Evangelikal och pentekostal

I torsdags var jag på öppet hus på ALT (Akademi för ledarskap och teologi) i Jönköping. Vid fikat samtalade jag med en av studenterna. Efter en stund kom vi in på frågan om förhållandet mellan evangelikal och pentekostal teologi. Båda två ville vi beteckna oss själva som både pentekostala och evangelikala och vi var överens om att pentekostal teologi är en gren inom den evangelikala teologin. Vi konstaterade också att detta är en omstridd fråga och att en del pingstpastorer i Sverige snarare ser en motsättning mellan evangelikal och pentekostal teologi och inte gärna kallar sig evangelikala.

Det här samtalet väckte minnen hos mig. För tjugo år sedan var jag involverad i ett livligt samtal om den här frågan. Jag jobbade då som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola, som tillhör pingströrelsen (Jag jobbade där från 1994 till 2014). År 2000 antog skolan en teologisk policy där vi beskrev vår teologiska profil som evangelikal, pentekostal och baptistisk. Jag var en av de drivande i arbetet med den teologiska policyn och jag minns den tiden med mycket stor glädje. Bibellärarna och ledningen på Mariannelunds folkhögskola var helt överens om att skolan var både evangelikal och pentekostal. Vi hade den bestämda uppfattningen att pentekostal teologi var en gren av den evangelikala teologin. Samtidigt blev det mer och mer tydligt att alla inte höll med oss. Frågan kom upp till diskussion flera gånger när pingströrelsens bibellärare möttes under 1999 och 2000. Som jag minns det var det särskilt några av lärarna på den nystartade PTS (Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium) som drev linjen att det var en motsättning mellan evangelikal och pentekostal teologi. Det här var ingen offentlig debatt, utan ett vänskapligt samtal som fördes bland oss som jobbade på pingstskolorna. Jag minns dock ett tillfälle då diskussionen kom upp till ytan och blev lite mer synlig.

Mariannelunds folkshögskola

Det är pingst - Låt oss uppfyllas av Anden

Imorgon firar vi pingstdagen till minne av att den helige Ande blev utgjuten över alla de troende den första pingstdagen i Jerusalem. Samma erfarenhet är tillgänglig för oss idag. 

I vår tid finns det ett sökande efter andlig verklighet. Man vill ha något som fungerar i vardagen, något som släcker den inre törsten. Man vill ha något som ger kraft och gudsnärvaro i livet. Den kristna tron handlar om andlig verklighet. Den handlar inte bara om att tro på en Gud som har skapat allting. Den handlar inte bara om att tro på Jesus Kristus som levde här på jorden för två tusen år sedan, dog på ett kors och uppstod på tredje dagen. Kristendom handlar inte bara om att gå till kyrkan eller följa vissa levnadsregler. Levande kristendom är mycket mer: det är andlig verklighet som fungerar i vardagen, det är kraft och gudsnärvaro, det är levande vatten som släcker den inre törsten. Det är den helige Ande som gör den kristna tron till en personlig erfarenhet. Det är den helige Andes närvaro som ger andlig verklighet. 

Om pingstdagen står det att "Alla fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem" (Apg 2:4).

Vad var det egentligen som hände på pingstdagen och vad har det för betydelse för oss? Varje bibelläsare vet att den helige Ande var verksam även i Gamla testamentet och under Jesus liv, så vad är egentligen det nya? 

Jag tror att det är så här: Före pingstdagen var Anden utgjuten över ett fåtal utvalda personer. Efter pingstdagen är Anden utgjuten över allt Guds folk. Varje kristen kan idag uppleva övernaturlig kraft och profetisk uppenbarelse. Pingsterfarenheten öppnar dörren in i den profetiska dimensionen. I 4 Mos 11:29 önskar Mose att allt Guds folk ska profetera:  "Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin ande komma över dem alla!" Moses önskan går i uppfyllelse på pingstdagen. Man brukar säga att alla troende är präster –  man kan även säga att alla troende är profeter. 

Om att fyllas av Anden

Idag är det pingstdagen och jag har predikat i Allianskyrkan i Furusjö. Jag predikade förstås pingstens budskap om Anden och jag betonade tre viktiga sanningar.

1. För det första betonade jag att alla pånyttfödda kristna har den helige Ande inom sig. Det lär oss Paulus. Han skriver till de kristna i Rom att de "lever andligt, när nu Guds Ande bor i er. Men den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom" (Rom 8:9). Det är den helige Ande som föder på nytt och gör dig till en levande kristen. Det är Anden som gör oss till Guds barn.

2. För det andra betonade jag att alla kristna kan få göra en personlig pingsterfarenhet då man på ett konkret sätt blir uppfylld av Anden. Detta lär oss Lukas i Apostlagärningarna. Denna erfarenhet måste inte vara på ett specifikt sätt men den märks och gör skillnad. Man får kraft och glädje och blir utrustad med Andens gåvor, som t.ex. tungotal och profetia. Lukas visar också att denna erfarenhet kan beskrivas med flera olika begrepp, t.ex. att man blir uppfylld av Anden, att man döps med Anden, att Anden kommer över en eller att man får Anden utgjuten över sig. Det är inte så viktigt vad man kallar det. Det viktiga är att man blir fylld av Anden.

3. För det tredje betonade jag att alla kristna behöver bli mer fyllda av Anden. Det är nämligen så att vi läcker. Därför kan och bör man uppfyllas av Anden under hela sitt liv. Det är en ständig och kontinuerlig process som visar sig i både Andens gåvor och Andens frukt. Vi behöver ständigt bli mer fyllda av Anden. Detta ser man tydligt hos Paulus som skriver till de kristna i Efesos: "Låt er istället uppfyllas av Anden" (Ef 5:18). Även Lukas visar att man kan bli fylld av Anden flera gånger (Apg 4:8, 31, 13:9, 52).

När jag hade predikat bad vi om att bli mer fyllda av Anden. Herre, utgjut din Ande över ditt folk.

Här finns några gamla inlägg där jag har skrivit mer om detta:

Andedopet - vad är det?

Det är pingst - låt oss uppfyllas av Anden

Att tala med tungor - en av Andens gåvor

Bokpresentation: Den helige Andes århundrade

Vinson Synan föddes 1934. Han växte upp i Pentecostal Holiness Church, ett av de amerikanska pingssamfund som har sina rötter i väckelsen vid Azuza Street 1906. Vinson Synan blev med tiden akademiker, historiker, författare, pastor och samfundsledare. På ett unikt sätt överblickar han 1900-talets pingstkarismatiska historia i Nordamerika. Han kallar 1900-talet för den helige Andes århundrade och i den nyutkomna boken Den helige Andes århundrade - ett ögonvittne berättar ger han sin personliga skildring av en spännande epok i den kristna kyrkans historia.

 

Boken ger en kort introduktion till pingstväckelsens genombrott i början av 1900-talet och fokuserar sen på den andra halvan av århundratet, eftersom det är den som Synan själv är ögonvittne till. I tur och ordning berättar han om Latter Rain och helandeväckelsen på 50-talet, den karismatiska väckelsen bland protestanter och katoliker på 60- och 70-talen, den tredje vågen på 80-talet, Toronto och Pensacola på 90-talet och slutligen den apostoliska reformationsrörelsen vid övergången till 2000-talet. Vinson Synan har under hela perioden stått i händelsernas centrum och har en unik inblick och personlig kännedom om både händelser och personer. Läsaren får också en viss inblick i de många kontroversiella frågorna i den pingstkarismatiska historien; definitionen av Andedop, tungotalet som nödvändigt tecken, framgångsteologin, shepherding-rörelsen, torontovälsignelsen, apostlatjänsten och en del annat. Detta är dock ingen teologisk bok och frågorna analyseras inte på djupet och det är inte alltid författaren är tydlig med sin egen ståndpunkt.

Det är pingst - Låt oss uppfyllas av Anden

Imorgon firar vi pingstdagen till minne av att den helige Ande blev utgjuten över alla de troende den första pingstdagen i Jerusalem. Samma erfarenhet är tillgänglig för oss idag. 

I vår tid finns det ett sökande efter andlig verklighet. Man vill ha något som fungerar i vardagen, något som släcker den inre törsten. Man vill ha något som ger kraft och gudsnärvaro i livet. Den kristna tron handlar om andlig verklighet. Den handlar inte bara om att tro på en Gud som har skapat allting. Den handlar inte bara om att tro på Jesus Kristus som levde här på jorden för två tusen år sedan, dog på ett kors och uppstod på tredje dagen. Kristendom handlar inte bara om att gå till kyrkan eller följa vissa levnadsregler. Levande kristendom är mycket mer: det är andlig verklighet som fungerar i vardagen, det är kraft och gudsnärvaro, det är levande vatten som släcker den inre törsten. Det är den helige Ande som gör den kristna tron till en personlig erfarenhet. Det är den helige Andes närvaro som ger andlig verklighet. 

Om pingstdagen står det att "Alla fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål (språk), med de ord som Anden ingav dem" (Apg 2:4).

Vad var det egentligen som hände på pingstdagen och vad har det för betydelse för oss? Varje bibelläsare vet att den helige Ande var verksam även i Gamla testamentet och under Jesus liv, så vad är egentligen det nya? 

Jag tror att det är så här: Före pingstdagen var Anden utgjuten över ett fåtal utvalda personer. Efter pingstdagen är Anden utgjuten över allt Guds folk. Varje kristen kan idag uppleva övernaturlig kraft och profetisk uppenbarelse. Pingsterfarenheten öppnar dörren in i den profetiska dimensionen. I 4 Mos 11:29 önskar Mose att allt Guds folk ska profetera:  "Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin ande komma över dem alla!" Moses önskan går i uppfyllelse på pingstdagen. Man brukar säga att alla troende är präster –  man kan även säga att alla troende är profeter. 

En sund karismatik

Idag bloggar Carl-Henrik Jaktlund om den sunda och osunda karismatiken. Han skriver mycket bra och jag hakar på med några tankar om detta viktiga ämne.

Vad menas med karismatik?

Karisma är grekiska och betyder nådegåva. Ordet används i många texter i Nya testamentet, bland annat i Rom 6:23 (om evigt liv), Rom 12:6-8 (om sju olika nådegåvor), 1 Kor 12:4 och 1 Petr 4:10 (om nådegåvor i allmänhet). När man i kristna sammanhang talar om karismatik eller karismatisk kristendom menar man en kristendom som är öppen för och använder Andens gåvor, särskilt tungotalets gåva, profetians gåva och gåvan att bota sjuka (helandets gåvor).

Tre vågor av Andeutgjutelse

Man brukar tala om att det kom tre vågor av Andeutgjutelse över världen under 1900. Det är dessa tre Andens vågor som gjort att karismatisk kristendom idag är stark utöver världen. Den första vågen var pingstväckelsen som växte fram under 1900-talets två första årtionden. Pingstväckelsen var pionjärerna för den karismatiska dimensionens återupprättande i vår tids kyrka. Den andra vågen var den karismatiska väckelsen på 60- och 70-talen. Den ledde till att många gamla kyrkor och samfund öppnade sig för Andens gåvor. Den karismatiska väckelsen påverkade både Svenska kyrkan och de svenska frikyrkorna på ett genomgripande sätt. Den tredje vågen (den kallas faktiskt så) kom på 80- och 90-talen och ledde till att även evangelikala samfund i USA och England, som tidigare varit tveksamma till det karismatiska, öppnade sig för Andens verk. En av förgrundsgestalterna i den tredje vågen var John Wimber, som också besökte Sverige och bidrog till en karismatisk förnyelse efter 80-talets bakslag och splittring runt det karismatiska.

