Jan
Hus föddes 1369 av fattiga föräldrar av tjeckisk nationalitet. Han fick trots
familjens ekonomiska svårigheter ägna sig åt studier och lyckades ta både
filosofiska och teologiska examen vid universitetet i Prag. 1396 blev han teologie magister och började
föreläsa för studenterna. Han blev prästvigd år 1400. Han blev även kallad som predikant till Betlehemskapellet i Prag där Guds ord skulle predikas på tjeckiska. Det var ungefär vid denna tid som Hus först kom i kontakt
med den engelska teologen och predikanten John Wycliffes skrifter. När han läste dessa insåg han behovet av en levande
kristendom och han började att klarare se de många bristerna i kyrkan. Han
började även översätta Bibeln och Wycliffes skrifter till tjeckiska. Han predikade evangeliet frimodigt och började också angripa de katolska prästernas dåliga och själviska
leverne.
Trots sitt ställningstagande för Wycliffes skrifter fick Hus behålla
ärkebiskopens stöd, men 1408 klagade de övriga prästerna på honom och han
avsattes som predikant av ärkebiskopen. 1410 påbjöd påven en insamling av alla
Wycliffes skrifter som var spridda i Prag. Man samlade in ca 200 ex. Dessa
förklarades irrläriga och brändes trots mångas protester. Ett par dagar senare
bannlystes Hus av påven. Hus vägrade resa till Italien för att ställas inför
påvestolen för att försvara sina läror och påven svarade med att avsätta honom.
Detta var dock lättare sagt än gjort, eftersom många av hans landsmän stödde
honom och ville ha kvar honom som ledare. Häftiga strider utbröt på gatorna i
Prag mellan de båda partierna. Starka nationalistiska strömningar i Prag som
önskade tjeckisk frihet och självstyre från tysk överhöghet förenade sig med de
religiösa strömningarna och strävandena mot frihet från katolska kyrkan.
Vid
denna tid konkurrerade tre olika påvar om påvevärdigheten och dessutom förde
påven i Rom krig. För att få in pengar till sin armé lät påven sälja avlatsbrev
som gav syndernas förlåtelse till alla som hjälpte påven i striden mot sina
fiender. Avlatshandeln upprörde Hus i högsta grad och han uttalade sig mot den
i sina skrifter och predikningar.
På
grund av en mängd tvistefrågor inom den katolska kyrkan lät påven och Kejsar
Sigismund sammankalla ett stort kyrkomöte i Konstanz i november 1414. Det varade fram till april 1418. Även Hus kallades dit och lovades
fri lejd av kejsaren, men när han kom till KonstanZ fick han ett
mycket ovänligt mottagande och den 28 november blev han fängslad och förhörd av
påve och kardinaler. Kyrkomötet deklarerade att den helige Ande hade beslutat
att man inte behövde hålla sina löften till en villolärare. Kejsar Sigismund
blev irriterad över detta, men för att inte störa den kyrkopolitiska friden
lät han påven göra som han ville och Hus fick tillbringa sju månader i det kalla
och fuktiga fängelset. Prag skulle han aldrig mer återse. Flera av hans vänner
uppmanade honom att ta tillbaka sina uttalanden, men Jan Hus förblev
ståndaktig intill slutet. Det första offentliga förhöret med Hus under
kyrkomötet hölls den 5 juni 1415. Man läste upp
flera av hans skrifter och han erkände sitt författarskap. I de fortsatta förhören uppmanades Hus att ta
tillbaka sina läror, vilket han var villig att göra ifall han blev
överbevisad av den heliga Skrift. Bibeln var hans rättesnöre. Han skrev flera
trosstärkande brev till sina trosfränder i hemma i Tjeckien. Det sista förhöret hölls den
6 juli inför en fullsatt domkyrka. Hus placerades vid en träställning i kyrkans
mitt. Man kom med falska anklagelser och Hus fick inte möjlighet att försvara sig. Man läste
upp domen. Hus skrifter skulle brännas som irrläriga. Hus föll på knä och bad
för sina fiender: "Herre Jesus Kristus, förlåt alla mina fiender, för din stora
barmhärtighets skull anropar jag dig. Du vet att de falskt har anklagat mig ,
fört fram falska vittnen hittat på falska läropunkter emot mig. Förlåt dem för
din oändliga barmhärtighets skull.”
Hus
befalldes stiga upp på träställningen och hånades och skymfades. "Vi överlämna
din själ år djävulen", sa biskoparna, ”Men jag överlämnar den åt min nådige
herre Jesus Kristus”, svarade Hus. Sedan fördes han ut ur kyrkan för att
avrättas. Vid avrättningsplatsen utanför stadsmuren föll den dödsdömde på knä
och bad några psaltarpsalmer. Bödeln befallde honom att stå upp och Hus bad
igen: ”Jesus Kristus, denna fasansfulla och skymfliga död vill jag tåligt och
undergivet utstå för ditt evangeliums och ditt ords predikans skull.” Hus
ställdes med bakbundna händer vid en påle och halm och ved lades runt omkring
tills det nådde hakan. Innan man tände på uppmanades han återigen att
återkalla, men Hus förblev orubblig och svarade: ”Gud är mitt vittne, att jag
aldrig lärt eller predikat det som falskeligen påbördats mig av falska vittnen.
Med min predikan, med min undervisning och med mina skrifter har jag åsyftat
ett enda, nämligen att omvända människorna från deras synder. I denna
evangeliets sanning, som jag lärt och predikat, vill jag idag med glädje dö.”
Då bålet antändes började Hus sjunga ”Kristus, den levande Gudens son,
förbarma dig över mig” Snart slog flammorna upp i ansiktet och hans röst
kvävdes. Jan Hus avrättades den 6 juli 1415, men hans
inflytande sträckte sig långt efter hans martyrdöd. Idag är det 600 år sedan han avrättades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar