Idag håller svensk-assyrier fackeltåg på olika platser i landet för att uppmärksamma att det har gått hundra år sen folkmordet på armenier, assyrier och kaldéer i dåvarande Osmanska riket (föregångare till nuvarande Turkiet). I folkmordet dödades omkring en och en halv miljon armenier och hundratusentals assyrier, syrianer och kaldéer och det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning. Eftersom de flesta som dödades var armenier brukar folkmordet 1915 vanligtvis kallas det armeniska folkmordet, men det drabbade alltså även andra folkgrupper. Det skedde genom tvångsdeportationer, avrättningar, massakrer och framkallad hungersnöd.
Armeniska Riksförbundet i Sverige har gett ut den lilla boken Armeniska Folkmordet 1915: Frågor och svar, för att informera om det som hände för hundra år sedan. Den kan beställas gratis på hemsidan folkmordet1915.se och är mycket läsvärd. På den sidan finns mycket intressant information. Frågorna och svaren kan läsas även här.
För några år sedan var jag i Armeniens huvudstad Jerevan och undervisade på en bibelskola. Då passade jag också på att besöka det stora museet om folkmordet. Jag fick en personlig visning av en av museets engelskspråkiga guider. Det var överväldigande, tragiskt, omtumlande och sorgligt. Det är det alltid när man konfronteras med mänsklig ondska och mänskligt lidande på nära håll. Dokumentationen är övertygande, vittnesbörden tydliga och man kan knappast förneka att det var ett folkmord som skedde. Vid museet finns även detta minnesmonument, som jag också kunde gå in i.
minnesmonumentet i Jerevan
Jag begrundar historien inne i minnesmonumentet över folkmordet
När jag var på museet fick jag en oväntad överraskning. Just när jag var där var det en utställning om skandinaviska missionärer i Armenien under folkmordet och deras enastående hjälpinsatser. Norska, danska och svenska missionärer (mest kvinnor) gjorde enorma insatser för lidande armenier och de betraktas idag som Armeniens hjältar. En av dem var Alma Johansson (1880-1974). Hon började sitt missionsarbete bland armenier som 21-åring 1901 och blev ögonvittne till folkmordet 1915. Hon skrev om vad hon var med om i den lilla boken Ett folk i landsflykt. Den fanns i nytryck på engelska på museet och jag köpte den. Det är skakande läsning. Du kan läsa mer om Alma Johansson här, här och på bloggen Ur mitt hjärta (där det också finns ett utdrag ur boken). (Uppdatering 28/1: Janne Carlsson har skrivit en biografi om Alma Johansson. Den utgavs 2014 och har titeln: Tiga kan jag inte: Alma och Armenierna.)
Det var verkligen intressant att stöta på ett stycke svensk missionshistoria och en svensk missionär med en enastående livsgärning så här helt utan förvarning. Gud är god och livet är fullt av överraskningar, trots all ondska som finns i världen. Det är viktigt att inte glömma historien. Därför bör vi minnas folkmordet 1915.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar