Filmen Jesus Revolution och Jesusfolket - ett personligt perspektiv

Igår firade vi att det var 40 år sedan Råslätts församlingsgemenskap bildades som en egen församling. Församlingen bildades alltså 1983, men det hela startade egentligen redan 1979 då ett litet gäng på sex personer flyttade till Råslätt med visionen att starta en kristen vardagsgemenskap, som levde ut evangeliet på Råslätt. Det fanns en direkt koppling mellan den gemenskap som växte fram på Råslätt och den Jesusrörelse som var så stark på 1970-talet. Vi sex unga vuxna i 20-årsåldern som flyttade till Råslätt 1979 hade alla anknytning till kretsen runt metodistpastorn Wiggo Carlsson i Huskvarna och de Jesuskonferenser  och den lärjungaskola han arrangerade i sin kyrka. 

Förra veckan såg jag den omtalade filmen Jesus Revolution, som handlar om Jesusfolket i Kalifornien på 1970-talet. Filmen berörde mig på djupet och jag blev helt golvad av att kastas tillbaka till min egen tonårstid och en rörelse som i stor utsträckning har format mitt liv sen dess och även påverkat den gemenskap jag fortfarande lever i. Det som sticker ut i filmen är den atmosfär och kultur som präglade mycket av Jesusrörelsen. Jag tänker på passionen för Jesus, hängivenheten, enkelheten, glädjen, värmen och gemenskapen. Det är framför allt detta som berör mig när jag ser filmen, och det är inte utan att jag längtar tillbaka till den tiden. Lite nostalgi kan man ju unna sig och jag tror att filmen kan vara en viktig källa till förnyelse för oss som var med då. Vi kanske behöver komma tillbaka till den första kärleken. 

Det var inte bara Jesusrörelsen som påverkade Råslättsgemenskapen. Andra rörelser på 70-talet som formade oss var den karismatiska väckelsen, kommunitetsrörelsen, Lausannerörelsen och missionsorganisationen OM. Vår församling är fortfarande starkt präglad av dessa rörelser och det är kanske inte så konstigt att teologen och pastorn Hans Johansson kallade oss för "den sista resten av 70-talet" när han besökte oss någon gång på 90-talet. 

Men vi ska förstås inte fastna i nostalgin, utan lära av historien och se framåt. Jag hoppas på en ny Jesusväckelse i vårt land där många får möta Jesus och blir förvandlade av honom. Jag hoppas att det växer fram nya församlingar och gemenskaper som präglas av Jesusrevolutionens hängivenhet och enkelhet. I den här texten tänker jag reflektera en del omkring filmen, Jesusfolket och min egen relation till denna rörelse. 

Multiplicering enligt Apostlagärningarna

Denna text är ett utdrag från mitt kapitel om sändande moderförsamlingar i boken Nya vägar för världens skull - Förändringsarbete i frikyrkliga församlingar. Detta är en fortsättning på det tidigare utdraget Vi behöver församlingar som är som jordgubbsplantor. 

Multiplicering - Lärdomar från Apostlagärningarna

Ett nyckelbegrepp i församlingsplantering är multiplicering. På svenska är multiplikation inte mycket mer än ett räknesätt och därför uppfattar många det som alltför tekniskt att använda ordet om tillväxt i den kristna rörelsen. I engelskan är ordet lite mjukare och det är därifrån vi tagit in det i vårt språkbruk. I engelska bibelöversättningar används ofta begreppet multiply om tillväxt. Jag ger tre exempel från English Standard Version (ESV)

“And the word of God continued to increase, and the number of the disciples multiplied greatly in Jerusalem”. (Apg 6:7)

“But the word of God increased and multiplied” (Apg 12:24)

“So the church throughout all Judea and Galilee and Samaria had peace and was being built up. And walking in the fear of the Lord and in the comfort of the Holy Spirit, it multiplied”. (Apg 9:31) 

I dessa exempel ser vi att det är tre saker som multipliceras i Apostlagärningarna: Guds ord, lärjungar och församlingar. I Bibel 2000 översätts ovanstående texter så här:

”Guds ord vann spridning, och antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt”. (Apg 6:7)

”Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa”. (Apg 12:24)

”Kyrkan fick nu vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga andens tröst och stöd”. (Apg 9:31)

Notera även några rader i Apostlagärningarnas sextonde kapitel där SFB15 översätter ordagrant och visar att det även är antalet församlingar som växer. ”Och församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag” (Apg 16:5).

När vi läser berättelsen i Apostlagärningarna ser vi också hur antalet medarbetare och ledare multipliceras. Paulus har en medveten strategi att hela tiden träna nya ledare och han uppmanar sin medarbetare Timotheos att göra samma sak: ”Det du har hört av mig i många vittnens närvaro, det skall du anförtro åt pålitliga människor som kan lära ut det i sin tur” (2 Tim 2:2).

