söndag 31 mars 2013

TV-serien om Bibeln

Nu har jag sett de tre första avsnitten av den amerikanska TV-serien The Bible, som sänds av SVT i påsk. Den består av fem avsnitt och berättar Bibelns historia från början till slut. Här kommer nu några reflektioner.

Varje avsnitt är på en och en halv timme, så nu har jag alltså sett fyra och en halv timmar och det har tagit mig från skapelsen till att Jesus just har börjat sin verksamhet. Det är med blandade känslor jag nu summerar intrycken.

Det finns en del som är bra. Jag gillar idén med att presentera hela Bibelns historia på film. Det behövs i vår tid, när många hellre ser filmen än läser boken. Det är bra att få hela berättelsen i ett svep. Det är många som inte har grepp om hur berättelsen hänger ihop och därför har svårt att sätta in de olika bibelberättelserna i sitt historiska sammanhang. Filmen kan vara en hjälp att förstå det historiska sammanhanget. Jag gillar även greppet att börja med Noa och låta honom berätta om skapelsen och syndafallet. Abrahams kallelse blir också presenterad på ett bra sätt och jag uppskattar beskrivningen av episoden med de tre männen som kommer och hälsar på Abraham. Precis som i bibeltexten är det först lite oklart vilka de är, men efter ett tag förstår man att det är två änglar och Herren själv (se 1 Mos 18-19). När de två änglarna kommer till Sodom spårar dock berättelsen ur. Plötsligt drar änglarna sina svärd och blir värsta ninjakrigare och en av TV-seriens stora svagheter avslöjar sig: de många extra våldscenerna som saknar belägg i bibeltexten. Bibelns berättelse är tillräckligt våldsam ändå och det är helt onödigt att lägga till saker till berättelsen. Man måste ju ändå ta bort sådant som finns med, så varför då lägga till sånt som inte finns? Ändå kryddas filmen gång på gång med extra våldscener, ofta långa och utdragna.

Det är som sagt mycket av Bibelns historia som inte kommer med i TV-serien. Man måste med nödvändigt korta ner den och däför gör berättelsen långa hopp. Vi får följa Abraham, men sen hoppar den över Isak, Jakob, Josef och hans bröder. Istället flyttas vi direkt till Moses tid. Efter uttåget ur Egypten hoppar filmen över hela den 40-åriga ökenvandringen. Efter erövringen av Jeriko är vi strax mitt i domartiden där allt fokus ligger på Simson. Och sen är vi plötsigt framme vid att Saul blir kung. Israels första kungar Saul och David blir ganska väl skildrade, men när Salomo fötts hoppar berättelsen snabbt 400 år fram i tiden till Nebukadnessars erövring av Jerusalem och den babyloniska fångenskapen. Daniels liv skildras ingående och sen kommer återvändandet till Jerusalem och sen hoppar vi blixtsnabbt till händelserna kring Jesus födelse. Det går fort, men hänger ändå ihop och man får helhetsbilden och det är bra. Man kan förstås ha synpunkter på urvalet av vilka personer och händelser som skildras, men det måste ju göras. Men det är klart att det är en brist att många mycket viktiga karaktärer som Jakob, Josef, Salomo, Elia, Elisa och Jesaja mer eller mindre plockas bort ur berättelsen. Och det hade varit bra att ta med några av de betydelselfulla kvinnorna som t.ex. Rut och Ester. Man kan få känslan att det är möjligheten att skapa häftiga actionscener som delvis styrt urvalet. Jag hade föredragit fler personporträtt och färre våldscener.

fredag 29 mars 2013

Jesus idag - sex timmar och sju ord på korset


Idag är det långfredag. Ett ganska tråkigt namn på en minnesvärd dag. På engelska heter den här dagen Good Friday och det låter ju lite bättre. Hur som helst är det den dagen vi särskilt minns att Jesus Kristus led och dog på ett kors, på en kulle utanför Jerusalem i april ca år 30.

