fredag 16 mars 2018

Vallersvik 1848 - troendedop eller omdop?

Idag har jag varit på tjänsteresa i Halland. Då passade jag på att besöka Vallersvik vid havet utanför Frillesås. Jag gick ner till minnesstenen och läste texten:

Den 21 sept. 1848 döptes här  
B. N. Nilsson
S. K. Nilsson
Sofia U. Nilsson
A. Lindström
A. Vång

Samma dag bildades i Borekulla
Sveriges första baptistförsamling
med F. O. Nilsson som pastor

Sveriges 60 000 baptister reste minnesstenen
den 21 sept. 1918
Matt 28:19-20
1 Kor 15:57

På denna historiska plats finns idag en sommargård och camping som drivs av Vallersvikskyrkan, en ekumenisk baptistförsamling, som tillhör Equmeniakyrkan. Jag fick en stunds samtal med Anders Westman, som är församlingens pastor. Vi pratade bland annat om det stora behovet av församlingsplantering i Halland och vi samtalade också om dopet. Det är naturligt när man är i Vallesrvik. Den plats där en av de första baptistiska dopförrättningarna i vårt land ägde rum och där den första baptistförsamlingen bildades. Anders påminde mig också om att jag en gång hade citerat honom på Barnabasbloggen. 

När jag var hemma igen läste jag tidningen Dagens stora och intressanta artikel om ekumenikens knäckfrågor. Där beskrivs bland annat olika kyrkors syn på dopet. När Dagen slutligen ska sammanfatta dopfrågan bjuder tidningen på följande häpnadsväckande påstående: 

"Den stora tvistefrågan gäller omdopet - som baptistiska troendedöpare i frikyrkan praktiserar, men som ogillas av Svenska kyrkan, katoliker och ortodoxa." 

Har man hört på maken? Dagen påstår att baptister praktiserar omdop. Jag tror inte att det finns någon baptist som skulle hålla med. Barndöpande samfund anklagar baptister och pingstvänner för att praktisera omdop, men baptister praktiserar inte omdop, utan dop av troende. Punkt! Som av  en händelse var det just i frågan om dop och omdop som jag hade citerat Anders Westman en gång får åtta år sedan. Han hade skrivit så här i en artikel i Sändaren: 

"För en baptist är dopet något som hör samman med omvändelsen, oavsett om föräldrarna har praktiserat spädbarndop tidigare i ens liv — innan man själv var medveten — eller inte. För en spädbarnsdöpare är dopet en akt där Gud handlar i Faderns och Sonens och den helige Andes namn — oavsett om jag är medveten eller inte. Gud handlar.

När jag som missionspastor med baptistisk dopsyn döper någon som blivit kristen, till exempel i tonåren, är det detta som är personens dop, det är alltså inget omdop. Det är därför lika nedvärderande att tala om ”omdop” för att beskriva ett baptistiskt dop — som om jag skulle använda begreppet ”tvångsdop” för att beskriva vad ett spädbarnsdop är."

I samma blogginlägg med diskussion om dopet citerade jag även Peringe Pihlström: "För baptisten finns inget omdop. Att tvingas att acceptera det begreppet är i sig nedlåtande. Dopet till Kristus är ett och sker när en trons relation uppstår i förhållande till människans Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Detta dop kan alltså, om det sker på grund av en för individen medveten tro kallas ett baptistdop för klarhetens skull."

Det var ju passande att jag var i Vallersvik och pratade med Anders just den dag då Dagen kallar det baptistiska dopet för ett omdop. Jag hoppas att Dagen, som har två baptistiska samfund bland ägarna, lär sig av sitt misstag och aldrig mer skriver att baptister praktiserar omdop, som att det var ett faktum. Det är en anklagelse från meningsmotståndarna, ingenting annat. 


Det var faktiskt med blandade känslor jag var tillbaka i Vallersvik. Förra gången jag var där var för snart 39 år sedan. Jag och Kerstin var nygifta sen några dagar när vi kom dit och vi jobbade hela sommaren i gårdens sommarteam med barnverksamhet och evangelisation och hade knappt en ledig dag. Det var ingen bra start på vårt äktenskap. Jag var bara tjugo år och jag förstod inte bättre. Tack vare Guds nåd gick det bra ändå och det var en jobbig erfarenhet som har blivit omvandlad till goda råd till andra unga par som gifter sig. Samma goda råd finns redan i moseböckerna. "En nygift man behöver inte gå ut i krig och får inte heller åläggas andra plikter. Ett år är han fri att vara hemma och glädja sin hustru" (5 Mos 24:5). Det borde jag ha läst och tänkt på när jag gifte mig för 39 år sedan. Dagens besök i Vallersvik påminde mig om en av mina smärtsammaste pinsamheter. Jag kan dock meddela att jag har fått förlåtelse. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar