Jag tycker om böcker. Jag har ganska många i mina bokhyllor. Det finns några av dem som betyder mer än andra, därför att de har vänt på perspektiven, förändrat mitt sätt att tänka och därmed förändrat mitt liv. Jag tror att Pagan Christianity möjligen kan vara en sådan bok.
Pagan Christianity är nog en av de mest omdiskuterade kristna böckerna just nu. Den är skriven av Frank Viola och George Barna och kom ut i januari 2008 (utgiven av Tyndale ). Det är en reviderad och utökad version av Frank Violas tidigare bok med samma titel från 2002.
Pagan Christianity är nog en av de mest omdiskuterade kristna böckerna just nu. Den är skriven av Frank Viola och George Barna och kom ut i januari 2008 (utgiven av Tyndale ). Det är en reviderad och utökad version av Frank Violas tidigare bok med samma titel från 2002.
I boken undersöker författarna våra kristna traditioner och ställer frågan: Varför gör vi som vi gör i våra kyrkor. Den chockerande och omskakande slutsatsen är att det mesta vi gör inte har sitt ursprung i Bibeln utan i hedniska kulturer och ritualer långt efter apostlarnas dagar, och därav kommer bokens titel Pagan Christianity. I kapitel efter kapitel undersöks saker som kyrkobyggnader, gudstjänstordning och liturgi, predikan, präster och pastorer, prästdräkter och söndagskläder, musiklivet, tiondegivande och pastorslöner, dop och nattvard, utbildning av pastorer och bibelanvändning. Boken är välskriven och författarna har gjort en grundlig efterforskning som redovisas i en omfattande notapparat. Hela kyrkohistorien studeras, men med särskild uppmärksamhet på kejsar Konstantins tid på 300-talet, den protestantiska reformationen på 1500-talet och väckelseperioden på 1700-1800 talen, då särskilt stora förändringar ägde rum i kyrkornas sätt att fungera.
I förordet sägs det att bara för att något inte har bibliskt ursprung är det inte självklart att det är fel. Men samtidigt menar författarna att våra traditioner ofta gör att vi missar viktiga bibliska principer för hur Gud har tänkt att församlingen ska fungera och även om det inte är bokens huvudsyfte att ge en alternativ vision av församlingen (det gör Frank Viola i andra böcker) så ger författarna många konkreta förslag, kommer med synpunkter och delar egna erfarenheter och i det sista kapitlet skissar de på en nytestamentlig församlingsvision som fungerar på ett annat sätt en vad vi är vana vid i den svenska kristenheten.
Men bokens huvudärende är alltså att visa bakgrunden och ursprunget till varför vi gör som vi gör i kyrkan. För mig som läst en hel del kyrkohistoria och undervisar i ämnet är det mycket som jag redan känner till, men också en del överraskningar och nya lärdomar. Framför allt uppskattar jag att det är så systematiskt och grundligt presenterat och att det finns gott om hänvisningar till källor och annan litteratur för den som vill studera vidare.
Ingen klarar sig undan granskningen. Vare sig vi är katoliker, ortodoxa, lutheraner, metodister, baptister, missionare, pingstvänner, karismatiker, livets ordare eller något annat, så blir vårt sätt att vara kyrka synat in i minsta detalj och det är ingen som klarar sig utan kritik. Boken har provocerat och irriterat många inom den etablerade kyrkan och det kan man förstå, men den är mycket nyttig läsning och jag hoppas att många läser den och vågar fundera på hur man egentligen ska vara kyrka på 2000-talet. Boken ställer oss inför många nödvändiga frågor.
Frank Viola är den som framstår som huvudförfattare till boken. Vem är han och vad har han för agenda? Det är förstås berättigade frågor och jag ska ge ett kort svar. Frank Viola bor i Florida med sin familj. Han lämnade den organiserade kristenheten 1988 och har sedan dess verkat inom en gren av det som brukar kallas husförsamlingsrörelsen. Hans mentor och förebild är Gene Edwards, som i sin tur hämtat mycket tankar från kinesen Watchman Nee. Frank Violas församlingssyn är mycket påverkad av Watchman Nees bok The Normal Christian Church Life. Norrmannen Geir Lie, som forskar om pingstkarismatisk historia och teologi har skrivit om Gene Edwards församlingssyn i tidskriften Refleks. När man läser Pagan Christianity blir det mer och mer uppenbart att Frank Violas målsättning är att läsaren ska lämna institutionell organiserad kristendom och förena sig med den mer oorganiserade husförsamlingsrörelsen. I det sista kapitlet blir råden till den som vill göra det riktigt konkreta och Violas ärende tydligt.
Sammanfattningsvis vill jag säga att boken ställer bra frågor om våra sätt att vara kyrka och pekar på allvarliga problem som vi behöver ta itu med. Den pekar också på bibliska lösningar, men det är här som jag tycker att det fattas en del. Det är inte alltid jag tycker att författarnas lösningar är de bästa eller deras bibeltolkning övertygande. Men Frank Viola lovar att det kommer mer om detta i hans nästa bok Reimagining Church. Medan vi väntar på den kan jag rekommendera två andra böcker som skissar på mer organiska, flexibla och missionerande sätt att vara församling. Det är Organic Church – Growing Faith Where Life Happens av Neil Cole och The Forgotten Ways – Reactivating the Missional Church av Alan Hirsch . Det är två mycket intressanta och läsvärda böcker som ger bra svar på de frågor Pagan Christianity väcker! Böckerna kan beställas hos Nya Musik, ring 036-169750 och prata med Henrik.