Det är intressant att läsa de fyra evangeliernas berättelser om Jesu korsfästelse. De kompletterar varandra och tillsammans ger de en klar bild av vad som hände. Idag vill jag speciellt se på de ord Jesus talade när han hängde på korset. Han sa sju olika saker. Lukas berättar om tre, Johannes om tre andra, Matteus och Markus om ett.

Markus informerar oss om att Jesus korsfästes vid niotiden på förmiddagen (Mark 15:25). Under de första timmarna gör Jesus tre uttalanden som gäller människor omkring honom. Han ber för dem som korsfäster honom. Han samtalar med rövaren som hänger på korset bredvid, och talar med Maria och Johannes. Mellan klockan tolv och tre lägrar sig ett kompakt mörker över hela jorden och det är tyst. Klockan tre på eftermiddagen ropar Jesus först ut sitt lidande i två uttalanden och sen sin seger. Därefter ger han upp andan. Vi ska nu se närmare på Jesu ord på korset och vad de kan lära oss.

Fader, förlåt dem (Luk 23:34)
Först ber Jesus för dem som korsfäster honom: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” När han hänger på korset är Jesus verkligen den självutgivande kärleken personifierad. Trots sitt lidande och sina smärtor orkar han tänka på dem som korsfäster honom och han ber för dem. Han uppfyller själv sitt bud från Matt 5:44: ”Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er.”


När man inte längre kan göra något annat kan man i alla fall be. Jesus bad och han blev bönhörd. På pingstdagen kom tusentals människor till tro på Jesus, blev döpta och fick syndernas förlåtelse. Det var säkert många av dem som varit med och skrikit ”korsfäst honom”. Den romerske officeren förstod att Jesus var Guds Son (Mark 15:39), och många av soldaterna kom säkert till tro senare. På korset la Jesus grunden för bönesvaret, när Han dog för allas synder. Han bar synderna även för dem som korsfäste honom.

Löftet till rövaren (Luk 23:43)
Två rövare korsfästes samtidigt som Jesus, en på varje sida. Till att börja med hånade de honom båda två, men en av dem förstod snart att Jesus inte var en vanlig man och där på korset började han tro på Jesus. Hans ord till den andre rövaren visar djupet i hans insikt (23:40-41). Han ser sin egen skuld, han förstår att Jesus är skuldfri, att Jesus är Gud och att Han är kung i ett rike som ska komma och rövaren ber en mycket ödmjuk bön: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer med ditt rike.” Jesu svar är fantastiskt: ”Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset.”

söndag 24 mars 2013

Vi behöver det övernaturliga

Med stort intresse har jag läst om New Wines ledarkonferens i Stockholm den gångna veckan. Konferensen hade 600 deltagare och man kan läsa om den både i två artiklar i tidningen Dagen (Utrusta för tjänst, Anden faller) och en i Världen idag (Helande). Efter konferensen är det också några bloggare som har skrivit om den, bland annat Stefan Swärd, David Wellstam och Micael Grenholm.

Det samlade intrycket verkar vara att det är något nytt på gång i Sverige, en ny öppenhet för och längtan efter Andens kraft och Andens gåvor. Jag var inte på New Wine-konferensen, men jag har lagt märke till samma sak i olika sammanhang där jag har rört mig under årets första månader, vilket jag också har skrivit om på bloggen, tex Pionjär 13 och M4.