Min erfarenhet

Jag blev kristen i mitten av 70-talet och hamnade snart mitt i den karismatiska väckelsen. Jag blev döpt i den helige Ande och började tala i tungor. De andliga gåvorna har varit en del av mitt liv sen dess; ibland starkare, ibland svagare, men alltid närvarande. Jag var med på den stora konferensen med John Wimber i Göteborg 1989 och jag har jobbat som bibellärare inom Pingströrelsen sen 1994. Även idag lever jag i den karismatiska dimensionen både i min församling på Råslätt och på folkhögskolan i Mariannelund. Jag undervisar bland annat i ett ämne som kallas karismatisk tjänst. I den kursen försöker jag ge en sund teologi och praktik för Andens gåvor (t.ex. tungotal, profetia och helande). Jag har också sett mycket osund karismatik genom åren. Jag har både hört dålig och obiblisk undervisning och sett karismatiska predikanter agera manipulerande, kränkande och kärlekslöst. Jag håller med Jaktlund om att "en osund karismatik ödelägger liv, skapar osäkerhet, rädsla och mindervärde. I längden leder den väldigt ofta till snedvridna gudsbilder eller helt förlorad tro." Jag har själv sett det hända flera gånger.

Vad är då en sund karismatik? Jag menar att en sund karismatik håller balansen på tre viktiga områden.

Öppenhet och prövning

För det första måste man hålla balansen mellan öppenhet och prövning. Paulus skriver så här: "Släck inte Anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra" (1 Thess 5:19-21). En del är alldeles för skeptiska och kritiska och det riskerar att släcka Andens verk. En period hörde jag så många tokiga profetior att jag blev skeptisk till hela grejen med profetiska budskap. Till den skeptiske säger Herren: "Släck inte Anden, förakta inga profetior". Det finns andra som okritiskt tror på allting och aldrig ifrågasätter något hur tokigt det än är. Till dem säger Herren: "pröva allt och ta vara på det som är bra". Vi behöver både öppenhet och prövning och vi behöver både de öppna och de kritiska i församlingen. Det hjälper oss att hålla balansen. Tyvärr händer det ibland att det blir splittring mellan de mer öppna och de mer skeptiska, och istället för en sund församling som håller balansen riskerar man att få två osunda; en i varje dike. Vi behöver balans mellan öppenhet och prövning.

Tro och kärlek

För det andra behöver vi balans mellan tro och kärlek. Andens gåvor fungerar genom tron. Man behöver ta ett trosteg för att börja tala på ett nytt språk man inte förstår, våga förmedla ett profetiskt budskap man tror är från Herren eller lägga händerna på en som är sjuk och be om helande. Wimber brukade säga att tro stavas r i s k. Med det menade han att man måste vara beredd att ta en risk och lita på Gud om man vill se gåvorna fungera. Så är det! Hebr 11 är ett fantastiskt kapitel om trons betydelse. Men gåvorna måste också användas i kärlek. Andens gåvor är värdelösa utan kärlek. I 1 Kor 13 visar Paulus att tungotal, profetiska budskap eller tro som kan göra under, inte är värt någonting om det inte finns kärlek. De karismatiska gåvorna måste fungera i kärlek, annars kan de göra mycket skada. En karismatisk församling behöver också vara en kärleksfull församling. En sund karismatik lever i både Hebr 11 och 1 Kor 13. Den håller balansen mellan tro och kärlek.

Redan nu och ännu inte

För det tredje behövs en balans mellan vad vi redan nu kan uppnå och vad som ännu inte är möjligt. Redan nu finns Guds rike här mitt ibland oss som en hemlighet, men det har ännu inte kommit i sin fullhet. Redan nu kan vi höra Gud tala på olika sätt, men vi kan ännu inte förstå honom helt och hållet eller alltid uppfatta hans röst. Därför är profetiska budskap alltid begränsade och måste prövas. Redan nu kan vi få uppleva psykiskt och fysiskt helande som en försmak av det som ska komma, men vi kan ännu inte få fullständig hälsa och får brottas med svaghet på olika sätt i den här världen (det gjorde som bekant även Paulus och Timotheos). Men en gång i framtiden kommer uppståndelsen och det fullständiga helandet. Det karismatiska blir osunt när man förväntar sig för mycket redan här och nu. Därför behövs det en rätt balans mellan redan nu och ännu inte.

