Akademi för ledarskap och teologi

Steg för steg klarnar nu bilden av den nya pastorsutbildningen. Det tre samfunden Pingst, SAM och EFK har alla sagt ja och nu har också namnet på utbildningen blivit offentligt. Dagen berättar idag att den ska heta Akademi för ledarskap och teologi. Ett utmärkt namn på det hela taget.

Det anknyter för det första till SALT (Skandinavisk akademi för ledarskap och teologi) där den nya utbildningen hämtat mycket av sin inspiration. Det visar för det andra att det inte bara handlar om pastorsutbildning utan om teologisk ledarträning. Förhoppningsvis kommer utbildningen att träna alla fem tjänstegåvorna: apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare (Ef 4:11) och inte bara pastorer.

Enda svagheten i namnet är väl att det blir svårt att förkorta. Det blir intressant att se vad den nya utbildningen kommer att kallas i folkmun. Blir det A eL Te eller Alt? Eller varför inte Nya SALT?

Nu spelar förstås inte namnet någon större roll. Det viktiga är att utbildningen blir bra för dem som studerar där och för de tre rörelser som driver utbildningen. Jag tror att det nya konceptet för teologisk ledarutbildning har alla förutsättningar att lyckas. Liksom SALT och PTS försöker den integrera teori och praktik på ett konstruktivt sätt och den gör det på en evangelikal och biblisk grund. Vi behöver ledare som är teologiskt reflekterande praktiker. Det hoppas jag att Akademin för ledarskap och teologi ska ge oss.

Felix Mantz - pionjären som blev dränkt

Den 21 januari 1525 föddes den anabaptistiska rörelsen. Idag är det 486 år sedan. Den dagen var en liten grupp troende samlade i ett hem i Zürich. Där tog man det definitiva steget och började döpa dem som bekände tro på Jesus och ville följa honom. Den anabaptistiska rörelsen hade därmed startat. En av dem som var med den kvällen var Felix Mantz. Här tänker jag berätta hans historia.

Felix Mantz föddes i Zürich 1498. Han var en utomäktenskaplig son till en av stadens katolska präster och fick sitt förnamn efter sin far. Prästernas kvinnor bodde på gatan nedanför storkyrkan i Zürich och där växte Felix upp. Han studerade klassiska språk och lärde sig både latin och grekiska. Efter ett par år vid universitetet i Paris kom han hem till Zürich igen. 1522 var han en av de unga männen som studerade under Zürich egen reformator Ulrich Zwingli. De studerade bland annat Bibeln på grundspråken. Här lär sig Felix även hebreiska och blir mycket framstående även på det språket. Han kommer också till tro och blir en lärjunge till Jesus.

Zwingli genomförde förändringarna i kyrkan gradvis och långsamt i samarbete med stadens styrelse. En del av hans lärjungar tyckte att det gick för långsamt. I oktober 1523 blev konflikten tydlig. Då började Felix Mantz, Conrad Grebel och en del andra samlas för att studera Bibeln, be och samtala om hur man skulle gå vidare. Man läste även böcker och häften som skrivits av andra radikala reformatorer. I den lilla gruppen formades övertygelser som sedan blev bärande i den anabaptistiska rörelsen. Genom flera bevarade brev vet vi en del om vad Felix Mantz och hans vänner tänkte. Det var bland annat:

• De betonar att en levande tro måste leda till ett liv i kärlek och efterföljelse.


• De förkastar barndopet och argumenterar för att man bara ska döpa troende.


• De önskar sig en församling som bygger på frivillighet, "utan påbud och tvång". En församling som inte samarbetar med eller kontrolleras av myndigheterna, utan är en fri kyrka.


• De vill se en församling som bygger på Guds ord och ömsesidig fostran. Grebel uppmanar Müntzer: "Bli ett vittne för det gudomliga ordet och upprätta en kristen församling med Kristi hjälp och enligt hans anvisningar, som vi finner i Matt 18:15-18 och tillämpade i apostlarnas brev". Man vill alltså bygga en församling enligt det mönster man finner i Nya testamentet.


• De ser nattvarden som en enkel gemenskapsmåltid till minne av Kristus.
  
  
  
• De tar avstånd från bruk av vapen, våld och krig. "Man ska ej heller försvara evangelierna och dess anhängare med svärd. Ej heller ska dessa försvara sig själva med svärd... Rätt troende kristna är som får bland vargar, får till slakt... hos dem är dödandet avskaffat".

