Judas brev, del 1: Kämpa för tron

Judas brev är en av Nya testamentets kortaste böcker, men det har ett aktuellt budskap. För ett antal år sedan hade jag en predikoserie över Judas brev. Det blev tre predikningar och rubrikerna var "Kämpa för tron", "Tappa inte tron" och "Bygg på tron". Det här texten bygger på den första av dessa predikningar, där jag gick igenom de fyra första verserna.  

Från Judas, Jesu Kristi tjänare, Jakobs bror, till de kallade som är älskade av Gud fadern och bevarade åt Jesus Kristus. 

Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått. 

Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga. 

Bland er har det nämligen nästlat sig in några människor som för länge sedan blev förutbestämda för domen. De är gudlösa och missbrukar vår Guds nåd till ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende härskare och herre, Jesus Kristus.

"Kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga", skriver Judas (vers 3). Den kristna tron är hotad även i vår tid och det finns all anledning att även idag lyssna till Judas uppmaning att kämpa för tron.

Judas är med all sannolikhet en av Jesus bröder (se Matt 13:55). Han presenterar sig som Jakobs bror (vers 1)  och det kan inte syfta på någon annan än Jesus bror Jakob som var ledare i församlingen i Jerusalem och författare till Jakobs brev. Judas brev varnar för villolärare som kommit in bland de kristna och hotar församlingen inifrån och han skriver om att Guds dom kommer att drabba dem som överger Gud och hans väg. Det är ett brev med en ganska mörk ton.

Brevet handlar mycket om Guds dom, men det börjar med en påminnelse om Guds kärlek. Judas vill ge oss det rätta perspektivet och inledningen fäster uppmärksamheten på några nyckelbegrepp. De troende är kallade, älskade och bevarade (vers 1). Därefter önskar han att de ska växa till i sin erfarenhet av barmhärtighet, frid och kärlek (vers 2). Vart och ett av dessa uttryck är värt ett eget studium, men Judas bara nämner dem i förbifarten för att påminna de kristna om vad som är den kristna trons grund. Det är inga utläggningar, utan nyckelord som påminner läsaren om det viktiga och hjälper oss att inte tappa fokus när han börjar skriva om brevets ämne – villolärarna som hotar tron och församlingen. Ta gärna en stund och reflektera över dessa ord innan du läser vidare: kallade och älskade av Gud fadern och bevarade åt Jesus Kristus; barmhärtighet, frid och kärlek i allt rikare mått. 

Judas hade tydligen planerat att skriva ett undervisande brev om ”vår gemensamma frälsning” (vers 3), men han fick ändra sina planer eftersom han kände sig tvungen att skicka iväg en uppmaning att kämpa för tron. Situationen hade blivit akut. Det är just därför som den här lilla boken fick vara med i Bibeln. Det är Judas bidrag till den kristna församlingen. Vi vet inte om Judas fick skriva sitt planerade brev om frälsningen, men det fick i alla fall inte vara med i Nya testamentet. Brevet om den gemensamma frälsningen har vi istället  fått genom Paulus och hans brev till de kristna i Rom. Judas bidrag är maningen att kämpa för den kristna tron. Den kristna tron är nämligen alltid hotad av felaktig och falsk undervisning. Så var det då och så är det nu. Därför behöver vi läsa Judas brev. 

Judas har ett intressant sätt att beskriva tron. Han kallar den för ”den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga” (vers 3). Den kristna tron har två sidor: förtröstan och försanthållande. Först och främst är det förtröstan på Jesus Kristus och en relation med honom, men det är också tro på vissa grundfakta om vem Jesus är och vad han har gjort. Kristen tro är både förtröstan och försanthållande, både relation och lära. I Judas brev är det tydligt att det handlar om trons innehåll, alltså vad vi tror på. Det handlar om "den tro som en gång för alla har överlämnats till de heliga", som SFB15 översätter. 

Den kristna tron förändras inte, uttrycksformerna förändras, men inte det centrala innehållet. Genom hela kyrkohistorien har kristna insett vikten av att definiera trons centrala innehåll och därför har man formulerat trosbekännelser. Att trosläran är viktig ser vi redan i Nya testamentet (se till exempel 1 Kor 15 och 1 Joh). I den tidiga kristna kyrkan var det därför mycket viktigt att formulera den sanna tron och det växte fram en trosregel, som till slut landade i den apostoliska trosbekännelsen. Den är en bra sammanfattning av de viktigaste punkterna i den kristna tron. Den formulerades under den första kristna tiden och håller fortfarande, även om den förstås inte säger allt. Den lyder så här i den nya översättningen:

Vi tror på Gud, allsmäktig Fader,
himlens och jordens skapare.

Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre,
som blev till som människa genom den heliga Anden,
föddes av jungfrun Maria,
led under Pontius Pilatus,
korsfästes, dog och begravdes,
steg ner till dödsriket,
uppstod från de döda på tredje dagen,
steg upp till himlen,
sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida
och skall komma därifrån för att döma levande och döda.

Vi tror på den heliga Anden,
den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap,
syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet.

Detta är den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga, och det är den som Judas uppmanar oss att kämpa för. 

Ibland kommer hotet mot den kristna tron utifrån, men i Judas brev kommer det inifrån. ”Bland er har det nämligen nästlat sig in några människor…”, skriver Judas. Människor som uppträder som kristna ledare, men vilseleder folket var ett stort problem då (jfr Apg 20:29-30, 2 Petr 2:1) och är det även i vår tid. Det är det som är brevets budskap. Judas kommer längre fram i brevet att förklara vad dessa villolärare står för, men här sammanfattar han det i två punkter (vers 4).

Det första problemet är att "de missbrukar vår Guds nåd till ett liv i utsvävningar". De syndar på nåden, som man brukar säga. Det här kan hända även i vår tid när vi betonar Guds kärlek så starkt att vi riskerar att tappa bort Guds helighet och vikten av att hålla hans bud. Guds nåd ger oss inte frihet från Guds bud, utan fostrar oss tvärtom till ett liv i lydnad och renhet (se Tit 2:11-14).

Det andra problemet är, enligt Judas, att de "förnekar vår ende härskare och herre, Jesus Kristus". Dels genom att inte lyda honom som herre, och dels genom att förneka den sanna läran om Jesus Kristus, som sann Gud och sann människa. Även i vår tid finns det kyrkliga ledare som kallar sig kristna, men förnekar den apostoliska trosbekännelsens grundfakta om Jesus Kristus. 

 

Judas beskriver alltså hur villolärarna orsakar både ett moraliskt problem och ett läromässigt problem. Båda sakerna är allvarliga och viktiga och därför har Judas skrivit sitt brev och därför har det kommit med i Nya testamentet. Judas brev är Guds ord till oss idag! . 

Judas skriver både om Guds kärlek och om Guds dom. Vi blir så lätt ensidiga, men Judas lyckas hålla balansen. Gud är både kärleksfull och helig. Gud älskar alla människor, men han dömer också dem som vänder honom ryggen. Och för dem som vilseleder andra blir domen extra hård. Den kristna tron var hotad på Judas tid och den är hotad idag. Därför gäller Judas uppmaning även för oss. Vi behöver kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats till de heliga. Den tro som är formulerad i den apostoliska trosbekännelsen. 

 

Jag har tidigare skrivit i detta ämne här: 

Tre kännetecken på sann kristendom

Trons minimum

En ny kristendom 

Fortsättning följer så småningom.