fredag 28 mars 2008

Pagan Christianity - en utmanande bok om kyrkan

Jag tycker om böcker. Jag har ganska många i mina bokhyllor. Det finns några av dem som betyder mer än andra, därför att de har vänt på perspektiven, förändrat mitt sätt att tänka och därmed förändrat mitt liv. Jag tror att Pagan Christianity möjligen kan vara en sådan bok.
Pagan Christianity är nog en av de mest omdiskuterade kristna böckerna just nu. Den är skriven av Frank Viola och George Barna och kom ut i januari 2008 (utgiven av Tyndale ). Det är en reviderad och utökad version av Frank Violas tidigare bok med samma titel från 2002.


I boken undersöker författarna våra kristna traditioner och ställer frågan: Varför gör vi som vi gör i våra kyrkor. Den chockerande och omskakande slutsatsen är att det mesta vi gör inte har sitt ursprung i Bibeln utan i hedniska kulturer och ritualer långt efter apostlarnas dagar, och därav kommer bokens titel Pagan Christianity. I kapitel efter kapitel undersöks saker som kyrkobyggnader, gudstjänstordning och liturgi, predikan, präster och pastorer, prästdräkter och söndagskläder, musiklivet, tiondegivande och pastorslöner, dop och nattvard, utbildning av pastorer och bibelanvändning. Boken är välskriven och författarna har gjort en grundlig efterforskning som redovisas i en omfattande notapparat. Hela kyrkohistorien studeras, men med särskild uppmärksamhet på kejsar Konstantins tid på 300-talet, den protestantiska reformationen på 1500-talet och väckelseperioden på 1700-1800 talen, då särskilt stora förändringar ägde rum i kyrkornas sätt att fungera.


I förordet sägs det att bara för att något inte har bibliskt ursprung är det inte självklart att det är fel. Men samtidigt menar författarna att våra traditioner ofta gör att vi missar viktiga bibliska principer för hur Gud har tänkt att församlingen ska fungera och även om det inte är bokens huvudsyfte att ge en alternativ vision av församlingen (det gör Frank Viola i andra böcker) så ger författarna många konkreta förslag, kommer med synpunkter och delar egna erfarenheter och i det sista kapitlet skissar de på en nytestamentlig församlingsvision som fungerar på ett annat sätt en vad vi är vana vid i den svenska kristenheten.

Men bokens huvudärende är alltså att visa bakgrunden och ursprunget till varför vi gör som vi gör i kyrkan. För mig som läst en hel del kyrkohistoria och undervisar i ämnet är det mycket som jag redan känner till, men också en del överraskningar och nya lärdomar. Framför allt uppskattar jag att det är så systematiskt och grundligt presenterat och att det finns gott om hänvisningar till källor och annan litteratur för den som vill studera vidare.


Ingen klarar sig undan granskningen. Vare sig vi är katoliker, ortodoxa, lutheraner, metodister, baptister, missionare, pingstvänner, karismatiker, livets ordare eller något annat, så blir vårt sätt att vara kyrka synat in i minsta detalj och det är ingen som klarar sig utan kritik. Boken har provocerat och irriterat många inom den etablerade kyrkan och det kan man förstå, men den är mycket nyttig läsning och jag hoppas att många läser den och vågar fundera på hur man egentligen ska vara kyrka på 2000-talet. Boken ställer oss inför många nödvändiga frågor.

Frank Viola är den som framstår som huvudförfattare till boken. Vem är han och vad har han för agenda? Det är förstås berättigade frågor och jag ska ge ett kort svar. Frank Viola bor i Florida med sin familj. Han lämnade den organiserade kristenheten 1988 och har sedan dess verkat inom en gren av det som brukar kallas husförsamlingsrörelsen. Hans mentor och förebild är Gene Edwards, som i sin tur hämtat mycket tankar från kinesen Watchman Nee. Frank Violas församlingssyn är mycket påverkad av Watchman Nees bok The Normal Christian Church Life. Norrmannen Geir Lie, som forskar om pingstkarismatisk historia och teologi har skrivit om Gene Edwards församlingssyn i tidskriften Refleks. När man läser Pagan Christianity blir det mer och mer uppenbart att Frank Violas målsättning är att läsaren ska lämna institutionell organiserad kristendom och förena sig med den mer oorganiserade husförsamlingsrörelsen. I det sista kapitlet blir råden till den som vill göra det riktigt konkreta och Violas ärende tydligt.


