lördag 29 september 2018

En andlig strid

I torsdags hade jag förmånen att få tala på Alliansmissionens medarbetardagar på Gullbrannagården. Det var ett sjuttiotal pastorer och ungdomsledare som var samlade. Jag hade blivit ombedd att tala över ämnet "Andlig konfrontation". Det är inte mitt vanligaste ämne, men jag tar det när jag blir ombedd. Jag tror nämligen att vi kristna i Sverige behöver bli mer medvetna om den andliga kampen och att vi behöver förstå något om hur den fungerar. Jag hade alltså något att säga om detta.

Jag började med ett citat från Fredrik Fransson, en av förgrundsgestalterna i Alliansmissionens historia.



Jag tog sen min utgångspunkt i Paulus ord i Ef 6:12. "Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna." Bibeln berättar att det finns en andlig värld. Änglar och demoner dyker upp här och där genom hela berättelsen från första till sista sidan, men de har inte huvudrollen, utan finns alltid i bakgrunden. Huvudrollerna i Bibelns berättelse har Gud och människor. Änglar och demoner finns i kulisserna och vi får inte veta så mycket om dem. Det beror på att vi faktiskt inte behöver veta så mycket om den andliga världen. Det är bra med lite grundkunskap, så att vi vet att den finns och hur vi ska agera när vi stöter på den, men det är ingenting vi ska fokusera på. Bibeln ger inte andevärlden speciellt mycket uppmärksamhet och det bör inte heller vi göra. Det finns, som C.S. Lewis skrev, två misstag vi kan göra när det gäller djävulen. Det första är att tro att han inte finns. Det andra är att bli alldeles för intresserad av honom. Båda är lika farliga diken. Det gäller att hålla balansen.

Här följer en kort sammanfattning av några av de saker jag betonade i min undervisning om den andliga striden:

onsdag 26 september 2018

"Utan motor stannar bilen"

Just nu har jag spännande och intensiva veckor. För två veckor sedan lanserade åtta samfund och organisationer ett gemensamt mål för församlingsplantering och mission i Sverige. Förra veckan var nationella ledningsgrupper för dessa samfund och organisationers församlingsgrundande arbete samlade ett dygn på Liljeholmens folkhögskola och då var dessutom både Vineyard och Gå ut mission på plats. Den här veckan är jag på Gullbrannagården utanför Halmstad tillsammans med SAM:s pastorer och ungdomsledare och även här har jag fått möjlighet att tala om det gemensamma målet. Det lyder så här:

Vi vill hjälpa varandra så att våra församlingar senast 2025 planterar fler församlingar än vad som läggs ner.

Hur ska det gå till, sa en av pastorerna igår. Det är verkligen en bra fråga. Idag läggs det ner dubbelt så många församlingar än som planteras. Hur ska vi kunna vända trenden?

Det var den frågan vi jobbade med förra veckan på Liljeholmens folkhögskola. Det var en så kallad Learning Community där vi hade mycket tid för att samtala och att lära av varandra. Vi hade också en gäst utifrån som gav oss viktig input. Det var Dave Patty, som bor i Tjeckien och jobbar med ungdomsorganisationen Josiah Venture, som sprider evangeliet och tränar lärjungar i många länder i östra Europa. Dave utmanade verkligen de ca 45 deltagare som var samlade.

Han började med att slå fast att det är evangelisation och lärjungaträning som är motorn i all församlingsplantering. Att prata om församlingsplantering, utan att ha fungerande evangelisation och lärjungaträning på plats är som att försöka köra en bil utan motor. Att prata om församlingsplantering är viktigt, och det är bra att ha ett mål om att plantera församlingar, men vi måste samtidigt förstå att det är evangelisation och lärjungaträning som är motorn. Det är bara om vi delar evangeliet med nya människor och tränar lärjungar som vi kommer att kunna nå målet.

lördag 22 september 2018

Baptistpionjären F.O. Nilsson - utvisad från Sverige

Igår var det 170 år sedan den första baptistförsamlingen bildades i Sverige. Det skedde i Vallersvik i Halland den 21 september 1848 efter att fem personer döpts i havet. Till föreståndare i den lilla församlingen valdes Fredrik Olaus Nilsson, som då var 39 år gammal. Han var pionjären för baptismen i Sverige. Idag vill jag berätta om honom. 

F.O. Nilsson föddes den 28 juli 1809 på Vendelsö vid Hallandskusten. Hans mamma dog redan när han var åtta år och hans pappa hade problem med spriten. Därför fick han tidigt hjälpa till med försörjningen. Han blev sjöman när han var 20 år och kom till New York 1830. Där hamnade efter några år i en Metodistkyrka och blev omvänd och en övertygad kristen. Han blev genast ett vittne för sin nya tro och senare även missionär bland sjömän och immigranter i det nya landet.

1839 kom han tillbaka till Sverige och predikade om Kristus i sina hemtrakter och hade god framgång. De första åren försörjde han sig på egen hand, men 1842 blev han sjömansmissionär i Göteborg med ekonomiskt understöd från ett missionssällskap i New York. Han arbetade nitiskt och många vanns för Herren.  F. O. Nilsson spred under sina tio år i Sverige ca 50000 biblar och flera miljoner traktater.

1845 träffade han i Göteborg G.W. Schröder. En svensk kapten som i Amerika blivit en kristen och baptist och nu vittnade ivrigt om sin nyvunna tro och presenterade baptisternas tro och församlingssyn. Detta gjorde starkt intryck på F.O. Nilsson. Av Schröder fick Nilsson en del skrifter i dopfrågan. Under två år studerade han dopet i Bibeln och i andra skrifter och kom till slut fram till en ny övertygelse. Han skrev senare: ”Jag var nu efter två års hård strid överbevisad om att barndopet var ett påfund av människor och att jag ännu var odöpt, och orden: ’Låt nu så ske, ty så höves oss att uppfylla all rättfärdighet’, ljöd i mina öron och jag kände det vara en gudomlig röst. Min åstundan var att få bliva döpt. Men till vem skulle jag vända mig, ty det fanns ju i hela Sveriges rike ingen, som jag kunde vända mig till.”

onsdag 12 september 2018

Ett gemensamt nationellt mål för mission och församlingsplantering

Under lång tid har antalet frikyrkoförsamlingar i Sverige minskat. Så här har utvecklingen sett ut på 2000-talet (källa: Frikyrkokartan ritas om).
Många människor har inte en kristen gemenskap i sin geografiska eller sociala närhet. Frikyrkosamfunden vill tillsammans med EFS och OM Sverige ändra på detta. Vi vill att evangeliet ska nå nya människor, att många ska bli lärjungar till Jesus och att nya församlingar och gemenskaper ska växa fram. Därför har vi nu antagit ett gemensamt mål för mission och församlingsplantering i Sverige. Målet lyder så här:

Vi vill hjälpa varandra så att våra församlingar senast 2025 planterar fler församlingar än vad som läggs ner.


I fredags presenterades det här målet vid en pressträff i Citykyrkan i Stockholm. Jag var en av de ansvariga för presentationen och jag lyfte fram några saker som är viktiga att notera.