Idag är det exakt 500 år sedan den anabaptistiska rörelsen föddes i Zürich. Det var den 21 januari 1525 som det första dopet ägde rum och den nya rörelsen var född. Anabaptismen är en frikyrkorörelse som uppstod i samband med reformationen på 1500-talet. Anabaptisterna accepterade inte barndopet, utan döpte endast personer som själva bekände sin tro. Därför kallades de anabaptister (omdöpare) av sina motståndare, men själva kallade de sig inte anabaptister och de ansåg inte sitt dop vara ett omdop. I efterhand har denna rörelse fortsatt att kallas anabaptismen och den benämningen är nu allmänt accepterad. Det här är en kort summering av berättelsen om det första dopet.
En av dem som var med vid det tillfället var Conrad Grebel. Conrad föddes i Zürich 1498 och var son till en av stadens ledande män. Han fick en bra utbildning och studerade vid universiteten i Basel, Wien och Paris. På grund av ekonomiska och personliga problem avbröt Conrad sina studier 1520 och flyttade hem till Zürich.
I Zürich var Ulrich Zwingli den ledande prästen och han hade börjat sitt evangeliska program för att reformera kyrkan i staden. Conrad anslöt sig till kretsen runt Zwingli, vilken bestod av lokala pastorer och unga akademiker. De studerade Bibeln på grundspråken och annan klassisk litteratur. Zwinglis inflytande och Conrads egen bibelläsning ledde fram till en personlig omvändelse och kursändring under våren 1522. Conrad Grebel blev en hängiven lärjunge till Jesus.
En annan som var med i kretsen runt Zwingli var Felix Mantz. Även han föddes i Zürich 1498 och Conrad och Felix skulle båda fylla 27 år under 1525. Felix var en utomäktenskaplig son till en av stadens katolska präster och fick sitt förnamn efter sin far. Prästernas kvinnor bodde på gatan nedanför storkyrkan i Zürich och där växte Felix upp. Han studerade klassiska språk och lärde sig både latin och grekiska. Efter ett par år vid universitetet i Paris kom han hem till Zürich igen. 1522 var han en av de unga männen som studerade under Zürich egen reformator Ulrich Zwingli. Här lär sig Felix även hebreiska och blir mycket framstående även på det språket. Även han kom till tro och blir en lärjunge till Jesus.
Zwingli genomförde förändringarna i kyrkan gradvis och långsamt i samarbete med stadens styrelse. En del av Zwinglis lärjungar tyckte att han gav stadsrådet för stort inflytande över processen och i oktober 1523 blev konflikten tydlig. Då började Conrad och Felix tillsammans med en del andra samlas för att studera Bibeln, be och samtala om hur man skulle gå vidare. Man läste även böcker och häften som skrivits av andra radikala reformatorer. I den lilla gruppen formades övertygelser som sedan blev bärande i den anabaptistiska rörelsen. Genom flera bevarade brev vet vi en del om hur den lilla gruppen tänkte. Ett brev skrevs till Thomas Müntzer i september 1524. Conrad hade läst något av det Müntzer hade skrivit och nu sökte de kontakt med honom. Brevet nådde aldrig fram, utan kom tillbaka och därför finns det bevarat. Brevet är ganska kort och alla ståndpunkter är inte så väl utvecklade men man ser vad det är som är på gång i den lilla gruppen i Zürich.
De betonade att en levande tro måste leda till ett liv i kärlek och efterföljelse.
De förkastade barndopet och argumenterade för att man bara ska döpa troende.
De önskade sig en församling som byggde på frivillighet, "utan påbud och tvång".
De ville se en församling som byggde på Guds ord och ömsesidig fostran. Grebel uppmanade Müntzer: "Bli ett vittne för det gudomliga ordet och upprätta en kristen församling med Kristi hjälp och enligt hans anvisningar, som vi finner i Matt 18:15-18 och tillämpade i apostlarnas brev". De ville alltså bygga en församling enligt det mönster de fann i Nya testamentet.
De såg nattvarden som en enkel gemenskapsmåltid till minne av Kristus.
De tog avstånd från bruk av vapen, våld och krig. "Man ska ej heller försvara evangelierna och dess anhängare med svärd. Ej heller ska dessa försvara sig själva med svärd... Rätt troende kristna är som får bland vargar, får till slakt... hos dem är dödandet avskaffat".
De insåg att deras tro skulle att ha ett högt pris och de var beredda på att lida förföljelse för sin tro.
Under hösten 1524 blev dopfrågan central i konflikten med Zwingli och myndigheterna i Zürich. Flera familjer, däribland familjen Grebel, vägrade döpa sina nyfödda barn och den 17 januari 1525 hölls en offentlig debatt om dopet. Conrad och Felix och deras grupp talade mot barndopet och för dop av troende. Stadsrådet dömde till Zwinglis fördel och dagen efter beordrades alla familjer att döpa sina barn inom en vecka. De som vägrade skulle utvisas ur distriktet. Ett par dagar senare fattade myndigheterna ännu ett beslut. Man förbjöd Conrad och Felix och deras vänner att samlas och de förbjöds att undervisa om dopet.
På kvällen den 21 januari 1525 samlades de ändå, ca femton personer hemma hos Felix Mantz och hans mor. Med stor bävan och under bön beslutade de sig för att ta det avgörande steget. George Blaurock bad Conrad Grebel att döpa honom. Därefter döptes även de andra på sin bekännelse om tro på Jesus Kristus. Där föddes den anabaptistiska rörelsen och den spred sig som en underjordisk husförsamlingsrörelse trots stort motstånd. I denna händelse i Zürich finns också fröet till senare tiders frikyrkorörelser i form av baptister, brödrarörelser och pingstvänner med flera. Därför menar jag att det är viktigt att uppmärksamma denna 500-årsdag.
Flera av dem som var med vid det första dopet var döda efter bara några år. Conrad och Felix var båda mycket unga män när detta hände. De blev omedelbart ivriga evangelister för den nya rörelsen. De reste omkring, undervisade och döpte. Flera gånger blev de fängslade. Conrad dog av sjukdom i augusti 1526 efter intensivt missionsarbete och hårda fängelsestraff, bara 28 år gammal.
Sista gången Felix fängslades var den 3 december 1526. En månad senare, den 5 januari 1527 dömdes han till döden av domstolen i Zürich för sin anabaptistiska verksamhet. Han vägrade ge vika om han inte blev överbevisad från Skriften. Ulrich Zwingli stödde avrättningen av sin före detta student och medarbetare. Felix Mantz var den förste anabaptisten som blev avrättad av protestanter. Han dränktes den 5 januari 1527 i Floden Limmat, som flyter genom Zürich. Han fick aldrig fylla 30.
Idag firar vi anabaptismens 500-årsdag och hedrar minnet av frikyrkan pionjärer, Conrad Grebel och Felix Mantz, tillsammans med alla andra anabaptistiska martyrer. Du kan läsa mer om dessa här på Barnabasbloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar