ord för att tjäna och ge sitt liv till frälsning för oss. Det var vår frälsning som var huvudsyftet med att Guds Son kom hit ner till jorden, och den frälsningen kan ske på grund av korset.
Självklart kan vi se att hela Jesu livsgärning tjänar till att föra en fallen mänsklighet in i gemenskap med Gud, men korset var det verk som i grund och botten gjorde allt som hör till försoningen möjligt. Om man däremot står för en subjektiv syn på försoningen och följer Waldenströms linje så lägger man kanske inte samma betoning på korsdöden, eftersom Waldenström menade att Kristus inte dog "i vårt ställe", utan snarare "för vår skull". Korsets nödvändighet blir då inte alls detsamma som om man menar att Jesu död är nödvändigt för att syndernas förlåtelse kan ske. Enligt Waldenström så förlåter Gud inte på grund av Jesu korsdöd utan på grund av sin stora kärlek, helt oberoende av något utanför sig själv. Å andra sidan hävdar Waldenström att Jesus utgav sin själ (sitt blod) för vår frälsning och att Jesus utplånade synden genom sin död. Trots detta kopplar han ändå inte i sin teologi syndernas förlåtelse till Jesu korsdöd på samma sätt som man gör i den objektiva försoningsläran.
Tack Andrea för dina kloka ord. Naturligtvis har du rätt i att det är mer korrekt att säga "Jesus kom till jorden för att rädda världen". Men han räddade ju världen genom att dö för den, så jag har ju en poäng.
SvaraRaderaTack också för att du tog upp Waldenström. Jag har alltid tyckt att han är lite svår att förstå. Du gör en bra sammanfattning. Jag hoppas att jag får läsa din uppsats!
I stort håller jag med dig Andrea i din beskrivning av Waldenström, även om jag har vissa invändningar. Waldenström använde tex inte uttrycket "den subjektiva försoningsläran", som ju (omedvetet) är värderande. Sen vet jag inte vad Waldenström skulle ha sagt, men jag som liksom honom tar avstånd från den objektiva försoningsläran, menar förstås ändå att Jesus död var nödvändig för vår förlåtelse. Vi behöver allt det Gud gjort genom sin son och sin ande för att kunna bli räddade och förlåtna. Men jag (och Waldenström) tror inte att Guds sinnelag förändrades av korset. Gud har alltid varit förlåtande.
SvaraRadera/Jonas Lundström
(har skrivit om detta idag här:
http://blog.bahnhof.se/plink/wb938188/20649)