Under hösten 1524 blev dopfrågan central i konflikten med Zwingli och myndigheterna i Zürich. Flera familjer vägrade döpa sina nyfödda. Den 17 januari hölls en offentlig debatt om dopet. Felix Mantz och hans grupp talade mot barndopet och för dop av troende. Dagen efter beordrades alla familjer att döpa sina barn inom en vecka. De som vägrade skulle utvisas ur distriktet. Ett par dagar senare fattade myndigheterna ännu ett beslut. Man förbjöd Mantz och hans vänner att samlas och de förbjöds att tala om dopet.

På kvällen den 21 januari 1525 samlades de ändå, ca femton män och kvinnor, hemma hos Felix Mantz och hans mor. Med stor bävan och under bön beslutade de sig för att ta det avgörande steget. George Blaurock bad Conrad Grebel att döpa honom. Efter att ha blivit döpt, döpte George Felix Mantz och de andra på deras bekännelse om tro på Jesus Kristus. Där föddes den anabaptistiska rörelsen och den spred sig som en underjordisk husförsamlingsrörelse trots stort motstånd. Flera av dem som var med vid det första dopet var döda efter bara några år.

Felix Mantz var 27 år när detta hände. Han blev omedelbart en ivrig evangelist för den nya rörelsen. Han reste omkring, undervisade och döpte. Flera gånger blev han fängslad. Sista gången han fängslades var den 3 december 1526. En månad senare, den 5 januari 1527 dömdes han till döden av domstolen i Zürich för sin anabaptistiska verksamhet. Han vägrade ge vika om han inte blev överbevisad från Skriften. Ulrich Zwingli stödde avrättningen av sin före detta medarbetare. Felix Mantz var den förste anabaptisten som blev avrättad av protestanter. Han dränktes den 5 januari 1527 i Floden Limmat, som flyter genom Zürich. Han fick aldrig fylla 30.

Idag firar jag anabaptismens födelsedag och hedrar minnet av Felix Mantz. Han är en av mina hjältar.

Du kan läsa mer om Felix Mantz på Wikipedia och i uppslagsverket GAMEO.

En missionell kyrka - Lyssna på konferensen på nätet

Australiensaren Michael Frost besökte Stockholm i helgen och idag publiceras en intervju i Dagen. Artikeln ger en liten inblick i Frosts tänkande. Han har skrivit tre mycket betydelsefulla böcker som handlar om det han talade om på konferensen. Jag rekommenderar dem varmt till den som vill fördjupa sig i ämnet. De är mycket läsvärda. Böckerna är:

The Shaping of Things to Come: Innovation and Mission for the 21st Century (2004)

Exiles: Living Missionally in a Post-Christian Culture (2006)

ReJesus: A Wild Messiah for a Missional Church (2009)

Ett av Michael Frosts budskap var att församlingar i vår tid måste bli missionella. Och han förklarade vad han menade med det. Här följer en kort sammanfattning.

En församling har fyra grundfunktioner: 1) Tillbedjan 2) Lärjungaträning 3) Gemenskap 4) Mission. Alla fyra områdena är lika viktiga och de samspelar med varandra. Alla fyra är nödvändiga. Men Michael Frost menar att man (medvetet eller omedvetet) organiserar detta på olika sätt.

I traditionella församlingar är det tillbedjan (gudstjänsten) som är den organiserande funktionen. Gudstjänsten är den främsta platsen för bibelundervisning. Att delta i söndagens gudstjänst är det viktigaste sättet att visa att man är med i gemenskapen. Att bjuda in till gudstjänsterna är den främsta funktionen av medlemmarnas mission. Tillbedjan är alltså den organiserande faktorn.

I en missionell församling är det missionsuppdraget som är den organiserande funktionen. Hur vi tränar lärjungar, tillber och har gemenskap bestäms av missionsuppdraget. Gör man detta på ett genomtänkt och bibliskt sätt får det stora konsekvenser och Michael Frost gav flera inspirerande exempel på vad detta kan betyda i praktiken. I intervjun i Dagen säger Frost: "Men en 'missionell kyrka' funderar istället över hur man kan hjälpa kristna och församlingar att se sig själva som utsända att leva liv som pekar på att guds rike är här genom Jesus." Han menar alltså att alla Jesus lärjungar ska se sig själva som missionärer. Under konferensen talade han hela tiden om att vi är sända ut i världen och den återkommande frågan var: "Till vem har du blivit sänd?" Om man inte kan svara på den frågan är man inte missionell, sa Michael Frost. Hans föreläsning om vad det innebär att vara en missionell kyrka finns här.

