Arvet från anabaptismen - En fredens gemenskap i en konfliktfylld tid

Det här är en föreläsning som jag höll vid ett seminarium under den ekumeniska veckan i Stockholm i augusti 2025. Texten är bearbetad för att fungera som ett blogginlägg. Föreläsningen handlar om anabaptismens historiska bakgrund på 1500-talet och vad arvet från anabaptismen kan ha för betydelse för kyrkan i Sverige idag. 

Anabaptismens historiska bakgrund

Vad är viktigt att känna till om den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet? Jag ska ge er några händelser och några namn.

Det här handlar om Reformationen på 1500-talet – De flesta känner till Luther, Zwingli och Kalvin, som förgrundsgestalter i reformationens två huvudgrenar, den lutherska och den reformerta. Vi har idag lutherska och reformerta kyrkor. I boken Theology of the Reformers av Timothy George presenteras dessa tre, men också en fjärde viktig reformator, anabaptisten Menno Simons. Att Menno Simons får vara med tillsammans med de andra tre är ett erkännande av anabaptismen som en gren av reformationen.

Anabaptismen räknas ofta som reformationens tredje huvudgren eftersom den också gav upphov till en bestående församlingsrörelse med en genomtänkt kyrkosyn (en frikyrklig linje som alltså har tydliga rötter i 1500-talet och går tillbaka ännu längre till waldensare och hussiter). Den största kyrkan med direkta rötter i anabaptismen är Mennoniterna (namnet efter Menno Simons), men även andra frikyrkor som baptister och pingstvänner har indirekta rötter till anabaptismen och i grunden samma kyrkosyn.

Det var många olika faktorer som bidrog till reformationen. En viktig händelse var när Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg den 31 oktober 1517. Det var från den händelsen som vi firade reformationens 500-årsjubileum 2017.  Luthers tankar spreds snabbt och snart började radikala idéer frodas på många håll. Personer som Andreas Karlstadt och Thomas Müntzer ville gå längre än Luther i förändringen av kyrka och samhälle. Det är i den här miljön som nya tankar växer fram. Anabaptismen föddes ur det som brukar kallas den radikala reformationen.

Karlstadt och Müntzer var radikala, men de praktiserade aldrig vuxendop. Istället var det i en liten grupp i Zürich som det avgörande steget togs. Det var där som ett femtontal personer gick från ord till handling och lät döpa sig. Det var den 21 januari 1525. I år är det 500 år sedan, och det är därför anabaptismen firar 500 år i år.

Vi känner till namnen på flera av dem som var med den lördagskvällen: De mest kända är Conrad Grebel, Felix Mantz och George Blaurock. Grebel och Mantz skulle det året båda fylla 27 år. Blaurock skulle fylla 34. De var alla unga män, som på bara några få år hade formulerat en helt ny vision av vad det är att vara församling. Själva ansåg de att det var en mycket gammal vision eftersom de hämtade den direkt från Nya testamentet.

Vi vet en hel del om hur de tänkte. Fyra månader tidigare hade de nämligen skrivit ett brev till Thomas Müntzer där de la fram gruppens vision av en fri församling enligt Nya testamentets mönster. Sex namn står som avsändare: bland annat Conrad Grebel och Felix Mantz. Detta brev finns bevarat och översatt till svenska i Karl Kilsmos bok Den tredje reformationen från 1967. Det finns även på engelska i The Sources of Swiss Anabaptism.

Det är fascinerande att se hur mycket av det som senare kom att bli kännetecknande för den anabaptistiska traditionen fanns formulerat redan här, nedtecknat av en liten grupp unga studenter och pastorer . Här är de viktigaste punkterna.

Idag firar vi anabaptismens födelsedag

Den 21 januari 1525 föddes den anabaptistiska rörelsen. Idag är det 488 år sedan. Den dagen var en liten grupp lärjungar samlade i ett hem i Zürich. Där tog man det avgörande steget att döpa dem som bekände tro på Jesus och ville följa honom. Den anabaptistiska rörelsen hade därmed sett dagens ljus. Till minne av denna händelse presenterar jag idag en video, som berättar om anabaptismen i tre korta avsnitt.