Den här texten är en nyckelvers när det gäller multiplikation. I den finns fyra generationer. Paulus har undervisat Timotheos – Timotheos ska undervisa pålitliga människor – dessa ska i sin tur undervisa andra. När man har kommit upp i fyra generationer kan man börja tala om att multiplikationen verkligen har kommit igång.

Vi behöver församlingar som är som jordgubbsplantor

Det här är ett utdrag ur mitt kapitel om sändande moderförsamlingar i boken "Nya vägar för världens skull - förändringsarbete i frikyrkliga församlingar", som kom ut på Libris i våras. 

I min ungdom kom jag i kontakt med församlingsplantering i Frankrike och lärde känna den franska missionsorganisationen France-Mission. Deras vision var att bygga församlingar som multiplicerar sig. Bakgrunden till visionen var en församling i Paris som på 1960-talet satte upp ett mål om att plantera församlingar som planterar församlingar. Med den visionen planterade man 1967 församlingen Paris-Nation, och denna församling blev verkligen en sändande moderförsamling som fick se multiplikation. När Paris-Nation firade 20-årsjubileum 1987 hade den nio dotterförsamlingar och tre dotter-dotterförsamlingar[1]. 

Några av dotterförsamlingarna kopplades till France-Mission vilket ledde till att hela missionsorganisationen 1984 antog visionen att bygga församlingar som multiplicerar sig. France-Mission har grundat ett 90-tal församlingar i Frankrike under sin 60-åriga historia.[2] Det har inte gått fort, men man har visat att församlingsplantering och tillväxt är möjligt också i ett sekulariserat land i Västeuropa.

 

Två modeller för församlingsplantering

Nya församlingar kan planteras på många olika sätt. Om man generaliserar kan man säga att det finns två olika huvudkategorier.

Den första modellen är det apostoliska teamet. Den innebär att en pionjär (ofta en person med evangelistens eller apostelns gåva) flyttar med ett team till en ny plats och grundar en ny församling utan en moderförsamling i den omedelbara närheten. Inom France-Mission använder man bilden av en fallskärmstrupp för den här modellen. Man sänder ett team in på fiendeland för att upprätta en ny bas på fientligt område.

Den andra modellen är moder-dotter. Den innebär att en församling knoppar av sig och sänder ut några medlemmar till en plats i närheten för att plantera en ny församling. Här kommer drivet och visionen inte i första hand från en pionjär, utan från moderförsamlingen som har det i sitt DNA att reproducera sig och få barn. Inom France-Mission talar man om församlingar som är som jordgubbsplantor, som sprider sig genom att skicka ut sticklingar som blir nya plantor i närheten av moderplantan. Bilden av församlingar som är som jordgubbsplantor ligger till grund för France-Missions vision av församlingar som multiplicerar sig.

Judas brev, del 1: Kämpa för tron

Judas brev är en av Nya testamentets kortaste böcker, men det har ett aktuellt budskap. För ett antal år sedan hade jag en predikoserie över Judas brev. Det blev tre predikningar och rubrikerna var "Kämpa för tron", "Tappa inte tron" och "Bygg på tron". Det här texten bygger på den första av dessa predikningar, där jag gick igenom de fyra första verserna.  

Från Judas, Jesu Kristi tjänare, Jakobs bror, till de kallade som är älskade av Gud fadern och bevarade åt Jesus Kristus. 

Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått. 

Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga. 

Bland er har det nämligen nästlat sig in några människor som för länge sedan blev förutbestämda för domen. De är gudlösa och missbrukar vår Guds nåd till ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende härskare och herre, Jesus Kristus.

"Kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga", skriver Judas (vers 3). Den kristna tron är hotad även i vår tid och det finns all anledning att även idag lyssna till Judas uppmaning att kämpa för tron.

Judas är med all sannolikhet en av Jesus bröder (se Matt 13:55). Han presenterar sig som Jakobs bror (vers 1)  och det kan inte syfta på någon annan än Jesus bror Jakob som var ledare i församlingen i Jerusalem och författare till Jakobs brev. Judas brev varnar för villolärare som kommit in bland de kristna och hotar församlingen inifrån och han skriver om att Guds dom kommer att drabba dem som överger Gud och hans väg. Det är ett brev med en ganska mörk ton.

Brevet handlar mycket om Guds dom, men det börjar med en påminnelse om Guds kärlek. Judas vill ge oss det rätta perspektivet och inledningen fäster uppmärksamheten på några nyckelbegrepp. De troende är kallade, älskade och bevarade (vers 1). Därefter önskar han att de ska växa till i sin erfarenhet av barmhärtighet, frid och kärlek (vers 2). Vart och ett av dessa uttryck är värt ett eget studium, men Judas bara nämner dem i förbifarten för att påminna de kristna om vad som är den kristna trons grund. Det är inga utläggningar, utan nyckelord som påminner läsaren om det viktiga och hjälper oss att inte tappa fokus när han börjar skriva om brevets ämne – villolärarna som hotar tron och församlingen. Ta gärna en stund och reflektera över dessa ord innan du läser vidare: kallade och älskade av Gud fadern och bevarade åt Jesus Kristus; barmhärtighet, frid och kärlek i allt rikare mått. 

Judas hade tydligen planerat att skriva ett undervisande brev om ”vår gemensamma frälsning” (vers 3), men han fick ändra sina planer eftersom han kände sig tvungen att skicka iväg en uppmaning att kämpa för tron. Situationen hade blivit akut. Det är just därför som den här lilla boken fick vara med i Bibeln. Det är Judas bidrag till den kristna församlingen. Vi vet inte om Judas fick skriva sitt planerade brev om frälsningen, men det fick i alla fall inte vara med i Nya testamentet. Brevet om den gemensamma frälsningen har vi istället  fått genom Paulus och hans brev till de kristna i Rom. Judas bidrag är maningen att kämpa för den kristna tron. Den kristna tron är nämligen alltid hotad av felaktig och falsk undervisning. Så var det då och så är det nu. Därför behöver vi läsa Judas brev. 

Bokpresentation: Nya vägar för världens skull

Idag vill jag tipsa om en nyutkommen antologi, som jag tror kan bli till stor välsignelse för många kristna församlingar och kyrkor i Sverige. Boken heter Nya vägar för världens skull - Förändringsarbete i frikyrkliga församlingar, och jag är en av de 18 skribenter som bidragit. Som titeln anger ligger fokus på frikyrkoförsamlingar, men anslaget är brett och boken kommer förhoppningsvis att läsas även i andra sammanhang. 

I förordet konstaterar bokens tre redaktörer, Carl-Henrik Jaktlund, Mattias Neve och Emma Rudäng, att det saknats ett samlat material om församlingsutveckling och förändringsarbete i frikyrkliga församlingar och att det är detta tomrum som den här antologin ska bidra till att fylla. I 18 kapitel på 330 sidor tar den upp en rad olika ämnen och blir något av en handbok, som man kan återkomma till i församlingsledningen när man jobbar med olika frågor. I den här texten ger jag en kortfattad översikt över bokens innehåll och några personliga kommentarer. 

I bokens första kapitel samtalar Carl-Henrik Jaktlund med tre samfundsledare om att förändring ligger i frikyrkans DNA. Därefter är boken indelad i fyra avdelningar: framåt, uppåt, inåt och utåt.. 

Del 1- Framåt: Vägen vidare 

I den första delens fyra kapitel introduceras ämnet församlingsutveckling. Carl-Henrik Jaktlund samtalar med fyra pastorer om deras erfarenheter. Klas Eriksson skriver om erfarenheter och lärdomar från arbetet med NFU (Naturlig församlingsutveckling). Åsa Molin skriver om sund och osund iver i församlingslivet och Mattias Neve behandlar vikten av att det finns utrymme för innovation och kreativitet i församlingen, och vad som kan stå i vägen för detta.

Del 2 - Uppåt: Andliga strömmar

På ett förtjänstfullt sätt använder boken bilden av en församling som en gemenskap med tre riktningar: uppåt, inåt och utåt, ofta illustrerad med en triangel.  

Även del två innehåller fyra kapitel. Ida-Maria Brengesjö skriver om den helige Andes betydelse för församlingens liv. Emma Boije skriver om bönens betydelse för församlingens utveckling utifrån erfarenheterna från 24-7 rörelsen. Ett kapitel som sticker ut är Emma Rudängs och Ulrik Josefssons text om kontemplativa rörelser i frikyrkligheten. På ett mycket intressant sätt visar de att den kontemplativa andligheten har djupa rötter i frikyrkans historia och hur den har breddats och fördjupats på senare tid både genom modern lovsång och tysta retreater. Sångens om musikens plats i församlingsutvecklingen får ett eget kapitel skrivet av Mattias Martinsson. Det är verkligen positivt att det andliga livet får ett så stort utrymme i en bok om förändringsarbete. Det är så lätt att tappa den biten annars. 