Jag vill avsluta med med ett ord av Paulus som sammanfattar det här bra: "Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, helst gåvan att profetera" (1 Kor 14:1). Det tycker jag att vi ska göra. Låt oss be om och satsa på en sund karismatik i våra församlingar. Det behöver vi om vi ska lyckas med vårt uppdrag.

En karismatisk kyrkohistoria

Jag gillar att läsa kyrkohistoria. Jag läser gärna böcker med lite annorlunda perspektiv. Jag är mest intresserad av förnyelserörelser och väckelserörelser som funnits i marginalen. Här är först mina tre favoritböcker som alla berättar kyrkohistorien ur ett underifrånperspektiv. Sen presenterar jag två nya böcker.

1. The Pilgrim Church av E. H. Broadbent. En fantastisk klassiker från 1931 (senaste tryckningen 1999). Berättar historien från 30-1930 e.Kr. på ett överraskande och fascinerande sätt. Det var denna bok som väckte mitt intresse för kyrkohistoria för mer än 30 år sedan.

2. The Believer's Church - The History and Character of Radical Protestantism av Donald F. Durnbaugh från 1968 (andra upplagan 1985, tredje 2003). Den tar upp frikyrkorörelser från medeltiden fram till 1900-talet och analyserar dem även teologiskt.

3. Radical Faith - An Alternative History of the Christian Church av John Driver från 1999. Tar upp ett tjugotal olika rörelser från hela den kristna historien. Den är mycket välinformerad och välskriven och bjuder på härliga citat från många olika personer och tider.

4. Nu har jag hittat en ny bok i samma stil, men med lite annorlunda infallsvinkel. Den berättar nämligen kyrkohistorien ur ett karismatiskt perspektiv. Den heter 2000 Years of Charismatic Christianity - A 21st Century Look at Church History from a Pentecostal/Charismatic Perspective och är skriven av Eddie L. Hyatt.

Pingstteologen Eddie Hyatt vill visa att de andliga (karismatiska) gåvorna funnits med i hela kyrkohistorien. Fokus ligger på under och tecken, helande, tungotal och uttydning, profetia och liknande (se 1 Kor 12:7-11). Boken bygger på grundlig efterforskning och han presenterar resultatet på ett enkelt och tydligt sätt. Man får möta kyrkofäder, klosterrörelser, förnyelserörelser och frikyrkorörelser. Boken är på 200 sidor och har 29 korta kapitel. Det enda som tas upp är förhållandet till de karismatiska gåvorna och man får inte veta så mycket mer om de olika rörelserna. Det är ingen fördjupning precis, men ändå mycket läsvärt. Jag lärde mig en hel del nytt. Jag blev överraskad av att det finns så många exempel på tungotal i kyrkans historia. När boken närmar sig modern tid handlar det mer och mer om Nordamerika (Vilket i och för sig inte är så konstigt). Presentationen av pingstväckelsens genombrottstid gav mig faktiskt några överraskande lärdomar och bilden av Charles Parham fick korrigeras något. Den här boken rekommenderar jag varmt.

5. Tyvärr nämner Eddie Hyatt inte alls den Keltiska kyrkan. Han verkar inte ens känna till den, vilket är lite förvånande. Den var ju både karismatisk och missionerande. Det har kommit en ny bok på svenska om detta: Vindarna från väster - lärdomar från den Keltiska kyrkan av Per-Eive Berndtsson. Boken handlar om hur lärdomar från den Keltiska kyrkan kan hjälpa oss att vara kyrka i en postmodern tid. Den är mycket bra!

Två artiklar i Dagen handlar om vikten av karismatisk förnyelse i vår tid. Historien visar att en levande kyrka bör vara öppen för den karismatiska dimensionen.

