Ljudfiler om församlingsplantering

En av Europas främsta auktoriteter när det gäller församlingsplantering är engelsmannen Stuart Murray. Jag har tidigare rekommenderat några av hans böcker i ämnet, särskilt Church Planting: Laying Foundations och Planting Churches in the 21st Century (även utgiven med titeln Planting Churches - A framework for practitioners). Böckerna presenteras här.

Stuart Murray har besökt Sverige vid flera tillfällen. Han talade bland annat vid konferensen Pionjär 2000 i Västerås. När vi röjde i biblioteket på SAM i höstas hittade vi kasettband med Stuarts föreläsningar från Pionjär 2000. Nu har vi omvandlat dem till mp3-format och lagt ut dem på FG-nätverkets hemsida.

Även om det är fjorton år sedan undervisningen spelades in finns det mycket som är relevant och användbart. De fem förläsningarna har följande rubriker:

Churchplanting in a postmodern and postchristian context

Twelve ways to plant a church – contemporary models

Preparing a church to plant another Church

Questions and Answers

Designing a new church: Planting or cloning – more churches or new Church

Du hittar dem på FG-nätverkets hemsida och direktlänken finns här http://www2.pionjär.nu/resurser/audio/stuart-murray-pionjar-2000

Tio goda råd om församlingsplantering

Här följer tio goda råd till dig som är kallad till församlingsplantering:

·         Samla ett kärnteam, som är beredda att satsa på lång sikt och ta rejält med tid för att bygga teamet.

·         Formulera vision och värderingar och välj en grundmodell för församlingsplanteringen.

·         Sök kontakt med en moderförsamling, missionsorganisation eller samfund som ni kan få stöd från och vara ansvariga inför.

·         Skaffa förebedjare (absolut nödvändigt) och ekonomiskt understöd (om det behövs).

·         Lyssna in platsen och människorna som ni vill nå. Lyssna in vad Gud redan gör där. Glöm inte att ta mycket tid för bön.

·         Gå ut och bygg relationer till människor i målgruppen som ni vill nå. Rikta in er på att nå icketroende i första hand. Gå till platser där folk samlas eller skapa mötesplatser.

·         Fokusera på att göra lärjungar genom att leda människor till tro och undervisa om lärjungaskap, och lär de nya lärjungarna att undervisa andra.

·         Bygg en gemenskap som blir kärnan i den nya församlingen och forma den nya församlingens kultur och värderingar.

·         Håll strukturerna enkla och flexibla. Våga vara kreativ och ta risker. Det är inte farligt att misslyckas ibland.

·         Var uthållig. Räkna med att det kommer motgångar och problem. Ge inte upp i första taget. ”Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat” (Hebr 10:36).

Kontakta mig om du vill veta mer. Mina kontaktuppgifter finns här.

En Gud som gråter

Idag skriver jag  Jönköpingspostens betraktelse över söndagens text. På söndag är det Heliga trefaldighets dag och evangelietexten är Joh 11:18-27.  Jag publicerar min betraktelse även här på bloggen och hoppas att den blir till uppmuntran för någon. Varsågoda!

Förr eller senare drabbas vi alla av lidande och svårigheter. Hur kan man tro på en god Gud när det finns så mycket lidande i världen? Det är frågan vi ska fundera på idag.

På söndag är evangelietexten hämtad från Johannesevangeliets elfte kapitel. Detta kapitel handlar om de tre syskonen Marta, Maria och Lasaros. De bodde i den lilla byn Betania utanför Jerusalem. Kapitlet handlar om att Lasaros blir sjuk och dör. Lidandet i världen kommer i fokus.

Söndagens textavsnitt handlar om Jesus samtal med Marta, men jag väljer att kommentera hela kapitlet. Berättelsen har fyra delar. I varje del finns en tanke som kan vara till hjälp för den som möter lidande. I första delen talar Jesus med lärjungarna, i den andra, som är söndagens evangelietext, talar han med Marta, iden tredje talar han med Maria och i den fjärde uppväcker han Lasaros. Nu ska vi se närmare på en i taget.

Lidandet kan ära Gud

När Jesus får höra att Lasaros är sjuk säger han något intressant: ”Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.”

Lidandet kan bli till Guds ära. Ibland har lidandet en djupare mening och oavsett vår livssituation kan vi förhärliga Gud mitt i vårt lidande. Gud kan använda lidandet och ge det en mening. I Romarbrevet skriver Paulus så här: ”Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet…” Gud kan forma vår karaktär genom lidande. Det kan förstås vara tufft att tänka på det sättet när man själv har det svårt, men jag tror att det är ett viktigt perspektiv och att det kan ge tröst och hopp för den som lider.

En dag tar lidandet slut

När Jesus till slut kommer fram till Betania har Lasaros redan varit död i fyra dagar och han möter en besviken Marta: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.” Jesus säger till henne att Lasaros ska uppstå. Marta tror på det och vet att han ska uppstå på den sista dagen. Det finns ett slut på lidandet. På uppståndelsens dag ska lidandet ta slut och det goda segra. Det finns ett hopp för den som lider. Jesus ger ett fantastiskt löfte. ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö”. Döden är inte slutet. Vi vet att en dag kommer lidandet att vara över och vi kommer att uppstå med nya kroppar på en ny jord. En dag tar lidandet slut.

Nåden är större

Onsdagen den 4 juni 2014 höll jag min sista predikan i Mariannelunds folkhögskolas aula. Här följer en sammanfattning av mitt budskap.

Jag kommer ihåg en tågresa när jag var sexton år. Jag och några kompisar var på väg till ett kristet läger och vi diskuterade teologi. Frågan var om man som kristen kan leva utan att synda. Jag var övertygad om att det var möjligt och jag kommer ihåg att jag argumenterade utifrån Romarbrevets sjätte kapitel. Ska jag vara riktigt ärlig så trodde jag nog att jag nästan hade nått målet. Jag var ung och radikal. Jag ville leva 100% för Jesus och satsa allt på att följa honom. Och jag gjorde det helhjärtat.

Det är härligt att vara ung och radikal. Jag hoppas att jag fortfarande är lika brinnande och radikal när jag nu fyller 55. Men det finns en stor skillnad: Idag ser jag mina brister och svagheter mycket tydligare än när jag var ung. Det finns nämligen en baksida med att vara ung och radikal. Man kan bli hård och dömande på köpet, både mot sig själv och mot andra.

När Jesus sa att den som är utan synd ska kasta den första stenen var det de äldsta som först la ner sina stenar och gick sin väg (Joh 8:7-9). Det är vanligt att man blir mer medveten om sina svagheter och synder när man blir äldre. Med åren har jag lärt mig att grunden för sant lärjungaskap är inte min radikalitet, utan Guds nåd. Ikväll vill jag ge er ett bibelord som håller att leva på resten av livet: Jak 4:6 ”Större är dock den nåd han ger oss. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.”

Nåden är större, skriver Jakob. Större än vadå kan man undra. Om man läser hela sammanhanget får man svaret. Det handlar om att Gud kräver vår totala hängivenhet och lydnad. Man känner att man inte räcker till. Då skriver Jakob att nåden är större. Nåden är större än Guds krav. Det är verkligen ett evangelium. Jakobs fjärde kapitel påminner om inledningen av bergspredikan i Matt 5:3-6.

Om att fyllas av Anden

Idag är det pingstdagen och jag har predikat i Allianskyrkan i Furusjö. Jag predikade förstås pingstens budskap om Anden och jag betonade tre viktiga sanningar.

1. För det första betonade jag att alla pånyttfödda kristna har den helige Ande inom sig. Det lär oss Paulus. Han skriver till de kristna i Rom att de "lever andligt, när nu Guds Ande bor i er. Men den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom" (Rom 8:9). Det är den helige Ande som föder på nytt och gör dig till en levande kristen. Det är Anden som gör oss till Guds barn.

2. För det andra betonade jag att alla kristna kan få göra en personlig pingsterfarenhet då man på ett konkret sätt blir uppfylld av Anden. Detta lär oss Lukas i Apostlagärningarna. Denna erfarenhet måste inte vara på ett specifikt sätt men den märks och gör skillnad. Man får kraft och glädje och blir utrustad med Andens gåvor, som t.ex. tungotal och profetia. Lukas visar också att denna erfarenhet kan beskrivas med flera olika begrepp, t.ex. att man blir uppfylld av Anden, att man döps med Anden, att Anden kommer över en eller att man får Anden utgjuten över sig. Det är inte så viktigt vad man kallar det. Det viktiga är att man blir fylld av Anden.

3. För det tredje betonade jag att alla kristna behöver bli mer fyllda av Anden. Det är nämligen så att vi läcker. Därför kan och bör man uppfyllas av Anden under hela sitt liv. Det är en ständig och kontinuerlig process som visar sig i både Andens gåvor och Andens frukt. Vi behöver ständigt bli mer fyllda av Anden. Detta ser man tydligt hos Paulus som skriver till de kristna i Efesos: "Låt er istället uppfyllas av Anden" (Ef 5:18). Även Lukas visar att man kan bli fylld av Anden flera gånger (Apg 4:8, 31, 13:9, 52).

När jag hade predikat bad vi om att bli mer fyllda av Anden. Herre, utgjut din Ande över ditt folk.

Här finns några gamla inlägg där jag har skrivit mer om detta:

Andedopet - vad är det?

Det är pingst - låt oss uppfyllas av Anden

Att tala med tungor - en av Andens gåvor

Tack Marre för tjugo fantastiska år!

I torsdags var det skolavslutning på Mariannelunds folkhögskola. För mig var det för sista gången. Efter tjugo läsår i Mariannelund lämnar jag nu skolan och går vidare till andra uppgifter. Under de två sista åren har jag succesivt fasat över till jobbet som pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen. Det har funkat bra med två deltidsjobb en tid, men nu känns det väldigt bra att ta steget fullt ut och börja jobba heltid på SAM.

Idag vill jag se lite bakåt och tacka Marre för tjugo fantastiska år. När jag började jobba på Marre för tjugo år sedan var jag ganska sliten efter femton intensiva år som församlingsplanterare och pastor på Råslätt. Mariannelund blev den plats där jag helades och mina gåvor kom i funktion igen. I tjugo år har jag pendlat med tåg och buss mellan Jönköping och Mariannelund (fem timmar om dagen) och restiden har varit värdefull egentid, studietid och förberedelsetid. Under de första åren var resorna en viktig del av mitt helande. Nu är det skönt att pendlingen är över.

Att jobba som bibellärare på en folkhögskola har verkligen varit ett drömjobb. Under dessa tjugo år har jag jobbat med olika kurser och många olika ämnen. Under hela tiden har jag dock jobbat med kursen som först hette Bibelterminen och hösten 1999 bytte namn till BibelVäxa. Sen vårterminen 1996 har jag varit kursföreståndare och huvudansvarig för den. Det är en kurs som handlar om att växa som människa och kristen. En typ av grundläggande lärjungaskola som handlar om att lägga en stadig grund och få ordning på sitt liv. Det är en kurs som fått betyda så mycket för så många och jag är tacksam för att ha fått vara med om den 40 gånger. Ett stort tack både till alla härliga kursdeltagare och alla underbara kollegor. Nu är det nya yngre lärare som tar över ansvaret för BibelVäxa, och jag är övertygad om att det kommer att vara en mycket bra kurs även i framtiden.