När Gud blev människa

Vi har precis firat jul. Julens budskap handlar om att Jesus föddes i Betlehem. Det föds nya barn hela tiden och man kan ju undra varför just Jesus födelse ska firas med en speciell högtid. Det beror inte bara på att han var en betydelsefull människa, utan på att han var mer än så. När Jesus föddes var det Gud själv som blev människa. På teologiskt språk kallas det för inkarnationen. Det kan vara lite svårt att förstå hur det hänger ihop och idag tänker jag ta med er till Bibelns berättelser för att söka en förklaring. Det är fyra evangelier som berättar om Jesus och i det första kapitlet i vart och ett av dem får vi en pusselbit av hela bilden. Låt oss se närmare på vad de berättar. Vi börjar hos Lukas.

I Lukasevangeliets första kapitel läser vi om hur ängeln Gabriel kommer till Maria. Ängeln berättar att hon ska bli gravid och föda en son, trots att hon inte har varit tillsammans med någon man. Det ska ske genom den helige Ande och barnet ska kallas Guds son och bli en kung som regerar för evigt (Luk 1:30-37). Man förstår att det är något alldeles unikt med detta barn. Många tycker att det är svårt att tro på att Maria var jungfru när hon födde Jesus. Kan moderna människor verkligen tro på ett sådant mirakel? Om Gud verkligen finns är det väl inte så konstigt att han gör mirakel? "Ty ingenting är omöjligt för Gud", sa ängeln till Maria när hon tvivlade (Luk 1:37), och så tror jag att det är. Därför tror jag på jungfrufödelsen.

När Maria några dagar senare kommer till Elisabeth blir hon välkomnad med de profetiska orden: "Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig?" (Luk 1:43). Det är kontroversiellt att kalla Maria för Guds moder, men på sätt och vis är hon ju det. Elisabeth kallar henne i alla fall för "min herres moder" och det barn hon bär är Guds son.

När vi kommer till Matteusevangeliets första kapitel får vi samma bild. Det är bara Matteus och Lukas som berättar om hur Jesus föddes och båda betonar att Maria inte hade varit med någon man, utan att det gick till på ett övernaturligt sätt. Så här skriver Matteus: "Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig Ande" (Matt 1:18). Jungfrufödelsen är viktig. Den visar att det här inte har några historiska paralleller och att Jesus är helt unik. Om Jesus hade haft en biologisk far hade han varit som alla andra. Jungfrufödelsen är alltså en viktig del av den kristna tron och därför finns den med i den apostoliska trosbekännelsen, där det står: "Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria..."

Matteus ger oss en pusselbit till. Han citerar från profeten Jesaja som sjuhundra år tidigare hade profeterat om en jungfru som skulle föda en son: "Jungfrun skall bli havande och föda en son och man ska ge honom namnet Immanuel (det betyder Gud med oss)" (Matt 1:23). Ängeln hade sagt till både Josef och Maria att barnet skulle få namnet Jesus, men här ska han kallas Immanuel. Hur hänger det ihop? På Bibelns tid hade de flesta mer än ett förnamn (t.ex. Simon Petrus, Johannes Markus, Josef Barnabas, Saul Paulus) och namnet sa ofta något om personen. Jesus får ett namn till av profeten och det säger vem han är. Han är Immanuel, Gud med oss. Han är Gud som blev människa. Även om han inte kallas Immanuel någon annanstans i Nya testamentet så är han Immanuel.

Nu går vi vidare till Markusevangeliets första kapitel. Markus berättar inget om hur Jesus föddes utan börjar berättelsen med Jesus som vuxen. Den första raden lyder: "Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son" (Mark 1:1). Men i det här kapitlet finns det ändå en pusselbit som kan hjälpa oss att förstå inkarnationen. Om Gud blir människa, kan man ju undra om han inte är i himlen, eller om han inte är närvarande överallt. Det är när Markus berättar om hur Jesus döps, som vi ser svaret. "Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst hördes från himlen: 'Du är min älskade son. Du är min utvalde.' " (Mark 1:9-11). Inkarnationen förutsätter att Gud på något sätt är mer än en och här ser vi den treenige Guden i aktion. Sonen har blivit människa och står vid floden Jordan. Fadern talar från himlen och Anden kommer ner som en duva. Det är en Gud, men tre personer. Läran om att Gud blir människa får som sin logiska konsekvens att Gud är treenig. Nu går vi vidare till Johannesevangeliet och där faller pusselbitarna på plats.

I Johannesevangeliets första kapitel finner vi den så kallade Johannesprologen. Det är en fantastisk, men lite svår text. Johannes skriver inte heller om Jesus födelse, utan går tillbaka till världens skapelse. "I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud", skriver han (Joh 1:1) och fortsätter: "Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till" (Joh 1:3). Lite längre fram i texten förstår man att det är Jesus som är Ordet. Johannes slår alltså fast att Jesus fanns före skapelsen och att han var med och skapade världen. Han fanns hos Gud, men samtidigt var han Gud. Även Johannes visar att det finns en uppdelning inom gudomen. I vers 14 står det att "Ordet blev människa" (ordagrant översatt "Ordet blev kött") och då handlar det om Jesus. Här ser vi läran om inkarnationen i klartext och den pekar också på läran om treenigheten. Det är två grundläggande och viktiga sanningar i den kristna berättelsen.

De fyra evangeliernas första kapitel ger oss en bra bild av julens budskap om att Gud blev människa. Det är tack vare att Gud blev människa som vi kan förstå vem han är. Det är Jesus som visar för oss vem Gud är. Slå gärna upp din bibel (eller bibeln.se) och läs själv.

Vad tror du om detta? Är du trosviss eller tvekande? Skriv gärna en kommentar eller fråga. Även den sökande och tveksamma tron kan växa och leda fram till Kristus skriver Carl-Henrik Jaktlund i till Petra Mede och Lasse Åberg i en tänkvärd ledare i Dagen, med anledning av deras framträdanden i julens TV och radio. Det tror jag också.