Under konferensen på Kår 393 talade Michael Frost vid sex tillfällen. Allt spelades in på video och du kan se och lyssna här (engelska utan tolkning).

Jag noterar att det snart är helt klart med den nya gemensamma pastorsutbildningen för Pingst, EFK och SAM. Pingsts styrelse fattade sitt beslut igår. Detta är mycket glädjande. Nu är det viktigt att den nya utbildningen verkligen blir missionell. Det har jag skrivit om här.

Den nya GF-kyrkan (Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan tillsammans) är inne i processen att söka en kyrkoledare, berättar Dagen. Flera olika namn är aktuella. En avgörande fråga för GF (Gemensam Framtid) kommer att vara om det kommer att bli en missionell kyrka eller en traditionell och förvaltande. Valet av ledare är mycket betydelsefullt för vilken väg GF kommer att gå.

BibelOmvärld - ny kurs i Mariannelund

Jag sitter på tåget hem från Stockholm. Konferensen med Michael Frost har gett många tankar. Igår kväll talade han om att vi som kristna i västerlandet lever i exil och att judarnas erfarenhet av exilen i Babylon kan ge oss vägledning för hur vi ska överleva och växa i den efterkristna kulturen. Budskapet var en sammanfattning av hans bok Exiles.

Jag gillar verkligen Frosts undervisning om Guds rike. Här följer några glimtar. Mission är att göra människor medvetna om att Gud regerar. Vi gör detta både genom att berätta om det och genom att demonstrera det i våra handlingar. Den kristna gemenskapen ska redan nu leva ut det kommande riket: kärlek, rättvisa, fred, ansvar för skapelsen mm. Vi ska vara en försmak. På samma sätt som en trailer ska locka människor att vilja se hela filmen, ska församlingen locka människor att vilja vara med i det kommande gudsriket. Vi är gudsrikets trailer.

Jag tänker på hur nära detta ligger det vi tänkt med den nya kursen på Mariannelunds folkhögskola. Till hösten startar vi den nya bibelterminen BibelOmvärld. Den handlar om visionen för Guds rike, och om att leva ut Guds rike här och nu. Den handlar om en helhetssyn på mission och om en missionell kyrka, som både leder människor till tro och arbetar för fred, som både står upp för rättvisa och ber för helande, som både predikar evangeliet och lever ut det på ett trovärdigt sätt. Det är detta vi vill bidra till genom BibelOmvärld och det var detta Michael Frost talade om på helgens konferens i Stokholm.

Du kan lyssna till konferensens undervisning här.

Kanske är BibelOmvärld en kurs för dig.

Följ konferensen på nätet

Nu är konferensen i full gång. Australiensaren Michael Frost talar över ämnet En missionell kyrka i ett efterkristet Sverige. De två första föreläsningarna har varit mycket bra. Till er som inte hade möjlighet att komma till Kår 393 den här helgen vill jag säga att ni kan följa konferensen på nätet live. Man kan också lyssna på undervisningen i efterhand. Allt finns här.

Den första föreläsningen handlar om vad det betyder att vara sänd. Jesus sa till lärjungarna: "Som Fadern har sänt mig sänder jag er" (Joh 20:21). Vad betyder det egentligen?

I den andra föreläsningen talar Michael Frost om vad som menas med begreppet missionell och vad det innebär att vara en missionell kyrka. Det var mycket bra!

Jag återkommer med ett sammandrag av konferensen så småningom.

Goda råd till församlingsgrundare

Det planteras nya församlingar i Sverige. Det finns flera goda exempel. En spännande ny församling finns är Helenelundskyrkan i Sollentuna. Den presenteras i dag i en artikel i Dagen. Karin och Johan Valinder delar med sig av sina erfarenheter som församlingsplanterare och ger goda råd. Det som är lite speciellt i det här fallet är att man redan från början fick ta över en gammal baptistkyrka. Det skapade både möjligheter och svårigheter.