Tradition och pingstvind kyrkans hopp

Oasmöten lockar fler från frikyrkorna

Anden och missionen i Sverige

Det är pingst och det har varit Jesusmanifestation i Stockholm idag. 25000 personer var samlade i Kungsträdgården för att bekänna Jesus som Herre. Någon talar till och med om att det är väckelse på gång, men det tror jag är att ta i. Jag har varit med sen mitten av 70-talet och jag har hört många proklamera att "nu blir det väckelse". Det har alltid varit önsketänkanden och fromma förhoppningar, utan förankring i verkligheten. De senaste veckorna har Dagen haft flera artiklar (1, 2, 3) om att det fortsätter att gå bakåt för frikyrkorna i Sverige. Jag tror att en förändring är möjlig, men jag kan inte se att den har börjat än. Det finns förstås ljuspunkter, men i det stora hela ser det ganska mörkt ut för kyrkan i Sverige. Vi är på väg in i en efterkristen kultur, men det skapar också nya möjligheter för evangeliet.

Men för att kunna vända trenden måste vi inse allvaret i situationen. Sverige är ett missionsland, ett missionsfält. Och vi som följer Jesus i det här landet är missionärer i en främmande kultur. Det är glädjande och intressant att även evangeliska grupper inom Svenska kyrkan nu talar om Sverige som ett missionsland. Läs gärna Kyrklig Samlings missionsdokument.

Imorgon är det Pingstdagen och det är en bra utgångspunkt för att tala om mission. Vi behöver fyllas med Andens kraft, precis som de 120 på den första pingstdagen i Jerusalem. Utan Pingstens dop i helig Ande kan vi inte lyckas med missionsuppdraget. Det var Andens gåva som var startpunkten för den framgångsrika missionsrörelsen under det första århundradet. Det kan hända igen, det kan hända i Sverige. Samma kraft finns tillgänglig för dig och mig idag. Låt oss be om en ny pingst för Kristi kyrka i Sverige.

Jag har skrivit mer om detta tidigare. Här är några inlägg som anknyter till Pingsten och Apg 2.

Hela pingsten

Framtidens kyrka finns i Apg 2

Anden och den inre törsten

Jag är övertygad om att vi kan få se en förändring i Sverige. Men då måste vi hålla fast vid Bibeln och bekännelsen. Då måste vi fyllas av Anden. Då måste vi leva efter Jesu bud. Då måste vi berätta om Jesus Kristus och Guds rike på ett sätt som människor i vår tid förstår. Då måste vi bygga gemenskaper som lever ut Guds rike och Guds kärlek på ett konkret och praktiskt sätt. Om vi gör det kan det bli en förändring i missionslandet Sverige. Vill du vara med och skapa den förändringen?

Andens gåvor i en sund praktik

Jag tror att vi behöver Andens gåvor. Jag drogs in i den karismatiska förnyelsen när jag var tonåring på 70-talet. Tungotal, profetiska budskap, helande och andra andliga gåvor har varit en del av min erfarenhet som kristen sedan dess. Detta som ibland kallas för "den karismatiska dimensionen" är något församlingen behöver i vår tid.

Samtidigt är detta något som ofta skapar konflikter och problem, inte minst därför att dessa gåvor ibland missbrukas eller missuppfattas. Ibland har jag varit frestad att lägga ner alltihop, bara för att det finns så stora risker och jag har sett så mycket missbruk. Men svaret på missbruk är inte att sluta bruka dessa gåvor, utan att bruka dem på rätt sätt. Det har blivit lite av min mission att stå får sund undervisning och sund praktik när det gäller Andens gåvor. På en av bibelkurserna jag jobbar med har jag ett ämne som heter karismatisk tjänst och där tar jag upp detta både teoretiskt och praktiskt.

Hanteras varsamt
På en låda med sprängämnen står det ofta "hanteras varsamt". Explosiva ämnen kan göra mycket nytta när de används på rätt sätt, men de kan också göra mycket skada när de används fel. På samma sätt är det med Andens kraft och gåvor. Det finns en liten etikett som säger "hanteras varsamt". De kan nämligen ställa till en hel del skada om de används på fel sätt. En församling utan kraft gör inte så mycket skada när den går vilse. En församling med mycket kraft kan göra mycket skada.

Därför är det viktigt med balans mellan de olika polerna. Det är speciellt två olika par av motpoler som jag tror är viktiga att hålla i "spänt läge" när det gäller Andens gåvor. (I boken Spänt läge används bilden av motpolerna som stolpar med en lina emellan. Det är bara om stolparna hålls i "spänt läge" som man kan gå på linan. Det är en bra bild.)

Öppenhet och prövning
Det första paret är öppenhet och prövning. Å ena sidan ska vi vara öppna för Andens gåvor, å andra sidan måste vi pröva allt. Paulus håller detta i perfekt balans i 1 Thess 5:19-21. Han skriver: "Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra". En del av oss är väldigt öppna, tror på nästan allt vi hör och ifrågasätter ingenting. Andra är mycket skeptiska, ställer kritiska frågor och granskar allt noga innan de tror på det. Båda sidorna behövs! Släck inte anden, men pröva allt! Det värsta som kan hända är att de öppna och de prövande inte kan hålla ihop, utan delar på sig och bildar två olika församlingar. Då blir det en församling i varje dike. Vi har sett det hända många gånger och det är inte bra. Nej, vi behöver både öppenhet och prövning i samma gemenskap!

Tro och kärlek
Det andra paret att hålla i balans är tro och kärlek. Andens gåvor fungerar genom tro. Du behöver ta ett trossteg för att tala i tungor, profetera eller be om helande. Det är inte en slump att en av de rörelser som betonar Andens gåvor kallas för trosrörelsen. John Wimber brukade säga att tro stavas RISK. När du vill fungera i Andens gåvor måste du gå i tro och ta risker. Du vet ju inte vad som kommer att hända och du gör dig beroende av Gud. Men tro måste också balanseras med kärlek. Paulus skriver att Andens gåvor utan kärlek är tomt och meningslöst: "Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting" (1 Kor 13:1-2). Kärlek är nödvändigt både hos den som utövar gåvorna och i den gemenskap där de används. Det är lättare att våga ta risker om man vet att man är älskad även om det blir fel.

Att hålla balans (spänt läge) mellan öppenhet och prövning och mellan tro och kärlek tror jag är en av nycklarna till en sund användning av Andens gåvor i församlingen. Vad tror du?

Hela pingsten

Imorgon är det pingstdagen. Dagen skriver att svenska kristna inte firar pingsten så mycket nuförtiden. I vår församling samlas vi i alla fall till gudstjänst på pingstdagen och imorgon är det jag som predikar. Mitt tema är HELA PINGSTEN. Här följer en kort sammanfattning av mitt budskap.

Det berättas om pingstens händelser i Apostlagärningarnas andra kapitel. Det är flera saker som händer: Anden blir utgjuten, evangeliet börjar predikas och församlingen föds. Det är lätt att missa helhetsbilden och bara se en del. Jag vill se närmare på hela kapitlet och peka på helhetsbilden: hela pingsten!

Uppfyllda av Anden (2:1-21)

Den första delen handlar om hur Anden blir utgjuten över alla lärjungarna som var samlade i Jerusalem. Det var omkring 120 personer, både kvinnor och män. De blev alla uppfyllda av Anden och talade i tungor. Det är två av Andens gåvor som speciellt betonas i texten. För det första tungotalet gåva. De talade nya språk med ord som Anden gav dem. Anden ger orden och människan talar (Apg 2:4). På pingstdagen var det språk som människorna som lyssnade kunde förstå. Så är det inte alltid. Oftast är det bara Gud som förstår. Tungotal är en kommunikation med Gud och kallas därför ibland för ett bönespråk. Men även i vår tid kan det ibland hända att någon hör sitt eget språk talas och då blir det ett speciellt tecken.

Den andra gåvan som betonas i texten är gåvan att profetera. När Petrus börjar predika och citerar profeten Joel betonar han speciellt att de som blir uppfyllda av Anden i den sista tiden ska profetera.

Min berättelse

Några månader efter att jag blivit kristen hörde jag talas om att man kunde göra en egen pinsterfarenhet. Jag började be om att uppfyllas av Andens kraft och att få tala i nya tungor. Jag längtade och bad men det hände inte så mycket. Då fick jag tag i en bok som förklarade mer konkret hur tungotalet fungerar. ”Det är den helige Ande som ger orden på ett språk du inte förstår”, skrev författaren, ”men det är du som måste ta ett trossteg och börja tala. Det är du som har volymkontrollen” (J.E. Stiles, Den helige Andes gåva, Förlaget Filadelfia 1975, min sammanfattning av budskapet). Det var helt nytt för mig. Jag hade väntat mig att jag helt automatiskt, plötsligt skulle börja tala på ett nytt språk.