Det är förstås svårt att bedöma hur nytt det som sker är. Det är lätt att ta till överord. Helt nytt är det förstås inte. Det är en fortsättning av den Andeutgjutelse som började på pingstdagen för 2000 år sedan och har fortsatt genom historien. Jag var själv med i ett liknande skeende på karismatiska konferenser på 1970-talet när tungotal, profetiska budskap och helande blev en del av min erfarenhet. Jag var också med på den stora ledarkonferensen i Göteborg 1989 då jag tror att det var 2000 pastorer och ledare från alla samfund som var samlade i Lisebergshallen och lyssnade till John Wimber med team. Där var den helige Ande mäktigt utgjuten och där förnyades min och många andras tjänst i den karismatiska dimensionen. Tidigare Andeutgjutelser har burit god frukt, men med tiden stelnar formerna igen, det andliga livet svalnar och vi behöver återigen en förnyelse av Andens verk mitt ibland oss. Jag tror att vi nu är inne i en sådan period av förnyelse i den svenska kristenheten. Vi behöver verkligen mer av den helige Andes kraft och gåvor. Vi behöver den karismatiska, profetiska och övernaturliga dimensionen i våra liv och våra församlingar. Jag tror att nätverket New Wine har en viktig roll i denna förnyelse och jag delar helt och fullt New Wines vision och värderingar. Jag funderar på att åka på New Wines sommarkonferens i Vänersborg.

Idag vill jag dela några tankar från Bibeln och min personliga erfarenehet när det gäller Andens gåvor och behovet av det övernaturliga.

tisdag 19 mars 2013

Patrick och Maria

I söndags handlade det om två personer: Patrick och Maria. Patrick, som var den förste missionären till Irland, och Maria, som blev mamma till Jesus. Båda är förebilder som utmanar och insprierar.

17 mars är Irlands nationaldag och då firas Patrick, eftersom det enligt traditionen är hans dödsdag. Enligt traditionen dog Patrick den 17 mars 461. Då hade han levt drygt 70 år och gjort en enastående missionsgärning.

Patrick föddes någonstans på den brittiska västkusten. När han var sexton år blev han kidnappad av keltiska rövare och såld som slav till en keltisk hövding på Irland. Där var han slav och fick jobba som herde. Han lärde sig kelternas språk och kultur. Samtidigt mötte han Gud och lärde känna honom när han vallade sina får i ensamhet. Han levde i böm och lärde sig att höra Guds röst och en dag sa Gud till honom att han skulle fly, eftersom det låg ett skepp och väntade på honom. Efter sex år som slav flydde Patrick och lyckades att ta sig hem. Han utbildade sig sedan till präst och fortsatte att tjäna Gud. Många år senare talade Gud till honom i en syn att han skulle resa tillbaka till Irland och missionera bland kelterna. Det gjorde han när han var i 40-årsåldern och han gjorde en enastående missionsinsats och blev fader till den keltiska kyrkan och missionen. Den kan du läsa om här och här eller i boken Vindarna från väster. Det är därför som irländarna än idag räknar Patrick som Irlands skyddshelgon och firar Irlands nationaldag på hans dödsdag.

Många känner till Patricks bön, som tonsatts av Erik Tilling. Den lyder så här: "Kristus är framför mig, bakom mig, över mig och under mig. Kristus är med mig, i mig, runt omkring, du bor i mig. Omger hela mig, morgon, dag, som natt." Det är inte säkert att det är Patrick som skrivit den, men den kommer i alla fall från den keltiska kyrkan.

I söndags var det också Marie bebådelsedag. Det är den dag i kyrkoåret som handlar om hur Ängeln Gabriel kommer till Maria och berättar att hon genom den helige Ande ska bli mamma åt Guds son. Liksom Patrick var Maria troligen mycket ung när hon mötte Guds kallelse. Hon ställde sig till Guds förfogande när ängeln Gabriel talade till henne. Maria sa: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt" (Luk 1:38).

Både Patrick och Maria är förebilder när det gäller att höra Guds röst och lyda det han har sagt. Gud talar även idag. Framför allt talar han till oss genom sitt ord, Bibeln. Han kan också tala genom sin Ande i våra tankar och känslor. Han kan även idag tala genom änglar, profetiska budskap eller genom syner och drömmar. Att vara lärjunge är att lyssna till Gud och lyda det han säger, precis som Patrick och Maria gjorde. Men kom ihåg att allt måste prövas mot Bibelns ord. Det är bara Bibeln som är Guds rena ord och ett ofelbart rättesnöre.

lördag 16 mars 2013

Ord och gärning, under och tecken

"Vi måste göra som Paulus och förkunna evangeliet i ord och gärning och med tecken och under", sa den norske evangelisten och profeten Arnt Jakob Holvik i det fjärde och sista undervisningspasset i M4, modul 2.

