En videokassett från 1993, en ny vision och ett förvandlat liv

När jag städade mitt arbetsrum häromdagen hittade jag en gammal videokassett från 1993. På omslaget

var det en bild på den vision som vår församling tog fram på en visionsdag i december 1993 och videon dokumenterar processen. 

Råslätts församlingsgemenskap grundades 1983 och efter tio år var det dags att förnya visionen. Jag är övertygad om att en församling behöver bearbeta och förnya sin vision ungefär vart tionde år, så att varje ny generation är delaktig och känner att den äger församlingens vision. I vår församling har vi haft visionsprocesser flera gånger, först 1982 inför grundandet av församlingen, sen 1993, 2003, 2013 och 2020. Dessa processer har varit helt avgörande för församlingens utveckling och mognad. 

1993 tog vi hjälp av Johan Arvidsson, en bibellärare på Mariannelunds folkhögskola som börjat jobba så smått med församlingsutveckling. Jag kände Johan sen tidigare och vi bestämde oss för att ta hjälp av honom i visionsprocessen. Resultatet blev den "visionsblomma" som ni kan se på bilden. Kolla gärna in detaljerna!

Faktum är att meningen i mittcirkeln har överlevt alla följande visionsprocesser med små justeringar. Idag formuleras församlingens övergripande vision så här: 

Bokpresentation: Anabaptistiska övertygelser

I år firar den anabaptistiska rörelsen sitt 500-årsjubileum, vilket jag har uppmärksammat i ett tidigare inlägg. I samband med jubileet passade Evangelie förlag på att översätta och ge ut boken Anabaptistiska övertygelser - tio kännetecken i en 500-årig kristen tradition, skriven av mennonitpastorn Palmer Becker. Det här är den femte titeln med anknytning till anabaptismen som Evangelie ger ut och Pascal Andréasson har etablerat sig som anabaptismens främsta förläggare i Sverige. Jag är mycket tacksam för detta samarbete som startade med utgivningen av Radikalt lärjungaskap 2012. 

I den här texten vill jag ge en närmare presentation av den nya boken. Anabaptistiska övertygelser är en lättläst bok på 150 sidor. Författaren vill presentera den anabaptistiska traditionen på ett tydligt och lättbegripligt sätt för läsare som inte har så bra koll på den. Boken är pedagogiskt skriven och innehåller många illustrationer. 

Mennoniterna är den största och främsta rörelsen som kommer ur anabaptismen och den här boken är en god introduktion till hur en nutida mennonit uppfattar den kristna tron. Det finns naturligtvis olika grenar och olika betoningar även bland mennoniterna och alla tänker inte likadant, men Palmer Becker försöker i sin bok beskriva det som förenar många mennoniter och anabaptister. Han gör det genom att peka på tio kännetecken - tio centrala övertygelser - i anabaptismen. 

Becker sammanfattar anabaptismen i tre huvudtankar (bilden till höger):

• Jesus är centrum i vår tro
• Gemenskap är centrum för vårt liv
• Försoning är centrum för vårt arbete

Detta sätt att sammanfatta anabaptismen bygger på Harold Benders föreläsning The Anabaptist Vision från 1943 (den finns även publicerad).

Dessa tre huvudtankar utgör bokens tre delar. Varje del innehåller tre kapitel som var för sig beskriver ett av anabaptismens kännetecken. Det tionde kännetecknet handlar om den helige Andes nyckelroll i det kristna livet och gemenskapen. Bilden till höger illustrerar bokens innehåll. 

Beckers tio kännetecken i den anabaptistiska traditionen ser alltså ut så här: 

Idag hedrar vi minnet av Conrad Grebel och Felix Mantz - Anabaptismen 500 år

Idag är det exakt 500 år sedan den anabaptistiska rörelsen föddes i Zürich. Det var den 21 januari 1525 som det första dopet ägde rum och den nya rörelsen var född. Anabaptismen är en frikyrkorörelse som uppstod i samband med reformationen på 1500-talet. Anabaptisterna accepterade inte barndopet, utan döpte endast personer som själva bekände sin tro. Därför kallades de anabaptister (omdöpare) av sina motståndare, men själva kallade de sig inte anabaptister och de ansåg inte sitt dop vara ett omdop. I efterhand har denna rörelse fortsatt att kallas anabaptismen och den benämningen är nu allmänt accepterad. Det här är en kort summering av berättelsen om det första dopet. 

En av dem som var med vid det tillfället var Conrad Grebel. Conrad föddes i Zürich 1498 och var son till en av stadens ledande män. Han fick en bra utbildning och studerade vid universiteten i Basel, Wien och Paris. På grund av ekonomiska och personliga problem avbröt Conrad sina studier 1520 och flyttade hem till Zürich.

I Zürich var Ulrich Zwingli den ledande prästen och han hade börjat sitt evangeliska program för att reformera kyrkan i staden. Conrad anslöt sig till kretsen runt Zwingli, vilken bestod av lokala pastorer och unga akademiker. De studerade Bibeln på grundspråken och annan klassisk litteratur. Zwinglis inflytande och Conrads egen bibelläsning ledde fram till en personlig omvändelse och kursändring under våren 1522. Conrad Grebel blev en hängiven lärjunge till Jesus. 

En annan som var med i kretsen runt Zwingli var Felix Mantz. Även han föddes i Zürich 1498 och Conrad och Felix skulle båda fylla 27 år under 1525. Felix var en utomäktenskaplig son till en av stadens katolska präster och fick sitt förnamn efter sin far. Prästernas kvinnor bodde på gatan nedanför storkyrkan i Zürich och där växte Felix upp. Han studerade klassiska språk och lärde sig både latin och grekiska. Efter ett par år vid universitetet i Paris kom han hem till Zürich igen. 1522 var han en av de unga männen som studerade under Zürich egen reformator Ulrich Zwingli. Här lär sig Felix även hebreiska och blir mycket framstående även på det språket. Även han kom till tro och blir en lärjunge till Jesus.

Zwingli genomförde förändringarna i kyrkan gradvis och långsamt i samarbete med stadens styrelse. En del av Zwinglis lärjungar tyckte att han gav stadsrådet för stort inflytande över processen och i oktober 1523 blev konflikten tydlig. Då började Conrad och Felix tillsammans med en del andra samlas för att studera Bibeln, be och samtala om hur man skulle gå vidare. Man läste även böcker och häften som skrivits av andra radikala reformatorer. I den lilla gruppen formades övertygelser som sedan blev bärande i den anabaptistiska rörelsen. Genom flera bevarade brev vet vi en del om hur den lilla gruppen tänkte. Ett brev skrevs till Thomas Müntzer i september 1524. Conrad hade läst något av det Müntzer hade skrivit och nu sökte de kontakt med honom. Brevet nådde aldrig fram, utan kom tillbaka och därför finns det bevarat. Brevet är ganska kort och alla ståndpunkter är inte så väl utvecklade men man ser vad det är som är på gång i den lilla gruppen i Zürich.