Sammanfattningsvis vill jag säga att boken ställer bra frågor om våra sätt att vara kyrka och pekar på allvarliga problem som vi behöver ta itu med. Den pekar också på bibliska lösningar, men det är här som jag tycker att det fattas en del. Det är inte alltid jag tycker att författarnas lösningar är de bästa eller deras bibeltolkning övertygande. Men Frank Viola lovar att det kommer mer om detta i hans nästa bok Reimagining Church. Medan vi väntar på den kan jag rekommendera två andra böcker som skissar på mer organiska, flexibla och missionerande sätt att vara församling. Det är Organic Church – Growing Faith Where Life Happens av Neil Cole och The Forgotten Ways – Reactivating the Missional Church av Alan Hirsch . Det är två mycket intressanta och läsvärda böcker som ger bra svar på de frågor Pagan Christianity väcker! Böckerna kan beställas hos Nya Musik, ring 036-169750 och prata med Henrik.

Detta inlägg anknyter till insändare i Dagen om kyrkan här, här och här.

torsdag 27 mars 2008

Kloka ord om den dubbla utgången

I Dagen idag samtalar tre svenska teologer om helvetet och möjligheten att gå evigt förlorad. Det är ett svårt ämne, men Anders Sjöberg, Mikael Tellbe och Bruno W Frandell har mycket klokt att säga om saken. Om du tycker ämnet är intressant rekommenderar jag att du läser artikeln.

fredag 21 mars 2008

Vad är en församling?

Vad är egentligen en församling? Låt mig föreslå en definition.

En församling är en gemenskap av lärjungar som följer Kristus och delar sina liv med varandra i tjänst för världen.

Nyckelbegreppet är en gemenskap av lärjungar. Detta innebär att församlingslivet levs tillsammans i vardagen (inte bara på söndagar), i hemmen där vi bor (inte bara i kyrkan), i allt vi gör här i världen (inte bara i verksamheten).

När vi svenska kristna tänker på församlingen tänker vi ofta på det som händer i vår kyrka, i verksamheten eller i föreningen. En församling kan visserligen ha en kyrka (även om det inte alls är nödvändigt), har troligen en viss organiserad verksamhet och en juridisk form (att vara en förening funkar bra), men detta är inte församlingen. Församlingen är en gemenskap av lärjungar som följer Kristus och delar sina liv med varandra i tjänst för världen. Allt du gör i den gemenskapen gör du i församlingen och allt du gör för människor runtomkring dig är församlingens tjänst i världen.

Så nästa gång någon frågar dig vad du har för uppgift i din församling, tänk inte bara på vad du gör i kyrkan, i verksamheten eller i föreningen. Utan tänk på vad du har för funktion i gemenskapen eller i samhället. Du kanske har ett öppet hem, ställer upp som barnvakt när det behövs, bjuder hem folk på fika, uppmuntrar de trötta och missmodiga, hjälper andra praktiskt, ringer och kollar hur folk mår, stöttar ekonomiskt när någon har behov, samtalar med människor om Jesus, deltar i en husförsamling/cellgrupp, förklarar Bibelordet när det behövs, ber för andra, hjälper grannarnas barn med läxor, deltar i en föräldragrupp på skolan eller spelar fotboll med ungdomarna i höghuset. Är det kanske det som är församlingen?

Varför dog Jesus?

Så är det då långfredagen 2008 och vi tänker lite extra på Jesu död på korset. Han dog för min skull och för din skull. Han tog våra synder på sig, så att vi kan få förlåtelse. Han betalade priset för att köpa oss fria från allt som binder och förslavar oss. Han besegrade djävulen och all ondska. Han försonade oss med Gud och med varandra. Han bröt ner fiendskapen. På korset visar Jesus vad kärlek är och kallar oss att ge våra liv i kärlek.
Korset är i centrum i den kristna tron och i det kristna livet.
Tänk på det idag, långfredagen 2008!

"Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilken världen är korsfäst och död för mig och jag för världen."
Paulus i Gal 6:14

"Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna."
Johannes i 1 Joh 3:16

"Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra."
Johannes i 1 Joh 4:10-11

"Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud."
Petrus i 1 Petr 3:18

fredag 14 mars 2008

Ekonomi och lärjungaskap

I Dagen beskrivs hur offrandet minskar till både församlingar och mission. Det tycks bli allt svårare för Sveriges kristna att offra pengar, ägodelar och materiell bekvämlighet för Guds rikes skull. Jag tror inte att det är mer undervisning om tionde som behövs, utan en tydligare undervisning om lärjungaskap. Om man vill följa Jesus handlar det inte om att ge 10% utan om att ge allt (se Luk 14:33, Apg 4:32). Om behovet av att utmana till radikalt lärjungaskap har jag skrivit i inlägget nedan.

En bok förvandlade mitt liv

Det var allhelgonahelgen 1974. Jag var 15 år och följde med min pappa till kyrkan för att lyssna till en missionär. Jag trodde att Gud fanns och kallade mig kristen om jag fick frågan, men Jesus spelade ingen större roll i mitt liv. Missionären var Bertil Engqvist och han kom från OM (Operation Mission). Jag kommer inte ihåg vad han pratade om, men jag minns att han som alla OM:are sålde böcker. Jag fick med mig William MacDonalds lilla bok "Tänk på din framtid" och den dagen förvandlades mitt liv.

Boken hade ett radikalt budskap om att följa Jesus och satsa allt på honom. När jag läste den blev tre saker väldigt tydliga. 1) Jag gick min egen väg och var långt borta från Gud, 2) Jesus hade dött för mig för att rädda mig och 3) Om jag vill följa Jesus måste jag ge allt och låta honom bli Herre i mitt liv. När jag läste boken blev jag född på nytt. Vi hade en LP-skiva hemma med en låt jag spelade om och om igen: "Lord, I want to talk to you, I've been so far away. Lord I want to talk to you, close my eyes and pray." Det var precis så jag kände och den sången blev min bön. Den dagen kom Jesus in i mitt liv och från den dagen har jag vandrat tillsammans med Jesus och han har varit min Herre.

Jag fick snart tag i en annan liten bok av samma författare. Den boken heter "Lärjunge - antingen eller" och den beskriver i kompromisslösa och radikala termer vad det betyder att följa Jesus och vara hans lärjunge. Dessa båda böcker av William MacDonald präglade min syn på vad det innebär att vara kristen. Mitt kristna liv fick en flygande start och satsningen var total. Det var precis vad jag behövde.
Böckerna lyfte fram Jesusord som: "Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge" (Luk 14:26-27). "Ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger" (Luk 14:33). "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig" (Matt 16:24). William Macdonald förklarade vad dessa ord betyder utan att tona ner eller förklara bort innebörden som vi så ofta gör nuförtiden.

Jag tror att den radikala kallelsen att följa Jesus behöver höras på nytt i varje generation. På 1800-talet var det Anthony Norris Groves som utmanade många genom sin bok Christian Devotedness och sitt motto "arbeta hårt, förbruka lite, ge mycket - och allt till Kristus". På 1900-talet var William MacDonald en av dem som fick många att försaka allt och följa Jesus. Behöver inte den kallelsen höras på nytt i vårt land där kristna är så fångade i materialism, bekvämlighet och nöjen? Jag undrar om det inte är många av oss som ligger i riskzonen att träffas av Jesu ord i Luk 8:14: "Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd". Vad tror du om det?

fredag 7 mars 2008

Församlingen genom tre linser

Igår var jag med på evangelistveckan i Pingstkyrkan i Jönköping. Temat för dagen var "att predika evangeliet i ett postmodernt samhälle" och jag fick lyssna till tre intressanta föreläsningar som gav en hel del att fundera vidare på. Talare var Magnus Persson, Malmö, Egil Svartdal, Oslo och Colin Dye, London. Ett alltför kort sammandrag kan du läsa här och lite mer om evangelistveckan här.