Anabaptismen och Pingstväckelsen

Ibland har jag fått frågan om man kan se 1500-talets Anabaptism som en föregångare till Pingstväckelsen. Jag har varit lite osäker på hur jag ska svara. Det finns många paralleller, men hur karismatisk var egentligen Anabaptismen? Hur mycket av Andens verk och Andens gåvor finns det exempel på i dess historia? Jag har länge tänkt att jag ska försöka finna svaret på detta men har inte hittat mycket skrivet om det. Nu har jag äntligen hittat en del och börjar så smått urskilja det intressanta svaret.

I boken Biblical Interpretation in the Anabaptist tradition skriver Stuart Murray om Anabaptismen och Anden. Han har också skrivit om det på nätet i en artikel som heter Anabaptism as a Charismatic Movement.

Det är välkänt att Anabaptismen talar mycket om Anden. Det är troligen den rörelse på 1500-talet som talar och skriver mest om Andens verk. Betoningen ligger på att bli född på nytt av Anden och få kraft att leva ett nytt liv. Erfarenheten av Anden är viktig. Det är tydligt att deras betoning låg på att erfarenheten av Anden ger kraft till ett heligt liv och inte på karismatiska fenomen. Men de karismatiska gåvorna finns där även om de är svåra att upptäcka eftersom senare tiders Mennoniter och Hutteriter ofta tonat ner den karismatiska sidan hos Anabaptismen.

Stuart Murray pekar på några olika saker. Det var inte bara extrema grupper som upplevde karismatiska fenomen, utan många av de mest respekterade ledarna rapporterar om sådana. Flera av medlemmarna i den första församlingen i Zürich hade syner (t.ex. Grebel, Mantz och Blaurock). Hans Hut hade profetiska drömmar och visioner. Jakob Hutter hade en övernaturlig dimension i sin tjänst och menar att under och tecken bekräftade hans kallelse. I ett brev 1535 skriver han att Gud "har gett mig sin välsignelse. Han har gjort sitt ord levande i mig och i många av dem till vilka jag har proklamerat Hans vilja och bekräftat ordet genom sin helige Andes verk med mäktiga under och tecken."

Anden och den inre törsten

I vår tid finns det ett sökande efter en andlig verklighet. Många människor vill ha något som fungerar i vardagen, som ger kraft och gudsnärvaro och som släcker den inre törsten. Den kristna tron handlar om andlig verklighet. Den handlar inte bara om att tro på en Gud som har skapat allting. Den handlar inte bara om att tro på Jesus Kristus som levde här på jorden för två tusen år sedan, dog på ett kors och uppstod på tredje dagen. Kristendom handlar inte bara om att gå till kyrkan eller följa vissa levnadsregler. Levande kristendom är mycket mer: det är andlig verklighet som fungerar i vardagen, det är kraft och Gudsnärvaro, det är levande vatten som släcker den inre törsten. Jag är övertygad om att endast den församling som har en djup och äkta andlighet kan nå ut och beröra människor i vår tid.

Vi säger ofta att vi vill ha en kyrka som liknar den som vi läser om i Apostlagärningarna. Men om vi vill ha det kan vi inte hoppa över Pingsten. Det är Andens utgjutande på Pingstdagen som skapar förutsättningarna för det församlingsliv och den växande missionsrörelse vi läser om i Lukas' berättelse.

Jesus talar om Anden i Joh 7:37-39.

På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: "Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Johannes skriver att Anden ännu inte hade kommit eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad. Först skulle Jesus dö, uppstå och fara upp till himlen, sen skulle Anden komma och utgjutas över lärjungarna. Vi vet att det hände på Pingstdagen en tid senare.

När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. (Apg 2:1-4)