Uppdatering 2 maj 2016. Filmerna har tagits bort från Youtube och jag ersätter dem med denna nya film som visar ungefär samma filmklipp och kommenterar dem.

Jag har skrivit om dessa händelser i följande inlägg:

Conrad Grebel och anabaptismens födelse
Felix Mantz - pionjären som blev dränkt
Michael Sattler, del 1
Michael Sattler, del 2: Schleitheimbekännelsen
Michael Sattler, del 3: Rättegång och avrättning

Filmklippen i programmet är hämtade från långfilmen The Radicals.

Om du vill veta mer om anabaptismen kan du läsa mina texter här eller gå till anabaptist.nu

Idag firar vi anabaptismens födelsedag

Den 21 januari 1525 föddes den anabaptistiska rörelsen. Idag är det 487 år sedan. Den dagen var en liten grupp lärjungar samlade i ett hem i Zürich. Där tog man det avgörande steget att döpa dem som bekände tro på Jesus och ville följa honom. Den anabaptistiska rörelsen hade därmed sett dagens ljus. Till minne av denna händelse presenterar jag idag en film, som berättar om anabaptismen i tre korta avsnitt.

Uppdatering: Filmerna har tagits bort från Youtube. 

Jag har skrivit om dessa händelser i följande inlägg:

Conrad Grebel och anabaptismens födelse
Felix Mantz - pionjären som blev dränkt
Michael Sattler, del 1
Michael Sattler, del 2: Schleitheimbekännelsen
Michael Sattler, del 3: Rättegång och avrättning

Filmklippen i programmet är hämtade från långfilmen The Radicals.

Idag är det 485 år sedan det hände

Den 21 januari 1525 föddes den anabaptistiska rörelsen i Zürich. Idag är det 485 år sedan. Det tycker jag att man ska minnas och därför firar jag den här dagen. Därför publicerar jag också ett tidigare inlägg om bakgrunden till händelserna i januari 1525. Detta borde all känna till!

Under 1525 framträdde den anabaptistiska rörelsen som en självständig gren av den radikala reformationen. Den var både en Jesusrörelse och en husförsamlingsrörelse. Ett viktigt datum är den 21 januari 1525 då det första troendedopet ägde rum i Zürich och en församling av troende och döpta lärjungar formades.

En av dem som var med vid det tillfället var Conrad Grebel. Han var då ungefär 27 år gammal och hade inte långt kvar av sitt liv på jorden. Han var en av pionjärerna.

Conrad Grebel föddes i Zürich 1498 och var son till en av stadens ledande män. Han fick en bra utbildning och studerade vid universiteten i Basel, Wien och Paris. På grund av ekonomiska och personliga problem avbröt Conrad sina studier 1520 och flyttade hem till Zürich.

I Zürich var Ulrich Zwingli den ledande prästen och han hade börjat sitt evangeliska program för att reformera kyrkan i staden. Conrad Grebel anslöt sig till kretsen runt Zwingli, som bestod av lokala pastorer och unga akademiker. De studerade Bibeln på grundspråken och annan klassisk litteratur. Zwinglis inflytande och Grebels egen bibelläsning ledde fram till en personlig omvändelse och kursändring under våren 1522. Conrad Grebel blev en hängiven lärjunge till Jesus. I februari samma år hade han gift sig.


Zwingli genomförde förändringarna i kyrkan gradvis och långsamt i samarbete med stadens styrelse. En del av hans lärjungar tyckte att det gick för långsamt. I oktober 1523 blev konflikten tydlig. Då började Conrad Grebel tillsammans med en del andra samlas för att studera Bibeln, be och samtala om hur man skulle gå vidare. Man läste även böcker och häften som skrivits av andra radikala reformatorer. I den lilla gruppen formades övertygelser som sedan blev bärande i den anabaptistiska rörelsen. Genom flera bevarade brev vet vi en del om vad Conrad Grebel och hans vänner tänkte. Det viktigaste brevet skrevs till Thomas Müntzer i september 1524. Grebel hade läst något av det Müntzer hade skrivit och nu sökte han kontakt och upplysning. Brevet nådde aldrig fram. Brevet är ganska kort och alla ståndpunkter är inte så väl utvecklade men man ser vad det är som är på gång i den lilla gruppen i Zürich.

• Man betonar att en levande tro måste leda till ett liv i kärlek och efterföljelse.


• Man förkastar barndopet och argumenterar för att man bara ska döpa troende.


• Man önskar sig en församling som bygger på frivillighet, "utan påbud och tvång".


• Man vill se en församling som bygger på Guds ord och ömsesidig fostran. Grebel uppmanar Müntzer: "Bli ett vittne för det gudomliga ordet och upprätta en kristen församling med Kristi hjälp och enligt hans anvisningar, som vi finner i Matt 18:15-18 och tillämpade i apostlarnas brev". Man vill alltså bygga en församling enligt det mönster man finner i Nya testamentet.


• Man ser nattvarden som en enkel gemenskapsmåltid till minne av Kristus.

• Man tar avstånd från bruk av vapen, våld och krig. "Man ska ej heller försvara evangelierna och dess anhängare med svärd. Ej heller ska dessa försvara sig själva med svärd... Rätt troende kristna är som får bland vargar, får till slakt... hos dem är dödandet avskaffat".


• Till sist ser man också att de inser att deras tro kommer att ha ett högt pris och de är beredda att lida förföljelse för sin tro.

Under hösten 1524 blev dopfrågan central i konflikten med Zwingli och myndigheterna i Zürich. Flera familjer, däribland familjen Grebel, vägrade döpa sina nyfödda. Den 17 januari 1525 hölls en offentlig debatt om dopet. Grebel och hans grupp talade mot barndopet och för dop av troende. Dagen efter beordrades alla familjer att döpa sina barn inom en vecka. De som vägrade skulle utvisas ur distriktet. Ett par dagar senare fattade myndigheterna ännu ett beslut. Man förbjöd Grebel och hans vänner att samlas och Grebel m.fl förbjöds att tala om dopet.

På kvällen den 21 januari 1525 samlades de ändå, ca femton män och kvinnor, hemma hos Felix Mantz. Med stor bävan och under bön beslutade de sig för att ta det avgörande steget. George Blaurock bad Conrad att döpa honom. Efter att ha blivit döpt, döpte George själv de andra på deras bekännelse om tro på Jesus Kristus. Där föddes den anabaptistiska rörelsen och den spred sig som en underjordisk husförsamlingsrörelse trots stort motstånd. Flera av dem som var med vid det första dopet var döda efter bara några år. Conrad Grebel dog av sjukdom sommaren 1526 efter intensivt missionsarbete och fängelsestraff, bara 28 år gammal. Felix Mantz och George Blaurock blev avrättade.

Läs mer om Conrad Grebel i wikipedia, GAMEO eller här. Anabaptist Portraits av John Allen Moore har ett kapitel om Grebel. Hela brevet till Müntzer finns översatt till svenska och kommenterat i Karl Kilsmos utmärkta bok "Den tredje reformationen", sid 57-83 (Gummessons 1967).

Jag har skrivit många inlägg om anabaptismen och dess tidiga ledare. Du hittar dem här och här.

Conrad Grebel och Anabaptismens födelse

Under 1525 framträdde den anabaptistiska rörelsen som en självständig gren av den radikala reformationen. Den var både en Jesusrörelse och en husförsamlingsrörelse. Ett viktigt datum är den 21 januari 1525 då det första troendedopet ägde rum i Zürich och en församling av troende och döpta lärjungar formades.

En av dem som var med vid det tillfället var Conrad Grebel. Han var då ungefär 27 år gammal och hade inte långt kvar av sitt liv på jorden. Han var en av pionjärerna.

Conrad Grebel föddes i Zürich 1498 och var son till en av stadens ledande män. Han fick en bra utbildning och studerade vid universiteten i Basel, Wien och Paris. På grund av ekonomiska och personliga problem avbröt Conrad sina studier 1520 och flyttade hem till Zürich.

I Zürich var Ulrich Zwingli den ledande prästen och han hade börjat sitt evangeliska program för att reformera kyrkan i staden. Conrad Grebel anslöt sig till kretsen runt Zwingli, som bestod av lokala pastorer och unga akademiker. De studerade Bibeln på grundspråken och annan klassisk litteratur. Zwinglis inflytande och Grebels egen bibelläsning ledde fram till en personlig omvändelse och kursändring under våren 1522. Conrad Grebel blev en hängiven lärjunge till Jesus. I februari samma år hade han gift sig.

Zwingli genomförde förändringarna i kyrkan gradvis och långsamt i samarbete med stadens styrelse. En del av hans lärjungar tyckte att det gick för långsamt. I oktober 1523 blev konflikten tydlig. Då började Conrad Grebel tillsammans med en del andra samlas för att studera Bibeln, be och samtala om hur man skulle gå vidare. Man läste även böcker och häften som skrivits av andra radikala reformatorer. I den lilla gruppen formades övertygelser som sedan blev bärande i den anabaptistiska rörelsen. Genom flera bevarade brev vet vi en del om vad Conrad Grebel och hans vänner tänkte. Det viktigaste brevet skrevs till Thomas Müntzer i september 1524. Grebel hade läst något av det Müntzer hade skrivit och nu sökte han kontakt och upplysning. Brevet nådde aldrig fram. Brevet är ganska kort och alla ståndpunkter är inte så väl utvecklade men man ser vad det är som är på gång i den lilla gruppen i Zürich.

• Man betonar att en levande tro måste leda till ett liv i kärlek och efterföljelse.


• Man förkastar barndopet och argumenterar för att man bara ska döpa troende.


• Man önskar sig en församling som bygger på frivillighet, "utan påbud och tvång".


• Man vill se en församling som bygger på Guds ord och ömsesidig fostran. Grebel uppmanar Müntzer: "Bli ett vittne för det gudomliga ordet och upprätta en kristen församling med Kristi hjälp och enligt hans anvisningar, som vi finner i Matt 18:15-18 och tillämpade i apostlarnas brev". Man vill alltså bygga en församling enligt det mönster man finner i Nya testamentet.


• Man ser nattvarden som en enkel gemenskapsmåltid till minne av Kristus.
  
  
• Man tar avstånd från bruk av vapen, våld och krig. "Man ska ej heller försvara evangelierna och dess anhängare med svärd. Ej heller ska dessa försvara sig själva med svärd... Rätt troende kristna är som får bland vargar, får till slakt... hos dem är dödandet avskaffat".


• Till sist ser man också att de inser att deras tro kommer att ha ett högt pris och de är beredda att lida förföljelse för sin tro.

Under hösten 1524 blev dopfrågan central i konflikten med Zwingli och myndigheterna i Zürich. Flera familjer, däribland familjen Grebel, vägrade döpa sina nyfödda. Den 17 januari hölls en offentlig debatt om dopet. Grebel och hans grupp talade mot barndopet och för dop av troende. Dagen efter beordrades alla familjer att döpa sina barn inom en vecka. De som vägrade skulle utvisas ur distriktet. Ett par dagar senare fattade myndigheterna ännu ett beslut. Man förbjöd Grebel och hans vänner att samlas och Grebel m.fl förbjöds att tala om dopet.

På kvällen den 21 januari 1525 samlades de ändå, ca femton män och kvinnor, hemma hos Felix Mantz. Med stor bävan och under bön beslutade de sig för att ta det avgörande steget. George Blaurock bad Conrad att döpa honom. Efter att ha blivit döpt, döpte George själv de andra på deras bekännelse om tro på Jesus Kristus. Där föddes den anabaptistiska rörelsen och den spred sig som en underjordisk husförsamlingsrörelse trots stort motstånd. Flera av dem som var med vid det första dopet var döda efter bara några år. Conrad Grebel dog av sjukdom sommaren 1526 efter intensivt missionsarbete och fängelsestraff, bara 28 år gammal.

Läs mer om Conrad Grebel i wikipedia, GAMEO eller här. Anabaptist Portraits av John Allen Moore har ett kapitel om Grebel. Hela brevet till Müntzer finns översatt till svenska och kommenterat i Karl Kilsmos utmärkta bok "Den tredje reformationen", sid 57-83 (Gummessons 1967).