När jag och Kerstin flyttade till Råslätt i augusti 1979 hade vi aldrig hört ordet postmodern. Vi var med i en kristen gemenskap som växte fram och efter ett par år föddes tanken att vi skulle vara en församling. Naturligtvis ställde vi oss frågan: Hur ska församlingen se ut för att kunna fungera, växa och nå ut till människor i vår tid? När vi sökte svar på den frågan fick vi god hjälp av boken Sharpening the focus of the Church av Gene Getz. Boken bygger på tanken att om vi ska få ett skarpt fokus på församlingen och förstå hur vi ska bygga den i vår tid, måste vi se församlingen genom tre linser. Dessa tre linser är Bibeln, kyrkohistorien och den kultur vi lever i. Det var just bilden med de tre linserna som var till stor hjälp för oss och jag tycker fortfarande att den håller.

Den första linsen: Bibeln

Församlingen ska byggas efter mönsterbilden i Nya testamentet. Det har varit en grundtanke i frikyrkans historia. Nya testamentet ger ett mönster för dop, medlemskap, ledarskap, samlingar, undervisning, gemenskapsliv, brödsbrytelse m.m. Det betyder inte att vi måste göra på precis samma sätt som den första församlingen gjorde i alla avseenden. Man måste kunna skilja på form och princip. När vi studerar Nya testamentets böcker för att finna mönsterbilden är det principerna vi letar efter, inte formerna. Men de bibliska principerna är livsviktiga.

Bibeln är Guds ord och därför den högsta auktoriteten när det gäller församlingens liv och funktion. Guds ord står över förnuftet, över profetior, uppenbarelser och inre ledning och över traditioner. Naturligtvis påverkas vår bibelläsning av våra tankar och känslor. Det är oundvikligt. Naturligtvis påverkas den även av det kristna sammanhang vi lever i och de traditioner vi har. Men det är mycket viktigt att hålla fast vid att Bibeln står över allt detta och att vi hela tiden försöker pröva vårt förnuft, våra upplevelser och våra traditioner mot Guds ord.

Den andra linsen: Historien

Men man kan inte gå från Nya testamentet direkt till vår tid. Vi är inte de första kristna. Det finns en nästan 2000-årig historia av lärjungar och församlingar som strävat efter att följa Jesus och vi kan lära oss mycket av den historien. Det finns många goda exempel som kan inspirera och utmana. Det finns misstag vi kan lära oss av. Kyrkohistorien kan ge oss mycket hjälp när det gäller att bygga församlingar i vår tid. Jag har varit en ivrig student av kyrkohistoria sen 1979 då jag första gången läste The Pilgrim Church av E.H. Broadbent. Det är en alldeles fantastisk bok om församlingens historia på ca 400 sidor, skriven 1935. Det är flera historiska rörelser som blivit viktiga för mig, men allra viktigast är utan tvekan anabaptismen på 1500-talet. Den har jag levt med i snart 30 år och den har påverkat min syn på det kristna livet och församlingen mer än någon annan rörelse.

Den tredje linsen: Kulturen
Men det räcker inte att se församlingen genom Bibeln och historien. Vi måste också se den utifrån vår egen tid. Det är det som menas med att se församlingen genom den samtida kulturens lins. En församling måste anknyta till och återspegla det samhälle den lever i för att nå fram med budskapet om Jesus. Det är skillnad mellan församlingar i olika länder och församlingar i olika tider och så måste det vara. Det är det som kallas kontextualisering. Men här finns det ett problem. Församlingen ska ju också vara en motkultur och visa på ett alternativt sätt att leva. "Anpassa er inte till denna världen" skriver Paulus. En församling i Sverige måste kännas svensk, men den måste samtidigt ta avstånd från många av de värderingar som finns i den svenska kulturen. Här behövs vishet för att kunna avgöra hur vi ska anknyta till kulturen och hur vi ska skilja oss från den. Därför behöver vi samtala om postmodernismen och fundera på vad det innebär att vara församling och sprida evangeliet i en postmodern tid. Egil Svartdal gav oss några nycklar som jag gärna ger vidare. Vi behöver mer Jesus och mindre kristendom, mer relationer och mindre verksamhet, vi behöver vara mer äkta och mindre perfekta, vi behöver mer erfarenhet och mindre teori och till sist mer handling och mindre ord. Det håller jag med om!

Så till sist: Om vi ser församlingen genom dessa tre linser är jag övertygad om att det kommer att hjälpa oss att bygga levande församlingar i vår tid. Men vi får inte glömma att det är Bibeln som är den viktigaste linsen, och att både historien och kulturen måste prövas av Guds ord.