torsdag 29 december 2016

Bokpresentation: The Emotionally Healthy Church

Idag vill jag presentera en av de bästa böcker jag läst under 2016. Det är The Emotionally Healthy Church - A Strategy for Discipleship that Actually Changes Lives av Peter Scazzero.

Det talas mycket om lärjungaskap i våra dagar, men alltför ofta verkar lärjungaskap definieras ganska ytligt. Den här boken utmanar till att gå på djupet och visar att man inte kan ignorera den känslomässiga hälsan om man vill bli lik Jesus och bygga sunda församlingar. Känslomässig hälsa och lärjungaskap hänger ihop. Det visar Peter Scazzero på ett övertygande sätt. Bokens grundtes formuleras i inledningen:

"The overall health of any church or ministry depends primarily on the emotional and spiritual health of its leadership."

Författaren bygger på sin egen erfarenhet som församlingsgrundare och pastor i den mångkulturella och multietniska församlingen New Life Fellowship Church i New York. Efter åtta år som pastor fick han ompröva mycket i sitt liv och de lärdomar som han presenterar i den här boken är resultatet av den dramatiska förändringen. 2010 kom den uppdaterade och utökade utgåvan som jag nu har läst.

Peter Scazzero är några år äldre än mig och hans resa har många likheter med min. Vi planterade båda församlingar på 80-talet och båda gjorde liknande omprövningar av synen på det kristna livet vid ungefär samma tidpunkt. Mina lärdomar presenterade jag först i tre predikningar 1990 och de är nu tillgängliga i tre blogginlägg.

Bibeln och våra känslor
Att hantera sin vrede
Ett annat sätt att se på förlåtelse

För Peter Scazzero blev det istället en bok där han först lägger den bibliska grunden och sen presenterar sju principer för känslomässig hälsa.

söndag 18 december 2016

Född av jungfrun Maria

Jag är med i en församling som heter Råslätts församlingsgemenskap och finns i höghusförorten Råslätt utanför Jönköping. Idag predikade jag på vår gudstjänst i Råslättskyrkan. I år har vi följt kyrkoårets texter och idag hade jag temat Maria - Herrens mor. Texten jag predikade över var Luk 1:39-45, som handlar om när Maria besökte sin släkting Elisabeth, som också väntade barn. Elisabeth blev uppfylld av den helige Ande och talade profetiskt till Maria och kallade henne "min herres mor" (Luk 1:43).

Det är något speciellt med barnet Maria bär. Han är Herren. Han har inte blivit till på samma sätt som andra människor blivit till. Han har blivit till genom att Anden kom över Maria. Det är ett mirakel. Han föddes av jungfrun Maria.

Både Lukas och Matteus berättar om hur Jesus föddes. Båda betonar att Maria blev gravid utan att någon man var inblandad. Matteus skriver två gånger att hon blev med barn "genom helig Ande" (Matt 1:18, 20). Lukas berättar att när Maria frågade ängeln Gabriel hur hon ska kunna föda en son när hon inte har varit med någon man, så svarade han att det ska ske genom att den helige Anden kommer över henne (Luk 1:34-35). Det är detta som brukar kallas för jungfrufödelsen.

I vår tid är det många som tycker att det är svårt att tro att det verkligen gick till på det viset. Det verkar ju omöjligt och eftersom det är helt mot naturens lagar, är det väldigt svårt att tro på det för den som inte räknar med att Gud gör mirakel. En del förklarar det därför som att jungfrufödelsen är en poetisk omskrivning för att säga att Jesus är viktig, men att den inte är en verklig historisk händelse.

Hur är det med detta? Är det viktigt att tro på jungfrufödelsen?

tisdag 13 december 2016

De tio budorden (eller kanske snarare: De tio orden)

Vilket är det andra budet? Svaret på den frågan är inte helt givet. Det finns faktiskt tre olika svar, vilket du kan se i listorna nedan.

De tio budorden gavs till Israels folk och de finns nedtecknade två gånger i Bibeln. Först i 2 Mos 20:1-17 när Moses tog emot dem på berget Sinai och sen i 5 Mos 5:6-22 när folket fyrtio år senare skulle gå in i Kanaans land. I texterna är inte buden numrerade och därför är det lite svårt att veta hur de ska delas in. Vi vet dock att det ska vara tio. Det står nämligen nämnt vid tre tillfällen, 2 Mos 34:28, 5 Mos 4:13 och 5 Mos 10:4. Jag citerar ett av dem:

"Han (Gud) förkunnade sitt förbund för er och befallde er att hålla det: de tio budorden, som han skrev på två stentavlor" (5 Mos 10:4).

Hur ska man då få det till tio? Det finns faktiskt tre huvudalternativ. I Sverige följer vi i regel den lutherska och katolska indelningen av buden. Den ser ut så här: (Av utrymmesskäl citerar jag inte alla bud i deras helhet.)

  1. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig...
  2. Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn...
  3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig...
  4. Visa aktning för din far och din mor...
  5. Du ska inte dräpa.
  6. Du ska inte begå äktenskapsbrott.
  7. Du ska inte stjäla.
  8. Du ska inte vittna falskt mot din nästa.
  9. Du ska inte ha begär till din nästas hus.
  10. Du ska inte ha begär till din nästas hustru... eller något annat som tillhör din nästa.
Svagheten med den indelningen är att det sista budet mot begär delas upp i två bud. Det är faktiskt ganska ologiskt, särskilt om man jämför 2 Mos 20:17 med 5 Mos 5:21. Eftersom ordningsföljden i verserna är olika kan man dra slutsatsen att det bara är ett bud mot begär, inte två. 

Den här svagheten slipper man om man istället följer den indelning som används av ortodoxa och reformerta kyrkor. Den är vanlig i många olika protestantiska samfund runtom i världen och används till exempel av Bill Hybels i boken Hjärtats lagar - de tio budorden för moderna människor. Den ortodoxa och reformerta indelningen ser ut så här:

torsdag 8 december 2016

När drömmen krockar med verkligheten

Häromdagen lyssnade jag på en predikan av Niklas Piensoho. Jag lyssnade på nätet och predikan var från den 20 november i år. Som så ofta hade Niklas något viktigt att säga.

I början på predikan citerade han Dietrich Bonhoeffer med orden: "Den som älskar sin dröm om församlingen mer än den verkliga församlingen kommer att bidra till dess upplösning." Citatet kommer från boken boken Liv i gemenskap som nu kommit ut på svenska i nytryck. Jag antar att Niklas har gjort en egen översättning av den engelska texten som lyder: "Those who love their dream of a Christian community more than they love the Christian community itself become destroyers of that Christian community". I den svenska översättningen står det: "Den som älskar sin dröm om vad en kristen gemenskap bör vara, högre än denna gemenskap själv, kommer att bidra till upplösningen..."

Nicklas tillämpade principen även på andra relationer. 

Den som älskar drömmen om sina barn mer än sina verkliga barn kommer att bidra till deras undergång.

Den som älskar sin dröm om den perfekta livskamraten mer än den man eller hustru man faktiskt har kommer att bidra till äktenskapets upplösning. 

fredag 2 december 2016

Den utvidgade familjen

Efter mitt förra inlägg om att leva i gemenskap fick jag ett tips från David Höjgaard, som är församlingsplanterare i Danmark. Han skrev att tanken på den utvidgade familjen hade varit en stor hjälp i deras församlingsarbete och bifogade länken till en liten skrift i ämnet. Nu har jag läst den och vill också tipsa om den. Här finns tankar som är viktiga för oss som vill bygga gemenskap i en nordeuropeisk kultur. Den är på danska, men det hoppas jag att du klarar av att läsa. Du kan ladda ner skriften gratis på den här länken: Oikos - den udvidede familie
.
Tankarna i boken bygger delvis på boken Family on Mission - Integrating discipleship into the fabric of everyday life av Mike och Sally Breen.

När vi pratar om familj är det viktigt att inte bara tänka kärnfamilj, utan tänka storfamilj, eller utvidgad familj. Alla behöver gemenskap och i det här lilla häftet får vi både sociala och teologiska argument för att lyfta fram den utvidgade familjen, eller som den kallas på grekiska "Oikos".



torsdag 1 december 2016

Leva i gemenskap - tio praktiska tips

För några veckor sedan såg jag dokumentären The Swedish Theory of Love. En film om varför svenskarna är världens ensammaste folk. Den berörde mig starkt. Man kan se den på SVT Play fram till 1 april 2017. Missa den inte! Igår skrev Sara på bloggen Hela Pingsten ett intressent referat av filmen under rubriken Varför jag vill fly Sverige och leva någon annanstans. Jag uppmanar henne och andra att stanna i Sverige och bygga gemenskap istället. För att inspirera till det publicerar jag en av mina gamla texter som handlar om att leva i gemenskap. Den kommer här: 

Vi pratar ofta om att församlingen är en familj. Är det bara tomma ord eller är det en verklighet vi lever i? Hur kan man rent konkret utveckla gemenskapslivet i församlingen? Från boken Building the House Church hämtar jag tio praktiska tips som kan vara till hjälp för att leva i gemenskap.

Församlingen kan upplevas som en familj när vi delar de saker som en familj delar - mat, tid, praktisk hjälp, kärlek, pengar, beslutsfattande. När vi delar livet med varandra utvecklas en känsla av närhet och Andens enhet. När vi vågar avslöja vilka vi är, var vi har varit och vart vi vill komma, och lyssnar stilla när andra gör samma sak, då blir vi en familj.

1. Församlingen blir en familj när vi får möjlighet att dela veckans händelser med varandra - vad som har gjort oss glada, vad som har gjort oss ledsna. Vi kan dela detta när vi samlas i våra husförsamlingar och be för varandra.

2. Församlingen blir en familj när vi står vid människors sida i tider av kris. Ibland kan någon behöva att en hel samling (eller annan tidpunkt) ägnas åt samtal och bön omkring hennes/hans svåra situation.

3. Församlingen blir en familj när vi har roligt tillsammans. Vi behöver träffas och ha roligt: äta, idrotta, skapa, göra utflykter, läger, fester mm. Om det ska fungera är det viktigt att många tar initiativ och hittar på saker.