Ny rapport: Frikyrkan i orten

Den 18 april släpptes rapporten Frikyrkan i orten, där jag är med som redaktör tillsammans med Johannes Stenberg och Erika Bergman. Rapporten är på 128 sidor och publiceras av Vidare, EFK och SAM. Den kan laddas ner som PDF bland annat på SAM:s hemsida här. I den vill vi peka på en av den svenska frikyrklighetens största missionsutmaningar, nämligen de förorter och stadsdelar i vårt land där den frikyrkliga närvaron är betydligt lägre än i andra områden. I dessa bostadsområden bor människor från hela världen, många från folkgrupper som inte har nåtts av evangeliet i någon större utsträckning. Med den här rapporten vill vi öka medvetenheten om att vi som kristna i Sverige kan göra skillnad och inspirera till djärva satsningar i vårt eget land.

Rapportens första del ger statistik och kartlägger den frikyrkliga närvaron i de 61 bostadsområden som finns på polisens lista över utsatta områden. Vi utgår från den listan för enkelhetens skull, även om vi håller med om att den har sina brister. Rapporten visar att det i 47 av dessa 61 områden finns en mycket låg frikyrklig närvaro, både när det gäller antalet församlingar och antalet medlemmar. ALT-läraren Maria Karlsson kompletterar bilden med att skriva om vilka utmaningar som finns i dessa bostadsområden och ger en bild av aktuell forskning i ämnet.

Tre pionjärer på 1970-talet - Några reflektioner om församlingsplanteringens historia i Sverige

Församlingsplantering har legat mig varmt om hjärtat sen början av 1980-talet, då jag själv blev församlingsplanterare. Idag jobbar alla frikyrkosamfunden med att plantera nya församlingar, men så var det inte på den tiden. Då var församlingsplantering ofta ifrågasatt och kritiserat. Rötterna till dagens församlingsgrundande rörelse finns i 1970-talet. I den här texten vill jag skriva något om församlingsplanteringens historia och berätta om tre nyckelpersoner: Sjöberg, Nilzon och Pihlström. deras betydelse behöver uppmärksammas och det kan förhoppningsvis inspirera någon att gräva djupare i ämnet.

I väckelserörelsernas barndom på 1800-talet var det en självklarhet att starta nya gemenskaper. EFS startade föreningar, Frälsningsarmén kårer och frikyrkosamfunden grundade församlingar.

I mitten av 1900-talet förändrades bilden. Tillväxten avtog och att grunda nya församlingar blev alltmer ovanligt. Tanken på församlingsgrundande som missionsstrategi och som en naturlig del av en rörelses dynamik hamnade alltmer i bakgrunden.

På 1970-talet berördes Sverige av två andliga förnyelserörelser, Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen. Många unga människor kom till tro och många kristna i alla åldrar upplevde en andlig förnyelse. Jag kom till personlig tro 1974 och under mina första år som kristen levde jag mitt i båda dessa rörelser. Det märkliga var att varken Jesusrörelsen eller den karismatiska förnyelsen ledde till att nya församlingar planterades. Det uppstod gemenskaper och bönegrupper, men tanken på att nya församlingar kunde vara en positiv frukt av väckelsen verkar inte ha kommit upp på agendan. Tvärtom uppfattades tanken på att starta nya församlingar som något negativt och splittrande under denna tid. Det fanns en stark betoning på att man inte skulle starta nya församlingar, utan istället stanna kvar där man var och verka för förnyelse i det etablerade sammanhanget. I de gemenskaper som bildades fanns det ofta en stolthet över att inte vara församling, trots att man på många sätt i praktiken fungerade som församlingar. När jag och Kerstin flyttade till Råslätt 1979, tillsammans med några vänner, var det just för att starta en sådan kristen gemenskap. Att grunda en församling fanns inte ens på kartan, trots att jag ett år tidigare hade varit involverad i en församlingsplantering i Frankrike.

Första gången jag mötte församlingsplantering som missionsstrategi var när jag som 19-åring tillbringade en sommar med OM i Frankrike. Jag var med i ett team i de södra förorterna av storstaden Rennes och vi hjälpte en församlingsgrundare som precis var i starten av sitt arbete. Han arbetade inom den franska missionsorganisationen France-Mission, som grundar församlingar i Frankrike. Jag följde sedan France-Missions arbete under många år och denna kontakt med församlingsplanterare i Frankrike hade en helt avgörande betydelse för mitt tänkande om mission och församlingsgrundande.

I Frankrike grundade man församlingar för att nå nya människor och nya platser, men hemma i Sverige var inställningen helt annorlunda, vilket alltså gjorde att inte ens jag tänkte församlingsplantering när vi flyttade till Råslätt.

I slutet av 1970-talet började enstaka röster höjas för en annan hållning. Tänk om församlingsplantering inte var splittring, utan en missionsstrategi. I början av 80-talet nådde dessa röster även till oss på Råslätt, vilket ledde till en omprövning av vår vision.