Jag har just kommit hem från två intensiva och inspirerande dygn med M4. I torsdagskväll samlades kursledare och coacher för att be, samtala och planera. Det fortsatte vi med under fredagens förmiddag. Till lunchen kom de sex team som går M4-utbildningen i år. Det är team som håller på att plantera församlingar i Norrköping och Söderköping (GF), Linköping och Halmstad (EFK), Trelleborg och Västerås (EFS).
 
M4 kommer från Norge och tre norrmän medverkade i programmet den här gången. Arnt Jakob Holvik tog sin utgångspunkt i Paulus beskrivning av sin tjänst i Rom 15:18-19. "Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig för att hedningarna skall föras till lydnad, i ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag överallt förkunnat evangeliet om Kristus..."

Man kan se tre aspekter i Paulus sätt att presentera evangeliet. Tre aspekter som också behövs i församlingen i vår tid.

För det första måste evangeliet förkunnas i ord. Evangeliet är ett budskap som ska presenteras och förklaras. Tron bygger på förkunnelsen, skriver Paulus i Rom 10:17. Det är nödvändigt att så ut budskapet i ord.

fredag 15 mars 2013

M4 - fokus på mission

Jag sitter i ett klassrum på Liljeholmens folkhögskola. Vi har just kört igång den andra modulen i M4-utbildningen för församlingsplanterande team. Teamen sitter vid borden och jobbar. De ska beskriva sin nusituation: styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Sen blir det presentation och förbön för ett team i taget.

Den här modulen har fokus på missionsuppdraget. Hur ska vi nå nya människor? Det handlar om att gå ut från vår bekvämlighetszon, bygga relationer och dela evangeliet när vi får möjlighet.

Alla förläsningarna i M4 finns på svenska i bokform. Den första boken heter M4 - Master & Mission och kan beställas för 200 kr här. Den andra delen heter M4 - Multiplication & Movement och kommer någon gång i sommar. Det här är en fantastiskt bra och användbar bok om församlingsplantering. Den tar teamet genom hela processen från dröm till verklighet och inneåller även många uppgifter och teamövningar. Man kan läsa boken på egen hand eller med sitt team, men allra bäst fungerar det när man går M4-utbildningen tillsammans som team och även får coachning och fyra träffar då man får möta andra team. Mer information om M4 finns här.

Ett par röster om M4-boken:

torsdag 14 mars 2013

Varför behövs nya församlingar?

Om en liten stund ska jag åka till Liljeholmens folkhögskola. Det är dags för den andra modulen av den nya M4-utbildningen för församlingsplanterande team. Jag är med för att lära mig om hur utbildningen fungerar, eftersom vi vill använda den i framtiden inom SAM. M4 har sina rötter i Norge och det här är första gången den körs i Sverige. Det är ett samarbete mellan EFS, Evangeliska Frikyrkan, Gemensam Framtid, Frälsningsarmén och Svenska Alliansmissionen. Imorgon vid lunch kommer de sex teamen som går utbildningen just nu. Fram till dess är det ledningsgrupp och handledare som möts, tillsammans med representanter från Norge. Man kan läsa mer om M4 här. Nästa omgång av M4 planeras starta till hösten 2013.

En av dem som är handledare i M4 är Marcus Fritsch. Han leder församlingsplanteringen H2O i Angered i Göteborg. Den här veckan publicerar han tre korta intervjufilmer på Pionjärbloggen. Det är några svenska pionjärer som svarar på frågor. Marcus har klippt ihop deras svar och många intressanta synpunkter kommer fram.

Den första filmen handlar om varför det behövs nya församlingar.



Den andra filmen handlar om ifall det är möjligt att plantera nya församlingar i ett samhälle som är trött på kyrkan.



Den tredje filmen kommer imorgon (här).

Vad tycker du?