Nytt vin och gamla säckar

Bloggen har vilat ett par veckor, men nu är det dags att skriva igen. Jag börjar med ett boktips. Under semestern passade jag på att läsa en avhandling av Daniel Björk. Det är en avhandling pro gradu (magisternivå) vid den teologiska fakulteten på Åbo Akademi. Den handlar om hur man kan förnya en traditionell församling. Avhandlingen är publicerad på eget förlag och jag hittade den på Nya Musik i Jönköping. Det är spännande läsning och mycket lärorikt.

Daniel Björk ska bli präst i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Han har intervjuat fem anglikanska präster som alla varit med om att förnya en traditionell församling till att bli en växande och levande gemenskap som vinner nya människor och ser Guds rike komma i samhället. Daniel Björks avhandling behandlar frågor om ledarskap, församlingsliv, andlighet och förändringsarbete på ett initierat och konstruktivt sätt.

Samtliga intervjuade präster är engagerade i den karismatiska New Wine-rörelsen (rörelsen har också en svensk hemsida). Därför ger Björk också en ingående beskrivning av New Wines teologi och inflytandet från John Wimber. Björk analyserar intervjuerna med både teologiska redskap och med hjälp av modern och sekulär ledarskapslitteratur; och han gör det på ett mycket bra sätt. Även om boken i första hand tar sikte på dem som arbetar inom de lutherska folkkyrkorna i Sverige och Finland finns det mycket att hämta för oss som hör hemma i en frikyrklig tradition.

Daniel Björks bok är ett viktigt bidrag till alla som brottas med frågan om hur kyrkan ska lyckas med sitt uppdrag i en postmodern och postkristen kultur. Läs den!

Agnostiskt manifest inspirerat av Jesus

Det offentliga samtalet om tro fortsätter i svenska media. Det är uppmuntrande. Idag presenterar Stefan Einhorn ett agnostiskt manifest i DN. Detta uppmärksammas också av Dagen. Einhorn efterlyser ett samtalsklimat där även de osäkra får vara med och samtala. Han är rädd att debatten ockuperas av de övertygade kristna och ateisterna. Jag kan förstå honom och håller med om att ett öppet och lyssnande samtalsklimat gör dialogen mer konstruktiv. Alla bör få vara med i samtalet.

Men även den som har en övertygelse bör framföra sin åsikt med ödmjukhet, respekt och öppenhet. Det är inte attityder som endast präglar den osäkre. Det agnostiska manifestet tycks delvis inspireras av det som Jesus har sagt, tex:

"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger." (Matt 7:12)

"Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet." (Matt 5:5)

"Du skall älska din nästa som dig själv." (Matt 22:39)

Denna uppmaning från Petrus till sina kristna vänner kan också vara på sin plats den här morgonen.

"Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal." (1 Pet 3:15-16)

The Anabaptist Vision

1943 höll Harold S. Bender en minnesvärd föreläsning över ämnet The Anabaptist Vision. Den publicerades året efter i ett litet häfte och har tryckts om många gånger. Nu kan man läsa hela texten på internet här.

Det är många år sedan föreläsningen hölls, men den är fortfarande en utmärkt introduktion till den historiska anabaptismen och dess vision om att följa Jesus och leva i gemenskap.

Harold Bender sammanfattar den anabaptistiska visionen i tre punkter. Det är bland annat dessa tre saker som gör att jag tycker att anabaptismen är så viktig för kyrkan i vår tid. Det är därför jag har hjälpt till att starta ett anabaptistiskt nätverk.

1. Det första är det mest grundläggande och handlar om att anabaptismen definierade det kristna livet som lärjungaskap. Att vara kristen är helt enkelt att följa Jesus. Det handlar om att låta hela sitt liv formas av hans undervisning och hans föredöme. Anabaptisternas viktigaste ord var efterföljelse. Omvändelsen från det gamla livet till Gud, tron på Jesus Kristus och pånyttfödelsen genom Anden, måste visa sig i ett nytt och annorlunda sätt att leva. Annars är det inte på riktigt. Hans Denck (1500-1527) citeras ofta som exempel på detta. Han skrev: "No one may truly know Christ except he follows him in life."

2. Den andra punkten i den anabaptistiska visionen är synen på församlingen som en gemenskap av bröder och systrar. Kyrkan är inte en institution eller organisation, utan en gemenskap där medlemskapet är frivilligt och bygger på tro och överlåtelse. Medlemmarna ska ta ansvar för varandra både andligt och praktiskt. Det uttrycktes bla. genom bön, undervisning, förmaning, gästfrihet och ekonomiskt delande. Församlingen ska också stå fri från staten, som inte ska lägga sig i människors tro. Anabaptisterna talade om religionsfrihet långt före alla andra. Men de upplevde inte någon religionfrihet. De var organiserade som en underjordisk husförsamlingsrörelse och mötte svåra förföljelser. Många blev martyrer.

3. Den tredje punkten handlar om en etik grundad på kärlek och icke-våld i alla relationer. Anabaptisterna var mycket radikala i sitt avståndstagande från våld, vapenbruk och krig. Här följer några exempel.

Conrad Grebel, grundare av de schweiziska bröderna, skrev 1524: True Christians use neither worldly sword nor engage in war, since among them taking human life has ceased entirely, for we are no longer under the Old Covenant.... The Gospel and those who accept it are not to be protected with the sword, neither should they thus protect themselves.

Pilgram Marpeck, verksam i södra Tyskland, skrev 1544: All bodily, worldly, carnal, earthly fightings, conflicts, and wars are annulled and abolished among them through such law... which law of love Christ... Himself observed and thereby gave His followers a pattern to follow after.

Menno Simons, ledare för anabaptisterna i Holland, skrev 1550: [The regenerated do not go to war, nor engage in strife.]... They are the children of peace who have beaten their swords into plowshares and their spears into pruning hooks, and know of no war.... Spears and swords of iron we leave to those who, alas, consider human blood and swine's blood of well-nigh equal value.

Detta är alltså de tre punkterna i Harold Benders presentation av den anabaptistiska visionen från 1943. Om du är intresserad av att veta mer rekommenderar jag dig att läsa hela hans föreläsning. Läs den och låt dig inspireras och utmanas till ett radikalt lärjungaskap. Jag tror att den anabaptistiska visionen är viktig i vår tid. Vad tror du?

Läser du Bibeln regelbundet?

Roland Hellsten undervisar på Hönökonferensen. Idag intervjuas han i Dagen om bristen på bibelläsning och bibelkunskap bland svenska kristna. Det är en mycket intressant artikel och jag håller med Roland om mycket av det han säger. Tack Roland för att du står upp för Bibeln! Jag håller med dig om att det är viktigt att läsa den varje dag.

När jag själv började predika regelbundet för knappt 30 år sedan var Roland Hellsten än av mina förebilder. Hans sätt att predika textutläggande, gärna i predikoserier genom bibelböcker, så att åhörarna både får ökad bibelkunskap och kan tillämpa den i vardagen har varit min modell. Jag tror att vi behöver mer bibelutläggande predikan i Sverige idag.

Det är naturligtvis bra med berättelser och vittnesbörd. Det behövs också, inte minst i vår postmoderna tid, men vi skadar oss själva och våra församlingar om vi tappar bort bibelstudiet och bibelläsningen. Den bibliska berättlsen från Första Mosebok till Uppenbarelseboken är den stora berättelsen.

Det är påtagligt på många stora konferenser att det som annonseras som bibelstudium ofta mer är berättelser eller föreläsningar, utan något ordentligt grävande i Guds ord. Så var t.ex fallet i flera av de "bibelstudier" jag lyssnade till på Nyhemsveckan. Det var i och för sig inga dåliga föreläsningar, men det var inte bibelundervisning alla gånger.

Desto roligare då att Hönökonferensen bjuder på rejäl bibelutläggning. Roland Hellsten ska på sju samlingar gå igenom Paulus brev till Timotheos. Jag önskar att jag kunde vara där. Jag är säker på att det blir till stor välsignelse för alla som lyssnar. Heja Roland!

Jag har tidigare skrivit om Bibeln:

Att leva av Guds Ord

Är hela Bibeln Guds Ord?

Tankar under trädgårdsarbete

Idag har jag ägnat några timmar åt trädgårdsarbete. Jag har grävt upp buskar i en hög gammal häck. Nu ska den bort och vi får in lite mer ljus i trädgården. Det var hårt jobb. Under arbetet har jag tänkt på arbetet i Guds rike. Det finns många paralleller mellan trädgårdsarbete och församlingsarbete.

I 1 Kor 3:6 skriver Paulus: "Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten." Han talar om hur det gick till när han var med och startade församlingen i Korinth och Apollos sen kom och fortsatte arbetet. Paulus skriver vidare: "Vi är ju Guds medhjälpare, och ni är Guds åker, Guds bygge" (1 Kor 3:9).

Paulus var alltså en församlingsplanterare. Liksom en trädgårdsmästare förberederer han jorden, sår, planterar och vattnar. Även andra arbetare hjälper till. Men det är Gud som ger växten. Växt kommer naturligt när man planterar, vattnar och sköter om trädgården. Församlingsväxt är egentligen något väldigt naturligt. Allt som lever växer! Därför talar man om Naturlig församlingsutveckling och Naturlig församlingsplantering. Församlingsarbete är som trädgårdsarbete.

Paulus byter plötsligt bild i 1 Kor 3:9. Församlingsarbete är också som ett husbygge! Han fortsätter:

"Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt." (1 Kor 3:10-13)

Paulus har lagt grunden för församlingen i Korinth. Han var också en församlingsgrundare. Andra bygger vidare. Men nu blir texten verkligen allvarlig. Man måste se upp och tänka på hur man bygger. Man kan bygga bra och man kan bygga dåligt. Man kan bygga med uselt material som brinner upp och man kan bygga med hållfast material som klarar eldprovet. Det här är en allvarlig text för alla oss som är församlingsledare eller församlingsarbetare. Gud ska pröva vårt arbete.

Det är en stor glädje och en stor nåd att få vara med och bygga Guds församling. Det är ett oerhört viktigt arbete och en stor förmån att få vara med. Men det är också viktigt att påminna sig om att det är allvarligt och att vi ska avlägga räkenskap inför Gud för hur vi har skött vårt arbete. Samma sak nämner även Hebreerbrevets författare: "Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över era själar eftersom de en gång skall avlägga räkenskap." (Hebr 13:17) och Jakob: "Mina bröder, bli inte lärare allesammans, ni vet att vi får en strängare dom" (Jak 3:1).

Församlingsarbete är som husbygge. Församlingsarbete är som trädgårdsarbete. Detta var vad jag tänkte på när jag grävde upp buskarna idag.

Bra om Uppenbarelseboken

Uppenbarelseboken är en fantastisk bok om Jesus. Den innehåller ett tröstande budskap om hopp och Guds seger över det onda. Den innehåller ett budskap om att Jesus har segrat, att Gud har kontrollen över världens utveckling och att allt till slut kommer att bli bra, även om det är kamp och lidande längs vägen. Ändå är det många som tycker att Uppenbarelseboken är en skrämmande bok och tycker att den är jobbig att läsa.

Då är det bra att det finns duktiga bibellärare som Mikael Tellbe, som kan öppna Uppenbarelsboken för oss och förklara dess ofta svårbegripliga budskap. Det gör han i dagarna på Lapplandsveckan vilket Dagen berättar om i en artikel med rubriken "Gud vill trösta - inte skrämma". Det är en bra sammanfattning, tycker jag. Artikeln är läsvärd! Så vill jag ge några boktips till den som vill fördjupa sig i ämnet.

Mikael Tellbe har skrivit en bok om Uppenbarelseboken med titeln Lammet och odjuret.

Det finns en nyskriven kommentar om Uppenbarelseboken som heter Tröst och trots, skriven av Leif Carlsson.

Den utmärkta boken Att läsa och förstå Bibeln av Gordon Fee och Douglas Stuart innehåller också ett välskrivet kapitel, som ger vägledning när det gäller att förstå Uppenbarelseboken.

Mission i Sverige - på nya vägar

Sverige är ett missionsfält! Vi lever på missionsfältet! Vi måste först och främst se oss själva som missionärer vad vi än jobbar med. Det är meningar jag upprepat med en dåres envishet under det gångna året. Idag konstaterar jag med glädje att Dagen också uppmärksammar detta faktum genom att presentera familjen Meisel i en artikel. Det är en amerikansk familj, som är missionärer i Sverige och jobbar med församlingsplanering i Göteborg. De sprider evangeliet genom att bygga relationer med människor som inte känner Jesus. Dagens artikel får det att låta som något nytt, men det är det egentligen inte. Under hela mitt liv som kristen (de senaste 35 åren) har jag då och då stött på utländska missionärer och arbetare i Sverige, de flesta från USA, men också en och annan från Holland, Tyskland och England. De har gjort stora insatser i vårt land. Vi hade en ung amerikansk missionärsfamilj i vår församling i tre år. Det var en stor välsignelse och bar mycket frukt. Jag tror att det kommer fler, även från Afrika, Asien och Sydamerika. Jag tycker att vi ska välkomna dem. Det behövs arbetare till skörden.

En annan intressant aspekt på missionsfältet Sverige är New Wines initiativ att ta ut förbön för helande på gatan. Dagen berättar om det här. Jag tror att helande och under sker mest i missionssituationen. Det är också vår erfarenhet på Råslätt. Det är i första hand när man presenterar Jesus för nya människor, som Gud bekräftar ordet med under och tecken. Därför tror jag att vi ska vara speciellt frimodiga att be om helande när vi möter människor som ännu inte är troende. Det är ju så det fungerar även i evangelierna och Apostlagärningarna. Att erbjuda förbön på gatan på ett ödmjukt och respektfullt sätt kan vara en ny och framkomlig väg för gatuevangelisation i Sverige. Bra att det testades i Vänersborg med gott resultat. Må andra följa detta goda exempel.

Missionen i Sverige söker nya vägar. Det kan vara en amerikansk familj som bygger relationer i en förort eller en grupp kristna som erbjuder förbön för helande på gatan. Det är Guds rike som kommer.