Ny rapport: Frikyrkan i orten

Den 18 april släpptes rapporten Frikyrkan i orten, där jag är med som redaktör tillsammans med Johannes Stenberg och Erika Bergman. Rapporten är på 128 sidor och publiceras av Vidare, EFK och SAM. Den kan laddas ner som PDF bland annat på SAM:s hemsida här. I den vill vi peka på en av den svenska frikyrklighetens största missionsutmaningar, nämligen de förorter och stadsdelar i vårt land där den frikyrkliga närvaron är betydligt lägre än i andra områden. I dessa bostadsområden bor människor från hela världen, många från folkgrupper som inte har nåtts av evangeliet i någon större utsträckning. Med den här rapporten vill vi öka medvetenheten om att vi som kristna i Sverige kan göra skillnad och inspirera till djärva satsningar i vårt eget land.

Rapportens första del ger statistik och kartlägger den frikyrkliga närvaron i de 61 bostadsområden som finns på polisens lista över utsatta områden. Vi utgår från den listan för enkelhetens skull, även om vi håller med om att den har sina brister. Rapporten visar att det i 47 av dessa 61 områden finns en mycket låg frikyrklig närvaro, både när det gäller antalet församlingar och antalet medlemmar. ALT-läraren Maria Karlsson kompletterar bilden med att skriva om vilka utmaningar som finns i dessa bostadsområden och ger en bild av aktuell forskning i ämnet.

Tre pionjärer på 1970-talet - Några reflektioner om församlingsplanteringens historia i Sverige

Församlingsplantering har legat mig varmt om hjärtat sen början av 1980-talet, då jag själv blev församlingsplanterare. Idag jobbar alla frikyrkosamfunden med att plantera nya församlingar, men så var det inte på den tiden. Då var församlingsplantering ofta ifrågasatt och kritiserat. Rötterna till dagens församlingsgrundande rörelse finns i 1970-talet. I den här texten vill jag skriva något om församlingsplanteringens historia och berätta om tre nyckelpersoner: Sjöberg, Nilzon och Pihlström. deras betydelse behöver uppmärksammas och det kan förhoppningsvis inspirera någon att gräva djupare i ämnet.

I väckelserörelsernas barndom på 1800-talet var det en självklarhet att starta nya gemenskaper. EFS startade föreningar, Frälsningsarmén kårer och frikyrkosamfunden grundade församlingar.

I mitten av 1900-talet förändrades bilden. Tillväxten avtog och att grunda nya församlingar blev alltmer ovanligt. Tanken på församlingsgrundande som missionsstrategi och som en naturlig del av en rörelses dynamik hamnade alltmer i bakgrunden.

På 1970-talet berördes Sverige av två andliga förnyelserörelser, Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen. Många unga människor kom till tro och många kristna i alla åldrar upplevde en andlig förnyelse. Jag kom till personlig tro 1974 och under mina första år som kristen levde jag mitt i båda dessa rörelser. Det märkliga var att varken Jesusrörelsen eller den karismatiska förnyelsen ledde till att nya församlingar planterades. Det uppstod gemenskaper och bönegrupper, men tanken på att nya församlingar kunde vara en positiv frukt av väckelsen verkar inte ha kommit upp på agendan. Tvärtom uppfattades tanken på att starta nya församlingar som något negativt och splittrande under denna tid. Det fanns en stark betoning på att man inte skulle starta nya församlingar, utan istället stanna kvar där man var och verka för förnyelse i det etablerade sammanhanget. I de gemenskaper som bildades fanns det ofta en stolthet över att inte vara församling, trots att man på många sätt i praktiken fungerade som församlingar. När jag och Kerstin flyttade till Råslätt 1979, tillsammans med några vänner, var det just för att starta en sådan kristen gemenskap. Att grunda en församling fanns inte ens på kartan, trots att jag ett år tidigare hade varit involverad i en församlingsplantering i Frankrike.

Första gången jag mötte församlingsplantering som missionsstrategi var när jag som 19-åring tillbringade en sommar med OM i Frankrike. Jag var med i ett team i de södra förorterna av storstaden Rennes och vi hjälpte en församlingsgrundare som precis var i starten av sitt arbete. Han arbetade inom den franska missionsorganisationen France-Mission, som grundar församlingar i Frankrike. Jag följde sedan France-Missions arbete under många år och denna kontakt med församlingsplanterare i Frankrike hade en helt avgörande betydelse för mitt tänkande om mission och församlingsgrundande.

I Frankrike grundade man församlingar för att nå nya människor och nya platser, men hemma i Sverige var inställningen helt annorlunda, vilket alltså gjorde att inte ens jag tänkte församlingsplantering när vi flyttade till Råslätt.

I slutet av 1970-talet började enstaka röster höjas för en annan hållning. Tänk om församlingsplantering inte var splittring, utan en missionsstrategi. I början av 80-talet nådde dessa röster även till oss på Råslätt, vilket ledde till en omprövning av vår vision.  

Evangeliet - ett angeläget budskap

Den här veckan fick jag medlemstidningen Aktuellt från Alliansmissionen i brevlådan. Temat för numret är Vägar till tro och det handlar om hur vi som församlingar och enskilda kan leda människor till tro på Jesus Kristus i vår tid. Tidningen har flera bra artiklar och fina vittnesbörd. Om du inte fick den i brevlådan kan du läsa den här: Aktuellt från Alliansmissionen. Jag fick förmånen att skriva en artikel som beskriver evangeliets innehåll. Vad är det egentligen för budskap vi vill sprida i hela världen? Mitt svar på den frågan kan du även läsa här: 

För Alliansmissionens församlingar har evangeliets förkunnelse alltid varit ett prioriterat område. I såväl den lokala församlingen som det internationella arbetet står spridandet av evangeliet i centrum. Framför allt är det Guds kärlek som motiverar oss till detta. ”Kristi kärlek lämnar mig inget val” (2 Kor 5:14), skriver Paulus när han förklarar varför han predikar evangeliet. Ett annat motiv för oss är det uppdrag vi har fått av Jesus: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mark 16:15). Ett tredje är människors eviga väl. Låt oss därför både som församlingar och enskilda fortsätta att dela evangeliet för att människor ska komma till tro på Jesus och ha ett evigt liv.

Evangeliet är en stor berättelse och inte så enkel att sammanfatta i några få rader. När jag ändå ska göra det tar jag min utgångspunkt i Joh 3:16.  

Så älskade Gud världen…

Evangeliet börjar med Guds kärlek. Gud älskar den värld som han har skapat, trots att den har vänt honom ryggen. Gud bryr sig om världen och allt som finns i den; människor, djur och växter. Det är ju han som har skapat allt. I vår tid är det många som lider av psykisk ohälsa, upplever skamkänslor och känner sig värdelösa. Därför är det viktigt att betona att Gud älskar världen och att det innefattar varje människa. I vår tid är det många som oroar sig för framtiden. Därför kan en anknytningspunkt för evangeliet vara att Gud bryr sig om hela världen och har en plan för att rädda den.

…att han gav den sin ende son,

Mitt möte med France-Mission och visionen om multiplicering

Igår fyllde jag 63 år och det mesta av mitt jordiska liv ligger utan tvekan bakom mig. Två år innan jag föddes bildades den franska missionsorganisationen France-Mission. Jag har precis läst en inspirerande bok som berättar historien om France-Mission från 1957 till 2017. France-Mission - de la semence à la multiplication depuis 1957... är den fullständiga titeln, vilket betyder France-Mission - från sådd till multiplikation sen 1957. 

För några år sedan skrev jag om min första resa till Frankrike och mitt möte med en av France-Missions församlingsplanterare. Det ledde så småningom fram till en djupare kontakt och flera år av samarbete. Under en period hade vi en svensk stödgrupp för France-Mission, som i liten skala bidrog till arbetet och underhöll en svensk missionärsfamilj. Den svenska stödgruppen är faktiskt omnämnd i boken tillsammans med mig, P-O Ängegärd och Torbjörn Sandell (sid 249-250). 

Läsningen väckte många minnen och jag insåg hur mycket av mitt tänkande kring församlingsplantering som har sina rötter i France-Mission. Det var i Frankrike jag första gången kom i kontakt med församlingsplantering och det var från France-Mission vi hämtade många lärdomar och exempel när vi planterade församling på Råslätt i början av 1980-talet. Jag blev också påmind om att det var i France-Mission som jag första gången stötte på visionen om att bygga församlingar som multiplicerar sig. 

Paulusprogrammet 2.0 - en distanskurs om missionella initiativ och nya sätt att vara kyrka

Hösten 2015 startade vi Paulusprogrammet. Det är en ettårig distanskurs om missionella initiativ och nya sätt att vara kyrka. Kursen utgår från Mullsjö folkhögskola och den har drivs gemensamt av Alliansmissionen och Equmeniakyrkan Region Öst. Totalt ett 60-tal kursdeltagare har gått kursen under dessa år och den har gett ringar på vattnet i olika sammanhang, i både gamla och nya församlingar. 

Studietakten är på endast 12,5 % och därför går den mycket bra att kombinera med arbete eller studier. Två gånger per termin träffas deltagarna i Mullsjö (måndag-tisdag) och mellan träffarna studerar man på hemmaplan. 

