fredag 21 januari 2011

Felix Mantz - pionjären som blev dränkt

Den 21 januari 1525 föddes den anabaptistiska rörelsen. Idag är det 486 år sedan. Den dagen var en liten grupp troende samlade i ett hem i Zürich. Där tog man det definitiva steget och började döpa dem som bekände tro på Jesus och ville följa honom. Den anabaptistiska rörelsen hade därmed startat. En av dem som var med den kvällen var Felix Mantz. Här tänker jag berätta hans historia.

Felix Mantz föddes i Zürich 1498. Han var en utomäktenskaplig son till en av stadens katolska präster och fick sitt förnamn efter sin far. Prästernas kvinnor bodde på gatan nedanför storkyrkan i Zürich och där växte Felix upp. Han studerade klassiska språk och lärde sig både latin och grekiska. Efter ett par år vid universitetet i Paris kom han hem till Zürich igen. 1522 var han en av de unga männen som studerade under Zürich egen reformator Ulrich Zwingli. De studerade bland annat Bibeln på grundspråken. Här lär sig Felix även hebreiska och blir mycket framstående även på det språket. Han kommer också till tro och blir en lärjunge till Jesus.

Zwingli genomförde förändringarna i kyrkan gradvis och långsamt i samarbete med stadens styrelse. En del av hans lärjungar tyckte att det gick för långsamt. I oktober 1523 blev konflikten tydlig. Då började Felix Mantz, Conrad Grebel och en del andra samlas för att studera Bibeln, be och samtala om hur man skulle gå vidare. Man läste även böcker och häften som skrivits av andra radikala reformatorer. I den lilla gruppen formades övertygelser som sedan blev bärande i den anabaptistiska rörelsen. Genom flera bevarade brev vet vi en del om vad Felix Mantz och hans vänner tänkte. Det var bland annat:

  • De betonar att en levande tro måste leda till ett liv i kärlek och efterföljelse.

  • De förkastar barndopet och argumenterar för att man bara ska döpa troende.

  • De önskar sig en församling som bygger på frivillighet, "utan påbud och tvång". En församling som inte samarbetar med eller kontrolleras av myndigheterna, utan är en fri kyrka.

  • De vill se en församling som bygger på Guds ord och ömsesidig fostran. Grebel uppmanar Müntzer: "Bli ett vittne för det gudomliga ordet och upprätta en kristen församling med Kristi hjälp och enligt hans anvisningar, som vi finner i Matt 18:15-18 och tillämpade i apostlarnas brev". Man vill alltså bygga en församling enligt det mönster man finner i Nya testamentet.

  • De ser nattvarden som en enkel gemenskapsmåltid till minne av Kristus.

  • De tar avstånd från bruk av vapen, våld och krig. "Man ska ej heller försvara evangelierna och dess anhängare med svärd. Ej heller ska dessa försvara sig själva med svärd... Rätt troende kristna är som får bland vargar, får till slakt... hos dem är dödandet avskaffat".


Under hösten 1524 blev dopfrågan central i konflikten med Zwingli och myndigheterna i Zürich. Flera familjer vägrade döpa sina nyfödda. Den 17 januari hölls en offentlig debatt om dopet. Felix Mantz och hans grupp talade mot barndopet och för dop av troende. Dagen efter beordrades alla familjer att döpa sina barn inom en vecka. De som vägrade skulle utvisas ur distriktet. Ett par dagar senare fattade myndigheterna ännu ett beslut. Man förbjöd Mantz och hans vänner att samlas och de förbjöds att tala om dopet.

På kvällen den 21 januari 1525 samlades de ändå, ca femton män och kvinnor, hemma hos Felix Mantz och hans mor. Med stor bävan och under bön beslutade de sig för att ta det avgörande steget. George Blaurock bad Conrad Grebel att döpa honom. Efter att ha blivit döpt, döpte George Felix Mantz och de andra på deras bekännelse om tro på Jesus Kristus. Där föddes den anabaptistiska rörelsen och den spred sig som en underjordisk husförsamlingsrörelse trots stort motstånd. Flera av dem som var med vid det första dopet var döda efter bara några år.

Felix Mantz var 27 år när detta hände. Han blev omedelbart en ivrig evangelist för den nya rörelsen. Han reste omkring, undervisade och döpte. Flera gånger blev han fängslad. Sista gången han fängslades var den 3 december 1526. En månad senare, den 5 januari 1527 dömdes han till döden av domstolen i Zürich för sin anabaptistiska verksamhet. Han vägrade ge vika om han inte blev överbevisad från Skriften. Ulrich Zwingli stödde avrättningen av sin före detta medarbetare. Felix Mantz var den förste anabaptisten som blev avrättad av protestanter. Han dränktes den 5 januari 1527 i Floden Limmat, som flyter genom Zürich. Han fick aldrig fylla 30.

Idag firar jag anabaptismens födelsedag och hedrar minnet av Felix Mantz. Han är en av mina hjältar.

Du kan läsa mer om Felix Mantz på Wikipedia och i uppslagsverket GAMEO.

5 kommentarer:

  1. Hej Jonas! Gick man vidare för att det gick för långsamt, eller var det en teologisk oenighet om församlingen skulle styras av staten eller inte? /Per Stenlund

    SvaraRadera
  2. Tack för artikeln! Firar med dig.

    SvaraRadera
  3. Hej Per. Tack för frågan. Det var en teologisk oenighet om församlingens förhållande till staten som var det avgörande. Men i det första läget (ca 1523) handlade det även om att förändringarna gick långsamt, men det berodde ju på att myndigheterna fick bestämma så det hängde ihop. Men som sagt, det var lydnad mot Bibeln som var det viktigaste för de första anabaptisterna.

    SvaraRadera
  4. Tack för svar! För om man läser Yoders avhandling, så får man uppfattningen att de var väldigt måna om samtalet, att tålmodigt söka dialog kring teologiska skiljaktigheter. Det känns aktuellt för vår tid också, när man (med rätta) vill att något ska hända, och då kunde man kanske få uppfattningen att anabaptisterna var allmänt otåliga.

    Tack för påminnelsen om vilken dag det var idag och för väldigt uppmuntrande läsning!

    /Per Stenlund

    SvaraRadera
  5. Tack för en intressant artikel! :)

    SvaraRadera