Det är lärorikt att lyssna till berättelser om nya församlingar i Sverige. Karin och Johan är entreprenörer och vågar pröva nya sätt att arbeta. Det är nödvändigt att våga ta risker och pröva nytt om vi vill nå nya människor med evangeliet. Helenelundskyrkan fick en del uppmärksamhet i media häromåret när de hade tiden tillbaka-garanti på sina gudstjänster.

Artikeln avslutas med några goda råd till missionärer/församlingsplanterare

Lär av andra, besök flera olika församlingsplanteringar
Ha en tydlig ledare, en visionsbärare
Tänk mission - inte församling
Bygg team först
Tänk långsiktigt

När de säger "tänk mission - inte församling" tror jag att de menar att man ska ha fokus på missionsuppdraget och låta församlingen byggas utifrån det.

Missionsuppdraget bör forma även gamla församlingar. Det är det man menar när man talar om att församlingen ska vara missionell. Det innebär att man gång på gång måste tänka igenom strukturer och arbetsformer för att se om det är något som behöver förändras. En annan artikel i Dagen berättar om att Pingst ser över medlemsbegreppet i församlingarna. Det är nödvändigt att bearbeta medlemsfrågan (har skrivit om det tidigare här) och det är bra att det görs även inom Pingst. Det blir spännande att se vad resultatet blir. Jag blir lite förvånad över att Pelle Hörnmark så tydligt tar avstånd från församlingsfostran (tidigare ofta kallad församlingstukt). Nog för att den ofta praktiserats på ett felaktigt sätt i Pingströrelsens historia, men att helt ta bort praktiken att tillrättavisa och fostra varandra i den kristna gemenskapen tror jag inte är en lösning. Förhoppningsvis är det inte det Pelle menar. Jag återkommer i frågan när Pingst presenterar resultatet av utredningen.

Olika sätt att forma medlemskapet i nya och gamla församlingar är en av de saker vi tar upp i kortkursen Församlingsbygge för tillväxt på Mariannelunds folkhögskola den 4-5 februari 2011. Det finns platser kvar på den. Välkommen!

Läs Bibeln varje dag 2011

Så här i nyårstider kan man sätta upp nya mål i livet. Ett område där man kan gör en nystart är den dagliga bibelläsningen. Om man vill lära känna Gud, leva med honom och göra hans vilja är det viktigt att läsa Bibeln. Det är bra att göra det till en vana att läsa den varje dag. Därför är mitt råd till dig att göra upp en plan för att läsa Bibeln varje dag 2011.

Det finns många olika bibelläsningsplaner som kan vara till hjälp. Tidningen Dagen har publicerat en plan för 2011 med ett kort avsnitt för varje dag. Tyvärr hoppar den hit och dit och man läser inte i ordning. En annan plan med korta avsnitt ges ut av Bibeln idag. I den läser man mer i ordningsföljd och får dessutom en kort betraktelse över varje dags text. En annan god hjälp är Daniel Astgårds lilla häfte 21 sätt att läsa Bibeln, som även innehåller några förslag på bibelläsningsplaner.

För den som inte är så van bibelläsare kan det vara bra att inte läsa för mycket varje dag. Det är ett av de råd som bibelläraren Lars-Uno Edén ger i Dagen. Han föreslår också att man börjar med att läsa något av de fyra evangelierna som berättar om Jesus. Det tycker jag är ett gott råd. Markus eller Johannes är enklast att börja med. Lars-Uno brukar säga att man ska läsa både på bredden och på djupet. Det är bra att läsa mycket för att få hela sammanhanget och se helhetsbilden. Om man vill läsa igenom hela Bibeln på ett år behöver man läsa fyra kapitel om dagen (Här finns en plan för detta). Läser man ett kapitel om dagen tar det fyra år att läsa igenom hela Bibeln. Jag hoppas att du kan hitta en modell som passar för dig.

För den som vill ha en mer utmanande plan och läsa mycket under 2011 rekommenderar jag ett blogginlägg, som Justin Taylor skrev på nyårsafton (det finns här: Bible Reading Plans). Jag hittade det via Mikael Karendals blogg. Taylor presenterar ett oräkneligt antal bibelläsningsplaner av olika slag och det är en mycket bra text med många länkar till planer att ladda ner. Jag hittade själv en plan där som jag tänker använda 2011. Jag har redan börjat. Jag hoppas att du också vill läsa Bibeln varje dag 2011. Det kan förvandla ditt liv!

Mina tidigare texter om Bibeln finner du här.