Under det gångna läsåret genomförde vi kursen i ett uppdaterat format. Kursen kallas numera Paulusprogrammet 2.0. När vi startade Paulusprogrammet låg fokus på att plantera nya församlingar. Under åren har det visat sig att många av deltagarna framför allt jobbat med att tänka pionjärt i gamla församlingar och därför gör vi det nu tydligare att kursen handlar både om att starta nya församlingar och om att arbeta med förändring och utveckling i etablerade församlingar. Vi lägger också mer fokus på att nå nya människor och att dela evangeliet, eftersom detta är en stor utmaning i många kristna sammanhang. 

Så här säger ett par av årets kursdeltagare om kursen: 

Bra och handfast undervisning och litteratur som utrustat mig och som öppnat mina ögon för hur centralt missionsuppdraget är i allt vad församlingen är och gör och för behovet att starta nya församlingar. Under kursen har jag också fått uppleva hur Gud bekräftat och stärkt dröm och längtan i mitt liv. Dessutom spännande och uppmuntrande att få möta andra som längtar och drömmer, och som vill gå nya vägar tillsammans med Jesus. Vill du också vara med och se Guds rike växa i Sverige? Att gå Paulusprogrammet hjälper dig att gå i rätt riktning!

Martine Björn, Ödeshög

Paulusprogrammet 2.0 har varit en mycket givande utbildning! Att få träffas och umgås på den härliga folkhögskolan i Mullsjö, med god mat, fint boende, natur och givande lektioner. Det har varit dagar att längta till, se fram emot, men också en tid av självrannsakning om min egen tjänst och mina gåvor och hur jag kan använda dem i en församling. Jag är så tacksam för lärarna som inte bara har inspirerat mig utan också mött mig, väglett och stöttat mig! 

Caroline Frank, Älmhult

Tankar under en vandring i skogen

På grund av ett plötsligt sjukdomsfall blev dagens planer ändrade och på eftermiddagen fick jag ett par lediga timmar. Då gav jag mig ut på vandring i ett närbeläget naturreservat med ett omväxlande skogslandskap. Förr brukade jag läsa böcker på lediga stunder. Sen jag fyllde 60 är det annorlunda. Nuförtiden vill jag ut i naturen så mycket jag bara kan. Jag har blivit en friluftsmänniska på gamla dar. 

När jag vandrade genom Strömsbergsskogen idag tänkte jag på hur mycket vackert det finns i Guds skapelse och hur fantastiskt det fungerar. För mig är det lätt att se att det måste finnas en vis och mäktig skapare bakom allt som finns. Skapelsen vittnar om att det finns en skapare. Om detta handlar också den första meningen i Bibeln: "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord" (1 Mos 1:1). Den första trossatsen i den apostoliska trosbekännelsen säger samma sak: "Vi tror på Gud, allsmäktig fader, himlens och jordens skapare". Att Gud har skapat allt är utgångspunkten för den kristna tron. 

Paulus skriver att man kan förstå något om Gud genom att se på skapelsen. "Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt" (Rom 1:20). Genom det som Gud har skapat kan man förstå att han finns och att han måste vara en osynlig och mycket mäktig Gud med en oändlig kunskap. Man kan inte lära känna Gud genom skapelsen, men man kan förstå att han finns och man kan känna hans närvaro. Det är inte så konstigt att många gör andliga erfarenheter ute i naturen. Det gick jag och tänkte på i skogen idag. 

John Stott och boken om korset

I år är det 100 år sedan John Stott föddes och under våren skrev jag fem blogginlägg om honom och hans betydelse för mitt liv och min tjänst. I våras plockade jag också fram hans bok om korset för att läsa den igen. Det har tagit sin tid att komma igenom den, men nu är jag klar och det är dags för att skriva ytterligare en text om John Stott. 

Korset: Meningen med Jesu död kom ut på svenska 1988 och jag läste den redan följande år. Jag tror inte jag överdriver när jag säger att det är den viktigaste boken jag har läst om korset och att den har präglat min syn på meningen med Jesu död. Det var inspirerande att läsa den igen även om den är mastig. 

Jesu Kristi kors är centrum i den kristna tron. Paulus sammanfattar sin förkunnelse i Korinth så här: "Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst" (1 Kor 2.2) och till Galaterna skriver han: "För min del vill jag inte vara stolt över något annat än Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen" (Gal 6:14). 

Korset är i centrum, men det är inte alldeles enkelt att förstå korsets betydelse och varför Jesus måste dö. I den här boken gräver Stott djupt i både Skriften och den kristna traditionen för att reda ut frågeställningarna och hitta rätt bland alla olika teorier. Den här boken är förmodligen Stotts viktigaste och betraktas som en klassiker. Det är en stor glädje att den i höst återigen har blivit utgiven på svenska. Så här sammanfattar Stefan Gustavsson bokens 400 sidor i förordet till den nya utgåvan: